DETTA DUGER INTE!

Av , , Bli först att kommentera 2

I vanliga fall så är jag ytterst ointresserad av samhällsdebatter, politik och åsikter som förekommer i diverse sociala medier, men har nu under valtider lyft blicken från Netflix och läst vad som skrivs och debatteras i Sverige år 2018 och jag blir bestört!

Det är riktig illa ställt och jag hoppas att det finns andra människor som håller med mig! Eller är det mig det är fel på? Är det okej att säga precis vad som helst till vem som helst eller vilken folkgrupp som helst? I så fall har jag missat det och det är jag jävligt glad för!
Ja vi har ju åsiktsfrihet här i Svea Rike, innebär det att det är okej att tycka , att vi ska skjuta de jävlarna, skicka hem dom så att de får döda varandra. Är det okej att kalla folk för horungar, nassesvin, blattejävlar, svennehoror?

Från alla håll och kanter så väller hatet fram, som en deg på jäsning….

Tidigare gömde sig hatarna i skuggorna inne på Flashback, under pseudonymer skrev de om sitt hat och förakt mot antingen enskilda individer eller folkgrupper.

En gång såg jag namnet på en bekant i en tråd på Flashback, med ett enkelt klick var jag inne på hans Facebooksida och där fanns han på bild med sina två små söner.

Han var utpekad som den skyldige till ett STYCKMORD! VA!
EN STYCKMÖRDARE MED TVÅ SMÅ BARN!
Hatarna kröp upp från stenarna de gömt sig under och klickade sig fram till hans sida på Facebook för att se på STYCKMÖRDAREN och för att kunna sprida hans identitet vidare… Det var bara ett problem, det var fel person. Länken gick inte till den riktiga mördaren utan till denna man som är var far till två små barn.
Jag har ingen aning hur det drabbade honom och hans familj, men det var säkerligen ingen positiv upplevelse.

De som falskt anklagade honom sket väl i det, de var ju ändå anonyma!

Numera har hatet, föraktet och ilskan kommit ut från anonymiteten. Arga människor som ibland t o m kallar sig journalister och politiker ses i filmsnuttar där de med hat i rösten förklarar vad som är fel i samhället, vems fel det är och vad man borde göra åt det:
Släng ut alla invandrare! Allt är deras fel!
De videobloggar om det och stirrar rakt in i kameran gärna framför en bil som brunnit. De intervjuar människor omkring som intygar att allt han säger är sant! En slags Messias som äntligen vågar säga det politikerna inte vågar.

Följarna skanderar genast som en enad pöbel:
Skäggbarn! Blattejävlar! Regeringen suger!
- Alla är våldtäktsmän! – Alla blattejävlar bränner bilar!
”Blattejävlarna” svarar med samma mynt ”Svennehora” ”Jag ska knulla din morsa”.

Det är så fina debatter…

Skillnaden nu jämfört med Flahback är att det är helt öppet!
Ett klick bort ser man att hataren som vill att vi ska sprätta upp struparna på de som bränt bilar är en dagisfröken. Jag klickar på nästa namn som vill att de ska få smaka på sin egen medicin genom att bränna upp alla flyktingförläggningar, det är en lastbilschaufför med fru och barn. Bilder på sidan visar att han också är någon ungdomsledare i fotboll. Vad säger han åt ungdomarna?

Politikerna är nu under valtider otroligt drabbade av hatet. Inte alla givetvis men jag har sett riktigt dåliga exempel!

På en bild ser man en kvinna som förstör en av SD:s valaffischer.
Det är inte rätt oavsett vad man tycker om SD. Bredvid den bilden finns ett urklipp på en kvinna som påstås vara den saboterade kvinnan på tidigare bild. Det är ett urklipp från Facebook med namn och det är uppenbarligen så att hon är aktiv inom Vänsterpartiet.
Det är i dagsläget 192 kommentarer i det inlägget, alla inte så rumsrena eller särskilt snälla. Dessutom är inlägget delat nästan 800 gånger vilket visar på de sociala medierna fantastiska förmåga att sprida fakta?

Var det fakta tro? I några av kommentarerna så står det att det inte är rätt person som är utpekad. Personen i fråga är höggravid och det ser verkligen inte ut så på bilden. En person säger sig känna vandalen och det är enligt honom en helt annan person.
Jag vet inte vem som har rätt men jag vet att det i det inlägget finns massvis med vanliga människor som plockar fram högafflar och marscherar iväg för att påbörja byggandet av ett bål där affischterroristen ska en gång för alla straffas. Nåja, inte riktigt så stod det….

800 delningar – Va fan!
Skärp er, ta reda på fakta era små värdelösa nättroll!
Det värsta är att nog många knappt läser igenom vad de delar utan av den slentrian delar och kanske på sin höjd kommenterar med en arg smiley.

Mina slutord

1. KÄLLKRITIK MINA DAMER OCH HERRAR
2. BETE ER SOM FOLK
3. NI SOM BARA SITTER TYST OCH TITTAR PÅ, SÄTT NER FOTEN!

DETTA DUGER INTE!

Feel free att dela inlägget om ni tycker att det finns något vettigt i det…

Bli först att kommentera

Kära cyklister i Umeå…

Av , , 1 kommentar 9

…vad tänker ni med?

Jag har numera blivit storstadsbo och även inhandlat cyklar till både mig själv och sönerna. Till mig själv en fräck gul halvracer tänkt att frakta min något knubbiga lekamen såväl till jobbet som ut på lite längre turer. Sönerna ville ha damcyklar med cykelkorg. Lätta att stiga på och av och bra att frakta mindre portioner av färdkost tydligen…

Så numera rör jag mig allt som oftast medelst trampcykel i vår vackra cykelanpassade stad, otroligt smidigt samt miljövänligt och ekonomiskt fördelaktigt jämfört med att köra min häftiga SUV och betala diesel och parkeringsavgifter för miljontals kronor i månaden.

