Just nu tittar vi på Let’s Dance, som utan tvekan är mitt favoritprogram på tv:n! Jag älskar precis allt som programmet bjuder på! Jag beundrar de nya dansarna för deras mod att prova någonting alldeles främmande för dem. Som musiker uppskattar jag de väldigt duktiga musikerna och sångarna!  Jag beundra alla som ansvariga för de vackra kläderna som dansarna har på sig. Jag gillar den mysiga miljön där åskådarna sittar. Jag ler jämt tack vare den uppenbara glädjen som alla visar i kroppen och med ord. Men mest älskar jag sällskapet bredvid mig här på soffan!

Enda sedan jag kom till Sverige har jag märkt att det dröjer mellan tio och femton år innan Sverige följer trenderna båda på gott och ont från USA. Fetma, diabetes, brottslighet, friskolor, musik, datorspel som föreställer mycket våld, mobbning och självmord bland ungdomar, fattigdom och nu även risken för terrordåd har också blivit ett faktum i Sverige.  Men jag oroar mig för att Sverige är på väg att utveckla ytterligare en amerikansk trend som kan bli ett hot mot Sveriges trygghet och säkerhet i framtiden. 

Jag pratar om de klassiska skattesänkningarna som tycks vara punkt nummer ett i högerpartipolitik. Det är förstås skönt att få lite extra pengar kvar i plånboken varje månad men den fula sanningen är att det inte går att driva ett helt land utan rimliga inkomster. Jag medge fritt att jag inte är ett geni när det gäller jättestora statliga ekonomier, men behöver man verkligen att vara ett geni för att uppfatta att inkomsterna och utgifterna måste stämma? Tänk på din egen hushållsekonomi – om man minska sin inkomst med 25% har man inte längre råd för att ordentligt uppehålla hushållet! 

Ni kommer väl ihåg katastrofen som uppstod när orkanen Katarina slog till i New Orleans. Den värsta skadan i staden orsakades när den gamla fördämningen mellan staden och havet gav vika. En grundlig undersökning avslöjades senare att renoveringen på den gamla fördämningen borde ha påbörjats fyra år tidigare enligt stadsplaneringen. Men brist på pengar p.g.a. djupa skattesänkningarna gjorde att renoveringsuppgiften valdes bort för att istället lägga de pengarna som fanns på något annat akutbehov. En högtrafikerad bro mellan delstaten Wisconsin och delstaten Minnesota ramlade plötsligt ihop drygt ett år senare p.g.a. samma anledningen. Det fanns inte pengar nog för att anställa tillräckligt många ingenjörer för att inspektera och uppehålla infrastrukturen i landet.

Jo, jag vet att det är USA:s problem men jag är rädd för att det är bara en tidsfråga innan Sverige hamnar i samma situationen. Vissa incidenter som antyder en föråldrad infrastruktur har redan uppstått här i Sverige t.ex. Östersunds förorenade vatten, rubbningar i tåg- och järnvägsystemet på många håll i Sverige, och Umeås senaste problem med minst sju vattenrör som brast. Jag måste medge att vissa ändringar som moderaterna har genomfört har blivit hyfsat bra. Men det är vårt ansvar som skattebetalare att se till att skattesänkningarna inte går för långt för risken är då att vi förlorar viktiga socialtjänster som en dag kan påverka även dig och din familj.

Jag är inte ett dugg intresserad av sport. Tursamt nog är min man vanligtvis inte heller särskilt intresserad. Men undantaget för honom är en riktig spännande slalomtävling och helst när det finns några svenskar bland deltagaren. Det går i stort sett bra för min del eftersom jag alltid har någonting annat att syssla med under tiden att han sitter och tittar på TV:n som han emallanåt har gjort idag.

Det är nästan omöjligt emellertid att undvika det irriterande ljudet av det förbaskade tutande som jämt hörs under tävlingen! Jag fattar inte hur åskådaren på platsen kan stå ut med det konstanta oväsendet i öronen på ett sådant nära håll! Vad gör oväsendet ännu värre är att tonen är alldeles entonigt – på B dur förresten !

