En bondflickas semester

Jag har många härliga sentimentala minnen av min uppväxt på ett jordbruk i södvästra Michigan i Amerika.  På jordbruket hade jag ett stort område att få cykla, springa och leka på utan bekymmer av att bli påkörd av någon bil som stadsbarnen behövde tänka på.  Jag var en riktig pojkflicka under sommaren eftersom jag hellre skulle klättra upp i ett träd, jaga grodorna i grannbondens damm eller t.o.m. hjälpa pappa byta oljan i traktorn än att leka med dockor och leka prinsessa.

Vi hade inga djur på jordbruket förutom höns och min älskade hund, Princess. Vi var typiska Michiganbönder som innebär att vi odlade frukt – framför allt persikor. Men eftersom persikor inte blev  mogna förrän sent på sommar behövde vi sträcka ut odlingssäsongen genom att också odla sparris, hallon, körsbär och jordgubbar.  

Min uppväxt bestod inte bara av lek utan också av hyfsat mycket arbete enligt åldersförmågan.  Mina uppgifter bestod av bl.a. att plocka de olika frukterna, trimma hallonbuskarna, köra traktorn för att ploga fälten eller dra besprutningsmaskinen, hålla koll på drängarna och pigorna och packa och lasta persikorna så att pappa kunde åka in till stan och sälja dem vid fruktmarknaden.  På grund av såväl min lek som mitt arbete blev jag ofta svettig, smutsig och full med skrapsår här och där.  Efter en lång dags arbete och lek minns jag väl den härliga känslan av att lugnt somna till det mysiga ljudet av syrsor, ugglor och det tillfälliga tjutet av ett avlägset  tåg som hördes igenom myggnätet i fönstren brevid min säng. Jag lärde mig att älska naturen tack vare min jordbruksuppväxt.

Nu skall vi spola fram många år och åka rätt så långt ifrån Michigan.  Jag befinner mig just nu på Cypern med min älskade Kalle och vi njuter av en tvåveckorssemester. Det tycks som om de allra flesta turisterna föredrar att ligga på stranden och sola, shoppa, klä upp sig fint för att gå ut och äta, gå ut på show och gå på puben sent på kvällen. Men idag tillbringade vi dagen genom att bli svettiga, smutsiga, och småskadade av att cykla sammanlagt c:a 25 km, klättra up och nerför klippor och gå längst dammiga vandringsledar.  Vi åt en mumsig middag på balkongen, och nu sitter jag här med en varm medelhavsbris och skriver – utan den minsta lusten att gå ut på pub. Man kan ta flickan ifrån naturen men man kan inte ta naturen ur flickan!