Då vet ni det…

Det går oftast väldigt bra att cykla, lugnt och fridfullt susar jag fram på cykelvägar eller på höger sida av vägen där ingen cykelväg finns. Så härligt! Så tyst! Så miljövänligt! Så billigt! Så bra för kropp och själ!

Men ibland är det inte så jävla kul!

Oftast cyklar jag till jobbet då det inte är så många andra i omlopp i trafiken men en morgon så blev jag sen och hamnade i samma tidszon som studerande i olika åldrar och vuxna som tydligen börjar sent (klockan var väl strax innan 8). På den korta färden kunde jag dött/dödat medtrafikanter typ tio gånger. Hade det inte varit för mina nästan omänskliga reaktioner, min superkradt att kunna förutse faror och min överlägsna cykelteknik som gör så många andra avundsjuka, så hade ambulansen fått köra i skytteltrafik den morgonen.

Det utkristalliserade sig en mängd olika typer av trafikanter och jag ska räkna upp några (ni får gärna fylla på med fler):

Cykelsurfaren

Cykelsurfaren har gamnacke och en telefon i handen. Cyklar ofta i knapp styrfart samtidigt som hen (modernt uttryck för att inte glömma bort någon I världen) knappar på telefonen.

cyklaimalmo_1CD12594_9-1

Hen har noll koll på var på vägen hem är, vad som händer runt hen, och medtrafikanter. Om man plingar med ringklockan för att uppmärksamma hen så tittar hen upp och säger ”Oj”.

Kompisarna

Kompisarna cyklar alltid i bredd oavsett situation. De pladdrar på om allt möjligt och kan förekomma i olika hastigheter, från knapp styrfart till överljudsfart.

DSC_6353

Om de får möte eller om det är något hinder på vägen spelar ingen roll. Inget kan få dem att vika undan för de har mycket att avhandla! Kompisarna kan även förekomma i gående eller joggande form.

Chickenracecyklisten  (CRS I denna text)

CRS cyklar antingen  på fel sida eller vägrar att vika sig om han möter t ex Kompisarna.  Hen har stenkoll på läget och en blick av stål och man ser att denna person inte kommer att vika en tum varken på cykelbanan eller i livet. Även om man försöker påvisa att det är fel sida för CRS så får man ingen reaktion utan likt ett spöktåg passerar hen utan att vika det minsta från rutten. Lite kalla kårar får man…

Kamikazecyklisten

En allt mer förekommande cyklist längs gatorna. Kamikazecyklisten har förmodligen inga bromsar på sin stålhäst…bromsar är något som hen aldrig gör på sin färd utan enbart när hen är framme. Är det en korsning så får all korsande trafik vackert bromsa. Jag kan tänka mig att många masskrockar skett när en Kamikazecyklist susat över en korsning. Kamikazecyklisten tror att hen alltid har företräde i alla lägen och vet att de flesta inte vill köra på hen och därför kommer att bromsa!

Tävlingscyklisten*

Tävlingscyklisterna förekommer ofta i flockar och de anser själva att de får köra hur många som helst i bredd och de får köra på vilka vägar de vill (även motorvägar) för de är ju så snabba. Är du en normal cyklist så är det oftast inget problem med dessa för de är aldrig på cykelbanor (de är ju för snabba för dessa).

lvg-cyklist

Men om du är en bil så kan det vara rätt irriterande att hamna bakom Tävlingscyklisterna för helt seriöst.. de är inte så jävla snabba som de tror! Om Cykelsurfaren,  Kompisarna eller Chickenracecyklisten möter en flock Tävlingscyklister kan det vara förödande

* värt att notera att det alltså inte är någon cykeltävling som pågår utan att det bara är en kategori av cyklister som tror att Tour de France pågår i Umeå, varje dag…

Det jag vill avsluta med är att säga:

Var rädd om er, det är en tuff värld där ute på gatorna!

Kommentera gärna om ni identifierat fler typer av cyklister.

 

1 kommentar

Jag – en mästerkock…

Av , , 1 kommentar 4

Jag är ju hyfsat frisk och har inga större krämpor att klaga över. Jag hoppas väl att jag är i närheten av normalbegåvad och var hyfsat duktig i skolan men jag har en sak jag tydligen är riktigt usel på!
Eller om man frågar familjen så är det fler saker som inte är mina allra vassaste grenar. Matlagning för att nämna en sak. När gossarna får höra att mästerkocken (dvs deras mor) jobbar kväll och att fadern ska stå för utspisningen så rullas det med ögonen och det suckas å det grövsta.
Yngsta odågan är specialist på att hitta orsaker för att vi ska beställa pizza eller något annat för att slippa mina kulinariska rätter.

”Vi borde fira att det är exakt ett halvår så när som ett par dagar sen jag fyllde år”

”Ska vi inte äta något gott nu när det ändå är tisdag, annars blir ju tisdagen så grå och tråkig som bara en tisdag kan vara”

Ibland går jag på det, kanske lite för att jag håller med dom, dvs det smakar inte alltid så bra…

Ändå försöker jag variera mig: Ibland blir det korv och makaroner men då och då är jag djärv och gör makaroner och korv istället!

download-1

Jag har en specialitet och det är en gryta bestående av kyckling och bacon och en massa hemliga ingredienser (ofta en blandning av det som finns i kylskåpet för tillfället) samt tagliatelle. Den tillagade jag ofta och var jäkligt stolt över mitt eget recept som jag tyckte var värdigt att medverka i ett av de många kockprogram som finns nu för tiden på varenda kanal.Det är så sjukt gott!

