Elbilsbloggen

Varför är miljönyttan med elbilar omtvistad?

Av , , Bli först att kommentera 6

Med anledning av Anders kommentar till mitt senaste inlägg så svarar jag med ett nytt inlägg.

Ja, vid långresor är det krångligare med elbil än med en fossilt driven bil. Det tar längre tid & man måste åka till platser där det finns snabbladdare. Dessa platser finns dock markerade i navigatorn. Den har en speciell meny i vilken det hela tiden redovisas var de närmaste laddarna finns. Nu tycker jag att det omaket vägs upp med råge av det faktum att det är så mycket enklare att använda elbilen i stan (där de flesta kör lejonparten av sina mil). Det är väldig lyxigt att alltid ha en ”fulltankad” bil varje morgon t. ex.

Vad gäller miljönyttan hos elbilar så stämmer det att den är omtvistad. Det är naturligtvis bra att frågan diskuteras & att elbilar granskas ur ett miljöperspektiv men tyvärr är det inte ovanligt att dessa granskningar är osakliga & snarast ger intryck av att vara en del i en PR- kampanj. En av de mera kända rapporterna är den från IVL, maj 2017 som gjorts på uppdrag av energimyndigheten & trafikverket. Den handlar om hur mycket co2 som tillverkningen av elbils- batterier genererar. Enligt den är co2-utsläppen drygt 200 kg per kWh. Då har de räknat med en elmix på 50-70 % fossil del. För de batterier som kommer att tillverkas här i Sverige kommer andelen fossil energi att vara avsevärt lägre. Utvecklingen av batteritillverkningen går dessutom snabbt framåt, idag är batteriet som sitter i i3-an lika stort men med dubbelt så hög energidensitet som för fyra år sedan.

Problemet med rapporten från IVL är inte innehållet utan hur olika journalister använder slutsatserna i den. Typiskt är att man hävdar att det tar många år innan elbilen har ”kört in” de utsläpp som genererades vid tillverkningen av elbilsbatterierna. Samtidigt glömmer de att jämföra tillverkningsprocessen av hela bilen.

I en utredning av UCS från nov. 2015, kommer man fram till att det totala utsläppet från tillverkningen av en elbil är i paritet med en konventionell bil. Den fabrik i Leibtzig, där BMW i3 tillverkas, är helt självförsörjande på energi. Man har satt upp solceller & en vindkraftpark runt fabriken.

TÜV (en mycket välrenommerad kontrollorganisation) har gjort en LCC analys av BMW i3 sett ur ett miljöperspektiv. Resultatet visar att att i3-an ger ett ca 50 % lägre miljöavtryck än motsvarande fossilt drivna bil (det varierar lite beroende på den elmix som används där bilen brukas).

ICCT har tagit fram en rapport som är både gedigen & tydlig gällande vad som ger miljöpåverkan & hur stor den är. Den kommer fram till liknande resultat som det TÜV kom fram till gällande i3- an. En stor skillnad rapporterna emellan är att ICCT- rapporten är fyra år nyare, då den är från februari i år (2018).

De flesta är idag eniga om att elbilen är bra för miljön.

PM/181203

Bli först att kommentera

Jag vill i alla fall ha en elbil

Av , , 2 kommentarer 4

På grund av en lika oönskad som oturlig påhälsning av ett rådjur, förra vintern, så gick fronten & vänstra helljuset sönder på min i3:a. Nu är helljuset så dåligt på bilen, även när det inte är trasigt, så det faktum att vänstra helljuslyktan pekar snett uppåt är inte någon katastrof. Jag förlitar mig mest på halvljuset & mina extra xenonljus i alla fall.
Skadeverkstan hade fruktansvärt mycket att göra förra vintern så jag sa att det inte var någon brådska med min skada eftersom att bilen går att använda ändå.
Dock måste naturligtvis skadan repareras så, för någon månad sedan, hörde jag av mig till verkstaden för att ta reda på när de skulle ta hand om min skada. Med en klädsamt generande rodnad kring kindknotorna medgav verkstadspersonen att de ”tappat bort” min skada men att de genast skulle boka in mig.
Av det skälet lämnade jag in bilen på verkstaden i måndags.
Lite naivt räknade jag med att få tillbaka bilen samma dag men det visade sig att det tar minst en vecka.

