Pensionsansökan – USA v. Sverige

Av , , 3 kommentarer 10

Ju längre jag bor i Sverige desto mer förstår jag vilken bra ordning landet har. Till skillnad från USA samarbetar svenska myndigheter på ett sätt som underlättar mycket för oss medborgare. Att ansöka om pension i Sverige har varit hur lätt som helst, men att ansöka om pension från USA har varit betydligt krångligare.

Precis som alla andra svenskar kommer jag att få allmänpension och tjänstepension från Sverige. Jag har redan ansökt om båda via internet. Det var oväntat lätt att fylla i ansökningarna även om jag blev tvungen att ringa pensionsmyndigheten ett par gånger för att få hjälp med ett par frågor som handlade om mitt dubbla medborgarskap.

Blanketten krävde information om pensionskällor utomlands och det kändes lite närgånget. Men pensionsmyndigheten initierade sedan min amerikanska allmänpension och det var en oväntad hjälp. Ansökningarna underlättades tack vare MobilBank ID och tydliga, välformulerade blanketter på Internet.

I USA har jag fyra pensionskällor. Hittills har jag hunnit ansöka från två av dem – allmänpension och tjänstepension. Det var betydligt mer krävande och gammaldags att ansöka om pension från USA p.g.a. att myndigheter och arbetsgivare i USA kräver bevis på vissa saker. Där finns det ingenting som motsvarar vårt Bank ID.

Hela processen började egentligen i maj fjol när min man och jag befann oss ”over there”. Jag besökte pensionskontoret på sjukhuset där jag hade jobbat i 27 år. Jag gick därifrån med en pappersblankett i handen med instruktioner att fylla i den och skicka tillbaka den via vanlig post i september. Det är typiskt i USA att blanketter oftast måste skickas i pappersform och inte digitalt. Jag blev därför överraskad över att det faktiskt dög att skicka in mitt födelsebevis digitalt.

Efter två veckor fick jag ytterligare åtta pappersblanketter från USA som jag behövde fylla i och skicka tillbaka – via vanligt post förstås. En av blanketterna krävde signatur av en notarius publicus, som kostade 300 kronor. En annan blankett krävdes min mans signatur för att vi bestämde oss för att tacka nej till en slags efterlevnadsförsäkring!

Ytterligare en blankett handlade om vilket bankkonto pengarna skall skickats till. Eftersom de inte kan skicka pengar till mitt svenska bankkonto, ville de ha kontonumret på mitt amerikanska konto.

Men det var förstås inte nog att bara skriva kontonumret utan de vill få en annullerad gammaldags check som bevis för att jag faktiskt har ett bankkonto i USA!

Vanlig inkomst liksom pensionen beskattas på olika nivåer beroende på beloppets storlek och på hur många människor som skall försörjas med de pengarna. Så det blev ytterligare en blankett att fylla i.

När alla blanketter var ifyllda, fick jag skicka tillbaka dem till USA via vanlig post. Efter tre veckor fick jag besked via e-post att allt var klart och godkänt och att tjänstepensionsutbetalningarna skulle börja i januari. Men då upptäcktes ett problem med banken som skulle betala ut pengarna och jag fick skicka in en annan annullerad check som bevis.

När det gäller allmänpensionen (”social security”) från USA, så var det betydligt enklare. Ansökan kunde göras digitalt. Födelsebeviset fick jag dock skicka in i original med vanlig post. Men för att sedan få tillbaka det fick jag lov att betala 180 kronor i returporto.

Jag har två andra pensionskällor, en form av privat pensionssparande, i USA och enligt vad jag har förstått, kan jag ansöka om dem via Internet. Och jag får snart veta vad de kräver för att det skall vara möjligt.

3 kommentarer

Tjugofem dagar

Av , , 6 kommentarer 8

En stor livsändring kommer inom kort att ske för mig. Efter nästan 46 år i arbetslivet har jag bara 25 dagar kvar att jobba! Jag har jobbat mestadels heltid i trettio år i USA och heltid i sexton år här i Sverige. Det känns nästa overkligt att ett sådant långt arbetsliv kommer snart att ta slut!

Jag gillar mitt jobb på operationscentrum på NUS och mina trevliga, duktiga arbetskamrater berikar mitt liv. Men jag är inte ung längre. Jag inser att jag är trött och utsliten. Jag är less på att prioritera min tid under helgerna så att jag hinner med både måsten och fritidsintressen. Jag är less på att känna mig lite avundsjuk på min pensionerade man som får gå ut i det fina vädret, ta en tupplur, eller träffa en kompis för lunch när han känner för det. Jag går därför i pension för att jag längtar efter nästa kapitel i livet.

Jag längtar efter att kunna sluta ställa väckarklockan och istället låta kroppen bestämma när det är dags att stiga upp. Jag ser fram emot lugna frukostar när jag får läsa tidningen i lugn och ro med min man tvärs över bordet. Jag längtar efter friheten att kunna boka en sistaminutenresa utan att riskera att chefen inte kan godkänna min frånvaro. Jag ser fram emot att kunna vistas i USA i längre perioder. Jag längtar efter att ha ork och tid att kunna umgås mer med min älskade man, min kära svägerska och våra vänner. Efter fyra års frånvaro från VK-bloggen på grund av att jag inte haft tid att skriva, ser jag nu fram emot att kunna börja blogga igen.

Jag kommer att få en dräglig pension från Sverige och USA. Att ansöka om pension i två olika länder har varit en intressant upplevelse och det kommer jag att blogga om nästa gång.

6 kommentarer