Sarah Dawn Finer sjunger "Kärleksvisa"

Jag nämnde igår i ett blogginlägg att jag håller på att välja olika låtar och sånger till en spelning jag har i slutet av augusti. En av sångerna jag gärna vill lära mig för att sjunga under spelningen är Kärleksvisa fastän det inte finns den minsta chansen att jag kan sjunga den lika vackert som Sarah Dawn Finer gör!

Jag har i alla fall redan övat Kärleksvisa några gånger trots att ett problem har dykt upp som kan hindra mig från att uppträda den! Problemet är nämligen att sången är så gudomligt vacker att jag inte hinner sjunga igenom hela sången innan tårarna börjar rinna ner kinderna!  Puh!

Nu skall jag sluta detta så att jag kan fortsätta öva den här vackra sången med hoppet att jag så småningom kan klara av att sjunga den!

I helg kommer jag att tillbringa lite tid att sätta ihop en spellista för en spelning jag har på slutet av augusti. Jag vill att spelningen blir lite av varje och skall därför bestå av amerikanska, svenska och irländska sångar och låtar. Bland de svenska låtarna vill jag spela minst en brudmarsch. Tursamt nog är jag medlem i Umebygdens Spelmansgille som betyder att jag har en pärm med flera brudmarscher att välja emellan.

Att spela folkmusik i stort sett hela mitt liv har beviljat mig med många trevliga upplevelser och minnen. Men jag har svårt att komma på ett tillfälle som kan jämföras till stoltheten och glädjen jag upplevde för ungefär sju år sedan här i Sverige! En arbetskompis kom fram till mig en dag på jobbet och bad om hjälp. Hon förklarade att hennes dotter skulle gifta sig och ville gärna marschera in i kyrkan till en riktig Västerbottnisk brudmarsch - och att jag var den enda personen hon kände som KUNDE svenska brudmarscher! 

Oj, vad glad jag blev! Tänk att JAG... en amerikansk invandrare... kunde vara en viktig källa till svenska brudmarscher för åtminstone en persons bröllop! Vilken ära och vilket minne för livet!

Titta på min nya solskärm som kom via posten idag! Jag skrev ett blogginlägg i lördags för att be om hjälp att hitta en ny solskärm för att ersätta en annan som blev borttappade. Katarina från Kristianstad - en bekant till min man - tipsade mig om ett företag som hade en sådan solskärm som jag ville ha! 

Tack, snälla Katarina! Min nya solskärm är alldeles perfekt!

Nu är det fikarast här på jobbet och därför har jag lite tid att skriva ett livstecken här i bloggen. Det händer emellanåt under den relativt lugnare sommartiden att jag får sitta framför datorn för att hinna ikapp med arbetet på en databas för vilken jag är huvudansvarig. Idag är det en sådan lugn dag så att kunna växla mellan jobb och fritid på fikarast går väldigt smidigt!

En liten fördel på att jobba med databasen är att det finns ett fönster här i "mitt" datorum.  Det känns lyxigt eftersom resten av avdelningen finns på källarvåningen och därför finns det inga riktiga fönster! Det känns avkopplande att då och då kunna titta ur fönstret på den vackra naturen några sekunder innan jag återgå till uppdraget framför mig.  

Men, en liten nackdelen på att jobba med databasen är att det finns ett fönster här i "mitt" datorrum. Jo, du läste korrekt. Från min vinkel just nu kan jag se en trevlig gårdsplan med grönt gräs under en alldeles klar blå himmel och strålande solskenet... och jag vill helst vara UTE istället för här framför datorn!

Suck... fikarast är över nu så kanske jag bör dra ner persiennerna och låtsas att det regnar ute!

Nu får ni börja veckan med en rolig historia!

En kvinna i ungefär 45-års ålder var stolt över att hon hade lyckat tappa 10 kilo i tid för sommarens lättare klädstil. För första gången i flera år vågade hon klä sig i shorts och hon kände sig faktiskt rätt så snygg i dem.

