Trots att jag är på semester har jag upplevt lite stress här i Michigan. Många av våra vänner vill umgås med oss och det finns så mycket som vi vill göra och se att det nästan inte går att boka in allt! Vi gillar våra vänner men vi har hittills knappt haft någon tid för oss själva! Så för att "rymma" härifrån ett tag tänkte vi boka en tågresa till Chicago, sova över en natt och sedan åka hem dagen därpå. Jag besökte tågbolaget Amtraks hemsida för att boka en sådan resa nu till veckan.

Till min besvikelse är alla tågresor till Chicago redan fullbokade under resten av vår tid här i USA!  Vilken överraskning det blev att det inte går att boka en tågresa här i biltokiga USA trots det relativt korta varslet! Eftersom det var själva tågresan som lockade oss mest, försökte jag hitta någon annan stad som vi kunde åka tåg till men utan att lyckas!

Vi kommer ändå att ordna en dagsutflykt någonstans men nu måste vi köra bilen. Vi är fortfarande sugna på en tågresa men det blir först nästan år - och vi skall boka tågresan i mycket god tid innan vi ens åker från Sverige nästa år. 

Jag har en fin gitarr av det fina märket, Ovation, hemma i Sverige, men den stannar kvar hemma när vi åker till USA. För det första vill jag inte utsätta min fina gitarr för stöld eller skador under den långa resan hit. För det andra vore det lite för tungt och dyrt att bära min älskade men tunga gitarren över 600 mil till Michigan. 

Min väninna, Nancy, brukar ta med sig en extra gitarr för mig att spela när vi går tillsammans på på någon musikfest eller spelmansstämma. Men jag började längta efter en gitarr att ha i huset hela tiden för att kunna öva några sånger. Jag kollade därför USAs motsvarande till Sveriges "Blocket", som heter "Craigslist, och hittade den här begagnade gitarren för bara $50 (c:a 333 kr)!

Gitarren är inte av ett fint eller känt märke men den är i mycket god skick, stabil och låter bättre än jag förväntade mig, så jag är nöjd! Nu får jag öva bl.a. visan "Norrländsk sommarnatt, som Umebygdens Spelmansgille skall sjunga under vår spelning på middsommarfirandet i Sävar den 21:a juni.

En andledning bland många varför jag älskar folkmusik är att folkmusikerna ofta är intresserad av folkmusik från andra länder. Under en kort paus mellan ljuvliga irländska låtar, en fiolspelare visade upp för mig ett notblad och undrade om jag kände igen låten. Det var en svensk gånglåt som heter "Gärdebylåten" som jag faktiskt har spelat många gånger med folkmusikföreningen, Umebygdens Spelmansgille!

Fiolspelaren körde igång låten med stöd av notbladet och jag hakade omedelbart på för att jag kan spela låten utantill. Den trevliga låten blev en magisk stund inte bara fiolspelaren och jag utan också för åhörarna. Jag har tagit med mig några notblad från Sverige för att lära ut några svenska låtar till mina musikkompisar, så det kommer snart att spelas ännu mer svensk musik här i Michigan.

Jag kom hem precis i tid (kl. 15 här i Michigan) för att kunna sitta med Kalle och titta på Eurovision song contest som han hade lyckats hitta på datorn. (Det känns både roligt och tryggt att kunna titta på lite svenskt tv-program medan vi är "over here".) Vi hade tidigare bestämt oss att åka hemifrån kl. 16.15 för att vara med på en mini-musikfestival i grannstaden St. Joseph. Men just när vi skulle stänga av datorn och åka, fick vi höra att Robin skulle sjunga inom kort, så vi bestämde oss at stanna några minuter till. Men PRECIS när Robin skulle börja sjunga hakade datorn upp sig!! Vi hade ingen chans att kunna starta om datorn så pass snabbt för att kunna lyssna på Robin! 

Vi läste på Aftonbladet imorse att Robin tyvärr inte vann. Men vi också läste att Eric Sadde hade skrivit på Twitter att Petra Mede är "knullbar". Grattis, Eric, för att du har i mina ögon vunnit priset för dagens största skitstövel!