Fast en dag så sa min yngsta son, lite besvärad:

”Du vet det där receptet med kyckling och bacon som du gör för ofta…Det smakar inte så gott. Skulle du kunna sluta bjuda på det? Det funkar bra med korv och makaroner eller makaroner och korv”

- Ja det är okej sa jag. Bra att du säger till, sa jag och log faderligt.

Min kära sambo som också var närvarande suckade djupt och sa tyst men inte tyst nog för jag hörde hur hon sa ”Tack gode gud”.

Nä nog pratat  om deras åsikter. De ångrar sig den dag de märker att de är strukna ur testamentet och inte får vara med att dela på alla mina grejer. Kablar, verktyg och konstiga elektroniska prylar…

Numera så är hela familjen samlade under samma tak. Äldsta halvt utflyttade sonens andrahandskontrakt gick ut och han flyttade in en tunn vägg bort från vårt sovrum. Ytterligare en tunn vägg bort har vi den yngste sonen. Förr i tiden så umgicks man med kompisar genom att fysiskt förflytta sig till en gemensam träffpunkt.

tim holmes

Det gör man inte nu tydligen utan man tar på sig ett headset typ samma som helikopterpiloter har och så pratar man med den i andra änden. Oftast pratas det i samband med något spel där det lagvis pågår någon slags kamp för överlevnad. Jag vet inte så mycket mer förutom att ljudkvalitén uppenbarligen är dålig då det tydligen måste skrikas i mikrofonerna för att det ska höras.

Sönerna turas om att hyssja varandra då det blir för högljutt där de sitter i varsitt rum och kämpar för sin överlevnad i olika virtuella världar. Det är bra att de har något vettigt att göra t ex efter ett kvällsskift. Vilken förälder skulle inte njuta av att en vardagsnatt klockan två få höra sin son vråla ”AKTA RYGGEN!! HAN ÄR BAKOM DIG!!!” när man ska upp klockan 05:30?

Man sätter sig yrvaket upp och kollar bakom ryggen, men ingen är där! Jag antar att jag borde gå in och tacka honom, äldsta sonen, för förmodligen var det han som hann likvidera lede Fi medan jag helt ovetande låg och sov…

Det de pysslar med kostar tydligen också mycket energi för under nätterna så äts allt i kylskåpet upp (det enda som förut fanns kvar var matlådor med min paradrätt).

Sen på dagarna när de inte räddar världen från zombies så går de rastlöst runt mellan kylskåpet och sina rum och var tionde minut kommer de och frågar om det inte finns något gott…

Då brukar jag fråga om jag ska svänga ihop något smarrigt med kyckling och bacon, då brukar de mumla något obegripligt och gå tillbaka till kylskåpet de nyss besökt för att se om de missat något…

Ja de är rara…de inte så små liven…

1 kommentar

Jag har så mycket att berätta…

Av , , 1 kommentar 4

…vet inte var jag ska börja faktiskt!

Vi bor numera i stan på den ädla stadsdelen Teg i finaste Umeå. En jättefin lägenhet där ingen gräsmatta behöver klippas och vi är på vintern befriade från ondskefulla plogbilschaufförer som spyr ut kubikvis med snö på uppfarten.

Jag trivs kanonbra och håller på att vänja mig vid allt nytt. Har inte riktigt kommit överens med den nya soffan utan har suttit som en soldat i givakt, jag som brukar bara mysa ner i soffan och bara chilla…

Sängen är den samma men måste vara placerad mitt i ett sånt där kanelkors eller var det currykors det heter?

3440152414978967721_1444146994721_w900_h900

 

Men sista nätterna har jag nog somnat  (eller kanske det är svimmat jag gjort) av sömnbrist. Så det ordnar nog upp sig verkar det som…

Något vi ganska snart märkte var att det inte ryms tre bilar på en parkeringsruta, så först sålde vi äldsta sonens lyxbil. En Mazda som nog var den fulaste bilen på bästaste Teg men som gick som en klocka. Den stackars köparen blev skinnad på en hel tusenlapp! Galet dyrt!

Men problemet kvarstod! En bil för mycket och ett evinnerligt flyttande av bilar för att undslippa läskiga parkeringsvakter som lurade i skuggorna!

Så nu har vi annonserat ut resten av vår bilpark på Blocket och det ger mig verkligen chansen att få pennfajtas med en massa trevliga människor! Det är sååå kul! Många ställer inga frågor om bilen utan säger bara att de köper bilen för en spottstyver av det vi begär och ja ba:

- Nä det gör du inte!

Å han ba:

- Vadå för?

Å ja ba:

- För att du är dum i huvudet!

Nä det sista skriver jag inte, utan jag förklarar snällt och på enkel svenska att det är lite lågt bjudet (och så får jag dåligt samvete för att jag inte skänker bort bilen till stackarn som ändå bemödat sig att klämma ur dig ett bud). Nä nu ljög jag igen! Jag får inget dåligt samvete utan vill helst skicka en räkning till den som slösat min tid och dessutom kränkt min fina bil å det grövsta!