En morgon kom kvinnans tonåriga son in i köket för att äta frukost. Till kvinnans överraskning sade sonen - "Snygg shorts, mamma... de passar dig riktig bra!" Kvinnan log brett, sträckte på sig stolt och svarade - "Oj! Tycker du verkligen det?"  Sonen svarade - "Ja visst - färgen på shortsen matchar perfekt dina åderbråck!"

Alla inklusive jag själv vill helst njuta av en sommar som består av varma, soliga dagar under en klar blå himmel. Men jag anser att regniga dagar är lite underskattade delvis för att man måste emellanåt uppleva lite regn för att riktigt kunna uppskatta soliga, vackra dagar! Jag tycker att det är mysig och lugnande att lyssna på det mjuka, angenäma ljudet av regn mot fönstren. Tack vare regnet har man tid att vila, dagdrömma och ladda batterierna.

Det finns så mycket man kan göra inomhus - läsa, baka, lösa korsord, titta på gammla bilder, spela ett spel, lägga pussel, göra små reparationer eller mysa med den som du älskar! Jag har alltid några små uppgifter inomhus att jag måste eller vill göra men det känns dumt att slösa bort soliga dagar på sådana uppgifter. Men när det regnar har jag en mycket bra och naturlig ursäkt att stanna kvar inne i huset och pyssla med mina små uppgifter.

Mmmm... vad skönt! Hoppas att det inte blir sol idag!

Bilden ovan togs för ungefär 4 år sedan på en strand som ligger i närheten av vår sommarvilla i USA. Som ni kan se hade jag min älskade skärmmössa på huvudet för att stolt visa upp vart i världen jag bor.

Men jag upptäckte för ett par år sedan att min älskade skärmmössa försvann! Jag har sökt de senaste två åren överallt i sommarvillan i Riverside och jag har sökt överallt här i Brån men den är helt enkelt borta tydligen för evigt.

Jag har sökte överallt i Umeås centrum efter en ny "Sverige" skärmmössa utan att hitta en. Jag satsade mycket på Umeås turistbyrå men det fanns bara hel kepps med "Umeå" på. Eftersom jag ursprungligen köpte mössan på en stor marknad någonstans i Sverige hade jag mycket hopp att kunna hitta en likadan mössa under Vännäsdagarna - utan att lyckas!

Är det någon som kan ge mig några tips på vart jag möjligt kan köpa en likadan skärmmössa med ordet "Sverige" eller "Sweden" broderad på?

Vilken tragedi... det som har hänt i Oslo! Det stod i VK (enligt en Norsk nyhetskälla) att mannen som är misstänkte för dådet har två vapen registrerade i hans namn - en pistol och ett automatiskvapen. Även mer skrämmande är att mannen har förbindelser med en högerextrem rörelse som tycks vara en växande rörelse även här i Sverige!

Jag är övertygad om att så snart som ett land tillåter vanliga invånare att köpa automatiska vapen ökar risken att någon dåre kommer att utföra ett sådan fruktansvärt dåd - precis som det är i USA. Det finns INGET BEHOV för en vanlig invånare att äga ett sådan hemskt vapen!

Jag tror och hoppas inte att vilken som helst invånare i Sverige får äga ett automatiskt vapen men jag är inte säker på frågan. Men om man FÅR äga ett sådant vapen här i Sverige är det bara en tidsfråga innan någon dåre utför ett likadant dåd här på hemmaplanen.

De flesta av oss amerikaner har enligt min man ett speciellt sätt att utbrista uttrycket "I didn't know that" när vi plötsligt få veta någonting som vi inte visste förut. Vi uttalar i själva verket orden med en viss melodi med en stark betoningen på ordet "that" som han tycker är särskilt gulligt!

