En kväll utan dess like

Jag älskar dans… både att titta på och att själv utföra och därför ser jag fram till kl. 19 i kväll när vi skall gå på en irländsk dansföreställning på operan i Umeå. På tal om dans vill jag berätta för er om en väldigt unik kväll som jag upplevde för nästan exakt tolv år sedan.

Jag var ensam i Wichita, Kansas, där jag jobbade för ett bemanningsföretag under tiden som jag väntade på att mitt svenska uppehållstillstånd skulle bli klart. En dag lade jag märke till en annons i den lokala tidningen angående en dansföreställning som skulle äga rum på en krog den helgen. Jag bestämde mig för att åka dit och unna mig en kväll med god mat, ett litet glas vin och trevlig underhållning.

Dansföreställningen skulle börja kl. 22 men jag anlände på krogen trettio minuter i förväg för att kunna försäkra mig om en plats längst fram vid scenen. Det första tecknet på att någonting var galet var att jag var den allra första kunden på stället. Den andra underliga saken var att det inte fanns någon riktig scen utan bara ett stort dansgolv som omringades av bord och barstolar. Det kände lite trist att stället var "dött" men jag gick ändå till baren, köpte ett glas vitt vin och bestämde mig för att vänta ett tag för att se vad skulle hända.

Klockan var nästan 22.45 när, till min lättnad, andra kunder äntligen började komma. Jag roade mig med att titta på folk medan jag väntade på att dansföreställningen skulle börja. Jag var glad i hågen tills det slog mig att alla de andra kunderna tycktes vara unga män. Just när jag började känna mig lite orolig hörde jag en manlig röst strax bakom mig säga – och hur gick det till att den här lilla tanten har hamnat på bög-krogen?

När jag vände mig om för att titta på personen bakom mig, tappade jag hakan! Där stod en lång slank ung man som var uppklädd i en fin vit kostym, orange slips med svarta prickar och vita glansiga skor. Hans hår stod rakt upp som spikar på huvudet och var färgat knallorange med svarta ränder! Som pricken över i:et hade han "tiger-ögon" tack vare ett par unika linser han hade satt på ögonen! När han såg hur chockad och generad jag blev sa han – men ingen fara lilla vän! Stanna kvar och ha roligt!

Han slog sig ner bredvid mig och bjöd på ett glas vitt vin. Han var snäll och tålmodig mot mig och bidrog mycket till min trivsel när han emellanåt pekade på den ena eller den andra mannen som han kände och skvallrade för mig om dem! Det blev aldrig någon riktig dansföreställning utan bara en massa snygga och barbröstade män som flörtade flitigt med varandra och dansade vilt och förföriskt på dansgolvet! Jag stannade kvar ungefär en timme innan jag åkte hem – delvis för att dansandet började se mer ut som ett förspel och delvis för att släppa loss min trevliga bögkompis så att han själv kunde flörta och dansa med sina kompisar.

Jag har knappt haft en lika annorlunda och oväntat trevlig kväll hittills under hela mitt liv, och därför kommer jag aldrig att glömma bort den unge mannen med det orange och svart-randiga håret!