Jag har så mycket att berätta…

…vet inte var jag ska börja faktiskt!

Vi bor numera i stan på den ädla stadsdelen Teg i finaste Umeå. En jättefin lägenhet där ingen gräsmatta behöver klippas och vi är på vintern befriade från ondskefulla plogbilschaufförer som spyr ut kubikvis med snö på uppfarten.

Jag trivs kanonbra och håller på att vänja mig vid allt nytt. Har inte riktigt kommit överens med den nya soffan utan har suttit som en soldat i givakt, jag som brukar bara mysa ner i soffan och bara chilla…

Sängen är den samma men måste vara placerad mitt i ett sånt där kanelkors eller var det currykors det heter?

 

Men sista nätterna har jag nog somnat  (eller kanske det är svimmat jag gjort) av sömnbrist. Så det ordnar nog upp sig verkar det som…

Något vi ganska snart märkte var att det inte ryms tre bilar på en parkeringsruta, så först sålde vi äldsta sonens lyxbil. En Mazda som nog var den fulaste bilen på bästaste Teg men som gick som en klocka. Den stackars köparen blev skinnad på en hel tusenlapp! Galet dyrt!

Men problemet kvarstod! En bil för mycket och ett evinnerligt flyttande av bilar för att undslippa läskiga parkeringsvakter som lurade i skuggorna!

Så nu har vi annonserat ut resten av vår bilpark på Blocket och det ger mig verkligen chansen att få pennfajtas med en massa trevliga människor! Det är sååå kul! Många ställer inga frågor om bilen utan säger bara att de köper bilen för en spottstyver av det vi begär och ja ba:

– Nä det gör du inte!

Å han ba:

– Vadå för?

Å ja ba:

– För att du är dum i huvudet!

Nä det sista skriver jag inte, utan jag förklarar snällt och på enkel svenska att det är lite lågt bjudet (och så får jag dåligt samvete för att jag inte skänker bort bilen till stackarn som ändå bemödat sig att klämma ur dig ett bud). Nä nu ljög jag igen! Jag får inget dåligt samvete utan vill helst skicka en räkning till den som slösat min tid och dessutom kränkt min fina bil å det grövsta!

En enda har klämt ur sig ett för- och efternamn och faktiskt kommit och provkört en av bilarna. Det var också intressant, herrn och frun åkte från Övik för att se på pärlan och sen genomförde han en CSI-undersökning på bilen! Han gick runt bilen som värsta Ture Sventon i jakt på något som visade på att bilen var begagnad (vilket den ju är eftersom att den är tillverkad 2013).

Sen provkörde de bilen en timme för att därefter komma tillbaks och berätta att de inte hade råd att köpa den eftersom att de skulle behöva byta ut kaross, motor, växellåda, inredning, lacl, däck, fälgar, bensin och luften kring bilen för att den skulle bli i det skick de önskade.

Å ja ba:

– Köp en ny bil då dumjävel! 

Nä det sa jag inte utan typ:

– Nä men det var väl tråkigt…

Sen finns det kategorin som vill idka byteshandel!

– Hej jag ser att du vill bli av med din bil för att du har för många och då står det i annonsen att du inte vill byta det mot någonting. Stämmer det?

Å ja ba:

– Ja det stämmer…

Å han ba:

– vill du byta din fina bil mot min mycket äldre bil som gått mycket längre och är knappt värd nått?

Å ja ba:

– Hellre äter jag hundbajs!

Nä det säger jag inte heller utan tackar bara vänligt nej till det generösa erbjudandet och önskar honom all lycka och välgång i livet!

Men tids nog kommer det nog någon  normal människa, ni vet så som människor var förr, trevliga och realistiska! Litegrann som jag är!

Kära sambon brukar säga att jag är lik den där brevbäraren, Allan Svensson i ”Svensson Svensson” när jag gormar på som bäst. Jag håller inte alls med men jag kan tycka att herr Svensson ofta har sunda åsikter! Litegrann som jag har…

Nä nu ska jag svara på lite frågor som potentiella köpare av bilarna ställer…Det är säkert riktigt bra funderingar och säkert inte ett enda skambud som de har för avsikt att kränka mig med!

Å ja ba:

– Fuck you!

Nä det kommer jag inte att säga…

Trevlig helg!