Vilken plåga det är att vara utan elbilen. Jag hade glömt hur stor saknaden skulle bli. samma kväll, som jag lämnade in bilen,
var jag tvungen att åka till affären (ca 5km) för att hämta ett paket.Till min förvåning upptäckte jag att det kändes jättejobbigt att behöva ta vår multivan.
Det finns naturligtvis tillfällen när någon använder elbilen just när jag vill använda den men då vet jag att den är tillbaka inom kort så då känns det inte lika illa.

i vintras (när bensinmotorn skar) så blev jag utan bilen i två månader & det var en pina. Nu handlar det om en vecka eller två & det känns på samma sätt.

Jag inser att jag framstår som en klassisk religiös frälsare men det är verkligen så att jag inte kan tänka mig att gå tillbaka till konventionella bilar.

Ett politiskt korrekt argument för att gå över till eldrivna bilar är naturligtvis miljön. Det argumentet är självklart oerhört tungt men även om vi inte hade något problem med miljön så skulle jag vilja ha en elbil.
Jag vill ha en elbil för att den är enklare att äga & använda än mina tidigare bilar. Dessutom är den billigare i drift men även om den inte skulle vara det så vill jag i alla fall ha en elbil det är helt enkelt en bättre konstruktion.

Efter att ha kört snart 10000 mil så kan jag inte förstå varför inte alla vill ha en elbil, den är så bra!

/PM 181116

2 kommentarer

Hemresa från Porjus

Av , , Bli först att kommentera 6

Med en elbil som endast klarar 15 mil i motorvägshastighet vintertid så blir det besvärligt att köra så långa sträckor (66 mil). Restiden ökar med mer än 25 %, från drygt 8 till 10.5 timmar.
Å andra sidan så körde jag 150 mil på 13 liter bensin, trots påtagligt ”tungt” väglag. För att inte tala om hur vackert det var, här är Harsprångets kraftstation på väg från Porjus till Jokkmokk.

Harsprångets kraftstation sedd från dammsidan.

Harsprångets kraftstation sedd från dammsidan.

Sammanställning av resan

Porjus till Sundsvall:
Totalt 150 min laddning ⇒ 2.5 timmar
Total restid 11.5 timmar (inklusive 50 min. från Porjus till Jokkmokk)
Total körtid 9 timmar
Bensinförbrukning från Jokkmokk till Sundsvall: 3,5 liter (mellan Jokkmokk & Piteå)

Sundsvall till Jokkmokk:
Total laddtid: 219 minuter ⇒ 3 timmar & 40 minuter.
Total restid: 14 timmar
Total körtid: 10 timmar & 20 minuter
Bensinförbrukning under ditresan 9,5 liter
Totalt 150 min laddning ⇒ 2.5 timmar

Jag startade från Porjus kl. 14:41 med ett kort stopp 15:21 i Jokkmokk för att tanka full tank.
Start från Jokkmokk 15:29.
Det blev riktigt halt längs väg 372 halvvägs till Piteå och trafiken flöt periodvis extremt långsamt.

Klockan 17:32 blev det stopp längs vägen 19 km väster om Piteå men det var endast en långtradare som fått motorstopp. Tio minuter senare rullade jag vidare.

17:54 anlände till Piteå Energis gratissnabbladere där jag laddade 24kWh på 35 minuter.
Klockan 18:29 påbörjades färden mot Skellefteå.

19:19 rullade jag in i Skellefteå. Charge & drive- systemet fungerade utmärkt & laddningen startade 1 min efter ankomst. Väglaget blev avsevärt bättre när jag kom ut på E4:an

19:47 avfärd mot Umeå, 19kWh 25 min.

21:23 ankomst Umeå 35 min laddning 26kWh

23:16 Ankom till Ö-vik men det tog 10 minuter att få igång laddningen 39 minuter

00:08 Avfärd mot sundsvall

01:22 Ankomst till Härnösand för en kortare laddning

01:38 Avresa mot sundsvall, 16 min 12kWh
Ankom till Sundsvall 02:19

/PM 181105

Bli först att kommentera

Jokkmokksresan

Av , , Bli först att kommentera 8

(se planeringen i förra inlägget)
I tisdags klockan 10:02 startade jag (i Sundsvall) min resa mot Jokkmokk i ett trist snöglopp och slaskig väg.

