All heder till de andra.

Av , , Bli först att kommentera 2

Nu ska vi se om jag hinner blogga en kortis. All heder till alla andra bebis-föräldrar som bloggar flera gånger om dagen. Hur fungerar det? Vår dotter är nu drygt 10 månader och jag har ännu inte fått ordning på ens hushållet. Ni vet, städning, tvätt, matlagning och allt annat som är helt grundläggande. Sen hjälper det väl inte att vi har en extremt aktiv bebis som är nånstans några sekunder in i min aktivitet. Men jag antar att vi inte är de enda som har en aktiv bebis :P  Just nu ligger hon i alla fall och sover, men det skulle fascinera mig om jag hinner skriva färdigt. För några dagar vaknade hon med ett ryck och en grimas. Det finns liksom inte, gnugga ögonen, ligga kvar lite, vakna sakta. Nejdå, det är full aktivitet från första sekund.

Allvarligt, hur får ni livet att fungera? Hur hinner ni vila om natten inte fungerar? Är jag den enda som inte får någon ordning på det här livet?

Sonen och jag dras med en förfärlig hosta som aldrig verkar ge sig. Han har testat sin gamla medicin, den han fick mot kruppen, men ingen hjälp. Jag får inte använda starkt pga amningen så det är bara att hosta vidare. Igår tog jag en Alvedon för jag kände av feber och natten har gått utan hosta.

Nu avslutar jag det här, då kan jag säga att jag faktiskt hann ett helt inlägg :)

Asylsökande åker

Av , , Bli först att kommentera 1

Asylsökande åker. vidare. Vissa av er vet att vi haft asylsökande människor här. Och till er andra kan jag berätta att de bott hos oss en tid. Det har såklart varit både och. Det är mycket märkligt att helt plötsligt ha huset fullt med människor du inte känner eller ens talar samma språk som. Märkligt och jobbigt för en sån som mig, som behöver en privat sfär så oerhört mycket då och då. Men jag sörjer att de ska åka för allt det positiva. All god mat, all skratt, hjälp med dottern..

Det kommer bli oerhört tyst inom de här väggarna igen. Nu ska en av dem stanna ett tag längre iofs, men ändå. Det har helt klart varit en upplevelse som jag inte glömmer.

Bli först att kommentera

Samtycke för samlag

Av , , Bli först att kommentera 3

Samtycke för samlag

Samtycke för samlag. Man tycker kanske att det borde vara självklart i ett upplyst samhälle, att tjejer har rätt till sina kroppar. Ordet samlag är ju rätt tydligt det oxå. Nu ska vi göra det här, tillSAMmans. Men nä.

Att jämföra sex med boxning trodde jag bog aldrig att jag skulle göra, men faktiskt är det den bästa jämförelsen jag hört hittills.

Att börja boxas med någon, utan att kontrollera att personen är med på det hela, är ett brott. Samhället ser på dig som en idiot. Att börja boxas med en redlös person, som inte KAN säga nej, ett ännu värre brott. För en redlös person är hjälplös, så hur kan man tro att den personen vill boxas?

Varför kan vi inte se på sex med samma glasögonen?

Bli först att kommentera

Det slog mig

Av , , Bli först att kommentera 1

Det slog mig. Nu när jag sitter här med vår kalender och försöker pussla tider. Att vara förälder är såklart aldrig lätt. Ingen kan nog döma den andra (även om vi så gärna gör det). Som ensamstående var det minsann ännu svårare. Det här med att pussla tider alltså. Jag vet att somliga fnös lite och tyckte sonen bara skulle värma sig en matlåda så behövde jag inte stressa hem. Javisst, så kan man göra om det bara är utfodring som är viktigt. Men maten är ju så mycket mer. Tiden tillsammans så värdefull. Det här med att jobba är tudelat minsann. Älskar det. Men älskar tiden med mina barn mer.

Bli först att kommentera

Utvecklingssamtal

Av , , Bli först att kommentera 2

Utvecklingssamtal. Ja det är en sak som jag alltid bävade för som barn och ungdom. Det här med att bli bedömd har alltid varit jättekänsligt för mig. Jag vet fortfarande inte mitt resultat på sista provet i NO på gymnasiet till exempel. Jag kunde helt enkelt inte komma över ångesten av att kanske inte vara godkänd. Prestationsångest alltså. Skolan har en hel del att jobba med när det finns elever som känner så. Problemet är att det här var 15 år sedan och skolan har bara blivit värre för många ungdomar.

