Flyttångest!

Av , , Bli först att kommentera 10

Återvinningscentral

Hastigt och lustigt så blev det bestämt att nu säljer vi huset i Obbola och flyttar in till storstan Umeå igen. En epok är över, i 20 år har vi fått avnjuta att bo på en ö (ja Obbola är en ö, det hör man ju på ramsan Obbolaö, vill bara dö! Det är även en by, det hör man på ramsan Obbolaby, vill bara spy!) Så från att i tjugo år haft tillgång till friggebod, cykelbod och tre förråd (fyra om man räknar in bastun som aldrig använts till annat än förvaring och fem om man räknar in pannrummet som är fullt av braåhasaker) så flyttar vi till en lägenhet med ett liiiittet förråd!

Operation Eliminering av Onödiga Saker
Insikten av att det nya boendet inte har oändliga resurser för att spara allt man kanske någon gång behöver har gjort att vi nu dagligen fyller bilen med saker och för bort det till Avstjälpningscentralen där det råder tystnad och full kontroll, på Avstjälpningscentralen där ingenting längre spelar någon roll!

Nej, Återvinningscentralen var det ju men det känns lite som Ebba Gröns gamla hit när man är där…ingenting spelar längre någon roll vad som händer mina fina grejer…

Saab 99

Män står där med tom blick och med vitnande knogar krampaktigt hållande verktyg som de köpt för typ hundra år sen och egentligen för länge sen slutat använda! Men att slänga bort bra saker är emot vår natur, man vet aldrig när de kan komma till användning. Kanske den där chucken passar på den nya borrmaskinen? Kanske jag en dag kommer att behöva den där rephandboken till den Saab 99 som jag hade för 30 år sen? Eller kanske någon kommer ihåg att jag hade en Saab 99 och frågar om jag har rephandboken! Man vet aldrig vad som väntar bakom knuten!

Sen att en man och en kvinna ska komma överens om vad som är bra att ha kvar och vad som bör slängas eller vad som faktiskt är värt att lägga ut en annons och få en slant för skiljer väldigt mycket! Jag måste erkänna att jag kanske har dragit på mig en eller flera surroundanläggningar genom åren. Priset på dessa anläggningar varierar från en tusenlapp till något mer men det de har gemensamt är att de alla har hamnar i förrådet då de både är anskrämliga och att det kommer onödigt mycket ljud ut ur de fula högtalarna. Allt detta enligt säker källa – dvs den mycket kloka sambon – och då är det bäst att inte säga emot! Så en efter en har de lagts i en hög som blivit allt högre genom åren. Nya anläggningar har plötsligt på ett mystiskt sätt installerats, men alltid samma svar…anskrämliga och alltför högljudda!

Tänk om Ittala skulle tillverka en surroundanläggning, då kanske den anläggningen inte hade hamnat längst inne i förrådet…

Mina fina saker hittade efter 20 år
Jag fick ett mess av sambon om att hon hade städat ur och sorterat skräp i ett förråd, jag måste erkänna att hon är jätteduktig och effektiv när det gäller vårt hem. Ibland blir jag nästan utbränd där jag ligger i soffan och ser hur hon sjåar på. Jag brukar lite försiktigt fråga om hon vill ha hjälp men nä jag är bara i vägen och det vill jag ju inte vara så jag ligger snällt kvar som en lite trindare upplaga av Kronblom.

Åter till det utstädade förrådet…
När jag kom hem tänkte jag att jag skulle direkt ta tag i skräpet som hon rensat ut. Jag hade fått reda på att det var två högar, en till Avstjälpningscentralen där ingenting längre spelar någon roll och den andra högen skulle vidare till bättre behövande (typ Myrorna). Det som var kvar i förrådet skulle då vidare till vårt nästa hem uppfattade jag det som. När jag sen väl gick till de två högarna så var det två högar med braåhagrejer! Saker som jag kanske skulle behöva när som helst, även om de nu legat där i 20 år hittills (men det är bara för att jag inte visste att de var där)! Så jag satte mig mitt bland sakerna och blev så glad för där var ju den där fina elektriska klämgrillen och luftpistolen som bara saknade magasinet och en massa andra jättefina saker! Så med min slutledningsförmåga så förstod jag att det inte var de här högarna hon pratade om utan två andra högar med sånt som vi faktiskt inte behövde! Så jag lät bli det och la mig och zappade lite mellan kanalerna istället.

