Länge sen sist, men……

”Här kommer årets påskhälsning ifrån bruket
Kan bli så att nästa års firande blir i Phuket
Då inte mycket går som man vill
Å man inte ens hittar glasburken med sill
Är det lätt att drastiskt börja planera
Att man på Thailands stränder ska flanera
Inte ens hönan som jag mitt på bordet ställt
Har börjat leverera som hon lovade så snällt
Tänk ifall det är jag som sett galet å fixat en tupp
Hujjedamig måste nog granska den noga med lupp
Hittade på min morgonpromenad lite tjädrar
Så nu bredvid tuppen så finns iallafall färska fjädrar
Glad påsk önskar jag varmt till just dig
Påskkramar kommer här ifrån mig”

Det var ett tag sedan men nu var det som dags igen…

…likt en hundvalp så väntade du med en viftande svans där jag lämnade dig. Med en dragningskraft som om du vore en linbanekabyss så visste du att jag skulle komma dig nära igen. En oemotståndlig kraft som inte syns men ändå är så graverande närvarande verkar prägla det band vi har mellan oss. Ett band som är lika elastiskt som den finaste resåren i märkeskalsonger. Min längtan är nog i sanning inte lika stor som din men ändå så visste jag att tid inte är ett hinder då det gäller oss, vi är förmer liksom… Att se dig trofast stå stadig på dina fundament var inte förvånande för jag vet ju så väl att du står pall för det mesta…allt från devalveringar till bränder och lågkonjunkturer klarar du med lätthet av.. Men redan nu så blickar jag framåt mot nästa tillfälle då vi skiljs åt i fyra veckor igen, semestern är inget som jag någonsin kommer att överge för dig, min härliga drömfabrik…

Du är en dröm, en saga, egentligen alltför vacker för att vara sann…Bedårande är ditt anlete där du stillsamt pryder ett helt rum…ditt yttre är så magnifikt och till bredden fylld med så mycket godhet så till och med moder Teresa skulle blekna i jämförelse…du är så utsökt och till perfektion utsmyckad att mitt motstånd till att ens försöka hindra mig att kasta mig vårdslöst över dig är pulveriserat…du skänker mig en mättnad som kommer att bli svårbemästrad men vad ska man annars göra då du attraherar mig som du gör…visst är du mycket att ta in men du är heller ingen som man önskar förspilla…garnerad som ingen annan gör att mina ögon tåras likt en syndaflod…glömmer allt vett och all etikett i din närhet…läpparna är stridslystna att få känna allt du har att erbjuda du vackra, utsökta smörgåstårta..

Tar en liten sightseeing genom lägenheten å hittar två stycken tomtar som verkar både vilsna å bortkomna. Sträcker ner mina händar mot dem å varsamt så går jag hand i hand med dem till jullådan. Med ett porslinsaktigt leende så tittar de två upp mot mig och vi tackar tyst varandra för väl genomfört verk och säger på återseende. Misteln behövde dock inte packas ner för den var sönderpussad, måste bara städa bort pussavtrycken på helkroppsspegeln som jag placerat under den oxå..toppendag till er alla

Morron, middag å kväll

mumsar på goa revbensspjäll

ihopknådade vackra goda köttbullar

gör att jag så smått framåt rullar

ätit upp ännu en senapsillsburk

börjar så smått känna mig som en lurk

en julskinka om dagen

gillas icket av tyngdlagen

äter även sallad gjord av röd beta

om ni nu prompt vill veta

även glögg å pepparkakor

gör nu så att jag fått dubbla hakor

blott ett tjugotal dar nu återstår

tills jag blicken över magen mot tår återfår…

Såhär lite halvvägs in på denna årliga förekommande dag så kan jag konstatera att stavningen på vissa ord är svår. En gång för alla. Gubbe stavas G R A B B…plättlätt. Sen ifall man råkat överstiga en viss siffra säg 40, så sätter man bara ett plus före…precis som vanligt alltså.. Jag blev idag ett plustecken plus, so to speak. ..Så här låter alltså ett samtal med mig angående ålder..”Tjena Jörgen, hur gammal är du?” Svarar ödmjukt å vänligt ”fyra plus” å nästa år blir jag fem plus…längtar redan” …sedan efter att nästa år passerat så får man innerligt hoppas att det blir vedertaget med ett 10-plussystem!!!

kram till er alla från plusgrabben på bruket!

