Jungfruresan med min nya E-Niro avgick Från Sundsvall vid lunchtid mot Umeå flygplats.

Tre vuxna och två barn med fyra stora resväskor samt fem mindre handbagage utgjorde inget problem för vår nya elbil.
De 27 milen, i huvudsakligen motorvägsfart, var heller ingen som helst match för denna fantastiska elbil.
Behagligt klimatiserad tog vi oss hela vägen utan problem. Det förekom någon liten kommentar om att vår Multivan var behagligare att åka om man var tvungen att sitta bak. Det är å andra sidan en tuff jämförelse, en sådan bil är optimerad för att just åka många i.
Så länge det är tydliga linjer längs motorvägen så fungerar den så kallande ”lane assistant” alldeles ypperligt. Om linjerna är lite nötta eller otydliga så börjar bilen tveka och kommer väl nära linjerna för att det skall kännas bekvämt.
Jämfört med i3:an så är KIA E-Niro väldigt stabil på vägen även om det blåser hårt.
Vad gäller min plan för klimatkompensering så avlöpte den perfekt. Min kusin har använt bilen varje dag och bedyrar att han börjat planera för att byta till elbil.
Han är synnerligen imponerad av bilen, detta trots att han inte haft möjlighet att ladda den hemma, vilket enligt min uppfattning är bland det bästa med att köra elbil. Att varje morgon vakna upp för att gå ut och sätta sig i en ”fulltankad” bil är en härlig känsla.
Det paradoxala är att min kusin för tillfället är den som känner till min nya bil bäst och han öser lovord över den. Det som han varit mest nöjd med är kylningen i framstolarna, men han gillar också att bilen är så rapp och lättkörd.
Mellan raderna anar jag förstås att de mycket låga driftkostnaderna är det han uppskattar mest!
PM/190911