Men vi har hunnit bli överens om en hel del som ska slängas ändå, vi har varit en hel del svängar och sorterat pinaler in i minsta detalj. Vi har snällt frågat personalen på Avstjälpningscentralen där ingenting längre spelar någon roll om det inte spelar någon roll om vi slänger allt i brännbart men det gjorde det tydligen. Lite spännande är det ändå när man stjälper ner en låda som man sorterat med t ex metall och så ser man en liten plastmugg som råkat följa med. Snacka om att leva ett äventyrligt liv va! En gång kom jag dit med ett helt lass med diverse skrot och hade turen att en mycket kompetent medarbetare följde varje rörelse jag gjorde och gick igenom ALLT som jag hivade! Till slut så kom han stolt som en matador emot mig med myndiga steg och höll upp en plastmugg och sa ”det här är hushållssopor, det får du ta med dig hem”!

Jag har konstaterat att jag har mycket skrot som jag samlat på mig under åren, det kan jag inte sticka under stolen med…sambon har tur hon,hon har tydligen bara bra grejer. För närmare 30 år sen så slängde hon mina fina Stepen King-böcker (inte pocketvarianter) som jag i och för sig inte tänkte läsa något mer men hon behöll sina Kittyböcker som fortfarande ligger i ett skåp. Men jag är inte bitter! Nädå!

Varje gång det blir tal om att slänga något brukar jag ta upp det där och varje gång vi ska slänga en surroundanläggning så brukar jag lägga en docka som hon envisas med att ha kvar, högst upp i högen av skrot. Dockan är inte det minsta gullig enligt mig utan lite läskig. Hon har nämligen klippt såväl fingrar som tår av den och hon säger att det är för att hon skulle klippa naglarna på den men jag har mina egna teorier…

Givetvis så är det bara på skoj som jag lägger dockan där, det klart hon får ha kvar den lilla fulingen. Tydligen har den ett affektionsvärde för henne som är nästan lika stort som affektionsvärdet är för mig gällande mina gamla kläder som jag hade när jag var normalbyggd och inte överbyggd som jag är nu. Jag tror med en dåres envishet att jag kommer att en vacker dag kommer att få på mig dom…

Åter till den lemlästade dockan
I tjugo års tid så har jag skojat om dockan men i år hände det som gör att den aldrig mer kommer att hamna överst i en hög som ska till Avstjälpningscentralen där ingenting längre spelar nån roll…

När svärfar var på besök senast och precis var på väg hem så skyndade hon sig ut med dockan och la den försiktigt i Peugeoten (heter det så i bestämd form?) och skrek ”kör pappa,rädda min fina docka” och svärfar försvann iväg med dockan till inlandet där den elaka Svenne Banan inte kan hota med utvisning ur hemmet någon fler gång!

I morgon så ska jag få se de riktiga högarna med skrot ur det sorterade förrådet, det längtar jag till!

Just ja, i morgon fyller finaste sambon år så grattis så mycket om du har orkat läsa ända hit!
Du kan låta den fina dockan flytta hem igen, jag ska vara en snäll Svenne Banan!

rosor

Så…nu blev det slut på bokstäver för idag!

