Det körs just nu två reklam på tv:n och bägge två visar en misstag som troligen bara en musiker skulle uppmärksamma. Jag ler varje gång jag ser dem och undrar om någon annan har lagt märke till dem.

Den ena reklamen handlar om Boxer som jag tror är ett tv:kabelbolag. Reklamen visar den datoranimerade mannen "Robert" när han sitter och spelar på ett piano. Men när låtens melodi "går uppåt" förflyttar Robert sin höger hand neråt på tangentbord. Ett stort misstag!

Jag är inte säkert vad den andra reklamen handlar om eftersom jag är så fokuserad på såväl misstaget som de gulliga paret i reklamen. Paret i reklamen har kul genom att offentligt dansa, bada och göra ovanliga saker inklusive spela gitarr och flöjt medan de ligger på ett torg. Mannen i paret spelar flöjten, men han håller i flöjten på fel håll! Det ser riktigt roligt ut!

Jag är säker på att det finns lika fåniga tabbar i andra reklam vars ämne jag vet ingenting om. Det vore kul att få höra om någon annan har upptäckt misstag i reklam!

Min stackars man är sjuk idag, som förklarar för ni som längtar efter hans ord varför han inte har skrivit ett blogginlägg. Han brukar vara lite för stolt och envis att tillåta sig själv vila när han är sjuk, men den här gången mår han tillräckligt dåligt och han har därför sovit eller åtminstone vilat hela dagen.

Detta innebär att jag har fått leka hemmafru idag. Jag är ganska bortskämd i att han brukar ta hand om precis allt hemma men nu är det min tur. Idag har jag lagat mat, tvättat kläder, städat undan i köket efter går kvällens stor middag, hämtat huvudvärkstabletter åt honom och smekt honom på huvudet då och då på under dagen för att visa min medkänsla. 

Kycklingsoppa betraktas i usa som en huskur för förkylningar och influensa. Soppan har även vetenskapligt bevisas att fungera som en lindring till förkylningssymptom. Eftersom denna huskur tros har sitt ursprungen i judiska hushåll kallas den soppan för judiskt penicillin.

Så, jag lagade en stor gryta mumsigt judiskt penicillin till middag, fast jag använde kalkonrester från gårdagens middag. Ja, en liten fusk kanske, men vad fan, kalkon är en slags höns, eller hur?

Det har varit en intensiv vecka såväl på jobbet som i fritidslivet. Jag har inte varit hemma en enda kvälll den här veckan pga musikövning och kvällstur på jobbet bl.a. Vanligtvis brukar Kalle och jag njuta av fredagsmys här hemma, men ikväll har O'Gredju Nua en spelning kl. 21 i Kassjö. Innan dess måste jag förbereda lite grann till lördags middag så snart jag kommer hem. Kalle kommer att rädda dagen genom att ha middag klar när jag kommer hem. Jag kommer att blir mycket upptagen idag, och det blir kul att spela ikväll, men jag kommer att sakna vår härliga fredagsmys!

Förresten, enligt Google är det Pippi Långstrumps 65-årsdag idag! Grattis, Pippi!

Idag är det Thanksgiving Day (tacksägelsedagen) i usa. Bilden ovan föreställer allra första tacksägelsemiddagen när de tacksamma nybyggarna bjöd de amerikanska indianerna på mat.

Enligt historia, nybyggarna kom till usa mitt i 1600-talet och kämpade hårt för att överleva sitt första år i ett främmande landet. Nybyggarna fick mycket hjälp och råd av den amerikanska indianstammen Wampanoag för att lära sig det bästa sättet att odla grönsaker, bygga hus, jaga vilda djur för mat och kläder, o.s.v. Nybyggarna blev så oerhört tacksamma för hjälpen att de bjöd indianerna på maten från den första framgångsrika skörden. Bilden föreställer perfekt den uppfattningen att de flesta amerikaner har angående den dagen.
 
 President George Washington (usa:s första president) kungjorde i oktober 1789 att den sista torsdagen i november skulle firas som en nationaldag så att amerikanerna aldrig skulle glömma bort att visa tacksamhet för det vi har.