En enda har klämt ur sig ett för- och efternamn och faktiskt kommit och provkört en av bilarna. Det var också intressant, herrn och frun åkte från Övik för att se på pärlan och sen genomförde han en CSI-undersökning på bilen! Han gick runt bilen som värsta Ture Sventon i jakt på något som visade på att bilen var begagnad (vilket den ju är eftersom att den är tillverkad 2013).

mechanic_23194503

Sen provkörde de bilen en timme för att därefter komma tillbaks och berätta att de inte hade råd att köpa den eftersom att de skulle behöva byta ut kaross, motor, växellåda, inredning, lacl, däck, fälgar, bensin och luften kring bilen för att den skulle bli i det skick de önskade.

Å ja ba:

- Köp en ny bil då dumjävel! 

Nä det sa jag inte utan typ:

- Nä men det var väl tråkigt…

Sen finns det kategorin som vill idka byteshandel!

- Hej jag ser att du vill bli av med din bil för att du har för många och då står det i annonsen att du inte vill byta det mot någonting. Stämmer det?

Å ja ba:

- Ja det stämmer…

Å han ba:

- vill du byta din fina bil mot min mycket äldre bil som gått mycket längre och är knappt värd nått?

Å ja ba:

- Hellre äter jag hundbajs!

Nä det säger jag inte heller utan tackar bara vänligt nej till det generösa erbjudandet och önskar honom all lycka och välgång i livet!

Men tids nog kommer det nog någon  normal människa, ni vet så som människor var förr, trevliga och realistiska! Litegrann som jag är!

Kära sambon brukar säga att jag är lik den där brevbäraren, Allan Svensson i ”Svensson Svensson” när jag gormar på som bäst. Jag håller inte alls med men jag kan tycka att herr Svensson ofta har sunda åsikter! Litegrann som jag har…

Nä nu ska jag svara på lite frågor som potentiella köpare av bilarna ställer…Det är säkert riktigt bra funderingar och säkert inte ett enda skambud som de har för avsikt att kränka mig med!

Å ja ba:

- Fuck you!

Nä det kommer jag inte att säga…

Trevlig helg!

 

1 kommentar

Kul app – Felanmälan Umeå (synd den inte funkar)

Av , , Bli först att kommentera 8

Det har fattats beslut om att min gata där jag bott de senaste tjugo åren ska fixas till. Den var lite ojämn helt klart och man tänkte nog att de borde göra något åt den. Och så gjorde det och nu saknar jag hur det var för!

Det var bättre förr även om det inte var bra, sa jag till sambon och rättade till snusen med tungan. Nä det gjorde jag inte, för jag snusar inte, men det kändes så rätt att skriva det bara…

Så i höstas så var de och kollade upp våra hus på gatan för tydligen skulle de göra något som kunde få  husen att spricka sönder. Det lät jätteläskigt så på nätterna sov alla på Hyggesvägen oroligt av rädsla för att husen skulle klyvas mitt itu, hemska tanke!

Jag sa till familjen att vi måste alltid vara beredda om huset spricker sönder så vi övade evakuering och vi tränade på att snabbt gömma oss under bordet för det hade jag sett på filmer att man skulle göra.

Men inga hus har raserats vad jag kan se, men det kan man inte säga att vägen inte har gjort!

Under hösten skalades asfalten bort och sen startade troligtvis en skattjakt bland entreprenörerna som härjade på gatan!

De verkade ha så roligt!

depositphotos_75240345-stock-photo-broken-road

De grävde stora hål i gatan och så fick det vara så någon dag och sen fyllde de igen det för att sen gräva ett nytt hål någon annanstans. Och de var så kreativa att de inte följde något mönster utan de hoppade fram och tillbaka och grävde hål än till vänster och än till höger. Ibland så grävde de upp ett hål och fyllde igen det bara för att gräva upp det igen någon dag senare. Det var så spännande och roligt att kryssa sig fram i detta månlandskap som ständigt förändrades hela tiden! Kul, verkligen kul…

Sen blev det vinter och vägen påminde smått om en berg och dalbana, det gick upp och det gick ner på den tidigare lite guppiga men ändå hyfsat raka vägen.

Men nu är det vår! Känner ni att livet är lite tråkigt och ni vill ha spänning i livet rekommenderar jag en tur längs Hyggesvägen i Obbola!

Här finns allt man kan begära för den äventyrslystne föraren! Vi har raviner, slukhål, kvicksand, träskmark, mindre tjärnar och klippblock!

I takt med att tjälen släpper ur marken tornar nya hinder upp! Min bil är just nu på verkstan för byte av fjädrar och dämpare. Äldsta odågans bils stötdämpare slog igenom så att de nästan åkte genom huven när han sammanbitet kämpade sig fram i den horisontella svarta pisten.

PUBLISHED by catsmob.com

Men det finns hjälp att få så klart! En app som heter Felanmälan Umeå där man kan ta ett foto och beskriva felet så går anmälan till någon. Så jag gjorde det…beskrev att det var svårt att ta sig fram och att ravinen som likt Grand Canyon bredde ut sig framför uppfarten gjorde att bara vår gigantiska SUV var det enda som kunde ta sig fram.

Jag fick snabbt ett svar att de mottagit anmälan och mäkta imponerad blev jag måste jag säga. Det var ju bara någon sekund sen jag klickade på sändknappen!

Sen efter några dagar så fick jag ett sms om att nu var det åtgärdat, eller rättare sagt behandlat och ärendet avslutat!

Så jag gick ut och ställde mig vid ruinens brant (den kostar mig en bra slant pga att den garanterat var delaktig i att döda mina stötdämpare) och kikade ner i ravinen. Jag försökte verkligen få det till att det var åtgärdat men även om jag kisade och använde min vildaste fantasi så kunde jag inte att se att det var åtgärdat.

