(fortsättning på förra inlägget)

Efter att ha stannat längs E4:an så fick jag vänta i en och en halv timma på bärgaren. Sen måste jag erkänna att det var service på högsta nivå. Han skjutsade bilen till BMW i Sundsvall och jagade upp en representant för en hyrbilsfirma kl. 23:30 som fixade fram en hyrbil (en dinosaurebrännare förstås) till mig, han bjöd till och med på kaffe innan jag åkte hem.

Under fredagsförmiddagen ringde jag till BMW för att berätta vad som hänt och höra hur det stod till med min kära i3:a. De hade inte tid att prata med mig men skulle ringa upp senare.

Vis av erfarenheten från nämnda företag åkte jag dit en par timmar senare. Jag fick då prata med en person bakom verkstadsdisken och han klargjorde att de faktiskt inte kunde göra någonting då bilen hade blivit lämnad med så lite ström i batteriet. Det går ju inte att köra en diagnos på bilen om batteriet har en laddning under 5% menade han. Nä, men det går att ringa tillbaka till kunden och fråga vad som hänt, tänkte jag.

Jag var inte så imponerad av BMW:s engagemang till en början, det får jag erkänna. Efter jobbet samma dag så åkte jag förbi BMW och hörde mig för om tillståndet hos min bil. Då var personalen mycket mera tillmötesgående och hjälpsamma. De trodde att min initiala diagnos var korrekt, d.v.s att det handlade om ett haveri av sådan magnitud att följden skulle bli ett motorbyte.

De visste inte vad som hänt men det var olja överallt och alla var nyfikna på vad som var orsaken till haveriet. Det är tydligen mycket ovanligt, motorn har bara gått drygt 600 mil.

På måndagen pratade jag med BMW igen och tydligen så hade det gått hål på en kolv och de avser att byta hela motorn.

Frågan är bara hur länge jag måste försmäkta med en ny, gammal V40! Jag saknar min elbil!

PM/ 180306