En ologisk tilldelning

Planerna har redan påbörjats för en stor festival i Umeå till sommaren 2014 och syftet är att fira Umeå som kulturstad. Men för de allra flesta av Umeås invånare, butiksägare och besökare blir festivalen ett glatt tecken på att staden äntligen har kommit till ro och att vi får slippa dammet, bullret och besvären som förekom med alla dessa stora ombyggnads- och vägrenovationer överallt i sta’n. 

 Den blivande festivalen har beviljats en startbudget på två miljoner kronor men dess huvudpart måste finanseras av festivalbesökare som är villiga att köpa, i förväg, biljetter som kan kosta så mycket som 1 500 kronor var!  Festivalens nivå beror på ett begrepp som kallas för "crowdfunding" (folkets förskott) som innebär att ju fler biljetter som köps i förväg desto större kan festivalen bli. Om arrangörerna lyckas sälja minst 20 000 av dessa dyra biljetter i förväg kan festivalen uppskattningsvis vara i fyra dagar och locka världskända artister som t.ex. Madonna!  

Den mörka sidan av detta är faktumet att de som lätt har råd att köpa sig in till en sådan festival brukar hedras med gratisbiljetter. Hur många av Umeås "vanliga” invånare särskilt småbarnsfamiljer har råd med dessa dyra biljetter? Samhällets "viktigaste stadsprofiler" liksom kommunalråden, kommunfullmäktige, professorer, kulturårets projektledare, läkare, berömda sportsfigurer, politiker och även Kungen (som säkert inte ens har en susning på vad pågår i Umeå just nu) kommer sannolikt att släppas in gratis. Vad är det som är rättvist eller logiskt med detta? 

Att bygga om en hel stad som Umeå krävs förstås duktiga ingenjörer och projektledare. Men det krävs också en massa duktiga byggnadsarbetare för att förvandla fiffiga idéer och vackra ritningar till vackra hus och parker. Det minsta Umeå kunde göra, enligt min filosofi, vore att lotta ut ett femtiotal av dessa dyra biljetter till de duktiga byggnadsarbetarna och deras familjer för att hedra deras lika viktiga insats inför kulturåret.