Så jag knöt näven i fickan och startade bilen och körde ner i ravinen och tog fart uppför ravinen och tänkte att det var bäst att inte klaga…de hade säkert gjort sitt allra bästa och jag ville inte kränka någon, folk blir så lätt kränkta nu för tiden…

Men nu med facit i hand var det inte så farligt med den där ravinen för nu är det sju resor värre. Nu lämnar jag bilen vid Bergöbron (bron som förbinder Sverige med Obbola) och går till Hyggesvägen för att inte bilen ska försvinna ner i kvicksand eller drabbas av någon annan naturkatastrof här på Hyggesvägen!

images-4

Funderar på att göra ytterligare en felanmälan så att Umeå Kommun kan skoja till det igen och säga att det är åtgärdat!

Kanske man kan göra likadant med skatten? Jorå, det finns på agendan att betala den så jag anser att ni kan pricka för den som redan betald!

 

 

Bli först att kommentera

Beach 2018 är så körd…

Av , , Bli först att kommentera 5

Nytt år och nya möjligheter. Som den vanemänniska och Svenne Banan  jag är så har jag i vanlig ordning köpt mig ett gymkort! Denna gång på ett fint och modernt gym inne i stan. Kortet inköptes i december och syftet var dels rehabilitering efter min höftoperation (ja jag vet! Jag är alldeles för ung för det) och dels för att skaffa drömkroppen (men det sa jag inte åt någon).

Det började bra med att jag fick träffa en PT som frågade vad jag ville med träningen så jag ljög och så att det var inte viktigt att jag blev slimmare och fick sjukt stora muskler utan det viktiga var att jag ville må bra.

Så den mycket kompetenta PT/sjukgymnasten satte ihop ett program som påminde om en tråkig råkostsallad. Mage, rygg,underkropp! That’s it!

- Hur verkar det här programmet sa hon och tittade skeptiskt på mig.

- Jättebra! Precis det jag önskar, sa jag och böjde ner blicken för att hon inte skulle se min besvikelse över att inga spännarmuskler skulle få chansen att växa till sig. Skitbra, ett klokt program!

- Bra då kör vi så, sahon käckt. Vi ses om några veckor och följer upp hur det går!

- Mmm, sa jag lite trumpet och tittade ner på min obefintliga biceps.

Det var i december och nu har hon gett upp! Jag har skyllt på flunsan, trasig bil, sträckt ljumske, utbränd, inbränd och allt annat jag kommit på för att slippa träffa henne igen.

Inte för att hon var otrevlig eller luktade illa utan för skammen att behöva säga sanningen: – jag har inte ens varit nära att gå dit!

10h5gy

Så nu står jag här, snart ett halvår senare med ett gymkort som kostat 2000 kronor per besök! Tänk om hon hade lagt dit lite bänkpress och bicepscurl då hade jag varit där jämt (jo eller hur).

Nä nu är det dags att åka hem och sätta sig med chipsppåsen framför teven…

Beach 2019! Då jäklar blir det åka av!

Bli först att kommentera

Döstädning, kabelhärvor och mitt liv i en banankartong!

Av , , Bli först att kommentera 8

Det händer så mycket nu för tiden! Jag vet inte var jag ska börja!

Jag börjar väl med husförsäljning och lägenhetsköp…
Vi har köpt en lägenhet i stan, en förj-vla snabb affär, hann knappt fatta något så satt jag där på banken och nickade och låtsades som att det var genomtänkt. Finaste sambon hade nog tänkt igenom det en längre tid, men jag är liiiite trögare så jag var inte riktigt på det klara med att nu var det faktiskt allvar! Men eftersom att vi pytsat in en handpenning och skrivit papper så är det väl på riktigt. Nu har jag landat lite och förstått att vi har nog köpt en lägenhet som det verkar, och den verkar fin så det blir jättebra!

Sen verkar det som att ett faktum för att flytta är att sälja det befintliga boendet och det var jag inte riktigt med på från början men nu så har vi haft ute huset på hemnet och vi har en mäklare och vi har en köpare så det är nog allvar där med! Ska kolla om jag får hyra ett rum första halvåret så att jag gradvis kan bli av med mitt Obbolaberoende….lite tveksamt om de vill ha mig på köpet, elaka rykten säger att jag snarkar vilket låter helt absurt!

En del i att sälja ett hus är tydligen att man ska ta med sig alla grejer och det blir spännande! När vi var och kikade på vårt nya boende konstaterade jag att lägenheten inte hade källare på 80 kvm där man kan förvara alla jättebra saker som man låtit bli att slänga i 20 år. I tjugo år har jag köpt på mig saker som jag verkligen behövt. Bl a har jag köpt miltals med kablar, surroundanläggningar och verktyg!

- Nä nu Svenna Banan är det dags att döstäda, sa sambon glatt till mig en dag!

Jaha, sa jag och tänkte att nu skulle minsann alla lik i alla garderober städas ut. Så jag förberedde mig att berätta om saker jag råkat köpa utan att kanske förankra det med finansministern i huset.

Men döstädning var något helt annat:

Döstäda

Så döstädning stod på schemat och jag tänkte att det kunde väl inte vara så svårt…
Så med glatt humör gick jag med raska steg ner i källaren för att döstäda!