Bli först att kommentera

En riktig man ser inte Melodifestivalen

Av , , Bli först att kommentera 4

b2f14d73-872a-43f4-b681-394aba41c277

Igår var det dags igen! Melodifestivalen anlände med buller och bång till våra teveapparater!  Dags igen för miljontals tittare att hänföras av de bästa låtarna som vaskats fram för att framföras av de bästa artisterna vi kan frambringa i vårt avlånga land! Artister som ska representera Sverige i den ädlaste av tävlingar – Eurovision Song Contest!

Melodifestivalen – det är då riktiga män mumlar något om att ”den där skiten  är inget för mig, jag går ut och hugger ved!”

Jag tror att de går till vedhuset och sätter sig på hubbkubben och streamar allt. För de vill inte missa Kicki D och de vill se om den där sonen till Pernilla Wahlgren kan överträffa fjolårets bidrag.

Jag minns faktiskt ärligt talat inte vem som vann ifjol men så har jag ju också vansinnigt dåligt minne. Eller var det ifjol han med löpbandet vann? Jag förstod aldrig grejen med löpbandet och gruppträningen han hade med kompisarna och varför de inte bytte om till träningskläder?

Åter till årets Mello!

Först ut var Sigrid som egentligen är dansare och känd för att vara ihop med en dokusåpakändis och som också inte kan sjunga. Några övriga artister jag minns trots mitt guldfiskminne är Kicki Danielsson som gjorde ett tappert försök att få dagens unga lyssnare att gilla dansbandsmusik eller vad det nu var hon framförde – minns inget alls, jag kan ev lida av posttraumatisk stress eller nått då jag har kraftig allergi mot allt vad gäller dansband..

Sen var det hon i masken som hade den där låten om att änglarna bara bara fanns i himlen?  Tänk att de var tvungen att klämma in ett till ”bara” för att få det att funka!

Visste ni att det var Kicki D som har skrivit den låten?

Masktjejen hade en massa andra maskkompisar och sjöng någon låt som jag också bara bara inte kan komma ihåg.

Sen var det några fler låtar och sen kom han, Edward Blom!

Vilken entré, vilken scenshow och vilken sångröst!

Edward Bloms framförande gick rakt in i mtt hjärta! Fast inte på ett positivt sätt utan på ett sätt som fick mig att känna som att någon hittar ett nytt sätt att tortera mig. Rädslan för att denna skapelse egentligen känd för att.. för att…nä jag vet faktiskt inte det! Laga mat? Äta mat? Ha åsikter? Rädslan att svenska folket på kul skulle rösta honom vidare så att hela världen skulle få uppleva ett framförande som har allt man alltid saknat i ett Melodifestivalframförande dvs jättebestick, en människa utklädd till hummer och en annan utklädd till en vindruveklase!

Men han gick mirakulöst inte vidare utan istället var det Pernilla Wahlgrens son tror jag och så en till. Eller så gick de vidare till Andra chansen eller så får de väl ett Wild card och alla går vidare inklusive hummern och vindruvorna.

I år var det bara en och en halv programledare, den där David Lindgren och så en glittrig man som skulle vara kul tror jag. Hann inte få något intryck av dom då det var lite dålig mottagning där jag satt på min huggkubbe – för jag är ju en riktig man och ser inte sånt trams!

 

 

 

Bli först att kommentera

Plogkanter och snöberg!

Av , , Bli först att kommentera 13

images-4

Jag är ju en väldigt lugn och fin man, som bara en riktig Svenne Banan kan vara. Jag har bott i Norrland i hela mitt liv och vet att snön kommer varje vinter. Under mina tjugo år som husägare har jag tappert skottat min uppfart och tagit bort den snö som plogbilschauffören så frikostigt skänkt mig.

På ett strukturerat sätt har jag attackerat plogvallen som ibland varit lika hög som jag själv är (nåja kanske inte riktigt). Jag har naturligtvis ingen snöslunga för det behöver vi minsann inte har sambon hävdat, och jag håller då givetvis med för varför skulle hon ljuga för mig?

