Flyttångest!

Hastigt och lustigt så blev det bestämt att nu säljer vi huset i Obbola och flyttar in till storstan Umeå igen. En epok är över, i 20 år har vi fått avnjuta att bo på en ö (ja Obbola är en ö, det hör man ju på ramsan Obbolaö, vill bara dö! Det är även en by, det hör man på ramsan Obbolaby, vill bara spy!) Så från att i tjugo år haft tillgång till friggebod, cykelbod och tre förråd (fyra om man räknar in bastun som aldrig använts till annat än förvaring och fem om man räknar in pannrummet som är fullt av braåhasaker) så flyttar vi till en lägenhet med ett liiiittet förråd!

Operation Eliminering av Onödiga Saker
Insikten av att det nya boendet inte har oändliga resurser för att spara allt man kanske någon gång behöver har gjort att vi nu dagligen fyller bilen med saker och för bort det till Avstjälpningscentralen där det råder tystnad och full kontroll, på Avstjälpningscentralen där ingenting längre spelar någon roll!

Nej, Återvinningscentralen var det ju men det känns lite som Ebba Gröns gamla hit när man är där…ingenting spelar längre någon roll vad som händer mina fina grejer…

Män står där med tom blick och med vitnande knogar krampaktigt hållande verktyg som de köpt för typ hundra år sen och egentligen för länge sen slutat använda! Men att slänga bort bra saker är emot vår natur, man vet aldrig när de kan komma till användning. Kanske den där chucken passar på den nya borrmaskinen? Kanske jag en dag kommer att behöva den där rephandboken till den Saab 99 som jag hade för 30 år sen? Eller kanske någon kommer ihåg att jag hade en Saab 99 och frågar om jag har rephandboken! Man vet aldrig vad som väntar bakom knuten!

Sen att en man och en kvinna ska komma överens om vad som är bra att ha kvar och vad som bör slängas eller vad som faktiskt är värt att lägga ut en annons och få en slant för skiljer väldigt mycket! Jag måste erkänna att jag kanske har dragit på mig en eller flera surroundanläggningar genom åren. Priset på dessa anläggningar varierar från en tusenlapp till något mer men det de har gemensamt är att de alla har hamnar i förrådet då de både är anskrämliga och att det kommer onödigt mycket ljud ut ur de fula högtalarna. Allt detta enligt säker källa – dvs den mycket kloka sambon – och då är det bäst att inte säga emot! Så en efter en har de lagts i en hög som blivit allt högre genom åren. Nya anläggningar har plötsligt på ett mystiskt sätt installerats, men alltid samma svar…anskrämliga och alltför högljudda!

Tänk om Ittala skulle tillverka en surroundanläggning, då kanske den anläggningen inte hade hamnat längst inne i förrådet…

Mina fina saker hittade efter 20 år
Jag fick ett mess av sambon om att hon hade städat ur och sorterat skräp i ett förråd, jag måste erkänna att hon är jätteduktig och effektiv när det gäller vårt hem. Ibland blir jag nästan utbränd där jag ligger i soffan och ser hur hon sjåar på. Jag brukar lite försiktigt fråga om hon vill ha hjälp men nä jag är bara i vägen och det vill jag ju inte vara så jag ligger snällt kvar som en lite trindare upplaga av Kronblom.

Åter till det utstädade förrådet…
När jag kom hem tänkte jag att jag skulle direkt ta tag i skräpet som hon rensat ut. Jag hade fått reda på att det var två högar, en till Avstjälpningscentralen där ingenting längre spelar någon roll och den andra högen skulle vidare till bättre behövande (typ Myrorna). Det som var kvar i förrådet skulle då vidare till vårt nästa hem uppfattade jag det som. När jag sen väl gick till de två högarna så var det två högar med braåhagrejer! Saker som jag kanske skulle behöva när som helst, även om de nu legat där i 20 år hittills (men det är bara för att jag inte visste att de var där)! Så jag satte mig mitt bland sakerna och blev så glad för där var ju den där fina elektriska klämgrillen och luftpistolen som bara saknade magasinet och en massa andra jättefina saker! Så med min slutledningsförmåga så förstod jag att det inte var de här högarna hon pratade om utan två andra högar med sånt som vi faktiskt inte behövde! Så jag lät bli det och la mig och zappade lite mellan kanalerna istället.

Men vi har hunnit bli överens om en hel del som ska slängas ändå, vi har varit en hel del svängar och sorterat pinaler in i minsta detalj. Vi har snällt frågat personalen på Avstjälpningscentralen där ingenting längre spelar någon roll om det inte spelar någon roll om vi slänger allt i brännbart men det gjorde det tydligen. Lite spännande är det ändå när man stjälper ner en låda som man sorterat med t ex metall och så ser man en liten plastmugg som råkat följa med. Snacka om att leva ett äventyrligt liv va! En gång kom jag dit med ett helt lass med diverse skrot och hade turen att en mycket kompetent medarbetare följde varje rörelse jag gjorde och gick igenom ALLT som jag hivade! Till slut så kom han stolt som en matador emot mig med myndiga steg och höll upp en plastmugg och sa ”det här är hushållssopor, det får du ta med dig hem”!

Jag har konstaterat att jag har mycket skrot som jag samlat på mig under åren, det kan jag inte sticka under stolen med…sambon har tur hon,hon har tydligen bara bra grejer. För närmare 30 år sen så slängde hon mina fina Stepen King-böcker (inte pocketvarianter) som jag i och för sig inte tänkte läsa något mer men hon behöll sina Kittyböcker som fortfarande ligger i ett skåp. Men jag är inte bitter! Nädå!

Varje gång det blir tal om att slänga något brukar jag ta upp det där och varje gång vi ska slänga en surroundanläggning så brukar jag lägga en docka som hon envisas med att ha kvar, högst upp i högen av skrot. Dockan är inte det minsta gullig enligt mig utan lite läskig. Hon har nämligen klippt såväl fingrar som tår av den och hon säger att det är för att hon skulle klippa naglarna på den men jag har mina egna teorier…

Givetvis så är det bara på skoj som jag lägger dockan där, det klart hon får ha kvar den lilla fulingen. Tydligen har den ett affektionsvärde för henne som är nästan lika stort som affektionsvärdet är för mig gällande mina gamla kläder som jag hade när jag var normalbyggd och inte överbyggd som jag är nu. Jag tror med en dåres envishet att jag kommer att en vacker dag kommer att få på mig dom…

Åter till den lemlästade dockan
I tjugo års tid så har jag skojat om dockan men i år hände det som gör att den aldrig mer kommer att hamna överst i en hög som ska till Avstjälpningscentralen där ingenting längre spelar nån roll…

När svärfar var på besök senast och precis var på väg hem så skyndade hon sig ut med dockan och la den försiktigt i Peugeoten (heter det så i bestämd form?) och skrek ”kör pappa,rädda min fina docka” och svärfar försvann iväg med dockan till inlandet där den elaka Svenne Banan inte kan hota med utvisning ur hemmet någon fler gång!

I morgon så ska jag få se de riktiga högarna med skrot ur det sorterade förrådet, det längtar jag till!

Just ja, i morgon fyller finaste sambon år så grattis så mycket om du har orkat läsa ända hit!
Du kan låta den fina dockan flytta hem igen, jag ska vara en snäll Svenne Banan!

Så…nu blev det slut på bokstäver för idag!