När jag åter skulle åka till Forsmark så måste det ske med en hyrbil. Naturligtvis en diesel för miljöns skull! (det är ju hopplöst att få tag i en hyrbil som drivs med el.

Det blev en V40 D3. Den drar lite bränsle, släpper ut lite co2 & har en usel väghållning!!

Det är märkligt att en bakhjulsdriven BMW ligger bättre på vägen än en framhjulsdriven Volvo, men så är det.

Låt vara att BMW:n är en elbil med all vikt i botten av bilen & att den är utrustad med den bästa antisladd jag någonsin upplevt, men den är ju ändå bakhjulsdriven.. mitt i vintern!

Det är en oändlig skillnad, det är direkt irriterande. Jag har vant mig vid i3:an som är i stort sett imun mot att få sladd samtidigt som den styr precis dit jag vill. Hjulspinn är något som aldrig förekommer med i3:an.

Med V40:n är situationen den omvända, den spinner hejdlöst och är extremt understyrd, d.v.s. den tenderar att vilja gå rakt fram i kurvorna vilket är mycket obehagligt. Den sladdar inte, det får jag erkänna men den är direkt olustigt att köra i snömodd eller halt väglag.”

Nu kan det vara så att det är i3:an som är extremt bra och inte V40:n som är extremt dålig. Oavsett vilket så är det extremt stor skillnad & jag saknar min elbil extremt mycket.

PM/190208

Skrivet efter min senaste resa hem från Forsmark, med elbilen, för ett par veckor sedan:

Det var snöigt, slaskigt och gick riktigt långsamt samtidigt som energiförbrukningen var hög. Det låg bilar & lastbilar i diket både här & där och vid något tillfälle var det stillestånd på E4:an så jag fick vänta i en halvtimma.

I höjd med Hudiksvall hände det, jag trodde att det var en ansamling snöslask som låg på vägen men när jag närmade mig så anade jag att det var något annat.

Det var 110-väg men jag körde i 90 km/h när jag insåg att det kanske inte bara var slask som låg på vägen. Jag hann endast svänga så hjulen passerade på var sin sida om vad det nu var som låg där. Det kändes som om vore det en betongplint!

Det dunkade till rejält och det kändes inte bra alls. Eftersom det var motorväg så var det inte läge att stanna. Jag svängde av vid den norra infarten till Hudik & ringde till trafikupplysningen (som verkade märkbart ointresserade av min information). Sedan tittade jag under bilen men kunde inte se några tydliga skador annat än skrapmärken & sönderslagen plast.

Jag körde alltså vidare utan några problem. Efter någon mil tog batteriet slut så bensinmotorn startade. Efter ytterligare ett par mil så meddelade bilen mig att endast den elektriska drivlinan var tillgänglig samtidigt som bensinmotorn stannade.

Den kvarvarande sträckan fick, som ni säkert redan anat, ske med bärgare. (sedan dess har jag fått använda hyrbil för mina Forsmarksresor)

Bilen lämnades utanför BMW i Sundsvall & morgonen efter åkte jag dit för att berätta vad som hänt. Personalen lovade att höra av sig när de undersökt skadan. Veckan efter försökte jag ringa till BMW för att få reda på hur det stod till med bilen. När det gått en vecka utan att jag fått tag på dem så åkte jag ut till BMW och pratade med dem på plats.

Det lät inte bra, en ny bakaxel, frambalk & ett nytt motorfäste samt stag till bakhjulen var deras analys.

I måndags ringde jag till dem igen & det enda som hänt var att personal från Stockholm hade kommit upp till Sundsvall för att avgöra om bilen överhuvudtaget fick repareras i Sundsvall eller om den var tvungen att skickas ned till Stockholm.

Lyckligtvis så får den lagas av BMW i Sundsvall, däremot har inga reservdelar beställts ännu. Det är en förstärkning i de bakre delarna som måste lagas varefter bilen skall besiktas igen.
Om reparationen av förstärkningen misslyckas så är det, enligt uppgift, inte ekonomiskt försvarbart att försöka laga min fina i3: a.

Vad händer då!?
Sannolikt en massa krångel med försäkringsbolag… & jag som har börjat planera för att lösa ut bilen i september när leasingtiden är till ända.

Suck, jag kanske inte får se min fantastiska elbil igen!

PM/190204

Total körd sträcka: 100159 km. Andel eldriven : 89009 km.

