Peters Pet Peeves

 Tjena bloggosfären. Jag har inte skrivit någonting på ett tag eftersom det har varit distriktsårskonferensplanering i distriktet och jag har haft händerna fulla med det. Men nu sitter jag på konferensen.

Den tidigare ordföranden, Nils Larsson, har avgått och härmed riktas ett tack från oss till honom för den här tiden.

Den nya ordföranden heter Ida Lundström, och jag och SSU Umeå vill önska henne lycka till och hoppas att vårt samarbete med henne och distriktet inför valet kommer att vara givande och fantastiskt.

SSU Umeå och SSU Västerbotten kommer att behöva jobba ihop för att vinna valet, och det skall vi göra!

Ha en trevlig dag!

 Okej, jag kommer att säga någonting nu som kanske inte alla mina partikamrater ställer upp på. Därför går jag nu ut och säger att detta är min egen personliga åsikt. Detta är en känslig fråga, det vet jag om. Men detta är min egen blogg, och jag skriver vad jag vill.

Att SVT, UR och SR får sin finansiering från oss, vi som tittar, är helt nödvändigt för att nyhetsrapporteringen och allt annat skall vara så neutralt som det bara är möjligt. Dessutom är det en säkerhet mot Public Service skulle börja visa värdelösa program i stil med de som reklam-TV manglar ut (att man kallar "Världens 10 fetaste bombplan" eller "Tyrannosaurus Sex" för vetenskaps-TV gör att jag dör en smula inombords) för att tillfredsställa sina finansiärer.

Däremot är det ett faktum att de allra flesta svenskar med stadig inkomst äger en TV med antennmottagare. Det är inte längre som det var på 50-talet, att det var en i kvarteret som hade en. Då var det åtminstone på ytan logiskt att de som inte hade någon TV skulle slippa betala. 

Idag sitter vi alltså med en institution som har TV-spioner som skall lista ut om personen de besöker har en TV eller ej. Sannolikt är att hen som de ringer på hos faktiskt har en, så det handlar mest om att försöka få denna person att på något sätt avslöja sig eller på annat sätt hitta bevis för att hen äger en TV och därför bör betala. Är detta rimligt?

För en person med fast och stadig inkomst är det förhållandevis lätt att hosta upp en dryg hundring i månaden. Men hur är det med alla de som t ex pluggar eller är arbetslösa? För oss rör det sig om en betydande del av månadens utgifter. En hundring för en student sabbar dess ekonomi lika mycket som 800 i månaden för två fast arbetande personer i samma hushåll som tjänar kring 25.000. It makes no sense.

Av dessa två skäl, anser jag att TV-licensen borde vara progressiv, alltså en procentsats (hur mycket låter jag vara osagt) av ens inkomst. Den borde också administreras genom Skatteverket. Dessutom skall det antas att man har TV, och om man verkligen inte har det får man bevisa att det är så. Då kan man skicka ut inspektörer.

En stenrik bankdirektör skulle då få betala betydligt mer, medan de utan inkomst skulle slippa. Det tycker jag är ett mycket schysstare system. Dessutom inbillar jag mig att fusket skulle minska då det är ett större projekt att skicka in formulär än att låta bli att öppna dörren när någon ringer på om man inte har råd att betala sin licens.

Men får då inte staten för stort inflytande över TV-utbudet? Nej, varför skulle den det? Det funkar ju alldeles utmärkt för kyrkan! Vi betalar ju kyrkoskatt via Skatteverket!

Tänk på det en smula. Nu skall jag sova en stund. 

Väl mött!

PS: Det finns säkert något argument för att ha kvar detta system, och jag skulle älska att höra dem. Kommentera om du har bättre koll än jag!

 Hej bloggosfären. Jag har inte hört av mig på en vecka nu, men läser man min disclaimer så vet man att jag inte kommer att ha något dåligt samvete över det. 

Dagens inlägg kommer att ta avstamp i en debattartikel skriven i gårdagens aftonblad. 

