För exakt 10 år sedan tog jag mitt första steg på svensk mark med ett svenskt uppehållstillstånd klistrat i mitt pass. Jag hade rest till Sverige en gång förut med den här gången kom jag för att bosätta mig hos Kalle som blev min äkta man året därpå. Oj, vad tiden går!

Jag lämnade jobb, bil, bostad och inte minst mina vuxna barn för att till varje pris kunna bygga upp ett liv med Kalle här i Sverige. Jag hade ingen aning då om hur det skulle bli men jag var för kär att inte göra mitt bästa. Under dessa tio år har vi tillsammans upplevt ett väldigt brett register av känslor, glädje, utmaningar, sorg och äventyr men också en hel del tur.

Jag nämnde i morse mitt 10-års jubileum i Facebook och en amerikansk kompis kommenterade - Grattis! Kommer du att få någon present? Nej, det behövs inte. Jag fick redan den bästa presenten jag möjligt kunde någonsin få för 10 år sedan.

Uppdaterad: tisdag 11 oktober 2011 klockan 21:09