Horace Hällgren räddare i Nöden

Måhända är titeln på detta inslag en aning missvisande. Horace Hällgren var alls ingen räddare i någons nöd. Nej Nöden i detta fall är en liten stad inte så många 10-tals mil från Kalvträsk och få har någonsin i historien varit räddare i Nöden än vad Horace där en gång var.

 

Det hela tog sin början när Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Dill, var på en forskningsresa och hade för ovanlighetens skull Horace med sig. Orsaken till detta var att Grissorteringsbordet var på den årliga besiktningen och att Gudrun troligen ville slippa att hava en Horace under sin säng.

 

I Nöden fann Eberhart Hällgren mången god forskningspryl att studera. Där kunde man nämligen bla gratis undersöka fattiga fd direktörer som spelat bort hus, hem, hustru och jobb på hästar. Man kunde utan vidare studera politiker som blivit utlämnade i kylan efter att hava sagt sanningen om en partikollega på en presskonferens och det var alls inte svårt att finna ett objekt som vid närmare efterforskning blivit arvlös sedan personen i fråga vägrat gifta sig med rätt adelsflicka på grund av att han var kär i en svarvartjej från Hjoggböle.

 

Men det var inte därför som Horace Hällgren blev räddare än alla andra i Nöden. Nej, det berodde helt och enbart på att i Nöden fanns Sveriges enda glaskrossningsfirma för överblivna sovrumsfönster. Ett företag som gjorde grova pengar på att krossa människans drömmar i form av målande sovrumsfönster till grus.

 

Det är inte så svårt att förstå hur Horace kände sig när han såg det enorma löpande bandet med 10 000-tals vackra sovrumsfönster gå i graven med ett sabla oväsen. Han visst ju att utan Gudrun Erikssons fönstermotiv skulle han sitta fast vid Grissorteringsbordet för evigt.

 

På något sätt hade han fått för sig att fadern Eberhart visade Horace vad som skulle hända i fall han skulle rymma en gång till.