Häromdagen på väg hem på bussen hade jag absolut ingenting att läsa. Jag blev så pass desperat att jag grävde ner i min arbetsväska för att försöka hitta någonting att läsa. Det enda som jag hittade var en packet Estrella jordnötter som jag råkade ha med mig. Ja, så desperat var jag!

Det fanns faktiskt lite information angående jordnötter som var oväntat intressant! Jag blev riktigt överraskad när jag läste att jordnötter egentligen inte alls är nötter utan ärtor (peas, på engelska)! Det blev en riktig uppenbarelse för mig därför att jag för första gången i mitt liv förstod varför jordnötter heter "peanuts" på engelska! Jag log för mig själv när jag plötsligt och helt automatiskt sade högt för mig själv - I didn't know that!

Det är lätt att förstå på olika vis att många har semester nu och ikväll upplevde jag en av dem. Jag åkte bussen från Vasaplan i Umeå kl. 16.15 mot Vännäs. Precis den där turen går på "andra sidan av Umeälven" d.v.s. via Sörförs. Jag var den enda passageraren på bussen hela vägen från Umeå tills jag steg av bussen i Brån som betydde att jag kom hem hela 15 minuter tidigare än vanligt!

Vad skönt med privatchaufför!

Min vän Terry när han bjöd upp en lycklig tant till dans.

Jag har tillbringat hela dagen ensam hemma och jag är nöjd med allt jag har presterat. Medan jag arbetade (mest i köket) lyssnade jag på flera av mina nästan bortglömde CD-skivor. Bland alla mina CD-skivor finns en som är särskilt bra och betydelsefull för mig eftersom jag fick den 2000 som en julklapp av min vän Terry. Att lyssna på den här CD-skivan igen väckte många minnen.

Det var inte Terrys stil att bara köpa en CD-skiva utan han valde sina personliga favoritsånger och brände dem på skivan som jag (och andra vänner) fick. Terry var en mycket sympatisk och känslig man som älskade att dansa och som lätt blev rörd av vacker musik. Hans personlighet avslöjades av sin val av sånger och låtar att bränna eftersom de handlar om kärlek, hopp, tillgivenhet, tro, längtan och naturen.

Terry begick självmord fyra år senare. Livet blev förmodligen för mycket för min känslige och kärleksfyllde vän när han uppenbarligen inte kunde hitta kärlek, tillgivenhet och hopp själv. Tack, Terry, för minnena och förlåt mig om jag inte var lyhörd nog att hjälpa dig må bättre här på jorden.

Kalle är fortfarande borta men kommer troligen hem i tid för middag. Så jag tänker leka hemmafru idag eftersom vädret tycks vara perfekt för sysselsättning inomhus. Lite lätt städning blir det först och därefter skall jag jobba i köket ett bra tag medan jag lyssnar på irländsk musik via datorn på hemsidan Live Ireland. Mysigt!

Det finns tre bananer här hemma som har blivit för mogna att äta som dem är så jag vill använda dem för att baka bananbröd. Jag fick nyligen ett tips från en väninna att det faktiskt går att frysa in rabarber så eftersom vi har en massa rabarber kvar tänkte jag göra det också. Kalle påminde mig tidigare i veckan (innan han åkte iväg till stugan) att jordgubbarna troligen måste plockas så det skall jag göra också.

Det enda problemet är att jag måste gå ut och plocka rabarberna och jordgubbarna i regnet. Det kommer att bli ett blött och kallt arbete men det blir så skönt när det är gjort! Belöningen kommer att vara bananbröd till fika och lite musik övning innan Kalle kommer hem.

Hoppas att ni också kan hitta lämplig sysselsättning på den här regniga lördagen!

Jag med mitt ovanliga instrument som heter Hammered Duclimer

Det finns hur många som helst musikfestivaler i USA men min allra favoritmusikfestival pågår nu i Michigan. Festivalens heter officiellt "ODPC Funfest" (som står för Osecola Dulcimer Player's Club) men de flesta deltagarna förkorta namnet till Evart eftersom festivalen äger rum i en liten stad mitt i Michigarn som heter Evart.