Åter till plogvallen…

Plogbilschauffören gör givetvis ett så gott jobb som möjligt, det betvivlar jag inte! Men just vid mitt hus är vägen bredare så för att klara av att ploga den med en vända i varje riktning så måste han hålla ut lite extra, eller rättare sagt hålla in. Konsekvensen av det är att plogkanten han är ca 2 meter ut på vägen vilket i sin tur innebär att jag får en jäkla massa mer vardagsmotion och det är bra!

En vardagsmotion i hjärtinfarktens tecken!

Så när man inte ont anande stiger upp på morgonen för att  stressa iväg till mötet man riskerar att bli sen till och möts av en vit ogenomtränglig vägg blir det lite jobbigt. Fram med spaden och bara ösa på! Man ser grannarna försiktigt kika fram bakom gardinerna när snön sprutar som skjutet ur en snökanon när jag på ett nästan omänskligt sätt besegrar snömuren som byggts upp runt mitt kungarike.

Fast egentligen så ser det nog inte ut så, utan de ser en medelålders lagom tjock man som kämpar med snön om jag ska vara ärlig…

Har ni förresten provat parkera bilen på vägen när plogbilen kommer? Då plogas det ännu längre ut och bilen blir innesluten i ett snöfängelse som påminner om någon slags installation vid ishotellet i Jukkasjärvi.

Sen är det nästa problem. Vad ska man göra av snön?

Som en god medborgare så skottar jag min uppfart och placerar snön på min gård där jag likt de flesta andra byggt upp ett snyggt snöberg. Jag hämtar även snön där långt ute på vägen för att sen kämpa mig upp på snöberget och dumpa halva kvarterets snö!

Berget är nu så högt att skolklasser hört av sig och frågat om det är möjligt att de kan ha friluftsdag där och om det finns möjlighet att installera en släplift.

northslope

Jag tror att det är rekordhögt, mitt snöberg…Funderar på att ta ut hårtorken för att redan nu påbörja nedsmältningen av den annars riskerar den att bli en glaciär som sommartid kommer att nyttjas av äventyrare som utrustade med GoPro’s ska dokumentera hur de modigt överlistat Umeåglaciären och sen

Nä, nu ska jag söka reda på hårtorken…

Bli först att kommentera

Det var bättre förr…

Av , , 1 kommentar 6

342837

När jag var liten åkte jag mycket tåg. På den tiden bodde jag i Norrbotten och vi åkte då och då till släktingarna i Göteborg. Ibland tog vi bilen, en sprillans ny Renault 12 kombi. Skinande röd och 42 vilda hästar! Varken fadern eller modern körde mer än 75 km/h så det tog lång tid att ta sig ner till sydligare breddgrader. Vi hade också en trevlig tradition då modern efter någon mil proppsar på att vi måste vända för spisen var förmodligen på (vilket den aldrig var)…

Tåget – ett säkert kort (förr i tiden)
Men ibland tid vi istället tåget vilket gick mycket fortare. Minns ljuset när vagnarna passerade över skarvarna i rälsen och hur det förändrades när man passerade över en växling. Jag minns hur jag hängde som en nyfiken hund med fönstret öppet och njöt av utsikten. Jag minns jätte man vinkade åt alla man såg!

Det verkar inte vara lika kul nu att åka tåg som förr…
Visst, tågen ser häftigare ut och på pappret så har de en imponerande prestanda jämfört med tågen jag åkte för hundra år sen.
Men de är lite känsligare av sig nu, ungefär som det är med människor.
Det finns så fantastiskt mycket att vara allergisk mot nu jämfört med förr…så mycket att bli kränkt för…
Och det är lite så med tågen nu för tiden, de är känsliga!
De tål inte snö, frost, löv…de tål nog ej heller regn, sol, passagerare, järnvägsräls och mest av allt är de rädda för att anlända i tid.
Folk kämpar tappert med pendlandet medelst tåg och kommet typ dagen efter till jobbet. Det skrivs i tidningar och hörs i radio och visas i teve men trots det blir det inte bättre.