Jag skulle gärna tro på den här ljuvliga historian, men nu när jag är full vuxen betvivlar jag att det gick till precis som den trevliga historian påstår. Men, jag kan åtminstone hoppas och drömma att det faktiskt blev så.

Det finns en intressant fenomen angående männslig psykologi som lättast kan förklaras med en liten historia som jag kallar för "The frog story" (grodhistorian).

En forkortad version av grodhistorian går så här: fånga en groda och sätt in honom i en kastrull med en halvliter tjärnvatten. Därefter skall man sätta kastrullen på spisen på väldigt låg temperatur. Tjärnvattnet blir gradvist varmare tills det kokar men eftersom temperaturen stiger så långsamt inser inte grodan vad som pågår. Så småningom förstås dör grodan, trots att han kunde ha hoppat ut ur kastrullen när som helst.

En grym historia så klart, men den påpekar att vi människor ibland har svårt att läsa av vår egna stresssignaler. Under livets lopp Vi står ut med många ändringar båda små och större, som inte alltid känns så himla bra. Men vi står ut med dem eftersom vi inte inser faran och mår sämre och sämre tills vi "dör" emotionellt.

Jag har nyss insett att jag är på väg att bli den där grodan. Det kan bli riktigt stressigt på jobbet delvis p.g.a. arbetet är mycket invecklat och delvis p.g.a mycket arbetet måste utföras omedelbart för patientens skull. Det finns så mycket att göra att vi måste ta på oss mer och mer ansvar för att hantera allt.

Det slog mig igår att jag har hoppat över fikapauserna flera gånger de senaste veckorna för att hinna allt, men nu har jag haft nog. Jag har lärt mig att läsa mina stressignaler och nu inser jag att jag måste sluta att försöka fixa allt på en gång. Puh...det känns redan bättre bara för att ha fattat beslutet!

Jag har nyss skrivit en inköpslistan till en speciell middag som skall äga rum hemma hos oss nu på lördag. Eftersom jag redan har fullt upp med jobb och musik har Kalle lovat att handla för honom några riktigt konstiga ingredienserna som behövs för att laga den här lite godare middagen.

Jag kom på att om jag sätta in bilder på dessa konstiga ingredienser på inköpslistan kunde det hjälpa honom att lättare hitta allting. Nu känns det tryggt att Saltå Kvarns Borlottibönor kommer att hittas i tid för middag på lördag. En gång till har Internet visat sig att vara dagens hjälte!

Per och Eric, som är de andra två musikerna i vårt band O'Grejdi Nua, har nyss åkt härifrån efter en framgångsrik och väldig rolig repetition hemma hos mig. Vi har en spelning nu på fredag och vi vill spela förstås så bra som möjligt. Ursäkta mig om jag låter väldigt osvensk, men fy vad duktiga vi är!

Jag har spelat musik i någon form sedan jag var ungefär tio år gammel. Hela mitt liv har mina vänner varit musiker. De allra flesta festerna jag har varit med på har egentligen varit en slags spelmansstämma och jag har uppträtt på scen hundratals gånger. Musiken har gett mig många goda minnen och ett berikat liv. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan musik!

Bilden ovan visar min man med sitt första barn i famnen.  Den magiska blicken mellan far och son framkallar alltid tårar i mina ögon - oavsett hur många gånger jag har sett den här bilden.

Att vara pappa är troligen inte alltid lika lyckosaligt som bilden ovan föreställer. Ansvaret att vara pappa säkert känns rätt så tungt ibland. Jag är sorgligt  medveten om att inte alla barn lyckas att få en snäll och engagerad pappa. Men jag tror ändå att det allra flesta pappor gör sitt bästa. Så, jag vill önska alla ni snälla, engagerade och kärleksfulla pappor grattis på farsdag!  Hoppas att ni får extra varma pussar och kramar idag!

Bilden ovan togs i Irak för ett par år sedan och visar min son (till höger på bilden) när han blev befordrad till sergeant. Det var under hans andra ettåriga militärtjänst i Irak. Han är nämligen veteran och idag i usa skall alla veteraner tackas och firas.

