Om jag ska jämföra mina två elbilar så är det som att jämföra ett arabiskt fullblod med en ardennerhäst.
BMW i3 är bakhjulsdriven, spänstig och kvick med en härlig vägkänsla men man kommer inte lika långt som med KIA E-Niro. Det är bra med sittutrymme men det ryms endast fyra personer och den har ett begränsat lastutrymme men det är ren glädje att köra den bilen.
Kia E-Niro är lite tråkig, det är som att sätta sig vid köksbordet & göra läxan eller nåt liknande. Det fungerar bra men det är inget man börjar le utav. Bilen är framhjulsdriven och ganska rapp men tenderar att spinna lite vid snabba accelerationer. Den känns lite klumpig men stabil och den bara går och går, jag är aldrig orolig för att batteriet skall ta slut.
Nu har BMW:n ett elverk som kan ladda batteriet, men man vill inte att det ska starta. Det har blivit så att BMW:n, sen jag skaffade KIA:n,
i stort sett uteslutande går i stan medan KIA:n körs både i stan och längs landsvägen. Jag har ju under tre år kört BMW:n längs landsvägen jättemycket och det har gått bra, men KIA:ns räckvidd är helt avgörande så det blir den man tar även om det skulle gå att köra BMW:n.
Inne i stan är BMW:n som en dröm medan KIA:n är mera som vilken bil som helst, bortsett från att den, som alla elbilar är väldigt rapp. Längs landsvägen kan BMW:n kännas lite nervös, framför allt när det blåser, medan KIA:n är hur stabil som helst. Detta till trots så skulle jag hellre köra BMW:n även längs landsvägen, om det inte var för KIA:ns överlägsna räckvidd.
Paradoxalt nog så laddar BMW:n med högre hastighet än KIA:n. BMW:n har en inbyggd trefasladdare som laddar med 11 kW vid 16 A trefas. KIA:n har endast en tvåfasladdare som laddar med 3,2 kW vid 16 A. Den kan ladda med 7,2 kW vid 32A, men jag har 16 A-säkringar hemma. Det innebär att BMW:n laddar med mer än tre gånger så hög hastighet hemma, jämfört med KIA:n, trots att KIA:n har dubbelt så stort batteri.
KIA:n kan ladda med 77kW vid en snabbladdare som klarar att leverera det. BMW:n kan ladda med 50 kW som mest. Däremot så är KIA:n känsligare för kyla vid laddning. Den laddar även med lägre hastighet då batteriet har lite laddning och då batteriet är laddat till över 75%. Dessa effekter är inte alls lika stora hos BMW:n.
Vad gäller service så kräver KIA att bilen servas varje 1500 mil medan min BMW har blivit servad tre gånger under de första 14000 milen.
Avslutningsvis kan jag konstatera att de båda bilarna kompletterar varandra på ett bra sätt.
200526/P-M

Nu var det ett tag sedan jag skrev i elbilsbloggen. Odometern på E-Niron har passerat 3500 mil och jag är många erfarenheter rikare.
Ganska snart efter att jag hämtat ut min nya elbil så hörde jag ett lätt skorrande vid acceleration & vid inbromsning. Det bekymrade mig mer & mer. När jag sedan läste att det var ett känt problem hos E- Niron så lämnade jag in bilen hos återförsäljaren för felsökning. De konstaterade att det var växellådan som var dålig men att de behövde ett godkännande från KIA-Sverige för att få byta ut den.
Det dröjde över två månader innan de tog in den och vid det laget lät det ganska illa om bilen. Nåväl, de bytte reduktionsväxeln som den kallas och efter det så försvann oljudet…. ett tag.
Efter cirka 500 mil anade jag att missljudet var på väg tillbaka men det fick gå ytterligare 1000 mil innan ljudet blev så tydligt att det var skäl att lämna in bilen igen. Verkstan tyckte att de hörde lite av ljudet men de var inte säkra.
Jag tänkte att nu är det deras problem, jag har sagt till och bilen har garanti.