Festivalen grundades 1980 av en musikförening som består av människor som spelar ett för svenskar ovanligt instrument som heter hammered dulcimer. Men festivalen har enormt utvecklats och idag erbjuds det mycket unika aktiviteter. Nuförtiden hörs det många andra instrument (men bara akustiska instrument liksom fiol, mandolin, gitarr, penny whistle o.s.v.) 

Festivalen är också unik tack vare hundratals "workshop" som äger rum under hela helgen från kl. 09.00 - kl. 17.00. Jag lärde ut vanligtvis fyra olika workshop och olika ämnen under hela helgen varav ett ämne var clogg-dans. Det var så otroligt roligt att lära ut den där dansen!

Vart än man går kan man hitta den ena eller den andra lite samling av musiker som spelar tillsammans som en spontan spelmansstämma. På kvällarna spelas det musik tills man knappt kan hålla ögonen öppna längre! Det är så himla roligt att vara med på Evart!

En sak till som gör Evart riktig unik är att varje år samlas så många hammered dulcimer som möjligt på "scenen" (egentligen på en fotbollsplan) för att spela 6-7 låtar tillsammans. Rekorden slogs 2009 för de flesta hammared dulcimer-spelare på scenen samtidig - hela 197 personer! Titta på den här YouTube-videon för att lyssna på en av låtarna som spelades under den där korta konserten!

Jag saknar Evart delvis för dess många aktiviteter men också eftersom de flesta av mina bästa musikkompisar är där precis NU. Suck.... någon vacker dag skall jag vara med på Evart igen men tills dess får jag bara titta på YouTube-videoer och bilderna som min bästa väninna, Nancy, alltid skickar till mig.

Nu är det tyst i huset eftersom dessa fem glada Sjöström-killar har precis kört iväg mot sommarstugan i Allek som ligger 6 mil norr om Arjeplog. Farfar kommer mest att vara barnvakt när papporna fiskar ute på sjön. Men självklart kommer även de små pojkarna chansen att försöka fånga en fisk!

Det andra barnbarn har gömt sig bakom pappans ben, i fall ni missade honom!

Nej, rubriken betyder inte att vi har fått problem med gnagare här hemma i Brån! Ordet "rats" motsvarar "fy sjutton" på amerikansk-engelska och används när man har blivit besviken eller frustrerad. Och jag blev nyligen just det första d.v.s. besviken.

Ni som läser min mans blogg vet att han snart kommer att åka norrut med sina söner och barnbarn. Han kommer att vara borta i 2-3 dagar medan jag förblir kvar hemma eftersom jag måste jobba som vanligt. Min man är faktiskt min bästa vän och jag vill helst tillbringa tid med eller åtminstone nära honom. Men så länge som han kommer att vara borta tänkte jag att träffa ett par väninnor - den ena på onsdag för middag ute på restaurang i Umeå och den andra för lunch innan jag börjar kvällsturen på jobbet på torsdag.

Väninnan nr 2 befinner sig just nu i Finland så mina planer för torsdag blev inte av. Middagsträffen som jag såg mycket fram emot hade bokats in för en vecka sedan. Men någonting oväntat inträffades som gjorde att väninna nr 1  blev tvungen i morse att avboka middagsträffen!

Ja, ja... sån't är livet. Jag brukar vara duktig på att ändra planer och hitta någonting annat att göra, men ändå känner jag mig lite besviken. Rats!

Jag har nyss ställt en diagnos till den smärtan på jag har upplevt de senaste 6-7 dagarna tack vare Internet. Jag är nu säker på att jag har knäckt ett eller två revben på vänster sidan av bröstkorgen när jag var sjuk med bronkit i juni och p.g.a. dess hostade så hemskt hårt och så mycket.