Kan ingen bara försöka hitta igen de gamla långsamma fula rälsbussarna som gjorde att jag och mina kompisar tog oss dit vi ville oavsett väderförhållanden?

Det var baske mig bättre förr!

1 kommentar

Min kärlek till en annan man…

Av , , Bli först att kommentera 3

bertartikel

Eller rättare sagt hatkärlek! Mannen ”i mitt liv” som jag pratar om är Skellefteås tränare Bert Robertsson. Ingen hockeyintresserad kan väl missat den mannen? När Bert efter en förlustmatch blir skickad till presskonferensen så skyndar varje AIK-supporter numera att hämta den stooora skämskudden! Jag vet inte hur många jag hört som härmar honom när han pratar om ”grabbarna i gruvan”. Efter det numera klassiska brandtalet så har Bert Robertsson radat upp mer eller mindre pinsamma intervjuer efter den ovanligt digra mängden av förluster.
Och där sitter man…framför teven och lyssnar på Bert Robertsson som har så mycket kärlek till laget och sporten i sig. Så mycket känslor som måste ut….och så fel det låter! Jag älskar passionen han visar för idrotten men ofta så sitter jag och lider i sekundärskammens tecken när grodor i en aldrig sinande ström trillar ur hans svart-gula trut!

Varför gör han så mot mig!

Ikväll är det match mot Rögle och känslan är att kanske Bert hänger löst vid en förlust..

Bli först att kommentera

I handboll – där biter man ihop!

Av , , Bli först att kommentera 2

VFQktkpTURBXy8yZjA2OGM2OTlkYjRkMDE2M2ExY2Q3ZGZkM2JkN2I1Ni5qcGeSlQMAAM0Kwc0GDJMFzQMUzQG8

Jag kan inte låta bli att förundras över hur olika smärttröskel det är i olika sporter. Handboll fascinerar mig, där är typ allt tillåtet! Spelare stoppas genom att motståndarna i princip petar in fingrar i ögonen på den framrusande tvåmetersmannen på 120 kilo.

Bjässen i sin tur saktar inte ner utan manglar sönder ögonpetaren och slungar iväg bollen mot mål. I målet står en lika stor människa som hoppar upp och spretar med armar och ben åt alla möjliga håll för att stoppa projektilen som likt Halleys komet är på väg mot honom med en svans av eld bakom sig!

Han stoppar bollen med skrevet och tar bollen och startar ett nytt anfall.

När han gjort det vrålar han och knyter näven och kameramannen zoomar in målvaktens adrenalinstinna glädjeyttring så att man ser testiklarna i hans svalg dit de förpassats när han räddat med hjälp av de ädlare delarna.

Handboll vs fotboll 

Tänk om vi hade bytt ut alla spelare i ett av lagen mot fotbollsspelare!

Då hade vi förmodligen efter max en minut haft samtliga dessa rullandes omkring på plan uppvisandes reaktioner på att de har dödliga smärtor!
Alla med varsin hand i luften viftande efter sjukvårdare…

Nä handbolkspelare…det är riktiga män!
Eller riktiga män kanske är fel att säga, utan vi säger att det helt enkelt är riktiga hårdingar i handboll!
Jag har tyvärr inte sett många sekunder handboll med damer men minns att jag tänkte att var och en av dom skulle lätt kunnat spöa skiten ur mig!

Bli först att kommentera
98598c30d7eb3eed8bd6cd8365d238c4--shoveling-snow-snow-storms

Har ni pratat om veckans väder?

Av , , Bli först att kommentera 7

98598c30d7eb3eed8bd6cd8365d238c4--shoveling-snow-snow-storms

Jag gissar att ni gjort det…har jag rätt?
Isande kyla! Snö i mängder! Regn! Ishalka! Sörja!
Sen som bonus så har vi snö som rasar från taken, vägar som är som tvättbrädor och plogkanter höga som skyskrapor och tunga som om de var gjorda av bly!