10:51 i Härnösand
Då jag kvällen innan kom hem klockan 22:20 med tomt batteri efter en färd från Arlanda, så hann inte batteriet ladda fullt hemma. Detta i kombination med ett bråkigt välag gjorde att jag stannade till (10:51) redan i Härnösand för att ladda. Till min förtjusning så var laddringen gratis, p.g.a. tekniskt fel.
Laddning: 34 minuter & 18 kWh 94%

12:55 i Övik

började jag försöka få igång laddningen via vattenfalls ”Incharge” – laddstation vid Max i Ö-vik. Det kostade mig 2:40,- per minut. Tyvärr ägnade jag mig åt mat & toalettbesök under en tidsrymd av 43 minuter inne på Max.
Laddning: 23 kWh gick på 102kr (⇒ det hade varit billigare om jag kört på bensin.)
13:44-resan fortsatte mot Umeå

15:26 i Umeå,
Problem med att installera fortums app ”charge & drive” på min mobil. Detta krävdes för att jag skulle kunna ladda. Det gick inte att installera appen på min androidtelefon, men till slut lyckades jag installera den på min ipad genom att använda min mobil som modem.
Problemet var inte slut där eftersom att appen inte lyckats starta laddningen. Både bil & app började förbereda ladding när jag tryckte på startknappen men sedan stod det endast” initierar laddning” och ingenting hände.
Efter två samtal till Umeå Energis support så lyckades de starta laddningen åt mig kl. 15:59.
Laddning: 23,5 kWh på 34,5 min

18:30 Skellefteå
Det var samma laddsystem som i Umeå men här gick det bättre, efter ett par minuter så var laddningen i full gång.
Eftersom det endast är sju mil till Piteå så laddade jag inte fullt i Skellefteå. Piteå är sista laddstoppet så där ville jag ladda fullt, men i Skellefteå laddade jag bara så att jag tog mig till Piteå.

Laddning:18.4 kWh på 24,5min.

21:12 Piteå
Inga probiem med laddaren här heller, snarare tvärtom, här fick jag ladda gratis under en timma, vilket räckte bra för mina behov.

Inför sista delsträckan tvingades jag konstatera att det varit ett bedrövligt väglag och att det gått betydlig långsammare än vad jag väntat mig. Dessutom hade energikonsumtionen varit mer än 30 % högre än normalt.
Normalt när jag har en medelhastighet på 86-88 km /tim. så brukar energiförbrukningen ligga på 1,5 kWh/ tim. Under denna resa har energiförbrukningen varit drygt 1,9 kWh/tim
och snitthastigheten var 75 km/tim.
Det har med andra ord gått tungt !
Efter att ha laddat fullt och tankat full tank kände jag mig redo att påbörja sista etappen på 19 mil till Jokkmokk. klockan hade då blivit 20:55.
Laddning: 26kWh 44 minuter

Vinterväg nära Jokkmokk

Vinterväg nära Jokkmokk

Sista etappen
blev hemsk då väglaget bara blev sämre & sämre. Sista tio milen, då jag kom ut på E 45:an, höll jag en snitthastighet på ca: 65 km/tim. Det var tio cm blötsnö på vägen som inte blivit plogad någon gång under kvällen, så det var spårigt och olustigt att köra.
Jag var framme vid Jokkmokks hotell strax innan midnatt vilket innebar att resan hade tagit 14 timmar. Men till min ohöljda förtjusning så kunde hotellet erbjuda 3-fasladdning vilket innebar att bilen var fulladdad på morgonen trots min sena ankomst.
Jag hoppas på bättre förutsättningar vid hemfärden!

/PM 181101

Bli först att kommentera

Sundsvall-Jokkmokk TOR (planen)

Av , , Bli först att kommentera 5

Enligt googlemaps så är närmaste vägen mellan sundsvall & Jokkmokk 64 mil & tar ca 7,5 timmar att köra. Problemet är bara att från och med Ö-vik så finns det endast en snabbladdare på 50 mil (i Lycksele, Umeå Energi -”bra där”).