Det innebär att 89% av mina körda mil har varit med eldrift.

Den längsta sträcka som jag lyckats köra med eldrift är 22,01 mil.

Genomsnittlig energiåtervinning (vid inbromsning) uppgår till 0.5 kWh per 100 km. Detta är en låg siffra för en BMW i3. Det typiska värdet är 3,5.

Snittförbrukningen ligger på 17,2 kWh per 100 km. Detta är något högre än vad som är normalt för en BMW i3 och kan troligen förklaras med att min bil har gått ovanligt många mil längs landsvägen. En typisk BMW i3 förbrukar 16,4 kWh per 100 km.

I tisdags körde jag i snöyra & nollgradigt väder mellan Sundsvall & Forsmark. Bilen förbrukade drygt 2 liter bensin under dessa 30 mil (laddning i Gävle). Förvisso körde jag riktigt sakta men det var verkligen usla förhållanden med blöt & slaskig snö

10000 fantastiska mil. Som jag har trivts med min elbil, men i nästa inlägg skall jag berätta vad som hände på väg hem!
/PM 190201

Med anledning av Anders kommentar till mitt senaste inlägg så svarar jag med ett nytt inlägg.

Ja, vid långresor är det krångligare med elbil än med en fossilt driven bil. Det tar längre tid & man måste åka till platser där det finns snabbladdare. Dessa platser finns dock markerade i navigatorn. Den har en speciell meny i vilken det hela tiden redovisas var de närmaste laddarna finns. Nu tycker jag att det omaket vägs upp med råge av det faktum att det är så mycket enklare att använda elbilen i stan (där de flesta kör lejonparten av sina mil). Det är väldig lyxigt att alltid ha en ”fulltankad” bil varje morgon t. ex.

Vad gäller miljönyttan hos elbilar så stämmer det att den är omtvistad. Det är naturligtvis bra att frågan diskuteras & att elbilar granskas ur ett miljöperspektiv men tyvärr är det inte ovanligt att dessa granskningar är osakliga & snarast ger intryck av att vara en del i en PR- kampanj. En av de mera kända rapporterna är den från IVL, maj 2017 som gjorts på uppdrag av energimyndigheten & trafikverket. Den handlar om hur mycket co2 som tillverkningen av elbils- batterier genererar. Enligt den är co2-utsläppen drygt 200 kg per kWh. Då har de räknat med en elmix på 50-70 % fossil del. För de batterier som kommer att tillverkas här i Sverige kommer andelen fossil energi att vara avsevärt lägre. Utvecklingen av batteritillverkningen går dessutom snabbt framåt, idag är batteriet som sitter i i3-an lika stort men med dubbelt så hög energidensitet som för fyra år sedan.

Problemet med rapporten från IVL är inte innehållet utan hur olika journalister använder slutsatserna i den. Typiskt är att man hävdar att det tar många år innan elbilen har ”kört in” de utsläpp som genererades vid tillverkningen av elbilsbatterierna. Samtidigt glömmer de att jämföra tillverkningsprocessen av hela bilen.

I en utredning av UCS från nov. 2015, kommer man fram till att det totala utsläppet från tillverkningen av en elbil är i paritet med en konventionell bil. Den fabrik i Leibtzig, där BMW i3 tillverkas, är helt självförsörjande på energi. Man har satt upp solceller & en vindkraftpark runt fabriken.

TÜV (en mycket välrenommerad kontrollorganisation) har gjort en LCC analys av BMW i3 sett ur ett miljöperspektiv. Resultatet visar att att i3-an ger ett ca 50 % lägre miljöavtryck än motsvarande fossilt drivna bil (det varierar lite beroende på den elmix som används där bilen brukas).

ICCT har tagit fram en rapport som är både gedigen & tydlig gällande vad som ger miljöpåverkan & hur stor den är. Den kommer fram till liknande resultat som det TÜV kom fram till gällande i3- an. En stor skillnad rapporterna emellan är att ICCT- rapporten är fyra år nyare, då den är från februari i år (2018).

De flesta är idag eniga om att elbilen är bra för miljön.