Bara bra grejer
Längst ut i förråden fanns det färska inköp och mollijoxer och jag gjorde iordning två högar, sparas och slängas.
I sparashögen la jag bra saker, såsom det trasiga spännbandet som jag nog kan laga, ALLA mina skolböcker från årskurs 1 och framåt som ungarna säkert kommer att uppskatta den dagen de ska döstäda efter mig, mina gamla kläder som jag inte tar mig i men som sporrar mig så bra till stordåd för att i sommar(eller någon annan sommar) ska få den strandkropp som Aftonbladet säger att man så lätt kan få om man följer deras tips. Barnens leksaker och alla teckningar är också saker som måste sparas naturligtvis. Att få rada upp alla fotbollsskor från de minsta till storlek 42 får mig att få tårar i ögonen…
Sambon kom ner och tittade på hur det gick för mig och hon fick även hon tårar i ögonen när hon såg hur jag radat upp alla skor som om jag förberett för att en gigantisk tusenfoting skulle få förbereda sig för en fotbollsmatch. Men det visade sig inte vara glädjetårar utan hon tyckte att jag inte gjorde ett bra jobb med döstädningen!

Sparahögen var typ alla grejer som jag hittills hade fått ur förrådet och slängahögen bestod av en petflaska och lite godispapper…

Så då förklarade hon vad döstädning egentligen handlar om och med böjt huvud så började jag döstädningen på riktigt!
Vissa saker sparade jag ändå och la i en banankartong. En kartong med nostalgi som jag förmodligen aldrig kommer att öppna någon fler gång.

Ju längre in i förrådet jag kom desto mer spännande blev det, en arkeologisk utgrävning i Svenne Banans liv!

Banankartonger som trycktes in med bra saker för tjugo år och som jag inte sett sen dess plockades systematiskt ut och med mina nya döda ögon, jag menar med mina nya döstädarögon så var jag skoningslös! Allt åkte till Återvinningscentralen där ingenting längre spelar någon roll, och jag måste säga att så här i efterhand när jag torkat tårarna efter att slängt bort de saker som jag i ärlighetens namn inte saknat sen jag stoppade in dom i förrådet för tjugo år sen, så kännse det riktigt skönt (men det kommer jag aldrig att erkänna för sambon).

Banankartonger is da shit!
Det är nu två veckor kvar till flytt och vi packar frenetiskt ner saker i banankartonger. Jag gillar banankartonger för det går att stapla dom huuuuur högt som helst utan att det ramlar. Det går inte heller (nåja) att fylla dom så att man inte orkar bära dom till skillnad från en gigantisk flyttkartong. Flyttkartongerna jag provat köpa går dessutom sönder i handtagen när man lyfter dom, de viker sig när man ställer en annan kartong av tyngre modell på den. Så banankartonger, de e grejer de!

I princip varje dag har det pysslats i huset för att förbereda den stora flytten. Det har slängts skräp, onödiga saker (och kanske lite nödiga saker), kläder som krympt (för jag har väl inte växt), porslin, böcker, möbler, teveapparater, mobiltelefoner, datorer och framförallt KABLAR.

Jag erkänner, jag är en kabeloman!
Kablar, kopplingar, skarvsladdar av alla de slag har jag hittat överallt i huset. En rolig detalj är att de verkar dras till varandra och har samlats för någon slags bisarr ormgrop där de tätt omslingrade utövat vuxenumgänge och genom det förökat sig. Jag såg några äldre kablar som nu hade fått ett sladdbarn på gamla dagar…

I början försökte jag sära dessa enorma bollar av kablar men gav till slut upp när jag själv höll på att bli en del av kabelhärvorna i min förtvivlade kamp att förvandla dom till kablar utan kontakt med andra kabelkompisar. Så jag gav upp och dumpade dem i hela deras prakt på mitt favoritställe Återvinningscentralen där kablar inte längre spelar någon roll.

Det känns som att vi slängt bort allt snart så det borde bli en lätt flytt kunde man tro…så med bestämda steg och med en imponerande samling av banankartonger så gick jag in i vårt minsta förråd. Det är bra för självförtroende att ge sig på något man klarar av tänkte jag. Jag hade ju lärt mig döstäda i det större förrådet där det var mestadels mina prylar och att plocka lite lågt hängande frukter som ska sporra mig till stordåd när det är dags för de större förråden utomhus kändes som ett vinnande koncept.

Hela dagen så matade jag ner tomtar, julgransglitter, lego, böcker, fotografier, Actionmangubbar, barnkläder och allsköns husgeråd i banankartonger. Varje banankartong märkte jag noggrannt upp. Systematiskt fyllde jag kartong efter kartong utan att det egentligen minskade med saker i förrådet. Efter några timmar var systematiken inte lika systematisk utan det trycktes ner allsköns grejer och kartongerna märktes med ”diverse”. Svetten lackade och jag väste fram konstiga ljus på ett språk jag inte ens själv förstod. Till slut så stod jag där med en ansenlig mängd bra-å-ha-saker som alla hade en sak gemensamt – de rymdes inte i banankartonger.

Jag hade tydligt deklarerat att ALLT ska ner i banankartonger så att det är stapelbart i det enda förrådet som ska ersätta de tre förråden, pannrummet, friggeboden och cykelboden som vi i dagsläget har fyllda till bredden med bara bra viktiga saker.
Men ibland måste till och med en tjurig gubbe som jag ge upp, efter att ha försökt rymma innebandyklubbor, plastgranar och fiskespön i mina fruktlösa försök att hålla löftet om enbart banankartonger så insåg jag att det måste till större lådor.
Så några flyttkartonger fick umgås med de höghus av banankartonger som jag fyllt och noggrannt kategoriserat upp:

  • Grejer
  • Saker
  • Prylar
  • Småplock

Detta kommer göra det mycket lättare sen när vi söker något! Jag är så klok!