Det känns för mig som om de där löjliga tutorna bör vara olagliga men samtidig förstår jag att det inte gå att lagstifta en sådan oviktig sak. Men som musiker tycker jag att det minsta tillverkaren av dessa tutor kunde göra vore att tillverka två tutor till – en i G ton och en i D så att oväsendet åtminstone skulle stämma som en durackord! : )

Det har varit utomordentligt mycket snack om vädret och temperatur i vinter, så jag nämnde tidigare i veckan i ett inlägg på Facebook att temperaturer som upplevs som riktigt kalla kan variera mycket beroende på bedömare. Som stöd till min poäng nämnde jag att en granne som bor bredvid vårt sommarhus i Michigan berättade för mig häromdagen i ett brev att hon frös p.g.a. temperaturen var genomsnitt  -1!!  En svensk bekant skrev som kommentar till mitt inlägg – skryt inte!

Skryt?  Vad då för skryt? Jag nämnde förstås bara ett fakta angående temperaturen i Michigan! Är det skryt när jag nämner att det finns varmare temperaturer någon annan stans i världen som inte ens jag själv får njuta av? Är det faktumet att vi har ett sommarhus i Michigan det som upplevs som skryt? Är sanningen att vi har en bekant i Michigan som nog bryr sig om oss att hon emellanåt skriver brev till oss någonting som kan uppfattas som skryt?

Jag blev tagen på sängen av hennes kommentar och därför funderade jag mycket över de möjliga anledningarna som led till att hon upplevde det jag skrev som skryt. Jag har kommit fram till konklusionen att det som upplevs som skryt avgörs av själva mottagaren. Om det är osvenskt och oartigt att skryta då får vi som "sändare" bara prata om vind och väder på grund av rädslan att någon annan skall uppleva det vi säger som skryt!

Fundera som exempel på den här situationen: Vi är fyra personer i ett sällskap och jag nämner en rolig historia som ägde rum under vår Kinaresa. Historien är sann och för mig passar den bra in i samtalet som pågår. Men de andra tre personerna i sällskapet upplever det jag sade på tre olika sätt. Den personen som själv har rest till Kina ler och förstår precis vad jag menade. Den personen som reser tämligen mycket men inte ännu har rest till Kina blir inspirerad av att satsa på en resa till Kina i framtiden. Men, den tredje personen som inte ännu har haft tid eller råd att alls resa upplever det som skryt. Jag har svårt att acceptera att jag måste hålla tyst angående mina resor och att det är i något avseende mitt fel att jag har hanterat mitt liv och min ekonomi nog ordenligt så att jag har tid och råd att resa!

Jag är mycket intresserad av att iaktta människor och mänskligt beteende, och en av de första för mig ovanliga egenskaperna i den svenska kulturen som jag lade märke till var jantelagen och skrytförbudet. Jag fattade så småningom den ovetenskapliga hypotesen att en hel del av de dåvarande "gick i väggensjukskrivningarna" handlade om pressen framkallad av jantelagen och skrytförbudet. Varför är svenskar så rädda för att inse eller medge att ni är goda… snälla… duktiga… smarta… skickliga… o.s.v.?

Tro mig – det befriar själen att kunna tala om det som är bra i ert liv utan att skämmas för det! "Delad sorg halveras medan delad glädje fördubblas" är ett vanligt uttryck i USA, och därför är kulturen i USA  precis motsatsen från jantelagen och skrytförbudet här i Sverige. Man delar glädje och goda nyheter mycket mer öppet i USA och de allra flesta mottagarna ler stort och jublar för sändarens skull istället för att bli sura och åklaga sändaren för skryt.  Kom igen, svenskar! Livet är tufft nog, så låt oss införa lite mer öppenhet och glädje i den svenska kulturen för varandras skull!

Jag jobbar kvällstur i dag, och eftersom klockan är mycket får jag skriva bara en kortis här. Jag älskar att skriva och jag har en pågående lista med flera bloggämnen som jag vill skriva om. Men tid att skriva för mig är ofta begränsad så i dag valde jag att äntligen svara på ett brev min väninna, Nancy, hade skrivit för flera dagar sedan. Men, efter idag kommer jag att vara ledig resten av veckan – jippi!! Då får jag definitivt mer tid för att såväl skriva som utföra andra uppgifter som tålmodigt väntar på mig!

Du känner säkert till den gulliga sången i videon ovan som kan höras i en nuvarande reklam på tv:n. Men jag hittade den ursprungliga inspelningen!

