Herr Howard stör sig tydligen på att jag inte enbart skriver om politik. Även tangentbord har väl med politik att göra. Det är ju på ett tangentbord jag skriver, och för att undvika slita ut mig med onödigt många fingersträckningar så använder jag Dvorak. Om man vill arbeta för att sprida idéerna så kan man ta ett principbeslut att alla skolor ska ha Dvorak förinstallerat på alla publika datorer. (Tillsammans med Qwerty då, för annars blir det ett ramaskri från alla gamla hundar som inte vill lära sig sitta.)

Något annat politiskt ämne är enerig, och att EU ska förbjuda glödlampor till 2010. Själv tycker jag det är lite väl snabbt jobbat. Lågenergilampor av olika slag finns, men behöver utvecklas. Det som funnits längst på marknaden är lysrörslamporna som är trögstartade och gärna flimmrar. Diodlampor kommer starkt, men är ofta lite väl ljussvaga. Hur som helst så har jag testat olika lampor med olika för- och nackdelar i olika sammanhang och visst kan vi byta ut några ljuspunkter redan idag.

Lysdiodlamporna som jag testat fungerar bäst som spotligths. Till exempel som läslampa vid sängen. Här har den ett par väsentliga fördelar framför glödljus. Först och främst är diodlampan kall, så man riskerar inte att bränna sig, eller att ens barn studsar runt för att väcka en på söndagmorgonen och sätter handen på glödlampan. Den andra stora fördelen är att diod-spoten har smalare ljuskägla vilket inte stör sängkamraten lika mycket, i mitt fall då min fru tänker läsa och jag håller på att somna, så stör en glödlampa mer än diodlampan.

Jag har köpt en lampa formad som en rund glödlampa också, fast med ett antal lysdioder. Efter att ha testat på olika ställen och kommit fram till att den lyser för klent nästan överallt så fick den förpassas till att bli en slags nattbelysning/ledljus. Jag här ännu inte testat diodlampor bestående av en högeffektiv LED. De jag har vid sängen i spotlight-modell har drygt 40 LED.

Nu får vi hoppas på en snabb utveckling av lysdioderna så vi får lite mer ljus, och helst att de kan dimmas på ett vettigt sätt.

Nu ska herr Howard få ett par rader. Lokalpolitik var det ju. Det hände inte så mycket i kommunfullmäktige sist. Man hade varit för sen på att informera facket så vi kunde inte ta något beslut i skolköksfrågan. Den återkommer till våren. Vårdnadsbidraget är beslutat genom ett majoritetsbeslut, men jag reserverade mig, liksom sossarna. En del stipendier delades ut och vi bjöds på tårta. Hela protokollet finns utlagt på kommunens hemsida. Efter mötet fick jag bakläxa av en partikamrat för att jag inte argumenterat mot alternativa driftsformer av kommunens verksamheter samt reserverat mig, men det skulle ändå inte förändrat något i sak. Visst får man välja sina strider? Vad tycker ni, kommunmedborgare?