Samtidigt som jag håller på i källaren i våra en miljon gömmor och fyller banankartong efter banankartong så har sambon börjat i själva bovåningen!
Hon lägger ner allt! Glas, böcker, prydnader, bestick, vinflaskor, prylar, grejer! Hon är helt enkelt jätteduktig och vansinnigt effektiv.
Hon planerar också att börja märka upp kartongerna så småningom.

Så nu två veckor innan flytt börjar stora delar av bohaget att vara nerpackat i banankartonger.

Banankartonger

En vanlig dag i en banankartongsfamiljs liv
Klockan ringer på morgonen, man lyssnar sig fram till i vilken banankartong den ligger och stänger av den.
Man kliver upp, packar ner täcken och kudden i en banankartong och söker reda på  frukosten i en annan kartong.
Hämtar tidningen ur brevlådan som är nerpackad i en banankarton vid vägen och sen packa upp köksbordet och en stol för att sätta sig ner och läsa den. Inte läsa köksbordet utan tidningen…

Efter det så söker man reda på toaletten som finns någonstans bakom banankartongerna, så efter att trasslat sig fram så borstar man tänderna med tvättmedel och gnuggar tänderna med ett finger som får agera tandborste eftersom att man inte hittat igen tandborste eller tandkräm och så fortsätter det…
Allt är nerpackat för det är ju bara två veckor kvar tills vi ska flytta!

På jobbet har jag packat ner allt i banankartonger för att det ska kännas mer som hemma, det är så mysigt nu!

Men snart är allt det där historia, det är bara två veckor kvar innan jag kan sluta kura ihop mig i en banankartong när jag ska sova.

sheep-3110010_1920

Det ser jag fram emot!

Bli först att kommentera

Marodörerna på Återvinningscentralerna!

Av , , Bli först att kommentera 13

270622-pasar_s

Till att börja med måste jag förtydliga att det inte handlar om personalen utan om de som kommer dit för att leverera sitt skräp!

Personalen är duktiga och vet exakt vad som ska sorteras var, deras hökögon ser allt! Minsta lilla wellpappflinga eller ej återvinningsbara keramikkorn som råkar slinka ner i brännbart uppmärksammas. Det är bra för många bäckar små osv…

Men åter till de verkliga illbattingarna, dvs de andra (för jag är ju bara en uppmärksam åskådare som analyserar övriga kategorier).
Det finns många olika sorters matodörer och jag ska lista upp några av mina favoriter.

Vandraren
Om det är lång kö till själva containrarna så kan man höra hur någon med ett bestämt ryck sliter i handbromsen och med raska steg kliver ur bilen. Vandraren tänker inte vänta på sin tur utan börjar resolut bära skrotet från bilen till containrarna. Vi andra sitter snällt och tittar på när Vandraren triumferande bär iväg med diverse blandat bråte till containrarna som skymtar i fjärran många bilar längre fram. Medan Vandraren är borta så hinner de som faktiskt står med bilarna vid containrarna bli färdiga och köra därifrån. Då är tanken att hela kön som väntar ska kugga fram ett snäpp men så blir det icket nu utan vi som står bakom Vandraren får vackert vänta till dess Vandraren har kommit tillbaka från sin hajk. Ibland ignorerar hen att vi faktiskt blir hindrade utan låtsas inte se att kön gått fram utan greppar ytterligare ett lass som följer med på en ny promenad till containrarna.

Vi i kön följer Vandrarens förehavanden men på typiskt svenskt manér så säger vi ingenting utan knyter våra vitnande nävar runt rattarna.

Kaoslastaren
Kaoslastaren är en annan kategori som ofta återses på återvinningar runt om i landet. Kaoslastaren har hyrt en stooooor släpvagn som fyllts till bredden med en salig blandning av brännbart, ej återvinningsbart, metall, wellpapp, batterier och andra artiklar som ska placeras i olika återvinningskärl. Allt detta ser ut att placerats i en gigantisk torktumlare och snurrat runt runt till dess att det är en härlig blandning. Kaoslastaren försöker hitta en central punkt på Återvinningen där hen utgår ifrån och springer med en artikel åt gången mellan de olika containrarna för att det ska hamna rätt. En kaoslastare kan komma vid öppningsdags och frenetiskt försöka tömma vagnen under hela dagen utan att det faktiskt verkar bli mindre och vid stängningsdags lämnar Återvinningen med böjt huvud och en fortfarande full släpvagn.

Undraren
Undraren undrar var allt ska vara och kan faktiskt på egen hand hålla alla i personalen sysselsätta genom att fråga om varje sak som ska slängas.

- vart ska den här kartongen? Jaså, på samma ställe som den andra kartongen!
- Det sitter ett häftklammer i tidningen, ska det tas bort och slängas i Metall?
- Ska jag slänga stolen i Möbelcontainern? Den andra stolen också? Den tredje då?

Och så fortsätter det…i en aldrig sinande ström av frågor likt rumpnissarna i Ronja Rövardotters Vaffördådå?

Snackaren
En annan kategori är Snackaren, oftast en man, som gillar att snacka med allt och alla. Snackaren kan komma dit med en i princip tom bil eller med en karton på pakethållaren. Hen skrattar högt och ljudligt och skojar med såväl personal som andra besökare. Det pratas om hur mycket det slängs nu för tiden i vårt konsumtionssamhälle, om vädret, om sport, om containrarna, om cykeln, om frun (det är oftast en man som är Snackaren), om i princip vad som helst bara det går att snacka om.

ba_bla_bla_1989015

Snackaren kan t o m glömma att slänga det hen kom dit för att slänga, men huvudsaken man fått slänga lite käft med andra – slänga skräp är sekundärt för Snackaren!