Jag tycker att sången är så söt att jag ville försöka hitta en YouTube video av reklamen och skicka länken till min bästa musikkompis, Nancy i Michigan. Hon och jag pratar och skriver ofta om musik och jag tyckte att den här sången skulle uppskattas av henne.

Jag antog hela tiden att reklambolagen hade skrivit sången men till min stora överraskning skrevs sången av den amerikanska kompositören Chris Dedrick (http://www.chrisdedrick.com/) i 60-talet!  Sången heter "Love You" och spelades in och sjungs av gruppen Free Design. Internet är fantastisk eftersom utan den skulle jag aldrig har vetat! 

Klockan är redan 20.00 nu när jag börjar detta blogginlägg som betyder att det inte finns särskilt mycket tid kvar innan det är dags att gå i sängs. Det finns flera saker jag vill göra men jag hinner inte att göra allt ikväll så mitt dilemma är att välja hur jag kan utnyttja min tid på bästa sätt.

Jag vill nämligen skriva detta blogginlägg som jag uppenbarligen valde som mitt första uppdrag. Jag vill söka lite information på Internet angående ett ämne jag vill utreda. Jag vill också plantera en blomskott som har växt tillräckliga rötter därför att den har stått i ett glas vatten i drygt två månader nu.

Jag vill skriva ett e-post brev till våra vänner Paul och hans fru Gayle i Michigan för att framför allt bifoga mitt julbrev som inte kom fram till dem via vanlig post. Jag vill spela musik delvis tack vare jag älskar min musik och delvis tack vare Kalle skulle vilja lyssna på några låtar. Jag vill skriva ett långt svar till min bästa amerikanska vän, Nancy för att hon är duktig på att skriva och därför förtjänar verkligen ett svar av mig.

Värst är att jag vill utföra minst ett par av dessa uppdrag före kl. 21 därför att Kalle och jag har en dejt på soffan för att titta på Drottningoffret. Oj…klockan är redan mycket så det är bäst om jag sluta detta och skynda mig!! Men jag har åtminstone slutfört en av mina önskningar!

Nu är dag en av ett nytt år och för mig finns det rätt så mycket att se fram emot! Här kommer bara några av mina personliga förhoppningar, drömmar och planer för 2011: 

Jag hoppas verkligen att det kvinnohistoriska museet som har föreslagits av Vänsterpartiet i Umeå blir förverkligat som en del av det kommande kulturhuset i "staden mellan broarna"!  

Så länge att det redan har bestämts att biblioteket skall flyttas till kajen mot viljan av Umeåborna hoppas jag åtminstone att den nuvarande bibliotekslokalen förblir en slags samlingsplats för folk med sådana saker som t.ex. ett kulturcafé, ett trevligt och varmt väntrum för Ultrabussresenärer samt ett stånd med information och hjälp för turister.

Den första veckan i januari varje år börjar Kalle och jag att planera för det kommande årets resande. Om vår utgångsplaner förverkligas skall det bli ett väldigt spännande år för oss!  

Jag hoppas att jag äntligen kan lyckas att få bukt på de 6 kilona som sakta men säkert under åren blivit en del av min kropp!  Tyvärr kan jag inte lova något men jag kommer att göra så gott jag kan. 

Jag hoppas att stackars President Obama förmår att bedriva sina ursprungliga utlovade vallöften trots att republikanerna nyss har fått mer makt efter det sista valet i USA.  Jag önskar samtidigt att de otåliga amerikanerna kunde lugna ner sig och sluta förvänta sig att ofantliga ändringar i ett sådant stort land inte kan åstadkommas övernatt! 

Jag hoppas att min dotter snart mår bättre och blir gladare. Jag hoppas också att min son kommer att lyckas med hans planerade utbildning och att han kan fortsätta att trivas med livet. 

För mitt liv som ”artist” ser jag fram emot att leda en tvådagars dansworkshop som planeras i mars i Östersund. Jag hoppas också att det blir många trevliga spelningar för banden som jag tillhör – New Mountain Music, O’Grejdi Nua och Umebygdens Spelmansgille. 

Sist men absolut inte minst hoppas jag att Kalle och jag kan lyckas att uppehålla god hälsa så att vi kan fortsätta njuta av många trevliga upplevelser tillsammans.

Hoppas jag också att era förhoppningar och drömmar blir förverkligade i år!!