I förrgår, 1500 mil senare, ringde de och ville boka en tid för felsökning. Enligt uppgift skulle det kosta 46000, – att byta reduktionsväxel utan garanti. Om samma problem uppstår igen så skall både motor och redaktionsväxel bytas, då handlar det om sexsiffriga belopp.
Det finns mycket mera att berätta om KIA:s, ur många aspekter, fantastiska elbil och det skall jag återkomma till, men helt klart är att även solen har sina fläckar.
200514 /P-M

Jungfruresan med min nya E-Niro avgick Från Sundsvall vid lunchtid mot Umeå flygplats.

Tre vuxna och två barn med fyra stora resväskor samt fem mindre handbagage utgjorde inget problem för vår nya elbil.
De 27 milen, i huvudsakligen motorvägsfart, var heller ingen som helst match för denna fantastiska elbil.
Behagligt klimatiserad tog vi oss hela vägen utan problem. Det förekom någon liten kommentar om att vår Multivan var behagligare att åka om man var tvungen att sitta bak. Det är å andra sidan en tuff jämförelse, en sådan bil är optimerad för att just åka många i.
Så länge det är tydliga linjer längs motorvägen så fungerar den så kallande ”lane assistant” alldeles ypperligt. Om linjerna är lite nötta eller otydliga så börjar bilen tveka och kommer väl nära linjerna för att det skall kännas bekvämt.
Jämfört med i3:an så är KIA E-Niro väldigt stabil på vägen även om det blåser hårt.
Vad gäller min plan för klimatkompensering så avlöpte den perfekt. Min kusin har använt bilen varje dag och bedyrar att han börjat planera för att byta till elbil.
Han är synnerligen imponerad av bilen, detta trots att han inte haft möjlighet att ladda den hemma, vilket enligt min uppfattning är bland det bästa med att köra elbil. Att varje morgon vakna upp för att gå ut och sätta sig i en ”fulltankad” bil är en härlig känsla.
Det paradoxala är att min kusin för tillfället är den som känner till min nya bil bäst och han öser lovord över den. Det som han varit mest nöjd med är kylningen i framstolarna, men han gillar också att bilen är så rapp och lättkörd.
Mellan raderna anar jag förstås att de mycket låga driftkostnaderna är det han uppskattar mest!
PM/190911

I februari beställde jag min nästa elbil, en KIA E-Niro. Prognosen låg på leverans i september men strax innan semestern förklarade säljaren Andreas att det nog snarare handlade om oktober eller november.

För tre veckor sedan blev jag uppringd av Andreas där han förklarade att han fått tag i två E-Niro som inte blivit sålda på grund av finansiella problem. Den ena av dem hade exakt samma spec. som den bil jag beställt. Om jag var intresserad så kunde jag få den i slutet av augusti. Det var jag.

I förrgår ringde Andreas igen och meddelade att jag kunde få hämta ut bilen på fredag denna vecka om jag så önskade.
Gissa om jag så önskade !!!

Klockan 14:00 på fredag hämtar jag alltså ut min elbil nummer två. Vid lunchtid på lördag åker min fru, mina tre yngsta barn och jag till Umeå för att därifrån flyga till Turkiet på semester i en vecka.

Min hustru var först ytterst tveksam till att använda den nya elbilen för vår färd till Umeå. Hon vet hur jag blir när jag kommer över ny teknik och befarar därför att vi kommer att missa flyget. Efter en stunds övertalning gick hon med på att ta E-Niron i alla fall.

Mitt tyngsta argument var den miljöskuld som vi ådrar oss genom att flyga till Turkiet (man får passa sig så man inte drabbas av Gretas onda öga).

Min plan är att, till viss del, klimatkompensera genom att låna ut vår E- Niro till min kusin som bor i Umeå men arbetar som lärare i Ö-vik. Det innebär 100 mil mindre fossilbilkörning vilket knappast kompenserar för hela vår resa men det är alltid något.