I alla fall, det var mycket trevligt på mini-musikfestivalen som ägde rum utomhus vid Michigansjön. Festivalen blev den 4:e musikevevenemang som vi hittills har varit med på. Ikväll blir det en irländsk spelmansstämma i staden Grand Rapids som ligger c:a 8 mil nordöst från oss. Ha en trevlig kväll och vi kommer förhoppningsvis att ha en trevlig dag.

Som fortsättning på ålderdoms-temat gick vi idag på en ålderdoms hälsomässa som var faktiskt lite små rolig. Det var kostnadsfritt insläpp och det bjöds på underhållning och små saker liksom bläckpennor, kylskåpsmagneter, godis och glass. Alla besökare fick en tyg påse vid entrén för att bära omkring alla små saker som bjöds!

Direkt efter hälsomässan gick vi på ett par loppisar varav den första hittade vi ett alldeles lämpligt soffbord. Bordet är lite slitet men det är mycket stabilt, så med lite ytbehandling kommer det att passa perfekt till vårt behov. Att göra vårt nya soffbord fint kommer att vara mitt projekt och jag skall börja direkt efter frukost på fredag.

Men de flesta berättelserna måste vänta till senare för att inom kort skall vi åka hemifrån för att gå på en "senior expo" som är en hälsomässa riktad mot äldre människor. Därefter har vi tänkt gå på några "garage sales" (loppisar) för att det är alltid roligt att titta och ibland kan man hitta ett riktigt fynd! Jag återkommer, så hej så länge!

Jag har varit ledig från jobbet idag och tack vare det otrevliga vädret fick jag plötsligt lust att skriva ett livstecken. Våra resväskor ligger på golvet i vardagsrummet och väntar bara några saker som skall slängas in i sista minuten innan vi åker till flygplatsen. Vi åker till mitt älskade hemland nu på lördag, så de flesta av mina tankar och hela min själ och mitt hjärta är bildligt redan där i Michigan.

Titta ovanför bloggen på den så kallade "toppbilden" som visar en mysig liten sjö som ligger i närheten av där vi bor i Michigan. Vi brukar cykla förbi sjön och inom kort får vi skåda den lilla fina sjön igen.

Jag växte upp på ett jordbruk i Michigan. Jordbruket hade gått i arv i flera generationer och eftersom pappas fyra systrar varken orkade eller ville bli bönder tog min pappa ansvaret för jordbruket när farmor och farfar inte längre orkade. Farmor och farfar bodde kvar på bondgården i sitt mysiga gamla hus som låg på andra sidan av ett stort sparrisfält från vårt hus räknat.

Mina fastrar och deras familjer hälsade på farmor och farfar den sista söndagen av varje månad. Direkt efter att farmor kom hem från gudstjänsten på dessa söndagar satte hon fart i köket för att laga en mumsig kycklingmiddag åt hela släkten. Farfars uppgift var att jaga efter två av de fetaste hönorna på gården, hugga av huvudet på stackarna och göra dem klara för farmor att stycka och steka i två stora stekpannor på spisen. Det var alltid min uppgift att gå ner till matkällaren för att hämta två stora burkar majs och två burkar äpplemos, som hon själv hade konserverat. Jag brukade också duka bordet så att farmor kunde ägna sig helt åt matlagningen.

Ute på landet där bondgården låg fanns det inte så många andra barn att leka med, så jag blev alltid överlycklig när kusinerna äntligen kom! Jag har många varma minnen av dessa trevliga söndagar när kusinerna och jag klattrade i träd, jagade och skrämde upp hönorna, lekte kurragömma, spelade baseball eller crocket och rullade runt på de stora högarna hö som förvarades på ladans andra våning. Efter middag sprang vi ute igen och lekte tills mörkret tvingade oss att gå in i huset.

Många år har gått sedan dessa trevliga söndagar. Nancys brev väckte i mig lusten att träffa åtminstone några av mina kusiner igen. Möjligheten att träffa kusinerna blir kanske årets "projekt" under tiden som min man och jag befinner oss hemma i Michigan - om exakt två månader.

