Ni har säkert läste artikeln i dagens VK angående de hårda besparningarna som Västerbottens nye landstingsdirektör Jonas Rastad vill genomföra. Det tycks vara fullständigt galet att dessa hårda besparningar begäras av en gubbe som uppskattningsvis själv kostar landstinget nästan 200 000 kr varje månad (lön + resekostnadsersättning mellan Stockholm och Umeå varje helg + förmodligen en lägenhet här i stan)!!  

Dessutom har jag svårt att tro att Jonas Rastad tog jobbet tack vare sin kärlek och tillgivenhet till Västerbotten. Nej, han tackade ja till jobbet som helt enkelt erbjöd den högsta lönen! Han kommer minsann att sticka iväg så snart som något annat företag är dumt eller desperat nog att erbjuda en ännu högre lön!

Kan ni gissa därför vad jag har för förslag?

O’Grejdi Nua kommer att spela ikväll i restaurangen på Hotell Björken kl. 17–18.30. Det är min uppfattning att restaurangen ordnar upp en lite finare middag och dessutom erbjuda underhållning minst en gång i månaden. Direkt efter den där spelningen kommer vi att tillsammans med andra musiker spela på Harrys kl. 7-22.

Så, ikväll är det ingen idé att laga mat hemma! Välkommen till middag på Hotell Björken och därefter följ med O'Grejdi Nua till Harrys för att ta en öl och njuta av musiken!

Vi bor på fel plats! Vårt intresse i att resa skulle underlättas om vi borde bredvid Arlanda! Vi brukar boka vår årliga 2-veckas höstsemester redan i januari men av någon anledning rusade tiden förbi och nu finns det ingen 2-veckors semester kvar via charter. Jag tillbringade (eller snarare slösade bort) därför flera timmar framför datorn igår för att försöka hitta ett lämpligt flyg på rimligt pris till Barcelona i september för att själv ordna upp ett flyg och ett boende.   

Den goda nyheten är att det finns gott om semesterlägenheter i Barcelona! Men man måste titta och kolla väldigt noga för att se till att boendet når alla villkoren som vi begär exempelvis att den är ren, att det finns dubbelsäng, att läget är bra, att det finns trådlös Internet och att en tillräckligt stor balkong finns för att kunna äta mysiga middagar ”hemma” i lägenheten.   

Jag hittade flera acceptabla flyg fastän väldigt få direktflyg mellan Arlanda och Barcelonas flygplats. Det är ju inte hela världen att måste byta plan i Frankfurt, Zürich, Amsterdam eller Paris men det största problemet är förbindelse mellan Umeå och Arlanda! Det verkar som om den tidigaste flyg som går på vardagar 6:35 är HELA tiden redan uppbokad! Detta betyder att vi måste flyga natten innan till Arlanda och ligga över på Rest and Fly som minskar vinsten av att hitta ett billigt flyg!

Men eftersom jag är en tämligen tjurig kvinna när det gäller våra resor skall jag sluta detta blogginlägg och fortsätta kampen på att ordna upp flyg och boende i årets resmål Barcelona. Resten av den här veckan är jag väldigt upptagen så det blir dessvärre inga fler blogg förrän helgen. Vi ”ses” då!  

Jag kunde inte motstå häromdagen att klicka på en artikelrubrik på Internet som handlade om hur snygga kvinnliga filmstjärnor måste ”förvandlas” för att kunna spela en dyster, tråkig och även ful kvinna.  Men före- och efterbilderna som jag tittade på gjorde mig besviken och nästan förargad!

Förbilderna visade de vackra filmstjärnorna som typiskt var uppmålade med ett halvkilo make-up och vars frisyrer var alldeles perfekta. De flesta var uppklädda i korta, ärmlösa och förmodligen dyra klänningar med urringningar halvvägs till naveln och de flesta hade tagit på sig sexiga högklackade skor.

Efterbilderna visade filmstjärnorna utan make-up och uppklädda i det som för vi normala kvinnor betraktas som vardagskläder och skor. Deras frisyrer såg ut allt från vardagsfrisyr till rent ut bökiga. Och naturligtvis för att föreställa en riktigt icke önskvärd och tråkig kvinna hade de flesta glasögon på sig! Du har väl sett filmer när en Askungetyps-kvinna plötsligt blir sexig och vacker så snart hon slängar bort sina glasögon och plockar bort hårbandet som håller hennes långa vackra hår! 