PM/181203

På grund av en lika oönskad som oturlig påhälsning av ett rådjur, förra vintern, så gick fronten & vänstra helljuset sönder på min i3:a. Nu är helljuset så dåligt på bilen, även när det inte är trasigt, så det faktum att vänstra helljuslyktan pekar snett uppåt är inte någon katastrof. Jag förlitar mig mest på halvljuset & mina extra xenonljus i alla fall.
Skadeverkstan hade fruktansvärt mycket att göra förra vintern så jag sa att det inte var någon brådska med min skada eftersom att bilen går att använda ändå.
Dock måste naturligtvis skadan repareras så, för någon månad sedan, hörde jag av mig till verkstaden för att ta reda på när de skulle ta hand om min skada. Med en klädsamt generande rodnad kring kindknotorna medgav verkstadspersonen att de ”tappat bort” min skada men att de genast skulle boka in mig.
Av det skälet lämnade jag in bilen på verkstaden i måndags.
Lite naivt räknade jag med att få tillbaka bilen samma dag men det visade sig att det tar minst en vecka.

Vilken plåga det är att vara utan elbilen. Jag hade glömt hur stor saknaden skulle bli. samma kväll, som jag lämnade in bilen,
var jag tvungen att åka till affären (ca 5km) för att hämta ett paket.Till min förvåning upptäckte jag att det kändes jättejobbigt att behöva ta vår multivan.
Det finns naturligtvis tillfällen när någon använder elbilen just när jag vill använda den men då vet jag att den är tillbaka inom kort så då känns det inte lika illa.

i vintras (när bensinmotorn skar) så blev jag utan bilen i två månader & det var en pina. Nu handlar det om en vecka eller två & det känns på samma sätt.

Jag inser att jag framstår som en klassisk religiös frälsare men det är verkligen så att jag inte kan tänka mig att gå tillbaka till konventionella bilar.

Ett politiskt korrekt argument för att gå över till eldrivna bilar är naturligtvis miljön. Det argumentet är självklart oerhört tungt men även om vi inte hade något problem med miljön så skulle jag vilja ha en elbil.
Jag vill ha en elbil för att den är enklare att äga & använda än mina tidigare bilar. Dessutom är den billigare i drift men även om den inte skulle vara det så vill jag i alla fall ha en elbil det är helt enkelt en bättre konstruktion.

Efter att ha kört snart 10000 mil så kan jag inte förstå varför inte alla vill ha en elbil, den är så bra!

/PM 181116

Med en elbil som endast klarar 15 mil i motorvägshastighet vintertid så blir det besvärligt att köra så långa sträckor (66 mil). Restiden ökar med mer än 25 %, från drygt 8 till 10.5 timmar.
Å andra sidan så körde jag 150 mil på 13 liter bensin, trots påtagligt ”tungt” väglag. För att inte tala om hur vackert det var, här är Harsprångets kraftstation på väg från Porjus till Jokkmokk.

Harsprångets kraftstation sedd från dammsidan.

Sammanställning av resan

Porjus till Sundsvall:
Totalt 150 min laddning ⇒ 2.5 timmar
Total restid 11.5 timmar (inklusive 50 min. från Porjus till Jokkmokk)
Total körtid 9 timmar
Bensinförbrukning från Jokkmokk till Sundsvall: 3,5 liter (mellan Jokkmokk & Piteå)

Sundsvall till Jokkmokk:
Total laddtid: 219 minuter ⇒ 3 timmar & 40 minuter.
Total restid: 14 timmar
Total körtid: 10 timmar & 20 minuter
Bensinförbrukning under ditresan 9,5 liter
Totalt 150 min laddning ⇒ 2.5 timmar

Jag startade från Porjus kl. 14:41 med ett kort stopp 15:21 i Jokkmokk för att tanka full tank.
Start från Jokkmokk 15:29.
Det blev riktigt halt längs väg 372 halvvägs till Piteå och trafiken flöt periodvis extremt långsamt.

Klockan 17:32 blev det stopp längs vägen 19 km väster om Piteå men det var endast en långtradare som fått motorstopp. Tio minuter senare rullade jag vidare.

17:54 anlände till Piteå Energis gratissnabbladere där jag laddade 24kWh på 35 minuter.
Klockan 18:29 påbörjades färden mot Skellefteå.

19:19 rullade jag in i Skellefteå. Charge & drive- systemet fungerade utmärkt & laddningen startade 1 min efter ankomst. Väglaget blev avsevärt bättre när jag kom ut på E4:an

19:47 avfärd mot Umeå, 19kWh 25 min.

