Grodhistorian

Det finns en intressant fenomen angående männslig psykologi som lättast kan förklaras med en liten historia som jag kallar för "The frog story" (grodhistorian).

En forkortad version av grodhistorian går så här: fånga en groda och sätt in honom i en kastrull med en halvliter tjärnvatten. Därefter skall man sätta kastrullen på spisen på väldigt låg temperatur. Tjärnvattnet blir gradvist varmare tills det kokar men eftersom temperaturen stiger så långsamt inser inte grodan vad som pågår. Så småningom förstås dör grodan, trots att han kunde ha hoppat ut ur kastrullen när som helst.

En grym historia så klart, men den påpekar att vi människor ibland har svårt att läsa av vår egna stresssignaler. Under livets lopp Vi står ut med många ändringar båda små och större, som inte alltid känns så himla bra. Men vi står ut med dem eftersom vi inte inser faran och mår sämre och sämre tills vi "dör" emotionellt.

Jag har nyss insett att jag är på väg att bli den där grodan. Det kan bli riktigt stressigt på jobbet delvis p.g.a. arbetet är mycket invecklat och delvis p.g.a mycket arbetet måste utföras omedelbart för patientens skull. Det finns så mycket att göra att vi måste ta på oss mer och mer ansvar för att hantera allt.

Det slog mig igår att jag har hoppat över fikapauserna flera gånger de senaste veckorna för att hinna allt, men nu har jag haft nog. Jag har lärt mig att läsa mina stressignaler och nu inser jag att jag måste sluta att försöka fixa allt på en gång. Puh…det känns redan bättre bara för att ha fattat beslutet!