MÅSTE kvinnor ständigt vara sexiga och vackra och gå runt halvnakna för att vara värda, uppskattade och uppmärksammade?  Det finns väldigt ofta rubriker i kvinnotidningar som lovar läsarna att de kan få sexiga lår, sexigt hår, sexiga läppar och sexig hud genom att läsa tidningens olika gör-så-här artiklar. Varför är det inte nog för en kvinna att vara smart eller kunnig eller intressant? Med så mycket krav på kvinnor att se ut som perfekta dockor är det ingenting att undra på varför självförtroende är på botten och att självmordsförsök ökar bland dagens unga kvinnor.

I ett avseende är kvinnor sin egen fiende. Så länge som det finns kvinnor som villigt och oblygt visa upp sig och beter sig som hjärnlösa sexiga leksaker blir det i fortsättningen svårare för kvinnor som grupp att bli tagna på allvar och att få den respekt som de  – med eller utan glasögon – förtjänar.

För att kunna berätta den följande historien måste jag först erkänna en sak. Jag har nämligen varit en ”brottsling” här i Sverige men det låter värre än det egentligen var. För att kunna flytta till Sverige beviljades jag ett uppehållstillstånd som skulle förnyas varje år i minst 4 år. Men jag trodde att ”det första året” gällde från och med det första steget jag tog på svensk mark oktober 2001.

Men jag fick veta klart och tydligt att det första året egentligen gällde från datumet att uppehållstillståndet godkändes av Migrationsverket den 9:e augusti 2001!  Så jag fick i slutet av september ett brev som upplyste mig att jag vistades olagligt i Sverige och därför måste jag förhöras av gränspolisen!  Det gick jättebra hos gränspolisen eftersom jag lätt kunde bevisa att det bara var ett misstag. Jag fick svidande dagsböter som straff och tursamt nog också ett förnyat uppehållstillstånd.

Några veckor senare blev vi inbjudna till middag av ett lite äldre par. Under min ivriga berättelse om gränspolisen sade jag - ”… och jag blev tvungen att boka tid hos gränspolisen så att de kunde förföra mig!”  Ögonen på det äldre par blev stora som tefat och de tittade med häpnad på min man som snabbt sade med ett skratt – ”Vänta nu… det där är mitt jobb”!  Det var först då som jag fattade mitt misstag och alla fick ett gott skratt!

Tänk hur viktig en liten bokstav kan vara!

Kiss- och bajshumor är absolut inte min grej! Men jag kom plötsligt ihåg en annan barndoms dikt i morse när jag kokade en stor gryta kidneybönor för den kommande veckans bruk:

Beans, beans, the musical fruit,

The more you eat the more you toot (fiser)!

The more you toot the better you feel,

So, let’s eat beans at every meal!

Det är egentligen vita bönor som har den verkan som nämns I dikten. Därför kokar jag aldrig vita bönor och väljer istället kidneybönor. Dessutom har jag läste att kidneybönor är den mest näringsrika sortens böna som finns. Men, dikten är ändå ganska gullig, eller hur?

Under vårt 24-åriga äktenskap hemma i USA bad jag ibland min före detta man om hans åsikt eller viljan angående olika frågor om barnen, hemmet eller familjens ekonomi.  Men svaret blev ALLTID antigen ”jag vet inte” eller ”jag bryr mig inte” och därför blev jag tvungen att själv fatta det ena eller det andra beslutet. I början kändes det nästan som en ära att han hade så mycket tillit och förtroende på mina beslut. Men eftersom det inte är så lätt att alltid vara ansvarig för tuffa beslut tog kärleken så småningom slut för min del p.g.a. min växande frustration över att han aldrig brydde sig eller engagerade sig i viktiga frågor.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag har nyss fattat varför min före detta man betedde sig som han gjorde. Jag är precis motsatsen till honom eftersom jag bryr mig! Jag vill ge min åsikt! Jag vill vara engagerad! Jag vill att rätt skall vara rätt! Men när man bryr sig, engagerar sig och kämpar för rättvisa blir man utsatt för stress, svek, frustration och motvind.

Det behövs inte alltid vara en stor dramatisk händelse som stressar mig utan vecka efter vecka av små besvikelser och frustrationer (droppar) som så småningom får bägaren att rinna över. Det känns ibland som om man förgäves stångar sitt huvud blodigt mot en vägg. Så, jag kan nästan förstå fastän inte förlåta min före detta mans sätt att skydda sig mot svek och stress genom att inte bry sig.

