Tåget? Aldrig i livet!

Jag tillbringade igår rätt så mycket tid framför datorn och försökte hitta en lämplig födelsedagsresa till min man. Men det gick inte! Vi har redan besökt de flesta intressanta ställena här i Norrland så det är svårt att hitta nytt inom rimligt bilkörningsavstånd. Jag försökte också hitta en flygresa inom Sveriges närmaste grannländer men det var nästan omöjligt att samordna resmålet, avgångstiden och priset som passade oss.

När jag blev riktigt desperat flög tanken av en tågresa igenom min skalle. Men i nästa ögonblick tänkte jag – NEJ! Tågsystemet här i Sverige är enligt allt jag har hört och läst bedrövligt. Aldrig i livet därför skulle jag överlämna min förtroende till ett tåg! 

Jag är övertygad att försämringen av tågsystemet handlar om skattesänkningarna och uppdelningen av tågsystemet p.g.a. avreglering och privatisering. När vinst är den första prioriteten går samarbetet och kvaliteten i andra hand. Dessutom, för att göra vinst måste man skära ner på budgeten som alltid betyder förlorade jobb och sämre eller mindre ofta underhåll av tåget och järnvägen. Det är riktigt synd eftersom tåget fortfarande är det miljövänligaste sättet att åka kollektivt. Dessutom, ju mer tågsystemet strular desto färre folk som vågar åka som i sin tur kan orsaka fler förlorade jobb.

Många idag vill inte betala skattepengar på kollektivtrafik som de personligen aldrig använder. Men den där sortens tankande är en del av problemet. Förr var det helt acceptabelt och normalt att gärna göra gemensamma insatser för allas skull. Men nuförtiden är det bara "jag, mig, och min" som styr. Det verkar som om fler och fler människor varje år inte bryr sig om samhället utan bara tänker på sig själv.

Själviskt tänkande är enligt min erfarenhet i USA början av ett samhälles undergång. Det känns mycket tråkigt för den här invandaren som blev så oerhört imponerad av Sverige för 10 år sedan.