Fina tjejer men bilden blev troligen lite mer pinsam än de hade räknat med. Ser du misstaget?

De mest typiska stillasittande yrkena är buss- och taxichaufför och kontorsarbete, men i dagens datorbaserade värld finns det massor av stillasittande yrken - inklusive forskning! Stackars forskare som har forskat fram sitt eget öde!

Det är inte särskilt svårt att åtgärda stillasittande utan att skaffa ett nytt jobb! Du behöver bara stå upp regelbundet och sträcka på dig eller "marschera på plats" några gånger minst var 30:e minut. Istället för att skriva ett e-postbrev till en kollega kan du resa dig upp från kontorsstolen och gå och prata med personen. Stå upp och gå omkring varje gång du måste prata i telefonen. Be chefen om ett höj- och sänkbart kontorsbord så att du kan växla mellan att stå och sitta medan du jobbar. Sluta ta med dig en flaska vatten till kontoret och gå fram till en vattenkran istället när du blir törstig.

Efter en lång dag på jobbet är det förstås skönt att vila på tv-soffan! Man behöver inte missunna sig denna vilotid men du skall helt enkelt stå upp då och då! Under reklamen kan du  resa dig upp och gå omkring, hoppa upp och ner några gånger, gå upp och ner (eller ner och upp) för trappan eller utföra några statiska utfall. 

Rör på dig och lev länge! Lycka till!

Samtidigt var det många gånger vid fikabordet på jobbet som samtalet påminde mig om ett roligt amerikanskt skämt, men jag lärde mig snabbt att det inte var lönt att berätta ett skämt som ingen svensk hade möjlighet att förstå.

Men nu när jag har bott snart tolv år i Sverige har jag emellanåt svårt att uppfatta amerikanska skämt för att jag står lite "utanför" när det gäller mindre amerikanska händelser som folk skämter om. Nu känns det lite frustrerande att jag inte kan dela roliga svenska skämt med mina amerikanska vänner liksom mitt nurvarande favoritskämt så går så här:

Varning för sågspån i Falukorv*! Analys har hittat spår av Dalahäst i korven!!

* OBS!! Detta är ett SKÄMT och inte alls sanningen!!

Jag gillar mycket allt som Internet gör möjligt och jag kan inte ens föreställa ett liv utan det.

Under fikapausen igår på jobbet frågade jag mina arbetskompisar om någon av dem tänkte gå på helgens folkmusik festival. Alla tittade på mig som om jag hade ropat ut en svordom i kyrkan. Någon bröt tystnaden och ställde frågan - vadå folkmusikfestival?

För mig som har varit fullständigt insatt i folkmusik hela mitt liv är det ofattbart att inga av mina arbetskamrater visste om att den årligen festivalen, UMEFOLK, kommer att dra igång i helgen! Festivalen kommer att erbjuda otroligt många olika konserter (och inte bara svensk folkmusik) men även flera workshoppar, föreläsningar och dansmöjligheter.

Jag kommer att tillbringa hela dagen på lördag i Folkets Hus i Umeå för att vara med på så mycket som möjligt av allt som erbjuds på festivalen den dagen. Jag kommer även att spela med Umebygdens Spelmansgille kl. 20.35 - 20.55 i tonsalen. Umeås stora kulturår nalkas, och in mina ögon är folkmusik en viktig del av kulturen världen runt. Vi ses, förhoppningsvis!

Så ikväll har vi en chans till att se filmen Lincoln på riktigt och ni kan slå vad om att vi har kollat bioschemat flera gånger inför kvällens biobesök! Hej så länge!

I torsdags blev just det tåget inställt... såklart. Det blev ersättningsbuss istället som jag antog skulle stanna på Vännäsby resecentrum där min man skulle hämta mig med bilen. Men när bussen inte svängde in mot resecentrum fick jag veta av chauffören att det är "för trångt" för bussen att stanna på Vännäsby resecentrums parkering. Så jag blev tvungen att kliva av bussen och gå c:a 500 meter till resecentrum (som inte är ett problem för sig utan det är en principfråga). På grund av detta resefiasko "vann" jag bara fem minuter (istället för 35 minuter) på hemresan.

