Öronen ska leva i celibat några dagar framåt…vackra toner å tunga riff å ruggiga solon har gjort sitt…efter en härlig upplevelse på hotel lappland med 4 rockgiganter från svunna tider så är man rätt nöjd…säger som Bobby Kimball, man ska vara stolt som svensk, de fyra solisterna Joe-Lynn Turner, Steve Augeri, Bill Champlin och nämnde Kimball kompades på ett fullkomligt superlysande sätt av ett gäng svenskar som rockade å solade som de inte gjort annat än att fylla konsertarenor. Som sagt öroncelibat i ett par dagar framåt…..wow!
wow….
Öronen ska leva i celibat några dagar framåt…vackra toner å tunga riff å ruggiga solon har gjort sitt…efter en härlig upplevelse på hotel lappland med 4 rockgiganter från svunna tider så är man rätt nöjd…säger som Bobby Kimball, man ska vara stolt som svensk, de fyra solisterna Joe-Lynn Turner, Steve Augeri, Bill Champlin och nämnde Kimball kompades på ett fullkomligt superlysande sätt av ett gäng svenskar som rockade å solade som de inte gjort annat än att fylla konsertarenor. Som sagt öroncelibat i ett par dagar framåt…..wow!
uppsjungning…
Tar mödosamt fram skurkäppen…kikar på den lite, tar ett beslut!…fram med eltejpen, tejpa fast diskborsten på skaftet till skurkäppen, å vips blev det ett mick-stativ, vänder skurhinken upp å ner, leker med eltejpen över den oxå så den blir rockigt svart å vips så fick man en förstärkare…skruvar upp stereon på rockigt bra volym å släpper loss monstret i mig! Låter som man snart är redo för rockpartaj i Lycksele imorgon….let there be ROCK!!!
fjäder….
Alla sinnen blev direkt lika fjäderlätta som Pamela Andersons bikini i baywatch. Mitt inre tryck lättade som en zeppelinare med supervätgas i tankarna.. som jag trånat å väntat å längtat efter denna underbara uppenbarelse…allt tid som sammet nu då väntans tid äntligen är tid….min längtan började ta fart redan på söndagen och tilltog i styrka desto fler dagar som passerade mig revy…nu då känslan av fullkomlighet är mig åter så förstår jag inte att jag tvekat att få uteruppleva den igen…kändes avlägset, ouppnåligt men nu baske mig så känner jag frihetens vingar slå mot mig igen…lycka är en fungerande mage å än större lycka är då innandömet funkar så till vida att man törs släppa väder igen….halleluja moment….
Gladiator….
Du är gasolen i min brännare, plånet på min tändsticka, urverket som får min klocka att ticka. Din godhet översvallar mitt sinne och jag kan inte stå emot dina vidunderliga naturkrafter. …håret på armarna reser sig var gång jag berör dig, du skänker mig svalka och en strid ström av känslor växer likt gröna alger på östersjön vid blotta tanken på dig….tar dig i mina händer och min blick fastnar på ditt perfekta utseende, ett leende sprider sig över läpparna när jag så till sist tar dig i ett gladiatorgrepp i mina händer….längtan är över, nu äre bara till att inmundiga dig och ta emot dina smaker underbara pilsner……
Tarzan
Har sett tecken på att mitt liv måste börja ta en ny riktning. Celibat är nog en utväg ur det hela. En avhållsamhet som kommer få mig gråta krokodiltårar och få sinnet att bli ursinnigt…Genom att ta emot allt gott som du har medfört så har jag växt ur kostymen lite, har utvecklats och frodats och njutit av att skörda dina frukter…att utvecklas så mycket på så kort tid medför dock vissa besvär, framförallt klädkontot blir överbelastat likt grekiska övärldens ekonomi…kliver även denna dag in i mitt självvalda celibat och hoppas snart hitta formeln att forma mina tankar på ett sätt som Tarzan fångar sin lian på jakt efter sin Jane som i sin tur kafferepar i okänd oas…solen kommer fortsätta gå upp även imorgon även om det kommer ta en stund extra innan jag märker det. Ögonen kommer vara lite tröttare bara av vetskapen att vi inte finns på samma sätt längre, tog ett ödmjukt och långt farväl av dig nyss och kikar trånande på mina nyinköpta byxor som väntar på mig, en väntan och längtan som är ömsesidig. Har gett mig den på att få känna ditt tyg mot min hud så därför har jag valt denna väg i avhållsamhetens namn…inget mer gofika på det underbara lokala konditoriet alltså, äre celibat så är det, å har man med vilje köpt för små byxor så får man stå sitt kast….än fast det smärtar i hjärtat….
relaxerat….
Står ödmjuk och stark inför uppgiften. Har dragit och funnit andan så hjärtats slag kraftigt fått pulsera runt arbetarblodet i mina ådror. Armarna kommer hänga slappt och likgiltigt utmed kroppens pompösa sida medans mina spiror till ben stadigt ska vara sysslolösa och samla energi tills de känner sig redo för något annat…huvudets rena sunda tankar ska bli lika fagra som snövits vita nattsärk (?)…känner mig redo för uppgiften att fånga ledigheten på ett sanslöst rogivande sätt den kommande ledigveckan och luften i mina lungor ska andas frihetens syremolekyler the whole week long
Timglas….