Jag känner mig riktigt kluven när jag tittar på den här bilden. Jag känner mig mycket stolt men samtidigt förskräckt.  Jag var en klassisk 60-tals hippi med blommor i håret och gitarren i famnen som sjöng folksånger mot krig. Nu är jag mamma till en krigserfaren veteransoldat! Huvva!

  Min hippi-sida vill bönfalla honom att sluta syssla med militärtjänst, vapen och död. Men min mamma-sida vill stödja honom för den tjänsten till vilken han är tillgiven och som han tror på och vill göra. Jag älskar honom i alla fall - utan villkor - och det skall jag göra tills jag drar min sista andetag. Så grattis, käre Michael, på veteransdag!

Varje dag på väg till och fram jobbet kör bussen förbi Norrlandsoperan.  Jag ler ibland när jag ser operans varumärke – NO! därför att för mig som har engelska som modersmålet känns det som om operans budskap är – NEJ, för helvete!  Kom inte hit! Umeå är en universitetsstad som innebär att det kan finnas många fler som också har engelska som modersmål som kan uppfatta varumärkets budskap på samma sätt. Detta är ingen kritik utan bara en av mina många iakttagelser.

VK-bloggare Monica Wahlström från Vännäs har de senaste dagarna skrivit några bra blogginlägg angående alkoholmissbruk. Apropå det måste jag berätta en rolig sak.

Igår kväll blev min man och jag plötsligt sugna på något gott till tv:tittande. Vi försöker undvika att ha sötsaker i huset, så efter en snabb undersökning i skafferiet hittade vi bara en flaska glögg som köptes på Systemet. Vi bestämde oss att lite varm glögg skulle passa bra till en myskväll och förhoppningsvis tillfredställa sötsuget.

Men vi blev besvikna så snart vi öppnade flaskan eftersom flaskan köptes för så länge sedan att innehållen hade förvandlats till en oaptitligt geléliknande gröt!  Det blev bara avloppet som fick smaka den där glöggen. Så det ser ut som om Monica absolut inte behöver oroa sig för något alkoholmissbruk i vårt hus!

Amerikaner är otålmodiga människor. Missnöjet på Obama handlar om att han inte kunde fixa övernatten de många problemen som drabbar usa. Men inte ens stålmannen kunde har fixat ett sådant stort land på bara två år!

Amerikas kultur är komplicerad och unik. Sedan 1600-talet har miljontals invandrare bidragit till den riktiga kulturgrytan som gör Amerika till det härliga och spännande landet det är idag. Men trots påverkan av olika kulturer finns ett grundläggande element som alltid har motiverat invandrare till usa. Detta element inkluderar attityden av ”kan själv” och ”sköta dig själv” – utan att regeringen skall blanda sig in i livet.

Min ovetenskapliga åsikt är att alldeles för många amerikaner förväxlar socialism och kommunism. Jag minns väl de nästan dagliga varningarna på tv – de så kallade ”public service announcements” i vilka regeringen starkt varande amerikaner för kommunism under 50-talets kalla krig. Det är sannolikt därför att rädsla och misstro för socialism ligger kvar i hjärtat för alldeles för många amerikaner.  

Amerikansk politik är ett mycket knepigt ämne som gör att t.o.m. jag har svårt att fatta allt. Men i grund och botten står demokraterna för socialism och republikanerna står för den där kan själv-attityden. Jag skickade in min ”frånvaro röstsedel” för en måndad sedan, men det hjälpte inte att hindra republikanerna att vinna tillbaka en del av makten. För mig känns det trist, men de amerikanska invånarna har fått sin vilja igenom. Jag hoppas bara att de olika partierna kan sluta bråka som barn och börja samarbeta för Amerikas bästa.

Vi som är länsanställde har som förmån möjligheten att träna en timme på betald tid en gång om veckan. Syftet är att en frisk arbetstagare kommer att prestera mer - med glädje. Man måste först slå kod "96" innan man drar ut sig på tidsklockan för statistikensskull. Den här förmånen uppskattar verkligen jag och jag försöker utnyttja den varje vecka. Nu går jag och slå 96:an!