Denna klimatkompensering är dessutom dubbelbottnad i det att jag samtidigt försöker locka min kusin att skaffa en elbil. Vi får se hur det går med mina frälsningsförsök!

PM/190814

Paradigmskiftet startade För 11 år sedan. I juni 2008 aviserades Tesla model S. Bilen visades upp ett år senare och började säljas i juni 2012. Det var den första ”riktiga” elbil som hade en aura vars effekt skapade ett habegär hos väldigt många. Visst, Tesla roadster hade gått att köpa men det var en tvåsitsig sportbil. Model S är en 5- eller 7-sitsig personbil som fungerar bra som familjebil (för familjer med gott om pengar).

Nu kommer nästa steg i utvecklingen i form av Kia E-Niro och Huyndai Kona. Det är bilar som båda har en räckvidd på 45 mil men kostar mindre än hälften av vad Tesla Model S gör. Dessa två bilar är de första ”folk-elbilarna”. Eller…?
Egentligen borde Chevrolet Bolt varit den första folkelbilen då den började säljas vid årsskiftet 2016/2017. Den går cirka 40 mil (WLTP) och kostade vid sin lansering 300000 NOK i Norge.
Snacka om gamechanger! För två år sedan gick det alltså att köpa en bil som går lika långt som en Model S till mindre än hälften av priset. Varför är inte våra vägar översvämmade av Chevy Bolt?

Svaret på den frågan är enkelt: Den har aldrig sålts i Sverige, dessutom var den initialt behäftad med leveransproblem. Fram till och med 2018 har det sålts ca: 53000 bilar och det är bara i vissa regioner som bilen varit tillgänglig.

I Europa började Bolt säljas under namnet Ampera-e av Opel. När GM slutförde försäljningen av Opel till Peugeot / Citroen (PSA) så var de nya ägarna troligen måttligt intresserade av att sälja Ampera-e. PSA hade ett eget elbilsprogram och fick dessutom betala GM För varje såld elbil.
För att göra saken ännu värre så hävdade GM att de förlorade 7000 dollar för varje såld Bolt. Skälet till att de alls sålde Bolt var att det finns lagar i bland annat Kalifornien som kräver att en viss andel av ett bilföretags sålda bilar skall vara en miljöbil som uppfyller vissa krav.
GM höjde priset under 2017 så snart kostade bilen 360000 NOK i Norge. Trots detta så har inte så många bilar blivit levererade till Norge. I oktober 2017 hade PSA problem att möta efterfrågan på Bolt (90% av beställningarna kom från Norge), det gick så långt att de uppmanade sina handlare att inte sälja bilen och om de ändå gjorde det så beräknades bilen inte kunna levereras förrän tidigast 2019.
Samtidigt fanns det ett överskott av Bolt i USA, faktiskt i så stor utsträckning att GM förlängde sommarledigheten i fabriken som tillverkar Bolt.

Nu skall Ampera-e börja säljas i Norge. De planerar att sälja 1500-2000 bilar per år, att jämföra med de 2000 E-Niro som Norge blev tilldelat till en början. De beställdes slut under samma dag som försäljningen blev officiell!

Priset för Ampera-e av 2019-års modell (som är mera välutrustad än tidigare) blir 408000 NOK medan E- Niro kostar 377000.
Bolt är hyggligt populär i USA men av någon anledning (troligen begränsad tillgänglighet) så blev Bolt aldrig den ”folkbil” den kunde har blivit. Istället är det nu den större E- Niro som får axla den manteln. Den är billigare, modernare, har längre räckvidd och har dessutom en högre kvalitetskänsla än Ampera-e.

Idag är det mindre än 2 % av nybilsförsäljningen som utgörs av rena elbilar i Sverige. En stor anledning till detta är att det inte funnits någon bil som haft en anständig räckvidd utan att kosta flera årslöner.

Från och med nu så kan alla som har råd med en Volvo V60 även ha råd med en elbil som går 45 mil på el.

Jag är övertygad om att i och med de två nya, helt eldrivna modellerna från Kia och Huyndai så kommer elbilen att vandra in i vanligt folks garage redan i år.