Beskrivningen av den typiska smärtan man får av ett knäckt revben passar exakt till smärtan som jag upplever. Dessutom fick jag veta att det inte alls är ovanligt att man  knäcker ett revben (särskilt på vänster sidan) när man hostar väldigt mycket med en sjukdom. När man vet sådana saker är det lättare att hantera smärtan tycker jag.

Enligt hemsidan finns det ingenting en läkare kan göra åt ett knäckt revben. Det tar ungefär sex månader för ett knäckt revben att läka och det kommer att göra ont ganska länge. Man måste medvetat andas in djupt flera gånger om dagen trots att det göra mycket ont för att förbygga lunginflammation, precis som min smarta man sade till mig i morse!

Det känns skönt att få en diagnos även om jag själv har ställt den! 

Det är dessvärre sant (och rätt så pinsamt) att amerikaner har en benägenhet att stämma ett företag om de råkar göra sig illa under tiden de använder en viss produkt. Som följd har de flesta produkttillverkarna blivit tvungna att skriva självklara varningar på sina produkter för att förbygga en kundvinst i tingsrätten. Här kommer några äkta varningar så att ni kan börja dagen med ett gott skratt!

Varning på en tvättmaskin: Sätt inte in en person i den här tvättmaskinen!

Äkta varning på en Rowenta strykjärn: Stryk inte kläderna som en person har på kroppen!

Använd ej under sömn!

På en "Ipod Shuffle" som är en datorgrej: Ät inte!

På en batteridriven borrmaskin: Det är inte meningen att den här produkten skall användas som en tandborr på människor eller djur!

Håll inte i den felaktiga änden av kedjesågen!

Sist men inte minst: Drick inte det här vattnet!

Den här veckan har gott förbi som blixt! Jag jobbar fram till 15.30 idag och då börjar officiellt helgen för oss. Det blir mycket i helgen och jag ser fram emot allt! Kalle kommer att hämta mig på sjukhuset när jag har slutat jobbet för dagen. Så snart vi kommer hem skall vi klä om oss och cykla till Vännäs där vi skall gå runt lite grann på Vännäsdagarna.

På lördag åker vi ganska tidig hemifrån för att hämta upp de andra musikerna i en hyrd minibuss för en spelning på Gumboda Hed som ligger i närheten av Robertsfors.

På söndag skall vi troligen ta en lång skogspromenad f.m. eftersom vi kommer att få middagsgäster på kvällen den dag.  Middagsgästerna är musiker så det blir förstås spelmansstämma på altanen som "efterrätt"!

Trevlig helga allihopa!

Varje gång att jag skall vara med på den ena eller den andra musikövningen måste jag förbereda instrumenten och musik- och sångpärmer som gäller vilket band som skall öva. Imorgon bilr det bluegrassmusiksövning och jag måste förebereda för den redan idag. Det slog mig medan jag byte ut mina irländska musikpärmar mot mina bluegrasspärmar hur otroligt många musik- böcker och pärmar jag egentligen har!

Jag kunde inte motstå att lägga ut alla mina musikkällor på golvet och ta en bild för att visa upp hur många jag har samtal under åren. Ungefär hälften av dessa böcker åkte över Atlanten från USA och den andra hälften har samlats här i Västerbotten. Dessutom saknas det två bortglömde pärmer på bilden! 

På Internet finns det hur många notblad som helst som man helt gratis kan skriva ut och använda! Så, jag behöver aldrig igen köpa några fler notblad... kanske!

Idag firar USA sin nationaldag! Det har varit tvåhundratrettiofem år sedan USA officiellt blev självständigt från England. Många amerikaner har ledigt idag och kommer att umgås med nära och kära, ta med sig picnic-korgen och grilla ute eller bada eller ligga på stranden. Det skall skjutas fyrverkerier överallt i USA  så snart det blir mörkt ute. 