Hettan från dig slog mig som en murbräcka…likt smöret som rinner av en perfekt rostad franska så rann all inombordsvarande kyla av mig…förundras över att du alltid med lätthet lyckas och har viljan att  främja mig, göra mig varm, lycklig…Visst har jag hört att du gnisslar till ibland men ändå så gör du det lite i tystnad…Du verkar ha en inre motor som får dig att alltid se till andras bästa och det är något som vi alla ska försöka eftersträva…ditt mysiga brummande är som ett klockspel i juletid, vackert å tillsynes ändlöst ändå tills jag mot bättre vetande väljer att avsluta ditt ljuvliga värmande sätt…för till syvende å sist så är du dyr i drift men ack vilken värmekälla du mig ändå är du älskade, okomplicerade, oegoistiska cupevärmare

Mina ögonlock är som vissna eterneller…de känns sköra som ett theblad som torkat alltför länge..benen är tunga som ett trehundraårigt redwoodträd…munnen känns även den som en torr papyrusrulle…mitt huvud är en falnad majbrasa där bara askan och lite obrännbara pilsnerkorvsburkar återstår..kort å gott så är det lite körigt att få alla nödvändiga kroppsdeler att verka i symbios…är lite som Sven-Ingvars utan Sven-Erik Magnusson vid micken…behöver jag säga att det är fm-skift som gäller i veckan…känner mig väldans oskapt att kliva upp vid fem snåret…tur ljuset i tunneln lyser allt starkare desto närmare fredagen man kommer…varde ljus!!!…Toppendag till er å sorry för inaktiviteten..kul ändå att se att många ändå är inne å kikar på gamla inlägg. Hoppas själv på att frekvensen att posta nytt ökar framöver, vad gör man inte för att hålla värmen?..

Älskade, sötaste, rara

Jag vill nära dig bara

Massera dig till en vackert formad boll

Å för dig visa att du spelar mig roll

Tillsammans ska vi hand i hand

Ströva en livstid genom timglasets sand

Vi ska visa världen vad vi kan

Å jag är en lyckligt lottad man

Snart en sista resa till mitt inre du gör

För jag kan ej längre tygla mitt humör

En riktigt härlig snus om dagen

Så lyder den Sjöströmska lagen

Det började med ett litet stick, sedan kom svullnaden å därefter sprack min fasad i tusen delar, vad var det som kom sipprande ut från mitt inre tro?…ut kom en riktig svensk underbar å varm å ohjärtlig avundsjuka, klemade sig fast som chokladpudding som vore för lite vispad på min muskellösa vita kropp…eller avundsjuka ?..fick nog mer prestationsångest!..lovade ett Ernst-inlägg idag till Margaretas ära å har funnit mig grubblande genom natten. ”Vad kan man hitta på för positivt att skriva om en sådan underbar karl tro?” Jaa, sannerligen ett huvudbry, sedan slog det mig…tänk ifall 50% av alla karlar vore lite mer Ernstiga, det skulle betyda att de fanns i alla samhällsväsen och som en följd av detta så vore nog alla grusvägar asfalterade å superrena från småskräp, allt för att skydda småfossarna på alla Ernstar som sprang å ”tickade” igång av alla ljuvliga kulörer som finns efter våra svenska sommarvägar. Tyvärr så finns det då en obalans i detta, tänk på alla ”Ernies” som jobbar inom stenskottslagning av bilrutor. Fast då vore de säkert lyckliga över att själva få skapa just sin egen speciella spricka med oväntade inslag, som tex inlaminerade persiljeblad i tex alla Saabars högra sidorutor medans det vänstra innehöll primörer från vattenriket..kanske lite gröna alger med inslag av smultron? Alltid finns det nåt som de skulle ticka igång på…ger mig där, finns oändligt att skriva om våran exotiske gullponke nr 1..förresten i Spanien skulle han heta Ernesto, i Kina Eensite å i USA Ernie…kärt barn har många namn…tickar igång på det ;-)…Jörgen är multinationellt så jag blir bara George wherever and all over…sex dagar kvar till avsnitt tre…tjohooo…trevlig dag på alla!