Perfektadefekten

 Mitt hjärta accelererade snabbt upp till expressfart....kunde detta verkligen vara sant?..smög lite försiktigt fram, tassandes på tårna...ville ju så gärna detta....kan något som man så hett eftertraktar å sucktar efter verkligen knacka på bara så där???..snart skulle svaret komma...drog efter andan samtidigt som min hand tog tag i anledningen till mina våndor...greppade sakta efter dess struktur och vred den mot mig...tjohooo, det var du som äntligen funnit mig igen, ditt anlete stirrade kraftfullt mot mig och visade över 30 grader...tack celcius för att du hjälper mig gradera sommarens skönhet...

 Vrider å vänder, nästan så man irrar vilse med alla ord man vill använda...blir samtidigt sur å lite förbaskad på hur alla rekryterare kräver cv:s å en massa meritförteckningar som ska framkalla nån sorts dragningskraft för den sökande...allt handlar om individen, tror att den bäst lämpade för vissa jobb flrsvinner i alla papper å meriter som inte duger, allt handlar om kemi för mig..den bäste, låt oss säga säljaren, är en person som inte jobbar som säljare utan verkar någon helt annanstans, å i detta fallet inom sågverksindustrin, men känner att jag inte kommer att nå fram som jag vill med mina papper å ansökningar...men men skam den som ger sig. ..att komma med en massa grejer å handlingar som utspelade sig i forntiden känns bara löjligt, det är nuet som räknas å den inre motivationen som får ens tändstift att tända som spelar roll...nåja nog om detta...wish me luck...

 Så sågs vi till sist igen...en åtrå lika stor som brödet efter korven...har försökt hitta tillbaka till vad vi en gång var, till vad vi en gång stod för men du har varit svårtillgänglig och inte varit din rätta natur...dina vägar är många och en del av dem är fortfarande oupptäckta...har förvillat mig fler än en gång i din skönhet och prakt...du har löst många av livets gåtor för mig då vi brukade varandra som mest...du släpper ifrån dig så mycket dofter och än fler synintryck än vad en karlsloks ögon kan tåla...nu nöter jag än en gång efter dina smäckra leder som nyligt tinat fram och det du ska hjälpa mig med i år är en trvselvikt på under ett visst tal så jag antar vi kommer att gång dras med varandra många sköna stunder framgent....du ska få mig kippa efter andan som aldrig förr mitt hjärtas flox...en motionsslinga vackrare än allt smör i småland.....

 Oj vilket snedsteg jag tog nyss...snacka om att stoppa fötterna i en soppa som inte är var ämnat för mig...varför?....känner mig som en elefant i en lekstuga på ett par alltför få kvadratmeter...Vad skulle jag upp på denna eländesapparat att göra....brukar komma överens ganska väl med tekniska underverk men denna slog bort all entusiasm från mig...våg eländeeeee.... Vill man bli fin får man börja lida lite pin ;)

 Känner lusten återkomma...mina läppar har blivit magneter som inget annat vill än att möta din sötma..besöksförbudet som jag ålagt mig själv upphör härmed...kan inte förmå mig till längre tids avhållsamhet..dina tentakler har mig i det fastaste av nypor och jag ger mig bara hän, kanske jag kan hålla mig en dag till men sen ska mitt gomsegel åter arbeta för högtryck, så ska även den kemiska processen göra som din närhet sätter igång ända nere i magtrakten...kära konditori vi ses senast imorgon, jag och min kropp knorrar efter dig...

 Du närmar mig åter som om du vore en följetong...ditt utseende varierar likt årstiderna...att behandla dig med respekt är inte svårt då jag vet att du alltid är mig till lags..din godhet är bara å enbart upp till mig själv att förvalta..Att ombesörjas av dig är en ynnest som är få förunnat, häpnas varje gång av alla dina attribut som är tillägnade enbart mig...har sett dig komma och gå så många gånger men tröttnar liksom aldrig, finns ingen anledning helt enkelt...vi ska gå hand i hand du och jag även denna gång och näringen som du mig skänker ska förvandlas till en massa nyttiga kilowatts till min person...hoppas jag förvaltar dig lika väl som alltid härliga ledigvecka....en dag kvar till ett återseende som skulle få de gamla asagudarna att festa superiöst i dagarna trettio i Valhalla...

 Mina ögon saknar din glöd. Min kropp saknar din oemotståndliga värme. Du fyller mig med behag både i kropp och själ. Tänder på alla cylindrar när jag förstrött tänker tillbaka på våran senaste rendevouz tillsammans.  Du skapar ett begär som kan vara svårt att bemästra. Din doft är lika oslagbar som den varmaste av sommardagar. Har hittat dig åter efter att du varit dold i det innersta av mina utrymmen, tar dig i mina händer och leder dig ut till friheten och ett liv i naturens vildmarker...tvättar mödosamt av dig efter att vi brukat varandra så du ska vara redo att bemöta alla mina öppna sinnen nästa gång vi ses...alltför länge sedan sist dock och det är en känsla som jag när på vintern igenom, men nu min kära grill så finns du för evigt i mina tankar....

 Öronen ska leva i celibat några dagar framåt...vackra toner å tunga riff å ruggiga solon har gjort sitt...efter en härlig upplevelse på hotel lappland med 4 rockgiganter från svunna tider så är man rätt nöjd...säger som Bobby Kimball, man ska vara stolt som svensk, de fyra solisterna Joe-Lynn Turner, Steve Augeri, Bill Champlin och nämnde Kimball kompades på ett fullkomligt superlysande sätt av ett gäng svenskar som rockade å solade som de inte gjort annat än att fylla konsertarenor. Som sagt öroncelibat i ett par dagar framåt.....wow!

 Öronen ska leva i celibat några dagar framåt...vackra toner å tunga riff å ruggiga solon har gjort sitt...efter en härlig upplevelse på hotel lappland med 4 rockgiganter från svunna tider så är man rätt nöjd...säger som Bobby Kimball, man ska vara stolt som svensk, de fyra solisterna Joe-Lynn Turner, Steve Augeri, Bill Champlin och nämnde Kimball kompades på ett fullkomligt superlysande sätt av ett gäng svenskar som rockade å solade som de inte gjort annat än att fylla konsertarenor. Som sagt öroncelibat i ett par dagar framåt.....wow!

Tar mödosamt fram skurkäppen...kikar på den lite, tar ett beslut!...fram med eltejpen, tejpa fast diskborsten på skaftet till skurkäppen, å vips blev det ett mick-stativ, vänder skurhinken upp å ner, leker med eltejpen över den oxå så den blir rockigt svart å vips så fick man en förstärkare...skruvar upp stereon på rockigt bra volym å släpper loss monstret i mig! Låter som man snart är redo för rockpartaj i Lycksele imorgon....let there be ROCK!!!