Vad har jag i tankarna tro?…sitter å filurar å funderar fram å tillbaka som en viss professor Baltazar…vad än som finns i tanken så får det mig inte att gå framåt…är kvar på samma ställe helt enkelt….gått in i de minsta beståndsdelarna för att finna svar på gåtan som gäckat mig men kammat noll, ända tills idag dvs…det visade sig vara rost i bensintanken till kära moppen..så nu hoppas jag det är färdiggäckat för ett tag framåt hoppas jag å tankarna kan åter få ströva fritt i mopedfart framåt..

Vem är du härliga kvinna som alltid visar omsorg och omtanke? Även mina blommor uppskattar dig  likväl gardinerna och den ibland odiskade disken..outröttligt går du an som om du vore född ur hälsokällan nere i Ramlösa!…du är ett enastående exemplar av enastående kjolstyg..tack kära mor å grattis på din dag…middag imorgon..sonen bjuder!

Med hjärtat slåendes som en gong-gong vid boxningsringen så står jag förundrad tyst och stilla och betraktar mitt eget tillkortakommande…vad gör jag som inte är rätt tro..Felsökningscentrat uppe i skallen börjar få lite ont om ideer och tom lusten börjar tryta…du som jag åtrått så och vurmat över börjar så smått att gå mig på nerverna..vårt förhållande behöver kärlek och den ska inte bara komma från ett håll utan vara okontrollerat dubbelriktad…våga tro brukar vara ännu ett motto jag lever efter men även det mantrat börjar bli naggat i kanten…börja visa respekt å nallta love and understanding annars låter jag dig bara passera revy i mitt liv, moppejäkel!!!

 Dina dofter är mitt opiat, mitt sinne blir lungt av bara din blotta närvaro..än fast du är mig tjurig ibland så är ditt anlete en tjusning att beskåda..dina yttre gåvor är mig lika kära som kalaspuffar i mjölk…du har sannerligen satt djupa veck i min panna under våren då du inte på något sätt varit medgörlig, du har för mig ännu inga ålderskrämpor och kan enligt mig inte skylla på det, det är inget som du gör, men ville bara yppa det offentligt…vi har haft duster vi två på slutet som jag inte i min fantasi ens kunde eller ville fantisera om under vår inkörningsperiod som varit ack så klanderfri…skadorna som du råkat åsamka mig är självförvållade och du står inte att skylla…sent under gårdagskvällen så började du visa små tecken på medgörlighet, min tillvaro började få snurr, så även din…otaliga timmars diskussioner och exkursioner i dig har magiskt nog gett resultat…din motor brummar igen och nya delar till dig äro beställda…vill hem och vrida titt gasreglage till botten igen och bara känna vinden å hastigheten framåt bringa frid till mitt hjärta igen lilla moppo…

 Gör man gott så får man gott!…brukar leva efter den devisen. Brukar heller inte behandla andra som gör mig tokigt lika illa…Brukar också fundera över hur andra ser på saker och tänka mig in i varför de tycker si och så och därigenom försöka förstå deras tankesätt istället för att "vinna" diskussioner…Tydligen så har jag inte varit någon bra förebild på slutet för jag drabbades av en nitisk besiktningskvinna under min årliga kontroll…nedslag som passerade revy förra året kom från tomma intet att bli till ombesiktningsobjekt, som tex svårläst reg-skylt, diffus ljusbild samt positionslykta…de övriga felen säger jag inte så mycket om för de var säkert berättigade..nåja, solen gick upp även denna dag, bara till att fortsätta å försöka göra ännu godare gärningar och hoppas på snar bättring…

