Kära cyklister i Umeå…

…vad tänker ni med?

Jag har numera blivit storstadsbo och även inhandlat cyklar till både mig själv och sönerna. Till mig själv en fräck gul halvracer tänkt att frakta min något knubbiga lekamen såväl till jobbet som ut på lite längre turer. Sönerna ville ha damcyklar med cykelkorg. Lätta att stiga på och av och bra att frakta mindre portioner av färdkost tydligen…

Så numera rör jag mig allt som oftast medelst trampcykel i vår vackra cykelanpassade stad, otroligt smidigt samt miljövänligt och ekonomiskt fördelaktigt jämfört med att köra min häftiga SUV och betala diesel och parkeringsavgifter för miljontals kronor i månaden.

Då vet ni det…

Det går oftast väldigt bra att cykla, lugnt och fridfullt susar jag fram på cykelvägar eller på höger sida av vägen där ingen cykelväg finns. Så härligt! Så tyst! Så miljövänligt! Så billigt! Så bra för kropp och själ!

Men ibland är det inte så jävla kul!

Oftast cyklar jag till jobbet då det inte är så många andra i omlopp i trafiken men en morgon så blev jag sen och hamnade i samma tidszon som studerande i olika åldrar och vuxna som tydligen börjar sent (klockan var väl strax innan 8). På den korta färden kunde jag dött/dödat medtrafikanter typ tio gånger. Hade det inte varit för mina nästan omänskliga reaktioner, min superkradt att kunna förutse faror och min överlägsna cykelteknik som gör så många andra avundsjuka, så hade ambulansen fått köra i skytteltrafik den morgonen.

Det utkristalliserade sig en mängd olika typer av trafikanter och jag ska räkna upp några (ni får gärna fylla på med fler):

Cykelsurfaren

Cykelsurfaren har gamnacke och en telefon i handen. Cyklar ofta i knapp styrfart samtidigt som hen (modernt uttryck för att inte glömma bort någon I världen) knappar på telefonen.

Hen har noll koll på var på vägen hem är, vad som händer runt hen, och medtrafikanter. Om man plingar med ringklockan för att uppmärksamma hen så tittar hen upp och säger ”Oj”.

Kompisarna

Kompisarna cyklar alltid i bredd oavsett situation. De pladdrar på om allt möjligt och kan förekomma i olika hastigheter, från knapp styrfart till överljudsfart.

Om de får möte eller om det är något hinder på vägen spelar ingen roll. Inget kan få dem att vika undan för de har mycket att avhandla! Kompisarna kan även förekomma i gående eller joggande form.

Chickenracecyklisten  (CRS I denna text)

CRS cyklar antingen  på fel sida eller vägrar att vika sig om han möter t ex Kompisarna.  Hen har stenkoll på läget och en blick av stål och man ser att denna person inte kommer att vika en tum varken på cykelbanan eller i livet. Även om man försöker påvisa att det är fel sida för CRS så får man ingen reaktion utan likt ett spöktåg passerar hen utan att vika det minsta från rutten. Lite kalla kårar får man…

Kamikazecyklisten

En allt mer förekommande cyklist längs gatorna. Kamikazecyklisten har förmodligen inga bromsar på sin stålhäst…bromsar är något som hen aldrig gör på sin färd utan enbart när hen är framme. Är det en korsning så får all korsande trafik vackert bromsa. Jag kan tänka mig att många masskrockar skett när en Kamikazecyklist susat över en korsning. Kamikazecyklisten tror att hen alltid har företräde i alla lägen och vet att de flesta inte vill köra på hen och därför kommer att bromsa!

Tävlingscyklisten*

Tävlingscyklisterna förekommer ofta i flockar och de anser själva att de får köra hur många som helst i bredd och de får köra på vilka vägar de vill (även motorvägar) för de är ju så snabba. Är du en normal cyklist så är det oftast inget problem med dessa för de är aldrig på cykelbanor (de är ju för snabba för dessa).

Men om du är en bil så kan det vara rätt irriterande att hamna bakom Tävlingscyklisterna för helt seriöst.. de är inte så jävla snabba som de tror! Om Cykelsurfaren,  Kompisarna eller Chickenracecyklisten möter en flock Tävlingscyklister kan det vara förödande! 

* värt att notera att det alltså inte är någon cykeltävling som pågår utan att det bara är en kategori av cyklister som tror att Tour de France pågår i Umeå, varje dag…

Det jag vill avsluta med är att säga:

Var rädd om er, det är en tuff värld där ute på gatorna!

Kommentera gärna om ni identifierat fler typer av cyklister.