I artikeln menar debattörerna att om vi, de rödgröna vinner valet, kommer Vänsterpartiet sannolikt att få ministerposter. Fair enough, så långt har de rätt. Utifrån detta faktum antar de att Sverige, som ett resultat av detta, kommer att bli Nordkorea.

Allvarligt talat. Är det verkligen meningen att vi skall ställa upp på den här löjeväckande ursäkten till politisk debatt? Ville vi slå hål på den här argumentationen hade det inte varit särskilt svårt. Nordkorea har inte mer gemensamt med socialism (enligt någon definition av någon vettig politisk tänkare) än en trave symboler. Vi som faktiskt bekänner oss till någon form av socialism, som faktiskt läst de texter som t ex Vänsterpartiets partiprogram tar avstamp i, skulle kunna rensa ut detta resonemang medelst sunt förnuft, statistik och ordentligt med referenser.

Men vi har problem om vi skulle engagera oss i denna debatt. Dels legitimerar vi denna typ av argument genom att bemöta dem. Detta tänkande är ett resultat av att vi väljer att vara mer moraliskt ansvarstagande än borgarna.

Vi kanske skall sätta hårt mot hårt! Vi kan också vara svepande, köra guilt-by-association-tekniker, ägna oss åt personangrepp och spela deras spel. För det finns även högerregeringar som är vansinniga. Jag gör ett försök. Feel free att ta mina idéer!

1. Skulle borgarna vinna valet skulle vi få en taliban som socialminister! (Denna debattartikel skulle kunna grundas i att KD vill att Sverige skall ta hänsyn till religiösa värderingar, precis som talibanerna)

2. Skulle borgarna vinna valet skulle vi få Pinochet i regeringen! (Här skulle man kunna grunda sin argumentation på att han minsann kallade sig liberal, precis som Folkpartiet och Centern)

3. Centerpartiet är nazister! (Bondeförbundet hade tendenser ditåt under trettiotalet)

4. Filippa Reinfeldt har köpt en jättedyr PS3:a! (Det här hade kanske inte sant, men det kanske inte spelar någon roll. Och det har hon säkert gjort ändå, till sina ungar iallafall. En sådan motsvarar någorlunda en röd handväska från Louis Vuitton tror jag)

5. Eskil Erlandsson gör onämnbara saker med djur! (Okej, lite långsökt, men jag har sett ett youtubeklipp som åtminstone antyder det)

Borgare: Vill ni ha en sådan här debatt? På riktigt? Tycker ni att detta gynnar det politiska klimatet i Sverige?

I Edward Riedls inlägg om hur borgerskapet lattjar med siffror, gör han sig skyldig till Pet Peeve 5. Han menar att vi röda alltid säger att arbetslösheten i Sverige blott och bart är borgarnas fel, medan den eftertänksamma och sympatiska borgerligheten vet att arbetslösheten har med finanskrisen att göra. 

Jag är av uppfattningen att detta inte är sanningen. Jag är av uppfattningen att vi visst säger, gång på gång dessutom, att det faktiskt är finanskrisen som skapar arbetslösheten. Man måste vara fruktansvärt urblåst och naiv om man under kapitalism tror att politiker och politiska beslut ensamt kan påverka arbetslösheten. Jag vet att Riedl vet detta, och att han vet att Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson också är medvetna om detta faktum. För han kan väl inte för sitt liv tro att de partier som faktiskt nu representerar minst halva den röstberättigade befolkningen skulle välja spånpråmar till att utmana Sveriges statsminister och hans anhang på debatt.

Frågan är inte om arbetslösheten skulle existerat under en sosseregering eller inte! Frågan är vad man väljer att göra för att a) stävja den, och b) vad man gör för att de som hamnat i den situationen inte skall behöva må skitdåligt!

på a) är borgarnas recept att sänka skatter för de som jobbar, för att få människor att söka de jobb som finns (antar jag), och att sänka arbetsgivaravgifterna (alltså sänka vår lön) för att det skall vara billigare att anställa. Samtidigt, eftersom intäkterna till offentliga sektorn minskar, måste man skära i den.

