Hon heter Jackie (kort för Jacqueline) och hon bor kvar i min barndomsstad. Vi var goda vänner under gymnasietiden och umgicks rätt så ofta trots att hon inte tillhörde min största vänkrets. Men efter gymnasiet gick våra liv mot helt olika riktningar och vår kontakt blev rätt så gles under de tio åren som följde.

Hon fick jobb direkt efter gymnasiet som en vanlig arbetare på en fabrik och gifte sig kort därefter med en ung man som också var en outbildad fabriksarbetare. Det var inte långt innan första bäbisen kom och där började, p.g.a. USAs brist på ett riktigt välfärdsystem som vi har här i Sverige, ett liv av fattigdom och besvär för Jackie.

Jag jobbade däremot som vårdbiträde på ett litet sjukhus i några månader tills jag började min utbildning som operationssköterska. Det var gott om jobb för utbildade operationssköteskor så jag fick jobb omedelbart efter min utbildning och har ständigt varit anställd sedan dess. Självklart har jag haft mina besvär och besvikelser men eftersom jag har lärt mig från mina misstag har livet blivit bara bättre och bättre. Men stackars Jackie har antingen haft otroligt otur i livet eller så har hon aldrig haft förmåga att lära sig av sina misstag.

Jackie och jag fann varandra för några år sedan. Vi utbyter emellanåt e-post brev och jag brukar hälsa på henna en gång under vår semester i Michigan varje år.  Hennes e-post brev brukar bestå bara av dåliga nyheter angående henne själv eller hennes familj. Hon slutar sina e-post brev med en önskan – skriv gärna när du har tid. De senaste år har jag inte haft hjärta att berätta om mitt strålande liv så jag har istället bara visat henne medkänsla i mina svar på hennes sorgliga e-postbrev.

Jag fick igår ett annat sorgligt brev från stackars Jackie men den här gången fick jag en känsla av att jag inte kunde fortsätta gömma sanningen. Det slog mig att vissa personer får en slags positiv uppmärksamhet genom att berätta bara negativa händelser i sina liv. Jag insåg att jag kanske bara gör henne en björntjänst genom att jag inte törs tala sanning. Så, jag berättade om mitt väl avlönade jobb, den härliga vänkretsen som vi har bl.a. tack vare min musik, våra nio år tillsammans i ett väldigt lyckligt och tillfredsställande äktenskap och vår kommande Barcelonaresa.  Vi får se vad som händer. Hon hör kanske inte av sig ingen… men hon kanske blir inspirerad av att försöka ordna upp livet på ett bättre sätt.

Bilden togs för exakt 9 år sedan!

Det sägs att tiden går fort när man har roligt och därför är det nästan ofattbart att vi redan har varit gifte i 9 år!  Det har kommit några kilo och rynkor under alla dessa år men vi har haft det riktigt, riktigt bra tillsammans. Visst blev det några ömsesidiga kompromisser under de första åren – särskilt när två vuxna människor har sina idéer och uppfattningar från två olika kulturer i ryggmärgen. Men det känns som om vårt äktenskap och även vår vänskap har blivit starkare och trevligare för varje år som gick.

Tack älskade Kalle att du har visat mig så mycket stöd, tålamod, ömhet och kärlek alla dessa år!  ILU****

Här finns ett kort utdrag av gårkvällens dansuppträdande, "Verticle Road" som ägde rum på Norrlandsoperan. Dansuppträdandet varade i 70 minuter och danssällskapet tillhör dansbolaget Akram Khan Company. Som folkmusiker har jag mina åsikter angående vad bör inkluderas i definitionen "kultur" men det tar jag någon annan gång. Just nu är jag fortfarande förtrollad av det grymt fantastiska dansuppträdandet vi fick uppleva igår kväll.

Västerbotten-Kuriren får mitt beröm för en mycket intressant artikel i dagens tidning som skrevs av Anna-Lena Lindskog om symboler och siffror som kan såväl röra som uppröra. Bilden ovan visar ett slags symbol som har varit en stor del av hela mitt liv.

Ämnet om symboler, tecken och siffor är förstås enormt och VK har bara skrapat ytan. Men artikeln var tillräcklig att ge mig mersmak om ämnet! Frågan ställdes till flera "människor på gatan" om vilken symbol de kunde tänka sig att bära och vilken symbol de aldrig skulle bära. De flesta nämnde olika positiva symboler som de kunde tänka sig att bära men precis alla nämnde hakkors som en symbol de skulle aldrig i livet bära. Inte jag heller!

Jag brukar inte vara särskilt religiös eller vidskeplig men jag minns en gång i USA när jag hade köpte någonting och skulle få $6.66 tillbaka som växel. Eftersom siffran "666" anses vara den makt som tjänar djävulen på jorden betraktas det av många som ett djälvulens nummer Expediten och jag tittade snabbt på varandra med ett skräcktecken i blicken! Jag log stort för att bryta transen mellan oss och bad henne att behålla en penny så att min växel skulle vara $6.65 istället för $6.66! Det var kanske lite fånigt men man bör inte utmana slumpen alldeles för mycket!

Det har varit en ganska omväxlande vecka här på jobbet med lite extra uppgifter. Jag är nöjd med mina prestationer och jag kan ärligt säga att jag har gjort bra för pengarna. En trevlig helg som officiellt börjar om några minuter kommer att vara en mycket välförtjänad belöning för den här pliktroga och rätt så duktiga arbetstagaren. 

Min man kommer att hämta mig från jobbet snart eftersom det inte kommer att bli en vanlig fredagsmyskväll ikväll. Vi skall tillsammans med några andra äta middag på Norrlandsoperan och därefter gå på en dansföreställning i samma hus. Nu stänger jag datorn för att gå och ställa mig utanför sjukhuset och vänta på Kalle. Ha en trevlig fredagskväll allihop!

Jag brukar kolla amerikanska nyhetskällor på Internet några gånger om dagen. Ikväll hittade jag en artikel om ett mycket berömt amerikanskt varuhus som fick ta emot en riktig "storm" av protest mot flickskjortan på bilden ovan. Texten på skjortan är – "Jag är för snygg att göra läxan så min bror måste göra den åt mig". Att antyda att utseende har ett negativt samband med skicklighet eller intelligens klart är ett väldigt stereotypiskt och förnedrande budskap mot unga tjejer.

Klädbutiker i såväl USA som Sverige erbjuder fortfarande tjejkläder med blommor, fjärilar och kattungar trots att ett fåtal klädtillverkare har börjat erbjuda könsneutrala kläder. Men budskapet som uppges på den här skjorten är så grovt förnedrande att det verkligen förtjäner den blixtsnabba protest-stormen som den orsakade.