…ernie…

Det började med ett litet stick, sedan kom svullnaden å därefter sprack min fasad i tusen delar, vad var det som kom sipprande ut från mitt inre tro?…ut kom en riktig svensk underbar å varm å ohjärtlig avundsjuka, klemade sig fast som chokladpudding som vore för lite vispad på min muskellösa vita kropp…eller avundsjuka ?..fick nog mer prestationsångest!..lovade ett Ernst-inlägg idag till Margaretas ära å har funnit mig grubblande genom natten. ”Vad kan man hitta på för positivt att skriva om en sådan underbar karl tro?” Jaa, sannerligen ett huvudbry, sedan slog det mig…tänk ifall 50% av alla karlar vore lite mer Ernstiga, det skulle betyda att de fanns i alla samhällsväsen och som en följd av detta så vore nog alla grusvägar asfalterade å superrena från småskräp, allt för att skydda småfossarna på alla Ernstar som sprang å ”tickade” igång av alla ljuvliga kulörer som finns efter våra svenska sommarvägar. Tyvärr så finns det då en obalans i detta, tänk på alla ”Ernies” som jobbar inom stenskottslagning av bilrutor. Fast då vore de säkert lyckliga över att själva få skapa just sin egen speciella spricka med oväntade inslag, som tex inlaminerade persiljeblad i tex alla Saabars högra sidorutor medans det vänstra innehöll primörer från vattenriket..kanske lite gröna alger med inslag av smultron? Alltid finns det nåt som de skulle ticka igång på…ger mig där, finns oändligt att skriva om våran exotiske gullponke nr 1..förresten i Spanien skulle han heta Ernesto, i Kina Eensite å i USA Ernie…kärt barn har många namn…tickar igång på det ;-)…Jörgen är multinationellt så jag blir bara George wherever and all over…sex dagar kvar till avsnitt tre…tjohooo…trevlig dag på alla!