 Med svetten rinnandes som themsen från pannan så försöker jag tänka positiva tankar..en del av mitt hjärta känns oerhört sårbart för vad som komma ska..tankarna irrar och söker lösningar som kan komma att behövas…känslostormens vindar blåser kalla likt polarvindar då jag tänker positivt och varma som saharas öken ifall jag tänker positivt istället…minns med glädje alla stunder vi haft tillsammans å vill ännu inte att de stunderna ska vara förbi…du skiner alltid upp och välkomnar mig var dag vi möts, du öppnar dina dörrar och blottar ditt inre för mig och jag bara njuter…hoppas nu bara att ingen tisdagsångest vilar över din eventuella baneman/kvinna….hoppas du mår allra bäst idag kära Cruiser…mot övik å besiktning mao…

 Högt upp i halsgropen gör det sig påmind, hur i all världens dagar har det krånglat sig dit? Åminner mig de dagar när det stillsamt gjorde sitt enträgna göra lite längre ner i min kropp…hjärtat har alltså gjort en liten rundtur…benen känns även lite vilsna, de svävar som lite lätt utanför deras vanliga upptagningsområde…det är egentligen bara jag själv som orörlig ser på medans en del av mina lemmar gjort nåt slags kupp…munnen lyder ännu under min regim och kippar andlöst efter syre som i sin tur ska gjuta nytt mod till den också lojala lungan….krampen i benen strider tappert likt Napoleon men det enträgna motanfallet från mina än så länge alltför syrefattiga muskler kommer att segra, så vet jag att det brukar sluta förut om åren…då är alltså första 7.5:an snart till ända för i år och än en gång gjorde jag det troligast med livet i behåll om än vissa organ verkar ha svårt att hitta hem igen…

 Mitt hjärta accelererade snabbt upp till expressfart….kunde detta verkligen vara sant?..smög lite försiktigt fram, tassandes på tårna…ville ju så gärna detta….kan något som man så hett eftertraktar å sucktar efter verkligen knacka på bara så där???..snart skulle svaret komma…drog efter andan samtidigt som min hand tog tag i anledningen till mina våndor…greppade sakta efter dess struktur och vred den mot mig…tjohooo, det var du som äntligen funnit mig igen, ditt anlete stirrade kraftfullt mot mig och visade över 30 grader…tack celcius för att du hjälper mig gradera sommarens skönhet…

 Vrider å vänder, nästan så man irrar vilse med alla ord man vill använda…blir samtidigt sur å lite förbaskad på hur alla rekryterare kräver cv:s å en massa meritförteckningar som ska framkalla nån sorts dragningskraft för den sökande…allt handlar om individen, tror att den bäst lämpade för vissa jobb flrsvinner i alla papper å meriter som inte duger, allt handlar om kemi för mig..den bäste, låt oss säga säljaren, är en person som inte jobbar som säljare utan verkar någon helt annanstans, å i detta fallet inom sågverksindustrin, men känner att jag inte kommer att nå fram som jag vill med mina papper å ansökningar…men men skam den som ger sig. ..att komma med en massa grejer å handlingar som utspelade sig i forntiden känns bara löjligt, det är nuet som räknas å den inre motivationen som får ens tändstift att tända som spelar roll…nåja nog om detta…wish me luck…

 Så sågs vi till sist igen…en åtrå lika stor som brödet efter korven…har försökt hitta tillbaka till vad vi en gång var, till vad vi en gång stod för men du har varit svårtillgänglig och inte varit din rätta natur…dina vägar är många och en del av dem är fortfarande oupptäckta…har förvillat mig fler än en gång i din skönhet och prakt…du har löst många av livets gåtor för mig då vi brukade varandra som mest…du släpper ifrån dig så mycket dofter och än fler synintryck än vad en karlsloks ögon kan tåla…nu nöter jag än en gång efter dina smäckra leder som nyligt tinat fram och det du ska hjälpa mig med i år är en trvselvikt på under ett visst tal så jag antar vi kommer att gång dras med varandra många sköna stunder framgent….du ska få mig kippa efter andan som aldrig förr mitt hjärtas flox…en motionsslinga vackrare än allt smör i småland…..