De flesta andra biltillverkare kommer att följa efter och de kommer att konkurrera med priset, och precis när jag sitter och skriver detta så sänker Tesla priset på samtliga modeller så det är nu det händer: Om några få år är elbilen billigare än traditionella bilar. Framtiden är alltså här, men två år försenad!

PM/190305

Billig, praktisk och full av finesser men tråkig. Så kan man sammanfatta den bil som kommer att förändra synen på elbilar.

Jag har nu provkört och beställt en Kia E-Niro.
Under en stressig timma var fem av sex familjemedlemmar med och provade bilen. Min äldste son är 194 cm lång och förkunnade att mittenplatsen i baksätet är fullt användbar men någon långresa på den platsen blir det inte tal om för hans del.

Min fru tyckte att den var trång och hade lite packutrymme men att det kan väl gå, i alla fall om vi inte är fler än fyra som åker på semester samtidigt. Lastvolymen hos bagageutrymmet är för övrigt drygt 85% av lastutrymmet hos volvo V70.

Mina två yngsta barn tyckte att det var coolt med sätesvärme bak, som man dessutom kan starta från baksätet.

Nu var det halt väglag så hjulen spann ordentligt vid hastigt gaspådrag. Den typen av beteende existerar inte hos BMW i3. När däcken väl fick fäste så kändes den inte riktigt lika pigg som i 3:an även om 0-100 lär ska gå ungefär lika fort.

Det var heller inte samma känsla i styrningen som i i3:an och upplevelsen av kupén var mera av karaktären ”Jaha, det är väl ok”

Förarstolen kändes däremot mycket bra och den gick att ställa in elektriskt på hur många sätt som helst. Svankstödet var det bästa jag upplevt i en bil. Det enda negativa med förarstolen var att den i sitt lägsta läge kändes  aningen hög.

Instrumenteringen var allt annat än intuitiv men det handlar troligen mycket om vad man kört tidigare och det var 25 år sedan jag körde asiatiska bilar.

Utrustningsmässigt finns inget att klaga på, jag hade uppskattat en HUD men det är ingen stor sak. E-Niro finns i två varianter Advance och Advance plus. Den senare kostar 459000,- medan den tidigare kostar 429000,- och är mycket väl utrustad med bl. a:
Navigation och 7″- pekskärm
Bluetooth
Backkamera
Helljusassistans
Antisladd
Antispinn
Filhållningsassistans
Filkörningsassistans
Trötthetsvarnare
Däcktrycksvarning
Park.sensor bak
Adaptiv farthållare med Stop & Go
Eluppvärmd ratt
Keyless
m m.

Vid Advance plus tillkommer:
Helläder
Dödavinkelnvarning
Ledljus
Parkeringssensor fram
Eluppvärmda ytterplatser i baksätet.
Ventilerade framstolar
Eljusterbar förarstol (6-väg + 2-väg svankstöd)
Aluminiumdetaljer
8”-skärm

Vid val av Advance plus kan man välja till ett ”Tech-paket” som innehåller bl. a.:
Ljudpaket med baslåda
sollucka
större pekskärm
trådlös mobiltelefonladdare

Det skall bli möjligt att sätta dragkrok på E- Niro men testerna är inte klara ännu. Det finns en app med vilken det går att fjärrstyra värme /kyla mm. men den fungerar endast i Korea. Det är lite synd men förhoppningsvis så kommer den även hit, vad det lider.

När jag har löst ut min i3:a, fått min nya E-Niro och båda bilarna står på gården så kommer jag fortfarande att ta i3:an i första hand, om jag inte skall åka långt. Den är helt enkelt roligare att både sitta i och köra men trots det så är det en E-Niro som jag köper. Den är mera praktisk, ekonomisk och har ett betydligt större användningsområde än de flesta andra elbilar.
PM/190228

De flesta medlemmarna i familjen har nu förlikat sig med tanken på att byta ut vår Multivan mot en Kia E-niro. Faktum är att när jag antydde att vi kanske skulle vänta till nästa år och då köpa en VW ID CROZZ så ville inte alla det.

