När jag satt och åt lunch på jobbet idag råkade blicken landa på varumärket på en av våra tre stycken mikrovågsugnar. Då fick jag plöstligt årets första anfall av hemlängtan därför att den mikrovågsugn tillverkades av Whirlpool. Det låter kanske lite konstigt, men Whirlpools huvudkontor ligger c:a en mil från vår villa i Michigan! Vi cyklar förbi Whirlpool några gånger varje år på väg till den lilla staden, S:a Joseph där det finns trevliga butiker varav en säljer gudomligt gott glass! Vi kommer att åka dit den 12:e maj och nedräkningen skall börja på allvar direkt efter påsk.
Börja helgen med ett skratt
Bilden ovan togs av en amerikansk Facebook-kompis och jag kunde inte låta det bli att visa upp den för Sverige. Man måste undra om kondomerna placerades precis intill barnmatburkarna som ett förvarningsbudskap, som ett roligt skämt eller bara ren slump.
Allt väl
Just nu mår jag lite extra bra av några små anledningar. Vädret har blivit så pass bra att jag har börjat kliva av bussen och gå från Vasaplan till jobbet (NUS) så ofta jag hinner, som är ett lätt och smärtfritt sätt att få en nästan 2-km promenad några gånger om veckan. Dessutom sköter bussarna sig äntligen snyggt och jag har vant mig med 10-minuters längre resa till och från jobbet pga den nya busstidtabellen.
Igår slutförde Kalle och jag en grundlig överblick och överenskommelse angående vår ekonomiksa framtid. Framtiden ser mycket ljus ut och jag känner mig nöjd och trygg. På tal om Kalle, känner jag mig också trygg i kärleken. Ny kärlek egentligen kan vara något ytlig, omogen och instabil. Men jag upplever vår "gamkärlek" som mycket trygg, stabil och varm men fortfarande spännande och rolig! Vi har alltid någonting roligt att se fram emot!
Här på jobbet är det tillfälligt rätt så lugnt som det gäller ombyggnaden. Byggarbetarna har nyss byggt klart ett stort område och det känns riktigt lyxigt att få det extra uttrymmet. Vi är mycket nöjda med resultaten.
Ibland är det de små sakerna i livet som kan gör man så barnsligt lycklig. Igår köpte jag ett par "löjliga kvinnliga saker", som jag brukar kalla sådana saker på skoj, varav en var en flaska ny doft. Jag brukar drabbas av doftångest därför att det finns så vansinnigt mycket urval. Men den här gången lyckades jag att välja den perfekta doften och jag känner mig kvinnlig och stilig med den doft på.
Ja, allt är väl just nu! Men tänk hur mycket bättre livet skulle vara när och om jag hitter mina borttappade arbetsglasögon!
Anfall av nostalgi
Bilden ovan: Coloma High School band, 1971.
Söndagar har blivit min stora utredningsdag. Olika funderingar och frågor snurrar runt i mitt huvud hela veckan men jag brukar inte ha tid att leta eller googla efter information under vardagarna. Jag vill t.ex. utreda de viktigaste sevärdheterna i Venedig, eftersom vi skall åka dit i 5 dagar under påsk. Jag letar även efter en bra konsert att boka under tiden vi är där, och det krävs tid att hitta och jämföra alla urval.
Jag utreder och provar även ny musik på söndagar som finns såväl i mina musikböcker som tusentals notblad på Internet. Jag har spelat nu i nästan två timmar och fick plötsligt ett anfall av nostalgi från mina musikaliska rötter. Jag hittade bilden ovan i skolans årsbok,1971. Jag spelade klarinett i skolans orkester från 5:e klass fram till 12:e klass när jag tog examen. Under höst- och vinterperioden spelade orkestern inomhuskonserter men också under "rastperioden" under basketbollmatcher. Under vår och sommar spelade vi som marscherande band i parader på stan.
På fritid under min ungdom tillbringade jag många timmar på att öva musik av olika slag – precis som jag fortfarande gör. Pilen pekar förstås på mig!
Hur låter tåget?
I stort sett har alla föräldrar i Sverige lekt "hur låter" med sina små barn. Hur låter kossan? Hur låter katten? Hur låter hunden? Jag lärde också ut mina barn hur olika djur låter och det var en kul liten lek. Men ni svenskar fortfarande lära ut era små barn att tåget låter "tuff tuff tuff" trots det där ljudet inte har hörts i större utsträckning sedan 1940!
Enligt en snabb och inte särskilt grundlig utredning på Internet fick jag veta att ånglok i kommersiell tjänst i Sverige började avvecklas så sent som 1920 och det allra sista ångloket i kommersiell tjänst togs ur bruk 1977, d.v.s. för drygt 35 år sedan. Om ni småbarnsföräldrar vill lära ut era barn hur dagens tåg låter idag måste man säga ungefär "SCHHhhooooooo"…. som egentligen inte är like roligt som "tuff, tuff, tuff", eller hur?
Nu snackar vi snö!
Det går inte att missa att vi har fått en utomordentlig mängd snö i vinter. Det finns stora "snöberg" överallt där plogbilar omgående har tippat snön. Många säger att det säkert blir midsommar innan alla dessa snöberg smälter fullständigt bort. Men jag läste för många år sedan en historia om ett visst snöberg i USA som var ännu värre.
I delstat Minnesota finns en väldigt stor köpcentrum som heter "Mall of America". Det ligger i staden Minneapolis och består av 520 butiker. Köpcentrumets parkeringsområde är förstås gigantiskt för att varje dag ackomodera tusentals parkerade bilar och bussar. Det snöar i Minnesota ungefär lika mycket som det snöar här i Västerbotten så en avlägsen del av parkeringen avspärras för att användas som en snötipp varje vinter. Det blir ett gigantiskt snöberg där också.
En lokal radiostation brukade ha en tävling varje vinter som utmanade Minneapolis invånare att uppskatta datumet att den sista biten av det gigantiska snötippsberget skulle smälta bort. Under flera år var det genomsnittliga datumet när snöberget hade smälts bort var den 28:e juni men en viss vinter blev det utomordentligt mycket snö i Minnesota. Det är nästa ofattbart att det vinnande svaret blev den 21:e augusti!
Senaste kommentarerna