21:23 ankomst Umeå 35 min laddning 26kWh

23:16 Ankom till Ö-vik men det tog 10 minuter att få igång laddningen 39 minuter

00:08 Avfärd mot sundsvall

01:22 Ankomst till Härnösand för en kortare laddning

01:38 Avresa mot sundsvall, 16 min 12kWh
Ankom till Sundsvall 02:19

/PM 181105

(se planeringen i förra inlägget)
I tisdags klockan 10:02 startade jag (i Sundsvall) min resa mot Jokkmokk i ett trist snöglopp och slaskig väg.

10:51 i Härnösand
Då jag kvällen innan kom hem klockan 22:20 med tomt batteri efter en färd från Arlanda, så hann inte batteriet ladda fullt hemma. Detta i kombination med ett bråkigt välag gjorde att jag stannade till (10:51) redan i Härnösand för att ladda. Till min förtjusning så var laddringen gratis, p.g.a. tekniskt fel.
Laddning: 34 minuter & 18 kWh 94%

12:55 i Övik

började jag försöka få igång laddningen via vattenfalls ”Incharge” – laddstation vid Max i Ö-vik. Det kostade mig 2:40,- per minut. Tyvärr ägnade jag mig åt mat & toalettbesök under en tidsrymd av 43 minuter inne på Max.
Laddning: 23 kWh gick på 102kr (⇒ det hade varit billigare om jag kört på bensin.)
13:44-resan fortsatte mot Umeå

15:26 i Umeå,
Problem med att installera fortums app ”charge & drive” på min mobil. Detta krävdes för att jag skulle kunna ladda. Det gick inte att installera appen på min androidtelefon, men till slut lyckades jag installera den på min ipad genom att använda min mobil som modem.
Problemet var inte slut där eftersom att appen inte lyckats starta laddningen. Både bil & app började förbereda ladding när jag tryckte på startknappen men sedan stod det endast” initierar laddning” och ingenting hände.
Efter två samtal till Umeå Energis support så lyckades de starta laddningen åt mig kl. 15:59.
Laddning: 23,5 kWh på 34,5 min

18:30 Skellefteå
Det var samma laddsystem som i Umeå men här gick det bättre, efter ett par minuter så var laddningen i full gång.
Eftersom det endast är sju mil till Piteå så laddade jag inte fullt i Skellefteå. Piteå är sista laddstoppet så där ville jag ladda fullt, men i Skellefteå laddade jag bara så att jag tog mig till Piteå.

Laddning:18.4 kWh på 24,5min.

21:12 Piteå
Inga probiem med laddaren här heller, snarare tvärtom, här fick jag ladda gratis under en timma, vilket räckte bra för mina behov.

Inför sista delsträckan tvingades jag konstatera att det varit ett bedrövligt väglag och att det gått betydlig långsammare än vad jag väntat mig. Dessutom hade energikonsumtionen varit mer än 30 % högre än normalt.
Normalt när jag har en medelhastighet på 86-88 km /tim. så brukar energiförbrukningen ligga på 1,5 kWh/ tim. Under denna resa har energiförbrukningen varit drygt 1,9 kWh/tim
och snitthastigheten var 75 km/tim.
Det har med andra ord gått tungt !
Efter att ha laddat fullt och tankat full tank kände jag mig redo att påbörja sista etappen på 19 mil till Jokkmokk. klockan hade då blivit 20:55.
Laddning: 26kWh 44 minuter

Vinterväg nära Jokkmokk

Sista etappen
blev hemsk då väglaget bara blev sämre & sämre. Sista tio milen, då jag kom ut på E 45:an, höll jag en snitthastighet på ca: 65 km/tim. Det var tio cm blötsnö på vägen som inte blivit plogad någon gång under kvällen, så det var spårigt och olustigt att köra.
Jag var framme vid Jokkmokks hotell strax innan midnatt vilket innebar att resan hade tagit 14 timmar. Men till min ohöljda förtjusning så kunde hotellet erbjuda 3-fasladdning vilket innebar att bilen var fulladdad på morgonen trots min sena ankomst.
Jag hoppas på bättre förutsättningar vid hemfärden!

/PM 181101

Enligt googlemaps så är närmaste vägen mellan sundsvall & Jokkmokk 64 mil & tar ca 7,5 timmar att köra. Problemet är bara att från och med Ö-vik så finns det endast en snabbladdare på 50 mil (i Lycksele, Umeå Energi -”bra där”).

