Jourhavande Hällgren
Före det visade sig att Horace Hällgren skulle bliva beroende av Gudrun Erikssons sovrumsfönster, hade fadern Eberhart Hällgren, mannen som uppfann rysk kaviar, långtgående planer på sonens framtid.
Då Eberhart var en eftersökt man som man ringde till i allt från en trasig mjölkmaskin till jordbävningar i Afghanistan insåg Hällgren att hans egen son borde kunna lätta på arbetsbördan.
Eberhart Hällgren hade i sina dagböcker, som jag kom över på auktionen i Grantjärn 1969, nedtecknat många olika scenarion där Horace var en stor del av planen. Bland andra idéer hade Hällgren skissat på en Jourhavande Hällgren där Eberhart och Horace skulle kunna hjälpa mänskligheten varannan gång.
Han skriver i en anteckning från 1947:
Vore Horace bara lite mer intresserad av mekanik, elektronik, fysik, kemi, biologi, fältsvarvar, svetsning, näverslöjd, kvantmekanik, astrologi, leverpölsa, atombindningar och magnetism så skulle vi kunna ha väldigt skoj vid matbordet. Jag hoppas innerligen att han duger till mer än Grissorteringbordet, en syssla som i stort sett alla som sett ett vägguttag kan utföra.
Historien visar ju hur snett det gick sedan Horace en gång fastnat för Gudruns psykedeliska sovrumsfönstermotiv. Droger i allmänhet är ett själsdödande arbete och Horace blev beroende efter endast en enda dos. Det visar att somliga falla lättare än andra. Gudrun kunde se på sitt fönster ett par minuter varje dag utan att därför själv hamna i drakens våld.
Horace kunde aldrig bli fri sitt drogberoende och när han väl insåg detta själv i medelåldern så hade Eberhart Hällgren emigrerat till Japan för länge länge sen (1941). Idén om Jourhavande Hällgren kom aldrig längre än till ritbordsstadiet.
Synd, om man tänker närmare på vad dessa två hade kunna åstadkomma om inte ett sovrumsfönster kommit i vägen.
Senaste kommentarerna