Det var ett tag sedan men nu var det som dags igen…
…likt en hundvalp så väntade du med en viftande svans där jag lämnade dig. Med en dragningskraft som om du vore en linbanekabyss så visste du att jag skulle komma dig nära igen. En oemotståndlig kraft som inte syns men ändå är så graverande närvarande verkar prägla det band vi har mellan oss. Ett band som är lika elastiskt som den finaste resåren i märkeskalsonger. Min längtan är nog i sanning inte lika stor som din men ändå så visste jag att tid inte är ett hinder då det gäller oss, vi är förmer liksom… Att se dig trofast stå stadig på dina fundament var inte förvånande för jag vet ju så väl att du står pall för det mesta…allt från devalveringar till bränder och lågkonjunkturer klarar du med lätthet av.. Men redan nu så blickar jag framåt mot nästa tillfälle då vi skiljs åt i fyra veckor igen, semestern är inget som jag någonsin kommer att överge för dig, min härliga drömfabrik…
Senaste kommentarerna