Jämfört med andra etablerade länder i världen är tvåhundratrettiofem år inte särskilt gammalt.  USA är i ett avseende som ett barn som har nått ett trotsigt stadium. Sorgligt nog hörs det mycket mer dåliga nyheter än bra nyheter angående USA p.g.a. dess nuvarande många stora problem. USA upplever kanske en slags växtvärk just nu och kommer därför att sköta sig snyggare när det blir 100-200 är äldre. Vi får verkligen hoppas i alla fall.

Jag betraktar inte mig själv som en utomordentlig kvinnlig kvinna utan kanske bara lagom kvinnlig. Jag tror också att jag är rätt så praktisk i mitt sätt att leva och tillbringa min fritid. Exempelvis har jag vanligen inget intresse av att lägga ner tid och energi på att måla naglarna. Dessutom har jag jobbat i vård och spelat gitarr hela mitt vuxna liv så det går helt enkelt inte att ha långa naglar och därför det löner det sig inte att syssla med nagellack o.s.v.

Men sommartid och tår är en annan sak! Vi kvinnor har ofta på oss sandaler och då känner man sig nästan "naken" utan nagellack på tånaglarna! Så nu är det gjort ... med nagellack som jag säkert har haft i 15 år eftersom det varar länge när man målar tårna max två gånger under sommarhalvåret!

Vi har precis kommit hem efter att ha tillbringat 6 timmar i Umeå. Först blev det spelning vid Glashuset och direkt därefter åt vi lunch på stan tillsammans med bandmedlemmarna och deras anhöriga. På väg hem stannade vi först på Nolia för titta på veteranbilarna och därefter stannade vi en gång till för att köpa lite tillbehör till middag.

Vi hade tänkte hela tiden att så snart vi kom hem skulle vi fixa en picnic-middag, ta den med oss på en cykeltur och stanna halvvägs hem för att äta. Men det var jag som satte igång tvivlet genom att konstatera att det kanske var lite för kyligt och blåsigt att njuta av en middag ute i naturen.

Kort därefter kom vi på den ena efter den andra ursäkten som så småningom ledde till beslutet att hoppa över cykelturen och bara unna oss  en lugn kväll. Vad skönt det är att så lätt kunna komma överens med varandra!

         Eric Anderberg, Per Lundholm och jag spelar i bandet O'Grejdi Nua

Idag kommer jag att bidra till kulturen och underhållning vid Glashuset i Umeå för den fjärde gången under "Vännäs-veckan"! Den här gången blir det med bandet O'Grejdi Nua som spelar framför allt irländsk men också keltisk musik kl. 12-13. Begreppet "keltisk musik" innebär inte bara irländsk men också folkmusik från Skottland, England, Wales och Shetland. Vad kan vara härligare än att äta en varmkorv till lunch och lyssna på medryckande keltisk musik på torget?

Det kommer att bli mycket aktivitet i Umeå idag! Bil-festivalen "Wheels" äger rum den här helgen och direkt efter vi har spelat kommer en massa veteranbilar att köra runt i stan i en slags bil parad som kallas för "cruising". Så det passar perfekt att komma och lyssna på oss och därefter titta på bil-paraden! Välkomna... och håll tummarna att vädret förblir fint!

Fredagar är särskilt härliga på sommaren i synnerhet för vi som redan har haft sina semestrar. Men troligen också för de som måste vänta några veckor till innan semestrar börjar. När man jobbar hela sommaren blir helgarna ännu mer efterlängtade och njutbara!

Jag slutar kl. 15 idag som innebär att Kalle och jag hinner ta en cykeltur innan det är dags att laga en lite extra god middag.  Om vädret fortfarande är fint skall börja fredagsmys genom att äta i lugn och ro på altanen. Tursamt nog har lukten av kogödsel äntligen lagt sig!

Men nu är fikarast över här på jobbet så jag måste sluta detta. Trevlig helg allihopa!