Vår Multivan passerar snart 15000 mil och fyllde åtta år i januari. Somliga har tappat förtroendet för den eftersom vi behövt laga AC:n och byta hjullager på den under 2018. Nu går de och väntar på att fler saker skall hända med bilen. Således kan vi inte byta bil fort nog och därmed är mitt elbilsförslag acceptabelt.

VW ID CROZZ är en SUV som går att få fyrhjulsdriven. Den har 302 hk. och lär ska gå att beställa med ett batteri som ger 60 mil mellan laddningarna. Den kan vara värd att vänta på!?

Tyvärr, vet jag inget om storleken eller priset och det är inte ovanligt med förseningar, vilket är vanskligt och gör det svårt att argumentera mot familjens mera ”reella” farhågor kring vår nuvarande uppsättning bilar.

Nu pågår en diskussion om hur den skall utrustas, suck! Eftersom jag avser att köpa bilen via mitt arbete så är vi begränsade till 10 pbb. Min fru anser att eftersom det är hon som blir av med sin bil, och jag redan har en elbil, så skall hon bestämma hur den skall utrustas. Hon är inte alltid så rationell när det gäller sådant så det är extra viktigt att jag kan stödja henne med sakliga, objektiva och just rationella argument, till exempel att det är viktigare med en bra stereo än att välja en fin färg på bilen!
Nåväl, idag skall vi provköra och om inget oväntat inträffar så kan vi beställa.
PM/190222

Ja, vari ligger det komplicerade i att köpa en elbil idag?
Förutom det rent mentala i att byta teknik med allt vad det innebär med räckviddsångest, handhavande, driftekonomi och laddning mm, så när man väl har bestämt sig för att gå över till el eller som i mitt fall när man skall byta till en nyare elbil: Vad skall man köpa?

Två givna kandidaterna är systerbilarna Kia E-Niro & Huyndai Kona. De har lång räckvidd: 45,5 mil enligt körcykeln WLTP och de kostar 369000,- respektive 349000,- i grundutförande, efter det statliga bidraget på 60000,-

Nu finns det förstås ett men, de här bilarna är så eftertraktade att om jag beställer en E- Niro idag så får jag den levererad i september. De första leveranserna i Sverige skedde i slutet av 2018 och nu är det väldigt många som vill beställa.

Samtidigt började Tesla model 3 levereras i Sverige nu i februari. Det är Teslas ”folkbil” , d.v.s. deras variant av en Volvo, en bil som alla skall ha råd att köpa.

Det var tidigare sagt att den skulle kosta 35 000 dollar i USA (efter det statliga bidraget i USA),
vilket motsvarar ungefär 350000 SEK. De bilar som nu säljs är toppmodeller med fyrhjulsdrift och största batteriet som räcker 54,4 mil enligt WLTP. Prislappen i Sverige ligger på 650000 SEK vilket blir 590000,-efter det statliga bidraget.

Nu kommer det under våren att börja levereras ”mellan”-modeller med en räckvidd som är i paritet med Kias och Huyndais elbilar. Jag har inte sett några officiella priser men den förväntas vara cirka 100 000,- billigare än toppmodellen, alltså 490000,- efter bonusen.

Senare i år, till sommaren, kommer det en”budget”-Tesla model 3 som man tror kommer att kosta ungefär lika mycket som Kona och E-Niro. Den kommer sannolikt ha ett 50 kWh-batteri vilket är 20% lägre än mellan-Tesla, Kona och E-Niro.

Tesla model 3 är bättre utrustad, har bättre prestanda och mera kvalitetskänsla än Kona och Huyndai men den är också cirka 33 % dyrare, med samma räckvidd . Dessutom är det en enorm efterfrågan på Tesla model 3 så det är troligen längre väntetid på Teslan är på Kia och Huyndai.