Tack gode Gud att jag har en trygg hamn här hemma där jag kan lindra mina vardagsskador! Jag har bestämt mig i helgen att försöka lugna ner mig och att hitta ett hälsosammare perspektiv i det som stressar mig. Trevlig helg Västerbottningar!

Idag firas Irlelands skyddshelgon, S:t Patrick! Det tycks inte vara så många i Sverige (eller kanske bara Norrland) som ens vet om S:t Patrick men i USA, Storbrittanien och förstås Irleand blir firandet riktigt stort! Jag har redan fått mitt första e-kort från en av mina väninner i USA och om ni klickar här får ni också se det!

När jag vara ett barn i skolan fick man en nyp på armen som "straff" om man inte hade på sig någonting grön på S:t Patricksdagen! Det var framför allt ett plagg som gällde men även en brosch eller ett hårband med minst en fläck grönfärg skulle duga för att slippa få en nyp från nästan varje klasskamrat! Det finns även gröna broscher i USA med texten "Kiss me - I'm Irish" att man kan köpa till den här dagen!

Det kommer att intas mycket grön öl i pubarna i USA ikväll (och nu tänkar jag på min son och hans tokiga gröna hatt)! Dessutom kommer de alldra flesta pubar i USA att ha ett band som spela livliga irländsk musik! Trots att det inte kommer att finnas grön öl här i Umeå kommer det minsann att höras mycket musik och det är O'Grejdi Nua som kommer att så för musiken ikväll på Lottas Krog 21 - 23 (eller längre om det finns kunder som vill höra mer)! Välkomna!

Mina tankar idag år på min älskade hemstat Michigan. Samtidigt som jag skriver detta blogginlägg är tusentals av mina ländsmän på väg till Michigans huvudstad Lansing för att vara med på en demonstration utanför stadshuset.

Anlednignen till dagens stora protest är svårt att förklara och dessutom har jag inte mycket tid kvar på matrasten här på jobbet. Men det handlar om Michigans nya guvernör som håller på att införa ett lagförslag som kommer att ge honom alldeles för mycket makt! Jag kan förklara mer senare.

Klockan 18 svensk tid börjar demonstrationen och det svider i hjärtat att jag inte kan vara med idag i Lansing!

Kan någon förklara för mig varför folk har slutat använda ringklockan på cykeln nuförtiden? Har folk börjat leva i sin egen lilla bubbel utan att tänka på någon annan? Betraktas det som "icke coolt" att använda klockan i dagens tänkande? Tror dagens cyklister att trottoarerna finns endast för deras bruk? Eller vill de bara vara snälla och inte skrämma andra med ljudet från klockan trots att man ändå blir skrämd när en cyklist plöstligt rusar förbi?

På väg till jobbet i morse gick jag längst en ganska smal trottoar från bussterminalen till huvudentrén på NUS. Såvitt jag visste var jag alldeles ensam så jag gick i stort sett i mitten av den smala trottoaren utan bekymmer. Plötsligt dök en cyklist upp som vinglande cyklade alldeles för nära min vänstra sida - utan att ge mig en chans att förflytta mig åt sidan genom att använda sin ringklockan som förvarning! Väldigt lika situationer har jag upplevt flera gånger under de senaste åren!

Jag vet att de flesta cyklister påstår att de har "full koll" på såväl cykeln som fotgängarna men jag håller inte med! Utan att veta eller höra att en cyklist tänkte köra om mig kunde jag plöstligt har tagit ett litet steg till vänster i den sista bråkdelssekunden - och därmed skulle cyklisten inte ha haft möjligheten att undvika att köra på mig!

Snälla cyklister - ring på klockan i god tid (som min man och jag gör) så att alla kan använda trottoarna på ett säkert sätt!

I dagens VK läste jag Anna Lundstörms korta artikel angående hur namn på affärer och byggnader kommer och går över tiden. Hon har alldeles rätt – min man också fortfarande säger ”Domus” istället för det egentliga namnet, MVG! Artikeln väckte dessutom ett roligt minne från min barndom.

Två gånger om månaden åkte mamma till "downtown" (centrumet) Benton Harbor, som var den största staden närmaste där vi bodde ute på landet. Syftet var framför allt att utföra lite shopping till hushållet men mamma brukade också passa på att träffa en väninna och äta lunch tillsammans på en liten restaurang. Jag fick åka med då och då och direkt efter lunch var jag alltid ivrig att lämna mamma och hennes väninna för att gå runt i centrumet och försöka hitta någon billig leksak med mina veckopengar. 