Om jag i stället kör i enlighet med eniros förslag, E4:an upp till Piteå & sen kör till Jokkmokk via Älvsbyn, så blir det endast tre mil längre samtidigt som jag kan ladda var femtonde mil. Det skall dessutom vara en hel timma kortare restid.
Så får det bli!
Planering:
Sundsvall-örnsköldsvik: 15miI, laddning, 25 min
Örnsköldsvik -Umeå 11 mil, laddning, 30 min
Umeå -Skellefteå: 20 mil laddning, 15 min
Skellefteå-Piteå : 7 mil laddning, 30 min
Piteå – Jokkmokk: 19 mil, framme
(Nästa morgon skall jag till Porjus, 4 mil norrut men då har jag laddat via motorvärmare på hotell Jokkmokk.)
När jag lämnar Piteå så lämnar jag också
möjligheten att hitta en snabbladdare men med denna planerade rutt så är det endast de sista 19 milen som jag inte kommer att ha möjlighet att ladda. Det borde inte vara något problem.
Total restid drygt 8 timmar!

/PM 181030

I början av september nästa år skall min i3:a lämnas tillbaka eller lösas ut.

Till och med min fru har börjat överväga att sälja vår Multivan, lösa ut i3: an och skaffa en till elbil.

Detta vill inte säga lite! vår Multivan har varit min frus ögonsten, den har varit lite av en helig ko.

Men nu börjar det som sagt bli dags och ingen är gladare än jag (När jag tänker efter så är nog min äldste son minst lika glad)

Nåväl, om ca tio månader så är det dags och jag måste erkänna att det tar emot att behöva skiljas från bilen så det lutar åt att lösa ut den.

Och det är där försäljningen av vår fossilbil kommer in. Vi behöver fortfarande två bilar
men behovet av en sjusitsig bil har minskat dramatiskt nu när våra två äldsta barn har fått körkort av lika dignitet.

Deras önskan om att följa med på bil/husvagnssemester har följt en liknande utveckling, således har utbudet av möjliga elbilar som kan ersätta vår minibuss ökat på ett högst tillfredsställande sätt.

Min förhoppning är alltså att vår familj, inom ett år, skall förflytta sig enbart med hjälp av el eller apostlahästar.

I nästa inlägg skall jag reflektera över en resa med elbilen som jag avser göra till veckan. Sundsvall-Porjus tur & retur.
Det är en resa på ca 2×70 mil, där stora delar går genom laddlöst land. Jag får se hur jag planerar den resan.

För en tid sedan tog min fru i3: an för att åka till sjukhuset med vår son. Vi körde först förbi mitt jobb där jag klev av. Efter ca: 15 minuter fick jag ett ilsket telefonsamtal från min fru där hon meddelade att jag fick fjärrlåsa bilen eftersom hon inte hade någon bilnyckel. Det vi inte märkte var att jag hade bilnyckeln i fickan & eftersom att bilen är utrustad med en ”keyless” – funktion så kunde hon köra bilen vidare till dess den stängdes av. När hon sen väl stängde av bilen var den omutlig till dess en nyckel var i närheten.

När fru och son var färdiga på sjukhuset så lånade jag en konventionell BMW X3 av en kollega för att lämna nyckeln till i 3:an så att de kunde använda den.
Innan jag skaffade i3:an så hade jag en BMW X3 och jag upplevde den som en rapp & trevlig bil.

Det var jättesnällt av min kollega att låna ut biIen och jag är tacksam för det, men jisses vad bilen var seg. Jag var närmast chockad. Min kollegas bil var några år yngre än vad min X3:a var men trots det upplevde jag den som urgammal.

Interiören & reglagen var bekanta, den hade till och med samma ”keyless”- system som min X3:a.

Körupplevelsen var dock så långt ifrån det jag mindes som det går att komma.
Den var seg och klumpig. När jag, vid ett tillfälle, stod vid en korsning och skulle köra ut på en huvudled så var jag nära att krocka på grund av att jag förväntade mig en betydligt rappare respons från bilen än vad ×3:an förmådde.
Nu är jag ändå van vid att konventionella bilar är sega jämfört med elbilar (jag kör ju ibland vår multivan som ingen i familjen nu vill köra) men i mitt huvud så minns jag ×3:an som någonting annat än vad den uppenbarligen är, åtminstone jämfört med en elbil.