Svårare än man kan tro

VK publicerade nyligen en debattartikel som skrevs av Jacek Winnitski som är SFI lärare i Lycksele. Den mycket intressanta artikeln handlade om hur svårt det är för flyktingbarn att hinna ikapp och hålla måttet med sina jämnåriga ”äkta” svenska klasskamrater p.g.a. framför allt språket. Trots att artikeln handlade om barn kunde jag fullständigt relatera till flyktingbarnens belägenhet.

Jag började lära mig svenska på ett helt onaturligt sätt i USA genom att läsa artiklar via Internet, slå upp hundratals ord och ”gissa” hur de där orden skulle låta. Barn börjar däremot lära sig modersmålet från födelsen genom att först höra och ”ta in” språket och så småningom härma de olika ljudkombinationerna och ordföljden. Barn kan därför använda och uttala alla ord i ett för dem imponerande stort ordförråd långt innan de börja lära sig att läsa.

Som vuxen var det faktiskt svårt att lära sig språket, men jag förstod inte riktigt varför tills jag läste debattartikeln som till fullo beskrev alla de krångliga detaljerna som ingår i det svenska språket. Jag behövde lära mig bara tre bokstäver till som var nog svårt så jag tänker ofta på andra invandrare från t.ex. Irak eller Thailand vars modersmål består av helt annorlunda bokstäver!  Ni som är födda här och därför har språket i ryggraden tänker sannolikt inte på hur oerhört mycket en invandrare måste lära sig inom de första 6-12 månader man anländer i Sverige (Jag citerar Jacek Winniktski på vissa delar):

1.       Genus.  Det finns reglar om huruvida ett ords genus är ”ett” eller ”en” men det finns tyvärr massor av undantag.

2.       Alla verb, substantiv, adjektiv, adverb, pronomen, prepositioner m.m. samt massor av olika böjningsmönster för att passa singularis, pluralis och genus. Och förstås alla de förbaskade undantagen till reglerna!

3.       Ljud och uttal. Enligt Jacek Winnitski finns det ”27 distinkta språkljud, 9 vokalljud och 18 konsonantljud.” Dessutom måste man kunna ”betona rätt stavelse i orden och ge de olika språkljuden rätt varaktighet.” Ännu svårare är att ”tonfall och stigningar i ord och satser måste ske vid rätt tillfälle och det handlar om millisekunder…” 

Jag har dessvärre gett upp hoppet att någonsin kunna klara av alla dessa språkfinesser hela tiden utan fel. Prepositioner och pronomen förblir fortfarande hopplösa! Det blir nästan alltid fel när jag väljer emellan ”hans, hennes och sin” oavsett hur mycket jag försöker fatta reglerna. På råga till allt är uttal svårare än man möjligt kan tro! Det tog t.ex. minst ett år innan jag kunde uttala mitt eget nya namn (Sjöström) eftersom den där speciella ljudkombinationen (sjö) finns inte alls på engelska!  

Idag har jag ett ganska stort ordförråd när jag talar men jag kan förstå i princip allt jag läser och hör. Men även nu efter nio och ett halvt år här i Sverige känns det ibland så frustrerande och tröttsamt att jämnt tänka på ordval, ordföljd och uttal att det emellanåt är lättare att hålla tyst. Så, kanske ni kan förstå lite bättre att ”tyst” inte betyder ”dum” när det gäller vi invandrare.  

Nu kan ni troligen lätt förstå att möjligheten att prata hela tiden i mitt modersmål är bland de olika anledningar varför jag längtar så mycket efter vår årliga amerikaresa och nu är det bara tre veckor innan vi åker! I can’t wait!!