Äntligen är det fredag! Det är egentligen min sjätte arbetsdag i rad och hela veckan har varit särskilt tung! Såväl kroppen som hjärnan har presterat mycket och det känns som om mitt ”kroppsystem” håller på att stängas ner från överstimulering. Den enda fördelen med att jobba så hårt på jobbet är att man inte hinner tänka på landstingets kommande hårda besparningar som inte tycks gälla stora chefer och politiker. 

I alla fall kommer det att bli en väl förtjänt trevlig helg som kommer att börja med middag ute med arbetskompisarna ikväll. Jag kommer definitivt att sakna mysfredag hemma med Kalle så det blir lördagsmys i helgen istället! 

På lördag får vi en härlig sovmorgon och en förhoppningsvis lugn dag som sannolikt kommer att inkludera en lång promenad med min älskade Kalle. Jag har varit på jakt de senaste två veckorna efter boende när vi på höstkanten skall semestra i Spanien. Vi kommer att bo i Barcelona en veckan och därefter flytta till Sitges och bo kvar där en vecka. Semesterlägenheter bokas fort nu, så det känns som ett måste i helgen att tillsammans med Kalle välja och boka två av de flera bra alternativ jag har hittat.  

På söndag blir det en intensiv musikövning c:a 15-19 hos mig med grabbarna från O’Grejdi Nua. Det blir alltid roligt med musik och särskilt roligt med ”mina O’Grejdi grabbar”!

Trevlig fredag alla!

Bilden visar några av de bänkarna i S:t Joseph där vi sitter och äter glass varje år!

Nu är det nedräckningen (c:a 5 veckor) inför årets resa till min hemstat Michigan i USA! Idag flyter mina tankar över Atlanten så starkt att jag nästan blir tårögd medan jag utföra mitt arbete här på NUS.

Just idag har mina tankar varit mest på den glass- och godisbutuken Kilwins som ligger mitt i den gulliga lilla staden, S:t Joseph. Kalle och jag har haft många trevliga stunder när vi har suttit på en bänk utanför butiken i det härliga solskenet och slickade var sin glasstrut.

Trots det konstanta bruset från olika apparater och maskiner runt omkring mig här på jobbet hör jag i huvudet bara de trevliga ljudet från omgivningarna när vi sitter och slickar våra glasstrutar utanför Kilwins! 

Ååååå… vad jag längtar!

Tidigare i veckan publicerades en artikel i landstingets intranät angående de hårda besparingarna som landstingsdirektör Jonas Rastad vill genast sätta igång. De allra flesta av de 38 kommentarerna (varav en var min) poängterade att det känns orättvist att vi ”på golvet” måste jobba ihjäl oss för en medioker lön på grund av bl.a. rekryteringstopp.  Men en av kommentarerna som skrevs av en ung nyligen anställd sköterska var annorlunda och den gjorde mig lite orolig för framtiden.

Den nya sköterskans kommentar var i princip ett stort tack för alla andra kommentarer som öppnade hennes ögon angående ett yrke i vård. Hon bestämde sig att redan nu börja om med yrkesutbildningen innan hon skaffade man, hus, bil, barn, hund, o.s.v. Hon insåg plötsligt att hon vill utbilda sig till ett yrke som kan tillfredsställa såväl hennes intresse som sin plånbok utan att måste jobba ihjäl sig! Jag skämdes lite grann med tanken att en massa förbittrade vårdarbetare hade avskräckt henne från att fortsätta med ett jobb att hon precis hade fått.

Men min skam förvandlades snabbt till lätt irritation när jag inser att dagens ungdomar vill skaffa ett glamoröst yrke på vilket man kan klä upp sig fint och få en mycket hög lön utan att jobba helgar, stora helgdagar eller på obekväma tider. Men världen fungerar förstås inte bara mellan kl. 08.00 på måndagar och kl. 17 på fredagar! Jag själv har haft ett livslångt yrke i vården och jag har minsann jobbat emellanåt väldigt hårt under dygnets alla timmar! Men däremot har jag aldrig upplevt det minsta hotet av att bli arbetslös. Så jag hoppas verkligen att den nya sköterskan inte kommer att slå sig ut ur arbetsmarknaden genom att utbilda sig som journalist, sekreterare eller administratör.

Det finns redan en stor brist av arbetskraft bland de olika yrkena i vården och enligt arbetsförmedlingens yrkesprognos kommer bristen att kraftigt öka under minst de kommande tio åren.  Trots den genomsnittligt måttliga lönen kan det upplevas som väldigt tillfredsställande att ge god vård till sjuka medmänniskor! Samtidig får man ett mycket stabilt jobb var som helst i världen!

Nej, ett yrke i vården är verkligen inget att skämmas över!