Det här faktiskt inte funnit någon som helst tid att prata om något annat än vad vädergudarna har roat sig med…

Jo hur vädret var ifjol och vilket år det var så här mycket snö senast och vem som hade kallast eller varmast…

Blir det aldrig sommar snart kontra vad härligt att vi äntligen får en RIKTIG vinter är två olika sätt att öppna samtalet med, sen är det igång!

Om man vill ha lite spänning i livet i kombination med ett riktigt ordentligt träningspass kan man lämna takraset och plogvallen till morgondagen då den förvandlats till en vall av hårdaste diamant!

Apropå det…vad blir det för väder i helgen?

Bli först att kommentera

Stolt Skellefteå AIK-supporter…

Av , , Bli först att kommentera 2
Finaste majblomman någonsin!

Finaste majblomman någonsin!

…är något som jag alltid titulerat mig som!
Gudarna ska veta att jag inte alltid varit så stolt över alla mina bröder och systrar i AIK-familjen. Jag var inte stolt över den som hängde upp dockan när Jonte Hedström när han valde Timrå istället för Skellefteå.
Sen har det varit diverse mindre incidenter där fans från Schtaaan varit inblandade, det förnekar jag inte.

Men sen finns det en otroligt varm och fin sida också hos det svart-gula laget vars namn knappt får nämnas i Umeå.

Visste ni att det finns en Facebooksida som heter ”Skellefteå finns inte”?
Den är faktiskt riktigt kul säger jag trots att jag är supporter av laget som inte finns i stan som inte heller finns.

Åter till den fina sidan…

Den Facebookgruppen har gjort insamlingar åt f d Skellefteåspelare som har haft motgångar, först Erik Forsell vars dotter drabbades av den förhatligaste av alla förhatliga sjukdomar, dvs cancer och sen till Erik Andersson som åkte på hjärnskakning och fick avsluta säsongen. Pengar har skänkts till avdelningar på sjukhus och Barncancerfonden vill jag minnas.
Det är så otroligt fint gjort av de som startade insamlingen och av alla de som skänkte pengar till en ansenlig summa i slutänden.

Det är så mina kära vänner, riktiga supportar ska bete sig!

Apropå hockey och mitt älskade Skellefteå så sviker publiken. Det är däremot imponerande publiksiffror för det gröngula laget med tanke på divisionen de lirar i.
Och ståplats de slutar aldrig tro på att de ska upp igen, till Elitserieeeen! Samma personer som skrek VI STÅR UPP FÖR LÖVEN! under guldåret 1987 står fortfarande upp, lite tunnhårigare och lite äldre…mycket imponerande!

Men även om folk inte går på matcherna i Schtaaan så är intresset otroligt stort! Du kan prata hockey med vem som helst när du är i Skellefteå, det är ett kärare ämne än väder och vind bland såväl gamla tanter som ungdomar och allt där emellan! Själv så står jag inte upp för Skellefteå utan sitter eller halvligger i soffan och ser matcherna.

Att vara hockeysupporter handlar om att lida

Efter en period med guld och där finaler radats upp på löpande band så går det nu lite tyngre…det kommer någon seger då och då men det är inte det väloljad maskineriet som man blivit van att se! Det pratas om att det inte räcker…det pratas om Allsvenskan..det pratas om att vi ska ner igen!

Ner till lidandet! Ner till möten med Tingsryd och Almtuna stället för Frölunda och Färjestad! Ner till derbyn mot Löven! Ner till frustrationen! Vi har varit där förr! Sexton långa år i väntan på att få gå upp till Elitserien numera SHL. Vi var där och jag var då på ståplats och där var vi alla överens ”VI SKULLE UPP IGEN! TILL ELITSERIEN!