Tävlaren
Tävlaren försöker att komma igenom Återvinningen så snabbt som möjligt, kosta vad det kosta vill. Tävlaren kan gå över lik (nåja, över andra besökare åtminstone) för att ta sig fram i kön. När Tävlaren skymtar en lucka längre fram så snirklar sig hen likt mellan bilar och släpvagnar med millimeterprecision för att ta sig in i den minimala luckan. Eller åtminstone få in framblinkersen i luckan för att markera att hen rymdes där. Sedan kliver Tävlaren ur bilen och knuffar sig fram med sitt skrot förbi sina ”motståndare”, till närmaste container och dumpar det där innan personalen sett att hen har blandat såväl explosiva varor, batterier och hushållssopor i containern för Brännbart. Sen går Tävlaren triumferande tillbaka till bilen som blockerar hela Umeå och kör därifrån med en fiktiv guldmedalj runt halsen och med smaken av segerns sötma i gommen sjungandes Segern är min! Segern är min, jag har vunnit segern är min!

Surgubben
Surgubben är den sista kategorin jag ska beskriva. Surgubben är den som uppmärksammar alla de ovanstående kategorierna och på Återvinningen muttrar och gnäller över att Tävlaren ställer sig i vägen och att Snackaren snackar, Undraren undrar, Kaoslastarens som springer fram och tillbaka med sina saker och många andra kategorier av Återvinningsmarodörer.

surgubbe_56661418

Surgubben är nog den enda som skulle orka skriva ett inlägg om de andra kategorierna så nu vet ni vem jag är…

 

Vilken är din favoritfigur på Återvinningen?

 

 

Bli först att kommentera

Vi män gör bara punktinsatser…

Av , , Bli först att kommentera 7

working-man

För många år sen kom sambon efter ett besök hos en väninna och berättade att hon just fått veta sanningen om mäns arbete i hemmet.

Vi gör enbart punktinsatser!

Kvinnor de dammsuger, tvättar kläder, snyter barn, byter gardiner utefter årstider och högtider osv. Helt enkelt en never ending story, ett ekorrhjul som varje dag börjar om likt den fantastiska filmen ”Måndag hela veckan” där Bill Murray vaknar upp och får återuppleva samma dag om och om igen. Likadant är det för kvinnor enligt sambons kloka väninna.

Vi män däremot vi har inget ekorrhjul utan vi gör enskilda insatser i hemmet, vi bygger t ex en altan, och när vi gör det då går vi verkligen all in i vårt skapande för att ge något av mervärde till familjen. Då har vi inte tid med annat utan vi mäter, sågar, åker och köper nya verktyg vi verkligen behöver och pratar med andra män om det vi bygger. Sen när vi väl är klara så backar vi tillbaka några steg och ropar på sambon för att få den bekräftelse vi såväl behöver.

- men vad fint du har gjort!

- å vad du är duktig!

Äsch då, det var väl ingenting säger man fast man egentligen är mäkta stolt över det man gjort! I veckor har man ägnat varje vaken timme åt att snickra ihop altanen. Kanske med någon liten välförtjänt paus på någon dag eller två…

c6be3f03abec0c0e0badbaa4cd9f984a

Och man har varit så nöjd fast nu är allt förstört!

Det är ju bara en punktinsats! Inte alls något särskilt…

Mitt liv är numera fyllt av punktinsatser, det rivs golv, det målas väggar, det skottas snö, det fixas och donas hela tiden men hur mycket det än grejas på i värsta Arga Snickar-stilen så är det ändå bara en mängd punktinsatser som likt smultron träs på ett strå!

På gården väntar ett ton ekoull som ska upp på vinden, ett jobb för en stark man och inte något enkelt som att vattna  blommor!

Tidigare hade jag gjort detta samtidigt som jag skulle ha min burköppnarmin (ni vet när man förvrider ansiktet för att visa hur man tar i) samtidigt som jag skulle ha stönat som en tyngdlyftare för att sambon skulle bli imponerad över min förmåga att utföra detta övermänskligt tunga arbete.

Så blir det inte nu…under tystnad så slutför jag jobbet – det är ju bara en simpel punktinsats…

 

Bli först att kommentera

Vem f-n bajsar i en busskur?

Av , , 1 kommentar 3
Ett utedass?

Ett utedass?

I den underbara byn Obbola så är det inte många skandaler eller huliganer. Vi har en Facebooksida där allt som händer kommer upp till ytan. Det är på nivån att det är någon som kör för fort och en enstaka epatraktor som sladdat lite..sen är det inte mycket mer, just ja. Ibland blir det fullt på återvinningen och då blir det ramaskri när det lämnas något utanför de överfulla containrarna. Det är givetvis inte bra men nivån på det kriminella i byn är inte så skrämmande.

I tjugo år har vi bott här och det har varit ett fantastiskt bra område att låta barnen växa upp på.

Men åter till rubriken…

Någon har bajsat i en busskur! Det är faktiskt riktigt äckligt! Hur tänker man då? Människan har dessutom förberett det eftersom den bajsnödige ligisten hade med sig toapapper! Extra äckligt blir det när inga spår efter savetter finns vilket innebär att hen inte tvättar händerna efteråt!

En busskur där barn brukar vänta på skjuts! Nä det var inte okej för fem öre!

Det var nog det värsta jag hört som hänt under de åren vi bott här men jag hoppas att det var en engångsföreteelse så att det inte är en återfallsförbrytare som kommer att lämna spår efter sig i andra kurer.

Man får väl hålla koll på om någon kurar i en kur då jädrar får man gå dit och snacka skit på ett annorlunda sätt med människan i fråga!

 

1 kommentar