Igår jobbade jag kvällstur som innebär en sluttid vid kl. 19. Det är riktigt dåligt med både buss och tåg vid den tiden så min man brukar köra hela vägen in till NUS för att hämta mig när jag slutar kl. 19. Olyckligt nog tänkte jag ge tåget en chans till så att min man skulle slippa åka in till Umeå för att hämta mig. Så jag fick lov att flexa ut 45 minuter tidigare från jobbet för att hinna tåget som skulle åka från NUS 18.26.

Det var först när jag kom fram till perrongen 18.22 som jag fick veta att tåget hade fått en ny avgångstid beräknat till 18.45. Det blev tre nya beräknade avgångstider därefter innan tåget äntligen åkte iväg 19.12.  Vi fick veta att "tekniska problem" gjorde att tåget inte kunde köra fortare än 80 kilometer i timman och skulle därmed blir ännu mer försenat till resecentrum. Denna information bekräftades när jag tittade igenom fönstret och såg att bilar på E12 körde fortare än tåget! Ankomsttiden vid Vännäsby resecentrum c:a 50 minuter senare än det som står på tidtabellen! 

Jag har återigen tappat allt förtroende på ett pendeltågsystem som inte ens kan klara av en förhållandevis kort sträcka på tre mil tur och retur! Det är mycket tveksamt om att jag någonsin i framtiden vågar lita på tåget igen. Jag har anmält mig på Länstrafikens hemsida för kompensation enligt deras 20-minuters garanti. Men jag är också tveksam till att garantin är mer pålitlig än tåget.

1. Själva melodin skall vara unik och fräsch och inte det samma trötta "dunk dunk dunk" som tycks vara den eviga standarden i Melodifestivalen.

2. Budskapet i texten bör vara åtminstone något betydelsefullt i synnerhet om sången skall representera Sverige!

3. En sång är för mig ingenting utan skickliga musiker som ackompanjerar sångaren. Musikackompanjemanget skall helst vara ganska invecklat, skickligt gjort och bestå av ett snyggt och unikt ackordflöde.

4. En sångs melodi och text bör vara tillräckligt lockande så att man inte behöver en massa dansare eller visuella tricks liksom flammor, gnistor, elektronik, ballonger eller konfetti som distraherar publiken från själva sången.

Det sista bidraget var Sean Banan och hans idiotiska sång och barnsliga uppträdande. Det gjorde nästan ont i min själ när jag insåg att sången egentligen blev godkänd som ett allvarligt bidrag till Melodifestivalen! Jag tröstade mig själv med tanken att sången inte hade en chans att gå vidare. Men till min förfäran gick Sean Banan inte bara vidare utan direkt till finalen i Globen! 

Hur i hela friden kan det svenska folket rösta fram en sådan sång som eventuellt kommer att representera hela Sveriges musikbransch? Ett sådant obetänksamt val gör att Melodifestivalen bara är ett dyrbart skämt. Nej, jag är inte sur för att min favoritsång inte gick direkt till finalen. Sanningen är att ett sådant barnsligt uppträdande med en sång vars idiotiska text må representera Sverige inför hela Europa är ett hån mot seriösa sångare.

Vi skall åka som vanligt till USA sent på våren och bo i vår sommarvilla i Michigan. Vi kan redan "utantill" den där resan så det krävs inte så mycket planering och utredning. Men vi brukar ta en liten 5-dagars avstickare till någon annan delstat under de nästan fem veckorna som vi befinner oss over there. Vi har bestämt oss för att åka till Springfield, Illinois som är känd som staden där USAs 16:e president, Abraham Lincoln bodde som vuxen och lanserade sin karriär som politiker. Vi skall gå på bio i Vännäs i morgon för att se filmen Lincoln, som för oss kommer att vara det första steget på vår blivande "Lincoln-baserade" vistelse i USA.