Om jag i stället kör i enlighet med eniros förslag, E4:an upp till Piteå & sen kör till Jokkmokk via Älvsbyn, så blir det endast tre mil längre samtidigt som jag kan ladda var femtonde mil. Det skall dessutom vara en hel timma kortare restid.
Så får det bli!
Planering:
Sundsvall-örnsköldsvik: 15miI, laddning, 25 min
Örnsköldsvik -Umeå 11 mil, laddning, 30 min
Umeå -Skellefteå: 20 mil laddning, 15 min
Skellefteå-Piteå : 7 mil laddning, 30 min
Piteå – Jokkmokk: 19 mil, framme
(Nästa morgon skall jag till Porjus, 4 mil norrut men då har jag laddat via motorvärmare på hotell Jokkmokk.)
När jag lämnar Piteå så lämnar jag också
möjligheten att hitta en snabbladdare men med denna planerade rutt så är det endast de sista 19 milen som jag inte kommer att ha möjlighet att ladda. Det borde inte vara något problem.
Total restid drygt 8 timmar!

/PM 181030

Bli först att kommentera

10 månader kvar!

Av , , Bli först att kommentera 5

I början av september nästa år skall min i3:a lämnas tillbaka eller lösas ut.

Till och med min fru har börjat överväga att sälja vår Multivan, lösa ut i3: an och skaffa en till elbil.

Detta vill inte säga lite! vår Multivan har varit min frus ögonsten, den har varit lite av en helig ko.

Men nu börjar det som sagt bli dags och ingen är gladare än jag (När jag tänker efter så är nog min äldste son minst lika glad)

Nåväl, om ca tio månader så är det dags och jag måste erkänna att det tar emot att behöva skiljas från bilen så det lutar åt att lösa ut den.

Och det är där försäljningen av vår fossilbil kommer in. Vi behöver fortfarande två bilar
men behovet av en sjusitsig bil har minskat dramatiskt nu när våra två äldsta barn har fått körkort av lika dignitet.

Deras önskan om att följa med på bil/husvagnssemester har följt en liknande utveckling, således har utbudet av möjliga elbilar som kan ersätta vår minibuss ökat på ett högst tillfredsställande sätt.

Min förhoppning är alltså att vår familj, inom ett år, skall förflytta sig enbart med hjälp av el eller apostlahästar.

I nästa inlägg skall jag reflektera över en resa med elbilen som jag avser göra till veckan. Sundsvall-Porjus tur & retur.
Det är en resa på ca 2×70 mil, där stora delar går genom laddlöst land. Jag får se hur jag planerar den resan.

Bli först att kommentera

Mitt minne bedrar mig

Av , , Bli först att kommentera 5

För en tid sedan tog min fru i3: an för att åka till sjukhuset med vår son. Vi körde först förbi mitt jobb där jag klev av. Efter ca: 15 minuter fick jag ett ilsket telefonsamtal från min fru där hon meddelade att jag fick fjärrlåsa bilen eftersom hon inte hade någon bilnyckel. Det vi inte märkte var att jag hade bilnyckeln i fickan & eftersom att bilen är utrustad med en ”keyless” – funktion så kunde hon köra bilen vidare till dess den stängdes av. När hon sen väl stängde av bilen var den omutlig till dess en nyckel var i närheten.

När fru och son var färdiga på sjukhuset så lånade jag en konventionell BMW X3 av en kollega för att lämna nyckeln till i 3:an så att de kunde använda den.
Innan jag skaffade i3:an så hade jag en BMW X3 och jag upplevde den som en rapp & trevlig bil.

Det var jättesnällt av min kollega att låna ut biIen och jag är tacksam för det, men jisses vad bilen var seg. Jag var närmast chockad. Min kollegas bil var några år yngre än vad min X3:a var men trots det upplevde jag den som urgammal.

Interiören & reglagen var bekanta, den hade till och med samma ”keyless”- system som min X3:a.

Körupplevelsen var dock så långt ifrån det jag mindes som det går att komma.
Den var seg och klumpig. När jag, vid ett tillfälle, stod vid en korsning och skulle köra ut på en huvudled så var jag nära att krocka på grund av att jag förväntade mig en betydligt rappare respons från bilen än vad ×3:an förmådde.
Nu är jag ändå van vid att konventionella bilar är sega jämfört med elbilar (jag kör ju ibland vår multivan som ingen i familjen nu vill köra) men i mitt huvud så minns jag ×3:an som någonting annat än vad den uppenbarligen är, åtminstone jämfört med en elbil.

Bli först att kommentera

Har fossilmotorn något existensberättigande!?