Hursomhelst. Egentligen skulle jag skriva om att gå på utvecklingssamtal som förälder. För det har aldrig varit nervöst. Ända sedan förskoleåldern har min son bara fått beröm. Jag bävar för en dag då skolan blir svårare och han måste kämpa mer än han hittills behövt. Kanske blir det en stor omställning? Kanske inte. Jag hoppas jag oroar mig i onödan.

Bli först att kommentera

Män som slår

Av , , Bli först att kommentera 3

Män som slår. Och så det där rättsväsendet som inte skyddar kvinnorna som är offer. Jag är glad att rätten finns här i Sverige. Den där demokratin och det där som gör att ingen döms av känslor. Det är väl det som gör att vi inte bränner häxor längre. Och halshugger. Våra drev (i media tex) visar att människorna fortfarande är likadana men rätten ska ju stå emot. Ge rättvisa.

Men då kommer vi till offren. Kvinnorna som lever med män som brukar våld. Superior men. Som slår. Som trycker ned. Som höjer sig själva genom att bruka våld mot den kvinna de lever med. Vi har ett rättssystem som skyddar de männen. De männen gör så mycket mer mot kvinnorna än att slå. Och rätten gör det igen. Inte fysiskt slår alltså. Men psykiskt. Tänk att tro att man äntligen får hjälp, men möts av ett rättssystem som står på mannens sida. Inte så pass att de frias, men så pass att de får ett supermilt straff.

Som ett hån. Det är vad rättssystemet är.

Bli först att kommentera

Stärk dem med ord

Av , , Bli först att kommentera 2

Stärk dem med ord

Stärk dem med ord! Tänk att vi har möjligheten att förändra någons liv. Gör det!

Bli först att kommentera

Svängiga dagar

Av , , Bli först att kommentera 1

Svängiga dagar

Svängiga dagar! Tänk, vi skulle bara fika på Klippgrändens B&B och efter att Amira vänt min tallrik med tårta upp och ner, flög det ur mig att jag ville till Dollar store. Och ja, sagt och gjort. Nu sitter vi i bilen till Lycksele! Dollar store är väl kanske inget att längta till men jag vet inte. Dollar store har blivit en sån där grej som jag tagit med mig från tiden i Lycksele.

Bli först att kommentera

Ska vi hitta på nåt idag, eller

Av , , Bli först att kommentera 2

Ska vi hitta på nåt idag, eller? Att vara hemma hos familjen på semestern innebär oftast att man ska göra massor av saker. Nästan sådär att man kommer hem från semestern och är alldeles slut. Småbarnsfamiljer brukar ofta känna igen känslan.

Komma hem slut från semestern kommer jag inte att göra. Den här gången. För mig är det den här gången lite annorlunda eftersom det helt plötsligt händer saker, annat än blöjbyte, amning och sånt. Hur det är att vara hemma med en bebis mestadels ensam förstår nog ingen som inte varit det. Mysigt och allt, men utmattande på ett helt annat sätt än jobb. Aldrig en stund att slappna av.

I alla fall, dagarna med familjen är ljuvliga. Det är familjen som räknas, på alla sätt.

Tänker ibland på de som inte har någon. Eller de som har men inte ser det som det privilegium det är. Eller de som faktiskt haft så dålig uppväxt att de inte inser… Det är tråkigt.

Vad som händer idag vet jag inte. Kanske gör vi något speciellt eller så gör vi ingenting. Hur som helst blir det speciellt i familjens närvaro.

Tyvärr saknar vi ju en från familjen. Sambon är på sin egen semester. Han behövde lugn och ro efter allt slit med jobb och hus. Det märks att han inte har varit hemma med en bebis :p

Bli först att kommentera

Att inspirera

Av , , Bli först att kommentera 2

Att inspirera. My kind of perfect var min källa till inspiration förut. Den källa som jag såklart gärna delade med mig av. Den källa som flera läste och gladdes av. Den försvann och jag måste säga att jag inte mår lika bra utan den.

Jag började blogga om mammalivet förut och även om det ligger mig varmt om hjärtat förstås, så är det inte det som jag helst bloggar om. Pepp och inspiration, stärkande ord och kärlek, det är sånt världen behöver. Sånt jag behöver.

Från och med nu är det vad jag kommer ge er här i bloggen. Igen. My kind of perfect kommer tillbaka. Världen behöver mer av människor som vågar vara perfekt på sitt sätt. För det är vi alla.

Bli först att kommentera