Vi har också bestämt oss (tack vara flera övertygelser av mig) för att åka till Paris under hösten. Den resan kräver betydligt mer utredning för att jag själv skall kunna ordna upp resan. Genom Internet har jag varit "inne" i flera lägenheter, parker och museer i Paris redan före lunch. Trots snön och kylan utanför fönstret bredvid datorn var jag så pass djupt inne i Paris att jag nästan kunde känna värmen och dofterna av de soliga dagarna som jag hoppas att vi får uppleva.

Trots mina härliga planer och drömmer finns det vardagsverkligheten som också kräver lite uppmärksamhet och energi. Därmed slutar jag detta blogginlägg för att åka till Vännäs för att köpa några champinjoner till middagsrätten. Trevlig helg!

Jag gillar att läsa hälsotidningar och under de senaste månaderna har jag läst flera tips om att "vardagsmotion" är egentligen bättre än en intensiv timme på gymet ett par gånger om veckan. Jag blev inspirerad därför att börja igen med mina promenader mellan Vasaplan och NUS. Det har jag gjort nu i tre veckor även när det häromdagen snöade och blåste så pass mycket att jag nästan såg ut som en snögubbe när jag äntligen kom fram. Det känns bra med mina vardagspromedader och jag känner mig även lite stolt över att jag har behärskat väderfegisen t.o.m. med en bra attityd!

Men bara några månader senare fick arton av SAS:s chefer en bonus på sammanlagt 14 miljoner kronor... och fler bonusar har utlovats! Vilket hån mot alla som uppoffrade så mycket för att behålla jobbet till alla! Det krävs inte ett matematikgeni för att räkna ut hur SAS kunde spara stora pengar. Det som är nästan mest avskyvärt är att SAS inte troligen skulle ha spårat ut mot konkurs om alla dessa chefer hade skött sitt jobb.

Min man och jag har alltid stött SAS men nu känns det inte särskilt roligt att stödja en massa överavlönade gubbar (och troligen bara en eller två gummor) som egentligen bör straffas för ett dåligt skött jobb istället för att få bonus. Därför är det dags för att bojkotta SAS tills några chefer mister sina jobb och resten får försämrade arbetsvillkor och minskad lön - precis som de anställde som räddade bolaget.

För mig är det fullständigt ofattbart att någon skulle överhuvudtaget vilja titta på en hockeymatch men i synnherhet när våldsamt beteende bryter ut. Det är fullständigt skamlöst och jag tycker att en spelare som våldsamt anfaller en annan spelare bör får sparken från laget! 

Våldsamma anfall under hockyspel har uppenbarligen länge varit ett trist faktum. Det senaste fallet av våld under en hockeymatch häromdagen påminde mig om en amerikanske komiker som utvecklade det här skämtet:  "Jag gick på en boxing-match igår kväll och plötsligt började de spela hockey!"

Skämtet var roligt men samtidigt ingen ursäkt för våldsamt beteende på spelfältet.

Det är mycket sällsynt att jag får kontakt med honom delvis pga tidskillnaden mellan oss som befinner sig på var sin sida av Atlanten. Han tjänstgör för armén just nu på Kuba som försvårar möjligheten att få kontakt med honom. Han var även ovanligt pratsam och ivrigt berättade mycket för mig under vår chatt. Oj, vad lycklig jag blev!  Det var maximalt bra tajming och det bästa som har hänt mig hittills idag!

Men ikväll fick jag en dejt! Tack vare min mans kloka förslag i morse kommer jag att bli upphämtad på sjukhuset direkt efter jobbet. Sedan skall vi äta middag på restaurang och därefter gå på bio!  Det blir alltså "date night" på en vanlig vardag! Ingen dum idé, eller hur?

Miahabo Berkelder och Ellen Holmström som höll sin föreläsningn på Vännäs bibliotek

Den utflugna dottern till en av våra grannar har nyligen bett om lite hjälp av mig. Den unga kvinnan, som heter Miahabo, är bara 25 år gammal men hon har redan hunnit uppleva mycket under sina förhållandevis fåtal år på jorden. Hon har länge varit aktivist här i Sverige. Men på hösten 2011 åkte Miahabo och hennes väninna Ellen med en grupp till Palestina för att engagera sig även där.