Av , , Bli först att kommentera 8

Det absolut första som slog mig när jag körde iväg med min nyreparerade i3:a var hur rapp den var. Jämfört med Mini Coopers plugg-in-hybrid ”Countryman” så kändes i3:an som en virvelvind. Faktiskt både när jag gasade och när jag bromsade. När man bromsar med en BMW i3 så släpper man helt enkelt gaspedalen. Då tänds bromslamporna och bilens hastighet minskar snabbt ned till noll.

Med i3:an behöver jag inte växla och inte trampa på en speciell bromspedal, det räcker med att justera nivån på gasen/bromsen så anpassas hastigheten till precis den jag vill ha. Dessutom strömmar det energi tillbaka till batteriet medan jag minskar hastigheten, det känns bra. Detta i kombination med att i3:an vänder på en femöring och har mycket god sikt från förarplatsen gör att den blir otroligt lättkörd jämfört med alla andra bilar som jag kört.

Countryman vände också på en femöring och jag behövde inte växla men den kändes inte lika rapp och sikten var bedrövlig. Den traditionella automatväxellådan medför en fördröjning i responsen från gaspedal till acceleration som blir väldigt påtaglig när man flyttar från Countryman till i3. Countryman känns inte lika pigg och fräsch helt enkelt.

Jag måste dock erkänna att jag kommer att sakna fyrhjulsdriften hos Countryman. Det var förvisso den i särklass sämsta fyrhjulsdrift som jag kört, den var långsam att koppla in när det började spinna och regleringen av kraften mellan hjulen var riktigt dålig, men det var ändå fyrhjulsdrift. Alla bilar borde vara fyrhjulsdrivna.

Den Countryman som jag körde var utrustad med en HUD, en ”Heads Up Display”. En liten glasskiva som åkte upp framme vid vindrutan på vilken det projicerades information till föraren. Aktuell hastighet, gällande hastighetsbegränsning, väganvisningar, radiokanaler (vid byte) och olika varningssignaler. Det var superbra, jag behövde inte ta blicken från vägen men fick ändå relevant information. HUD:en kommer jag verkligen att sakna.

 Countryman var utrustad med en HUD, en ”Heads Up Display”

Countryman var utrustad med en HUD, en ”Heads Up Display”

Men så har vi det här med att åka och tanka. När man har vant sig vid att ”stålhingsten” (i mitt fall ”kolfiberhingsten”) utfodrar sig själv medan jag är hemma och gör något annat så känns det extremt omodernt, onödigt och direkt irriterande att behöva åka iväg till en speciell plats för att stå vänta medan ”hingsten” fyller på förråden.

Dessutom är det jättedyrt, jag måste alltså betala en massa pengar för att åka iväg och göra något supertråkigt och miljöförstörande som jag inte behöver om jag har en miljövänlig elbil. Allvarligt talat, har fossilmotorn något existensberättigande över huvud taget!?

Bli först att kommentera

Elbilen kommer tillbaka!

Av , , Bli först att kommentera 5

Ja, det är sant, förra fredagen sprang jag in till BMW för att se hur det stod till med min i3:a. Döm om min förvåning när personalen lät meddela att de fick motorn dagen innan (på torsdag).

Den 24 februari packade bensinmotorn i i3:an ihop. Till en början trodde personalen att det inte skulle ta mer än två veckor innan jag kunde få tillbaka bilen. Sedan dess har jag, varje vecka, fått veta att motorn kommer nästa vecka, men nu har jag fått se den nya motorn.

Så här har i3:an stått i nästan 2 månader

Så här har i3:an stått i nästan 2 månader

BMW-verkstan hade för avsikt att använda lite slangar från den gamla motorn eftersom att inte allt följde med den nya motorn. Av detta blev intet eftersom BMW (oklart vilket BMW) tydliggjorde att inget från den gamla motorn fick användas vid montaget av den nya motorn.

Nya delar var alltså tvunget att beställas men de var redan på väg och vi enades om att jag skulle få tillbaka min, hett efterlängtade, i3:a nästa fredag det vill säga idag. Verkstadspersonalen erbjöd sig dessutom att tvätta bilen och lägga på sommardäcken innan jag hämtar den. BMW har inte hört av sig under veckan men jag är full av förtröstan och är övertygad om att jag kommer att åka BMW i3 till helgen.

I nästa inlägg skall jag jämföra min tid med Mini Coopers plugg-in-hybrid med BMW i3. Det kanske inte kommer som en överraskning om den jämförelsen slutar med fördel i3 men det finns saker hos Mini Cooper som jag kommer att sakna.