Om det inte går att få tag i en elbil med lång räckvidd och överkomligt pris förrän till hösten så kanske det kan vara värt att vänta till årsskiftet, för under 2020 väntas VW släppa sin ID Neo som ska bli ännu billigare och ha ännu bättre räckvidd. Det pratas om batteristorlekar på från 48 kWh till 111 kWh och priser från 250 000,-

Den skall gå att köpa i början av 2020 och motorjournalister som har provkört testbilar av VW:S ID Neo är lyriska.

Om man som jag har för avsikt att byta bil i september så är situationen, som sagt, långt i från okomplicerad! Jag tittade på E-Niro i fredags och skall försöka provköra den till veckan, men om den skall hämtas ut i september så måste jag bestämma mig nu.

För att ytterligare krångla till det så måste även min fru acceptera bytet från VW multivan till en avsevärt mindre Kia E- Niro och det är inget lätt beslut för henne att fatta!
PM/190217

Under den månad som bilen stod på verkstan och jag svävade i ovisshet kring huruvida den skulle lösas in eller ej, funderade jag på vilken bil som skall bli min nästa. Det är en relevant fråga eftersom det nu bara är ett halvår kvar till det är dags att byta bil!

Det är inte en okomplicerad fråga eftersom att det just precis nu händer en hel del på elbilsmarknaden.

Två nya elbilar har kommit ut på marknaden & de innebär en gamechanger för branschen! Dessa två är Hyundai Kona & Kia E- Niro. Det är två koreanska bilar som har ett stort batteri & är hyggligt lågt prissatta.

Det är dessa två parametrar som gör bilen till en gamechanger. Det har tidigare funnits bilar som har en lång räckvidd där den mest kända heter Tesla model S. Det har även funnits elbilar som haft ett någorlunda lågt pris t.e×. Nissan Leaf och Renault Zoe.

Vad som däremot aldrig har funnits tidigare är en bil som haft lång räckvidd (>250 miles eller >40 mil) men nu finns det alltså två!

Kona kostar i ett välutrustat grundutförande 409 000,- E-Niro kostar i motsvarande utförande 429 000,- Det som skiljer de två bilarna bortsett från detaljer i inredning & utrustning är att E-Niro är större. Det är rent tekniskt, systerbilar med samma motor- och batterikonstruktion.
värt att komma ihåg är att staten ger ett bidrag på 60000,- till den som köper en elbil, varför den slutgiltiga kostnaden för bilköpet blir 349 000,- respektive 379 000,-

Det är ett mycket bra pris för en SUV som kan drivas med el under dryga 40 mil.

Nu tänker kanske någon vari ligger det komplicerade? Svaret på den frågan återkommer jag till i nästa inlägg!
PM/100216

Jag har fått tillbaka min elbil. Vilken lättnad, de lyckades laga den. Efter jobbet på tisdag kunde jag hämta ut min hett efterlängtade bil från verkstan. Den  är inte helt klar, några plastbitar saknades och skall dit på fredag.

När jag startade bilen för att åka hem så lyste en ilsket röd varningslampa på instrumentpanelen. Jag stönade högt för mig själv och tänkte ”Nu börjas det igen”. Verkstadspersonalen körde in den och kollade upp vad som skulle visa sig vara utslitna bromsbelägg. Bromsbeläggen har hållit i 10000 mil och jag vet inte om det är mycket eller lite. Däremot känner jag mig lite besviken, jag trodde att de skulle hålla längre.

Det känns som om jag aldrig använder bromsen eftersom elmotorn bromsar och regenererar el tillbaka till batteriet, vilket oftast räcker för att ta ned hastigheten. Naturligtvis så använder jag bromsen då och då, men det är försumbart jämfört med hur mycket jag bromsar med en ICE- bil (en bil med ”Internal Combustion Engine”). Jag vet att bilen ibland ”stödbromsar” med de mekaniska bromsarna om den ”induktiva” bromsen inte räcker till, men förhoppningen var att det skedde sällan. Jag skall under kommande vecka räkna hur många gånger jag använder bromsen på elbilen!

PM/190214