En gång när vi var i Benton Harbor sade mamma till mig innan hon släppte iväg mig att vi skulle träffas i parkeringen bakom ”Gamla Sears” (Sears var och fortfarande är ett berömt varuhus i USA) om en timme så att jag kunde slippa gå tillbaka till restaurangen. Jag vara bara ungefär 8-9 år gammal och den enda ”Sears” som jag kände var nästan 3 km bort från restaurangen. Jag tyckte att hennes förslag lätt konstigt men som en duktig katolik flicka lydde jag bara hennes förslag.  

Det tog säkert nästan en timme för mig att gå så långt men för mig kändes det som ett riktigt äventyr att kunna gå så långt alldeles ensam! När jag nådde Sears gick jag runt hela dess stora parkeringsområde men hittade inte vår bil! Jag blev lite orolig så jag gick in i affären för att söka hjälp av min fasters man som jobbade där. Nej, han hade inte sett min mamma och han försökte att ringa men det fanns förstås ingen hemma! 

Så, jag gick hela de tre kilometern tillbaka mot restaurangen!  När jag nådde centrumet uppmärksammade ett gäng tonåriga tjejer att jag var orolig och gråtfärdig och de försökte trösta mig med löftet att hjälpa mig hitta mamma. Bara några minuter senare sprang min panikslagna mamma fram till mig och tog mig in i sin famn. Oj, vad hon skämdes när jag förklarade varför jag gick hela vägen till ”Sears” precis som hon bad mig att göra! Den ”Gamla Sears” affären som hon menade var en affär som tog över Searslokalen och som egentligen hette ”Woolworth’s” – och den låg  snett över gaten från restaurangen!   

Så, vi gamlingar måste skärpa oss och försöka hänga med de jämna ändringarna som påverkar vardagen för att inte förvirra våra barn och andra ungdomar!

Jag fick igår den följande historen via e-post av en arbetskompis. Trots att historien är proppfull av fördomer är den ändå ganska rolig! Jag kunde inte därför motstå frestelsen att dela den med er!

Ett gäng 40-åriga väninnor diskuterade var de skulle mötas för att äta
lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View
restaurangen därför att kyparna som arbetade där hade så strama byxor och snygga stjärtar.
 
10 år senare vid 50 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas för
att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View
restaurangen eftersom de hade så god mat och goda viner.
 
10 år senare vid 60 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas för
att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View
restaurangen eftersom de kunde äta i lugn och ro, och restaurangen hade en fantastisk utsikt over havet.
 
10 år senare vid 70 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas för
att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View
restaurangen därför att restaurangen var rullstolsvänlig och hade hiss.
 
10 år senare vid 80 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas för
att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View
restaurangen eftersom de aldrig hade varit där förut.
 
 Skål för att de i alla fall kom ihåg att de var väninnor! (och tack, Gunnel, för skrattet!)

För flera år sedan läste jag en bok som heter ”The Dance of Anger” (Ilskans dans) som skrevs av en amerikansk doktor i psykologi och författaren, Harriot Learner. Boken handlar om förhållandena mellan människor i olika former d.v.s. inte bara kärleksförhållanden utan också förhållanden mellan föräldrar och sina barn, mellan syskon, mellan grannar, mellan arbetskamrater och även mellan allmänheten. Författaren myntade uttrycket "Ilskans dans” för att beskriva hanteringsprocessen i ett förhållande när det uppstår upprepade och olösta irritationer. 

Författaren beskriver väldigt klokt och pedagogiskt i sin bok att ett förhållande består av en serie av beteenden, ageranden och olika sätt att reagera mellan människorna som är iblandade.  Poängen i boken är att det är omöjligt för en person att ändra en annan persons beteende och reaktion oavsett hur mycket man stampar foten i golvet eller skäller på den andra personen. Man måste därför välja mellan att antingen acceptera förhållandet som det är och i så fall leva med konsekvenserna eller våga ”ta ett annat steg i ilskans dans” genom att ändra sitt eget beteende samt sin egen reaktion och perspektiv.

Just nu pågår en kamp i Umeå mellan en butiksägare och Djurrättsalliansen som protesterar över att det finns två vintage-pälsar till salu inne i butiken. Butiksägaren känner sig trakasserad och orolig för att protestanterna skrämmer bort kunder.  Hon har ringt polisen flera gånger men det finns ingenting polisen kan göra eftersom det är helt lagligt att stå och fredligt protestera om det man vill. Samtidig vägrar butiksägaren att låta djurrättsaktivisterna ”vinna” genom att plocka bort pälsarna från butiken.