Bli först att kommentera

Det är nästan som ett skämt!

Av , , 2 kommentarer 6

Jag har, som jag nämnde i mitt förra inlägg, fått en annan lånebil. Nedan kommer jag att berätta om mina första intryck från en traditionell plug-in hybrid.

Förra veckan fick jag ingen kontakt med BMW men däremot ringde hyrbilsbolaget och meddelade att hyrtiden var förlängd till nästa fredag (6/4). När jag intervjuade henne så visade det sig att BMW räknade med att få motorn i början på veckan och ha i3:an körklar i slutet på veckan.

I torsdags (5/4) åkte jag ut till BMW för att få veta hur läget är. De hade inte fått någon motor ”men nästa vecka”, sa de hoppfullt. ”Ni har ingen aning alls eller hur?”, svarade jag. ”Nä, inte en susning” blev det dystra svaret.

I det läget förklarade jag att jag ville ha en i3:a som ersättningsbil istället för den V40 som jag fick samma natt som haveriet inträffade. Det visade sig att det inte gick att få tag på en i3:a men jag fick istället en Mini Cooper ”Countryman” plug-in hybrid.

Mini Cooper ”Countryman” plug-in hybrid

Mini Cooper ”Countryman” plug-in hybrid

En kort förklaring till skillnaden mellan plug-in hybrid och plug-in hybrid:

Mini Cooper ”Countryman” är en traditionell plug-in hybrid till skilland från BMW i3 REX som är en elbil med inpluggad bensinmotor så att säga. Båda bilarna klassas som plug-inhybrider men de är varandras diametrala motsatser.

Mini Cooper plug-in” är en vanlig bil som blivit utrustad med ett batteri och en elmotor som driver det bakre hjulparet medan fossilmotorn driver det främre hjulparet (via en sex-stegad automatlåda).

BMW i3 REX är en elbil som utan extrautrustning är en ren elbil men om den utrustas med tillvalet REX (Range Extender) så får bilen ett litet elverk som kan ladda batterierna under drift. D.v.s. i3:an drivs endast av elmotorer (bakhjulsdrift)

En gimmick?

Jag har bara kört 6 mil med plug-in hybriden (men min son har kört desto mera). Mina första intryck av bilen är följande:

Elpaketet” är vid första anblicken närmast en gimmick. Det är nästan som ett skämt, när jag sätter mig i den fulladdade hyrbilen har jag en räckvidd på el som jag i i3:an skulle uppfatta som ett ”tomt” batteri. Den har ett batteri på 7.6 kWh ;) och jag verkar ta mig cirka 2 mil på en laddning (i snöslask förvisso).

Det visar sig att eldriften räcker för att skjutsa barnen till aktiviteter och ta sig till jobbet men inte så mycket mer. Å andra sidan är det inte så illa. Om jag kör till och från jobbet skjutsar barn och gör något ärende så blir det ungefär fem mil per dag. 35 mil per vecka 50 veckor per år blir 1750 mil per år. Det gör skillnad både för miljön och plånboken.

Problemet är att om en plug-in hybrid skall vara effektiv/miljövänlig så måste den laddas hela tiden. Likt ett spädbarn som måste dias vid bröstet måste en elbil, med så litet batteri, kopplas upp mot en elstolpe och ha kontinuerlig tillgång till laddning. Det får endast vara korta körningar med möjlighet att ladda emellanåt.

I skrivande stund har billen rullat 16 mil sedan jag hämtade ut den och jag har fortfarande inte lyckats köra mer än två mil på ren el. Eftersom det inte alltid är möjligt att ladda bilen i samma stund som batteriet är tomt så blir resultatet ofrånkomligen att bilen drivs med utdöda djur under ett antal mil per dag.

Inte så imponerande!

Det finns mycket mer att berätta om denna roliga, om än inte så rationella, bil och det skall jag återkomma till när jag bekantat mig mera med den. Jag tänker avsluta med att kommentera förbrukningen som den sett ut hittills:

Den totala förbrukningen under de första 16 milen ligger på 0.41 l/mil. Eftersom jag vet att mer än hälften av milen har körts på ren el så inser jag att förbrukningen är närmare litern per mil vid stadskörning utan el. Inte så imponerande!!

2 kommentarer