Blev ett gammalt inlägg idag från bloggens början…
Hon sprang som aldrig förr, hårsvallet som prydde hennes huvud fladdrade dels för farten hon uppnått, dels för vinden. Hon hade puls överallt i hennes framåtsträvande kropp. Kastade blickar till höger och vänster, framåt och bakåt. Vart var hon? Rädslan grep tag i henne igen med en kraft som fick hennes muskulatur i benen att börja stelna och bli till kramp…hon hade inte tid för det, det visste hon, tiden rann ut alltför fort som sanden i ett timglas som mäter sekunder. Kvinnan var i 45-års åldern och hennes tid på jorden räckte inte till kändes det som. Hon hade varit jagad i en knappa femton minuter och hennes krafter började sina ordentligt. Svetten kom fram på hennes panna och hon var hetare inombords än en masugn på Olofsfors Bruk då det begav sig. Hur kunde det bli så här, var felet hennes? Bara hon kom fram förbi nästa mörka cykeltunnel så kände hon att hon kanske skulle klara sig även denna dag. Det hade hänt alltför ofta och hade bara sig själv att skylla då orsakerna var så tydliga. För många sena nätter på rad, för mycket val att göra och för lite tid. Kvinnan var effektiv men inte på ett sätt som var bra. Viljan att göra saker var stor men inte ordningssinnet, det var så lätt att glömma bort det som var viktigt mitt i alla göromål….hon närmade sig den obelysta cykeltunneln med en fart som mattats betänkligt, tankarna var kaos," måtte jag klara det" svepte in i mörkret då ljudet från gatan framför henne träffade henne och nästan fick henne att tappa balansen. Känslan i kvinnans inre vände från rädsla till lycka i ett nafs. Hon uppfattade ljudet på ett annat sätt än vad många andra skulle göra i samma situation, för henne så var det räddningen. Bromsarna som gnisslade lite för att sedan tystna totalt och sedan bli till ett ljudligt pys då trycket släppte från dörrarnas låsning ….hon skulle hinna med bussen även idag, ett stort leende spred sig över det svettporlande ansiktet men ilskan över att åter glömt ställa alarmet skulle förfölja henne under resten av dagen. "Gör om gör rätt"sa hon till sig själv när hon slog sig ner i morgonbussens alltför varma säte, detta skulle vara den sista försovningen på länge…..fast det hade kvinnan sagt även dagen före….
Spänner musklerna……
Så möttes våra vägar åter, din tog slut och min började. Du svassade med små små taniga ben runt mig där jag var, kikade på dig med skräckblandad förtjusning, hann tänka både vackra å hemska tankar. Min inre oro undrade vart du varit någonstans, undrade ifall du satt tänderna i något du skulle ge blanka baljan i…drog mig medvetet från dig och ditt nätta fast påflugna sätt, jag ville inte ha med dig alls att göra men vad kunde väl du veta om det. Jag försökte med enbart tankekraft få dig att avyttra dig från mina perimetrar, få dig att fly. Din mottaglighet för mina tysta hot verkade dock inte finnas. Dina ögon var ju så oskyldiga men ditt rykte förekommer dig alltid så jag är inte sämre än att se igenom dem, se dess sattyg och elände. Konfererade tyst i mitt sinne om hur jag skulle gå tillväga med dig och kom snart överens med mig själv om ett slutgiltigt svar. Du skulle väck, passera revy, vika hädan, glida över stupet, ramla från pinnen, du skulle kort och gott sluta andas! Tog mod till mig och sa högt till dig på skarpen ”jasså , är du här å stör nu igen?” ….du la snabbt benen på ryggen och jag kunde således krypa ner från mitt soffhörn där jag tryckte….gick med hårda och bestämda steg på golvet som svarade med bastanta förstärkta ekon av min tyngd…snabbt öppnades en skåplucka och lika snabbt apterade jag verktyget som till slut skulle göra min tillvaro så mycket behagligare…tog inte mer än en kvart innan du du satt där du skulle….i fällan! …blir lika förvånad å skrämd över vad jag kan göra med saker som inte tilltalar mig men är man man så är man! Råttjäkel!…
toppformad….
Hon var som en persiljesmörsindränkt lövbit för mina sinnen. Hennes glada sätt tog mig bokstavligt talat på sängen. Kroppsspråket hon sände mig virvlade upp en tornado som skulle skrämma växthuseffekten på flykten. Tänk att ett återseende kan väcka till och med det vissnaste löv till liv igen, en härlig känsla att få uppskattning på ens enkla sätt att vara människa. Hon la sig direkt på min arm som verkade skänka henne trygghet, äntligen någon som begriper sig på vad trygghet är i sin mest enkla form. När så väl lugnet åter lagt sig så lydde hon mina minsta vinkar, hon dansade, ålade och grät på mina distinkta uppfostrande ordrar, det är verkligen härligt med sån respons, det handlar nog mycket om vad man som alfahanne kan locka med också. Verkar som att man har ett ganska brett register att komma med också…iallafall ur en hunds perspektiv. ..
Senaste kommentarerna