bygga-kopa4

Har ni varit inblandad i en fastighetsaffärer?

Jag anser mig själv trots min aktningsvärda ålder vara hyfsat rapp i tanke och handling men senaste veckan har jag känt mig långsam och nästan lite trög!

Genast tänker de som känner mig att det är väl omöjligt!

- Svenne Banan är ju så klipsk och alltid rapp i käften och har åtminstone en klurig kommentar på lager som ploppar ut ur hans kanske något breda trut.

Och så kanske det är…det kommer ut ord ur min mun alltför ofta som jag inte är beredd på. Kanske inte alltid så genomtänkt och inte alltid så uppskattat, många gånger framförallt inte uppskattat av Svenne B själv då han ofta måste krångla sig ur pinsamma situationer pga ej så genomtänkta kommentarer som egentligen bara var tankar som råkar låta så högt att omgivningen hör dom…

Men nu har jag alltså känt mig långsam i tanken och varit alldeles tyst! Lite skönt för omgivningen kan jag säkert tro, tycker mig ha sett att sambon märkt min oförmåga att få fram något vettigt eller inte ens något ovettigt där det sistnämnda varit något jag haft en fantastisk fallenhet för. Vad har då gjort mig så förstummad tro? Jo…det ska jag allt berätta…såna där fastighetsmäklare!

Snacka om snabba ryck!

Först å främst började det med lägenhetsvisningar på en mängd ställen. När sambon väl lyckats få mig att förstå att vi absolut inte kan bo där vi bor utan vi måste flytta och jag sa ”ja ja vi måste väl det” så hände allt i en jäkla fart! Visningar hit å dit, mäklare som tryckte en broschyr i näven på mig och frågade hur det kändes. Jag mumlandes om att ”ja den var väl fin” samtidigt som jag stirrade ut genom fönstret och konstaterade att man såg allt vad grannarna gjorde och att det var grannar precis överallt.

Tända ljus och inte en enda pinal framme var också ett genomgående tema i alla lägenheter. Märkligt vad lite grejet folk har! Och vad konstigt att de tar ut sladdarna till de teveapparater som hänger på väggarna! Fast det blir ju i och för sig snyggare än att ha dom hängandes som lianer, men ändå…jobbigt att gömma dom varje gång man inte ser på teve!

Sen tackar man för sig och hinner knappt ut genom dörren innan mäklaren hör av sig igen!

- Jaha är ni intresserade? Det är budgivning om fem minuter!

- Ja vi vet inte riktigt än, försöker man…Vi har inte satt oss i bilen och hunnit prata ihop oss.

- Ja vi har många intressenter så jag behöver nog veta om ni har massvis med miljoner och vill vara med i en budgivning där ni hetsar varandra till att trissa upp priserna så att mitt arvode blir högre och jag kan avsluta affären så fort som möjlig. Jag har annat att göra än att vänta på någon som vill hinna smälta intryck när de ska fundera på sitt livs största affär!

Ja ja…då säger de väl inte riktigt. Men lite så känns det! Snabba ryck!

Sen så tackar man ju då oftast nej och får förklara varför den så fina lägenheten inte duger och man förklarar att den var jättefin men det var bristen på parkeringsmöjligheter (eller någon annan anledning) som fick oss att tacka nej. Och *poff* så är mäklaren borta ur ens liv om de inte kommer på att de faktiskt har en potentiell säljare av ett hus framför sig för då jädrar blir det fart på dom!

”Jag kan komma och titta på huset och berätta vad ni borde göra innan ni säljer det för att jag ska få max provision, ursäkta jag menar att ni ska få så mycket betalt för huset som möjligt.  Om ni byter tak, målar om huset, byter alla avloppsrör och alla vitvaror samt tapetserse om invändigt, installerar bergvärme, bygger ett dagis ca hundra meter bort och bygger ett dubbelgarage innan visningen så vore det kanon! Visning nästa vecka! Vad tror ni?” säger mäklaren och kollar i sin fulla kalender….

Man står bara och gapar när man insikten om att det hus man bor i är ett ruckel och att mäklaren just frågat om man kan utföra det åttonde underverket – renovera ALLT och byta ut ALLT i det vi trodde var ett hyfsat okej hus men tydligen var en skam för hela samhället!

Så svaret till mäklaren får bli att ”vi återkommer”.

Åter till att köpa…

Om man väl svarar att ja vi är med på budgivning så spänner mäklaren blicken i oss och frågar: har ni cash då?

Och man stirrar stint tillbaka på hen* och säger: självklart!

Tydligen är det så att alla har fem miljoner på banken så då säger vi att vi också har det…

Så sagt och gjort! Budgivning ungefär fem minuter visning och man sitter där och stirrar på telefonen och undrar vilka de andra är som ska buda. Är de också nervösa? Vilka var de? Det äldre paret som såg ut som direktörer och hade den fläskiga mercan? Det unga lyckliga paret där kvinnan var gravid?

Sanningens minut är inne…kommer vi att vara de som kommer att gå ur striden med en jättefin lägenhet? Kommer vi att klara av att hålla vår köpgräns som vi sagt att vi inte ska överskrida?

Mäklaren ringer och förklarar hur det går till och kräver snabba ryck även nu då hen har ett möte alldeles strax!

Och budgivningen startar! Nämnde jag att det var snabba ryck? Sa jag att jag kände mig något trög?

Fortsättning följer…

* ”hen* är ett modernt uttryck när man inte vill könsbestämma något antingen  för att man inte vill kränka hen eller för att man inte är riktigt säker på om hen är en han eller hon (egen tolkning av uttrycket ”hen”, ej vetenskapligt bevisat vad jag vet).

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>