Vi stod där tillsammans (nåja…som Umeåbo var jag inte uppe ofta) och led alla helvetes kval och även kval till Elitserien. Och vi vänjde oss vid att lida, det var lite så det skulle vara!  Vi led tillsammans så jag har full förståelse för de som nu står på A3 Arena och är bittra över situationen men ändå står upp för sitt lag och verkligen hoppas och aldrig ger upp.

Nu är det god natt för i morgon ska jag upp igen, dock inte till Elitserien utan till jobbet…

Bli först att kommentera
bygga-kopa4

Har ni varit inblandad i en fastighetsaffärer?

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag anser mig själv trots min aktningsvärda ålder vara hyfsat rapp i tanke och handling men senaste veckan har jag känt mig långsam och nästan lite trög!

Genast tänker de som känner mig att det är väl omöjligt!

- Svenne Banan är ju så klipsk och alltid rapp i käften och har åtminstone en klurig kommentar på lager som ploppar ut ur hans kanske något breda trut.

Och så kanske det är…det kommer ut ord ur min mun alltför ofta som jag inte är beredd på. Kanske inte alltid så genomtänkt och inte alltid så uppskattat, många gånger framförallt inte uppskattat av Svenne B själv då han ofta måste krångla sig ur pinsamma situationer pga ej så genomtänkta kommentarer som egentligen bara var tankar som råkar låta så högt att omgivningen hör dom…

Men nu har jag alltså känt mig långsam i tanken och varit alldeles tyst! Lite skönt för omgivningen kan jag säkert tro, tycker mig ha sett att sambon märkt min oförmåga att få fram något vettigt eller inte ens något ovettigt där det sistnämnda varit något jag haft en fantastisk fallenhet för. Vad har då gjort mig så förstummad tro? Jo…det ska jag allt berätta…såna där fastighetsmäklare!

Snacka om snabba ryck!

Först å främst började det med lägenhetsvisningar på en mängd ställen. När sambon väl lyckats få mig att förstå att vi absolut inte kan bo där vi bor utan vi måste flytta och jag sa ”ja ja vi måste väl det” så hände allt i en jäkla fart! Visningar hit å dit, mäklare som tryckte en broschyr i näven på mig och frågade hur det kändes. Jag mumlandes om att ”ja den var väl fin” samtidigt som jag stirrade ut genom fönstret och konstaterade att man såg allt vad grannarna gjorde och att det var grannar precis överallt.

Tända ljus och inte en enda pinal framme var också ett genomgående tema i alla lägenheter. Märkligt vad lite grejet folk har! Och vad konstigt att de tar ut sladdarna till de teveapparater som hänger på väggarna! Fast det blir ju i och för sig snyggare än att ha dom hängandes som lianer, men ändå…jobbigt att gömma dom varje gång man inte ser på teve!

Sen tackar man för sig och hinner knappt ut genom dörren innan mäklaren hör av sig igen!

- Jaha är ni intresserade? Det är budgivning om fem minuter!

- Ja vi vet inte riktigt än, försöker man…Vi har inte satt oss i bilen och hunnit prata ihop oss.

- Ja vi har många intressenter så jag behöver nog veta om ni har massvis med miljoner och vill vara med i en budgivning där ni hetsar varandra till att trissa upp priserna så att mitt arvode blir högre och jag kan avsluta affären så fort som möjlig. Jag har annat att göra än att vänta på någon som vill hinna smälta intryck när de ska fundera på sitt livs största affär!

Ja ja…då säger de väl inte riktigt. Men lite så känns det! Snabba ryck!

Sen så tackar man ju då oftast nej och får förklara varför den så fina lägenheten inte duger och man förklarar att den var jättefin men det var bristen på parkeringsmöjligheter (eller någon annan anledning) som fick oss att tacka nej. Och *poff* så är mäklaren borta ur ens liv om de inte kommer på att de faktiskt har en potentiell säljare av ett hus framför sig för då jädrar blir det fart på dom!