Själv tycker jag att alla inblandade i den här kampen har rätt att göra och tycka precis som de gör. Hela syftet med att fredligt protestera är ju att starkt uppmuntra ändringar till någonting som upplevas som fel.  Så trots att jag egentligen känner mig helt neutral i frågan tycker jag att den här situationen är ett gott exempel på ”ilskans dans”. Självklart har butiksägaren full rätt att sälja pälsar men samtidigt har hon ett val att antigen behålla pälsarna i butiken för principens skull eller att ta bort dem och försöka sälja dem på ett annat sätt t.ex. via Blocket.  Så valet – och konsekvenserna – är hennes.

Jag älskar programmet "Let's Dance", men nu måste jag dessvärre komma med lite kritik.

Musiken är en mycket viktig del av dans och ikväll har musikerna och sångaren har varit extra duktiga eftersom de har klarat av väldigt många olika musikgenrer. Så därför tycker jag att musikerna och sångerna borde uppmärksammas mer av TV4 och sina programledare. De förtjäner verkligen beröm!

Nu måste jag synda mig tillbaka till tv-soffan för att lyssna på lokala nyheten!

Som jag skriver detta har jag exakt två timmar kvar här på jobbet. Veckan har gått väldigt fort som är ett positivt tecken att mitt arbete är tillräckligt intressant och roligt och att jag trivs här på NUS.

Men jag trivs också hemma med min käre Kalle och vårt fredagsmys samt en arbetsfri helg. Men, nu är min matrast över så jag måste återgå till jobbet. Trevlig helg allihopa!   

Nu händer det! Det var för ungefär två år sedan att förslaget togs upp men det är först nu att det äntligen kommer att förverkligas! Förslaget handlar om en gammaldans som heter clogging som har sitt ursprung i Appalacherna i USA. Det är precis den här dansen som jag skall lära ut den 26:e mars i Östersund!   

Dansen är väldigt unik och mycket amerikansk därför att dansen utvecklades av invandrarna som flyttade till USA 1700-talet. Inslag av de olika gammaldansstegen från England, Irland, Skottland och Tyskland är det som gör dansen så unik. Det finns även danssteginslag av USA:s ursprungliga befolkning d.v.s. indianerna. En annan sak som gör dansen unik är att man dansar "för sig" d.v.s. man behöver inte en partner för att kunna dansa clogging!

Det blir konsert på kvällen så att dansworkshops deltagare kan öva och visa upp sina nya skickligheter och det är bluegrassbandet, Blue Mountain Boys som kommer att stå för musiken! Dessutom kommer jag att spela och sjunga några låtar som gästmusiker i bandet!   

Jag började dansa clogging ungefär 1984 och jag har sedan dess lärt ut många workshoppar på musikfestivaler i Michigan. Det är otroligt roligt att dansa clogging tack vare såväl själva dansen som musiken som man dansar till. Ni som vill kan delta i workshopen genom att anmäla er via den här länken!

Oj, vad jag ser fram emot till den 26:e mars!

En viktig del av ett välfärdssystem är känslan av trygghet d.v.s. OM någonting oväntat inträffar kommer man att få den hjälp som behövs. Men den successiva nedskärningen av Sveriges välfärdssystem p.g.a. alldeles för många orimliga skattesänkningar de senaste åren är den största anledningen till att mitt hjärta bultar.

För ett par decennier sedan tycks det som om man kunde bli sjukskriven i månader för ont i lilla tån men nu har pendeln svängt för långt åt andra håll. Idag nekas man hjälp även efter svåra fysiska och psykiska skador orsakade av mordförsök!! Vad är det för välfärdssystem när man mår dåligt av ständig oro för att bli sjuk?

Det finns ingenting "ny" angående de "Nya moderaterna". Höger politik är höger politik oavsett hur de klär sig! Höger politik alltid... ALLTID gynnar de rika och sårar de mest utsatta i samhället d.v.s. de fattiga, de gamla, de svaga och de sjuka. Ännu värre är att fler och fler i samhället inte tycks bryr sig så länge som de själva är friska och har pengar i plånboken!

Så, säg "bye bye" till välfärdssystemet och förbereda er till "Lycka-till-systemet... så länge som moderaterna styr Sverige.