Min älskade Wichita!

Jag älskade precis allt angående Wichita vars namn betyder ”vindens folk” enligt indianstammen som döpte såväl staden som floden som rinner rakt igenom staden. Vädret var utmärkt med dess varma temperaturer och dess stående men mjuka och varma präriebriser. Invånarna var anmärkningsvärt lunga, snälla, vänliga och hjälpsamma. Med undantag av ett par större kullar är landskapet i hela delstaten alldeles platt så långt ögat kunde se. Därför var det lätt att cykla och promenera som var (och fortfarande är) Kalles och min favoritmotionsmetod. Folkmusik som har varit en livslång hobby för mig fanns det gott om i Wichita, fastän det tog lite tid innan jag hittade den stora källan av spelkompisar, musikföreningar och spelmansstämmor.

Jag var också mycket nöjd med sjukhuset där jag jobbade! Jag beundrades av de ordinarie anställda för min skicklighet och kunskap på kirurgiska ingrepp som kändes riktigt bra. Jag betraktades av de flesta arbetskamraterna som en hjältinna eftersom bemanningsbehovet var enormt överallt i Kansas och särskilt på just det där sjukhuset. Mina nya vänner och arbetskompisar var fascinerade över mitt mål av att flytta till Sverige och berömde mig för mitt mod och beslut.   

En annan sak som gjorde Wichita en härlig upplevelse var att Kalle kom och hälsade på mig ungefär var annan månad under tiden jag väntade på mitt uppehållstillstånd – alltså fem gånger!!  Vi fick känna varandra och därmed blev vi ännu mer kära för varje besök han gjorde hos mig. Jag jobbade i tio timmar måndag – torsdag under vilken tid Kalle roade sig själv genom att bl.a. vila och sola bredvid poolen, läsa, promenera eller cykla runt staden för att upptäcka vad som fanns.  På kvällarna när jag kom hem åkte vi runt och hittade roliga saker att göra i Wichitatrakten.

Bilden visar Kalle som för första gången kom i närheten av en av de hundratals oljepumpar som finns överallt i Kansas. Han hade tidigare sett dem bara på film! Bilden togs på väg till Dodge City!

Kalle och jag tyckte mycket om att cykla eller promenera längs de många vackra vandringsleder och parker som finns i Wichita. Men vi stannade ofta kvar i min lägenhet för att bara äta gott och prata i timmar medan vi läppjade på ett glas vitt vin.  Under helgerna när jag var ledig åkte vi runt i min bil för att upptäcka andra delar av Kansas.  Jag fick bara en vecka som semester hela tiden jag bodde i Wichita och då reste vi till grannstaten Colorado! (Den där resan kommer att bli ett annat blogginlägg någon dag). Vi hade obeskrivligt kul tillsammans men också djupa känslomässiga samtal, så när Kalle blev tvungen att åka hem till Sverige blev tystnaden och ensamheten under de följande dagarna nästan olidligt!

Men jag fattade så småningom en ytterligare anledning varför jag trivdes så bra i Wichita! Det blev nämligen mitt i 1800 talet en stor invandring av svenskar till Kansas! Det finns t.o.m. en mycket aktiv svensk-amerikansk förening i Wichita i vilken jag blev medlem! Den lilla staden Lindborg som ligger inte långt ifrån Wichita kallas för Little Sweden! *  Så jag är övertygad om att den svenska kulturen lever vidare i Kansas tack vare de tusentals svenskinvandrare där, och det känns för mig som om det var meningen att jag skulle hamna precis i Wichita!

* http://www.littleswedenusa.com/prior
 

Jag älskade Wichita också för att jag förknippade staden med frihet, äventyr, ny start och ”kan själv” efter ett 24-årigt äktenskap varav de sista femton åren upplevdes av mig som tråkiga och otillfredsställande.  Jag behövde verkligen den tiden alldeles ensam för att noggrant tänka igenom vad jag höll på med och för att ärligt undersöka själen i lugn och ro för att vara säker på att jag verkligen vågade flytta från ett tryggt liv i USA.   

Delstaten Kansas i USA består av i stort sätt ett enda platt, stort majs- och vetefält med enstaka byar och större städer här och där. Detta är försättningen av mitt blogginlägg tidigare idag angående Kansas största stad, Wichita. Min tid där kommer för mig att förbli en oförglömlig upplevelse!