”Jag kan komma och titta på huset och berätta vad ni borde göra innan ni säljer det för att jag ska få max provision, ursäkta jag menar att ni ska få så mycket betalt för huset som möjligt.  Om ni byter tak, målar om huset, byter alla avloppsrör och alla vitvaror samt tapetserse om invändigt, installerar bergvärme, bygger ett dagis ca hundra meter bort och bygger ett dubbelgarage innan visningen så vore det kanon! Visning nästa vecka! Vad tror ni?” säger mäklaren och kollar i sin fulla kalender….

Man står bara och gapar när man insikten om att det hus man bor i är ett ruckel och att mäklaren just frågat om man kan utföra det åttonde underverket – renovera ALLT och byta ut ALLT i det vi trodde var ett hyfsat okej hus men tydligen var en skam för hela samhället!

Så svaret till mäklaren får bli att ”vi återkommer”.

Åter till att köpa…

Om man väl svarar att ja vi är med på budgivning så spänner mäklaren blicken i oss och frågar: har ni cash då?

Och man stirrar stint tillbaka på hen* och säger: självklart!

Tydligen är det så att alla har fem miljoner på banken så då säger vi att vi också har det…

Så sagt och gjort! Budgivning ungefär fem minuter visning och man sitter där och stirrar på telefonen och undrar vilka de andra är som ska buda. Är de också nervösa? Vilka var de? Det äldre paret som såg ut som direktörer och hade den fläskiga mercan? Det unga lyckliga paret där kvinnan var gravid?

Sanningens minut är inne…kommer vi att vara de som kommer att gå ur striden med en jättefin lägenhet? Kommer vi att klara av att hålla vår köpgräns som vi sagt att vi inte ska överskrida?

Mäklaren ringer och förklarar hur det går till och kräver snabba ryck även nu då hen har ett möte alldeles strax!

Och budgivningen startar! Nämnde jag att det var snabba ryck? Sa jag att jag kände mig något trög?

Fortsättning följer…

* ”hen* är ett modernt uttryck när man inte vill könsbestämma något antingen  för att man inte vill kränka hen eller för att man inte är riktigt säker på om hen är en han eller hon (egen tolkning av uttrycket ”hen”, ej vetenskapligt bevisat vad jag vet).

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Först tänkte jag skriva en bok…

Av , , Bli först att kommentera 2

…bara för att jag tycker att det är så roligt att skriva!

Men sen när jag väl bestämt mig så kom jag på att jag inte hade något att skriva om. Jag är ju bara en alldeles vanlig man – en Svenne Banan som är så Svenne Banan som bara en riktig Svenne Banan kan vara! Det händer inget i mitt liv som är så intressant att det skulle kunna fylla en bok eller inte ens ett kapitel eller i ärlighetens namn inte ens en sida.

Alternativet blev istället att blogga, för det gör ju så många nu för tiden. Kanske jag om ett år slutat mitt alldeles vanliga jobb och istället på min då berömda blogg ”En f d alldeles vanlig man men nu en skitkänd bloggare” postar ett inlägg med ett foto på mig själv där jag visar dagens outfit och skriver något klatschigt samtidigt som jag berättar var jag köpt kläderna som täcker min trinda lekamen.

Kanske ni ser mig sittandes i soffan på TV4 tillsammans med Tilde de Paula och berättar hur allting startade när jag förvandlades från en alldeles vanlig man till en extraordinär bloggare som fick hela Sverige att häpna! Jag släpper bomben i direktsändning att jag nu ska släppa min första bok och Tilde de Paula  bara ”Äntligen!”.

Men tillbaka till nutiden och detta första blogginlägg…

Om det nu inte händer något i mitt liv, hur ska jag då kunna blogga och hur ska jag få någon att läsa när jag skriver om ingenting? Det här jag faktiskt inte tänkt på än, lika lite som jag tänkt på vad jag ska ha för outfit i dag…

Fan! Det kan bli ett problem!

Jag återkommer…

Bli först att kommentera