Palestinierna är, enligt Miahabo och Ellen, dagligen hotade, besvärade, misshandlade, och även ibland dödade av Israeliterna och då i synnerhet under den viktiga olivskördetiden. Israeliterna vågar emellertid inte hota eller besvära de olivplockande palestinierna så länge som det finns västerlänningar närvaro ute i olivodlingen. De två unga kvinnorna vistades därför i sju veckor i Palestina för att hjälpa till med olivplockningen. Under den tiden fick de träffa många starka kvinnor som berättade fascinerande och även tragiska historier.

Miahabo och Ellen driver nu ett projekt för att berätta om hur Israels ockupation påverkar palestinierna nu och i synnerhet de palestinska kvinnornas framtid. Projektet består av såväl en väldigt intressant fotoutställning som de palestinska kvinnornas gripande berättelser. Utställningen finns på Vännäs bibliotek t.o.m. den 2:a februari och är verkligen värd att gå på.  

Miahabo och Ellens dröm är att eventuellt kunna driva projektet vidare utanför Sverige och det är därför som de har översatt historierna till engelska. Nu har Miahabo bett mig att korrekturläsa sin engelska översättning. Dessa historier är väldigt intressanta och gripande och därför är det en ära att kunna hjälpa Miahabo och Ellen med deras projekt!  

Någon tog en bild av detta citat och lade upp den på Facebook. I love it! Jag bör kanske inte erkänna det, men jag är så pass kritisk mot SJ att jag får lite skadeglädje av Jakop Dalundes fiffiga citat. Hihi!

Trevlig helg!

Ett annat roligt exempel hittade jag på Internet -  "randiga strumpor” blev ”strandiga rumpor”. På en långfilm i USA hörde jag en mycket rolig spoonerism när en nervös blivande pappa på förlossningsavdelningen frågade sköterskan om "the Heatal Fart Monitor" när han menade "Fetal Heart Monitor".

Det finns en massa roliga exempel på Internet av spoonerism på engelska, men inte så många på svenska. Har ni någon gång sagt eller hört ett mycket roligt exempel av en spoonerism? Hör gärna av dig i en kommentar i så fall!

Men när man har kommit fram till jobbet kan det bli rätt så trevligt. Vi är fyra idag på jobbet och det finns lagom mycket arbete att hantera. Ingen stress. Telefonen ringer väldigt sällan som är precis motsatsen till vardagen.  Någon slog på radion kort efter vår ankomst till avdelningen, så vi jobbar lugnt och lyssnar på P4 som spelar upp härliga gamla amerikanska favoritlåtar. Det blir inte bättre än så på ett arbetspass på söndag!

Operationschemat är kraftigt minskat under jullovet här på NUS som gör att det är väldigt lugnt på min avdelningen i veckan. Detta innebär att jag och vissa av mina arbetskamrater äntligen har möjligheten att hinna ikapp med våra extra uppdrag - i mitt fall en instrumentdatabas för vilken jag är ansvarig. Jag ligger långt efter i mitt arbete med instrumentdatabasen p.g.a. skäl som jag inte kan styra. Det nuvarande fastän tillfälliga lugnet är därför guld värt för att hinna ikapp med mitt speciela uppdrag utan att stressa.

Jag har fortsättningsvis tillbringat tid idag på att gå igenom bilderna från 2012. Jag hittade den  här videon som jag nästan hade glömt bort. Jag och mina tre väninnor kunde inte motstå att välja en gitarr från väggen för att spela en alldeles spontan konsert i en musik affär i Michigan. De två männen som spelade med var också kunder som inte heller kunde motstå att vara med på vår spontanta spelning. Observera prislapparna som hänger kvar från gitarrerna! Min man lyckades spela in den sista sången vi sjöng innan vi gick vidare som äkta kunder i affären.

Jag vill så gärna visa upp den framför allt att två anledningar. För det första är jag stolt över min väninnas vackra röst. För det andra är det rätt så typiskt amerikanskt att våga bryta ut i sång i en musikaffär så här. Jag ser fram emot att kunna träffa mina musikkompisar igen eftersom vi nyss har bokat årets resa dit. Yes!