Det rödgröna alternativet på a) är att investera i utbildning för att anpassa kompetensen hos de som söker jobb till de växande branscherna, investera i offentlig sektor för att utöka andelen jobb i den och för att minska kostnaderna i samhället på sikt (exempelvis kan man tänka sig att fluortanten gjorde att vår generation har bättre tänder än någon annan och det borde minska kostnaderna för tandläkarbesök exempelvis, men det sker kanske på 20 års sikt) , och investera i forskning och utveckling för att hitta nya branscher att anställa folk i. Det är det andra alternativet. Baksidan är att man nog inte kan sänka skatterna särskilt mycket, och att de som är rikast kommer sannolikt få betala mer.

På b) är borgarnas alternativ att de faktiskt skall må skitdåligt. Det är ju trots allt deras eget fel att de är arbetslösa (notera detta; det är alltså inte finanskrisen after all!). De är lata, de är dryga, de kostar massor med pengar. Sänk dem ordentligt så att de är beredda att bli behandlade hur som helst för att kunna ha råd med dagstidningen att sova under, då jävlar skall ni få se på hungriga vargar och se hur bra de jagar!

Det rödgröna alternativet är istället att erkänna att det faktiskt inte är de arbetslösas fel att de är arbetslösa, det är på grund av finanskrisen. Därför är det orättvist att de skall behöva betala för pengahungriga pampars vettvilliga girighet. Därför vill vi inte tvinga folk att flytta från hus och hem för att flippa burgare i Flen på 20% eller få långtidssjuka att begå självmord. Detta är en kris som de rika orsakat och därför är det inte mer än rätt att det är de rika som skall betala notan, inte de som plågats redan.

Dessa är alternativen som vi skall debattera. Jag vet att finanskrisen är en situation som uppkommit utanför Reinfeldts maktsfär (tacka fan för det) och att den skulle drabba oss om vi var i regeringsställning också. Sluta upp med det, lyssna på varandra! Förklara varför det ena alternativet är bättre än det andra istället.

Finanskrisen är spelplanen, nu gäller det att hitta strategier för att klara av den. Ni har era pjäser på plats och vi har våra. Metadiskussionen där borgare som Riedl anklagar oss för att ignorera spelplanen är orimlig och korkad. Sluta upp med det, och låt matchen börja på riktigt!

För några månader trillade jag över dessa killar på youtube. 

Mycket nöje!

 Gårdagens partiledardebatt var ovanligt trevlig att lyssna på. Det verkar som om Göran Hägglund med flera verkligen läst min blogg och tagit till sig det jag skrev efter den första debatten, vilket givetvis gläder mig. Det går inte att bortförklara Ohlys vassa formuleringar och raka sätt med att han har "dålig demokratisyn" längre, och jag är glad att jag kunnat uppmärksamma de borgerliga partiledarna om detta. Ehm.

Däremot finns det tydligen andra människor som inte är lika nöjda med debatten. Jag lyssnar just nu på svensk demokratis lysande fyr i etern, Ring P1, och många som ringer in tycker att endera partiet eller gruppen inte svarade på dittan eller dattan. "Hur skall de rödgröna göra med skatterna?", "Varför svarar inte borgarna på hur vi skall lösa ungdomsarbetslösheten" etcetera. Detta hör man även mitt i debatten, lustigt nog. Jag får ibland en känsla av att ingen faktiskt lyssnar på den andra sidan överhuvudtaget. Jo, borgarna gav visst besked om hur de vill stoppa ungdomsarbetslösheten. De gjorde faktiskt det. De vill att ungdomar skall reas ut till vem som helst. Det är ett värdelöst svar, men det är ett svar som går att bemöta på riktigt. Man kan inte som replik på denna kommentar säga "ni har fortfarande inte besvarat min fråga" när de faktiskt gjort det. Ta bollen, låtsas inte som om att den inte existerar!

Av alla som var där, var programledarna själva enskilt värst på den här punkten. De ville pressa oppositionen på hur mycket skatterna skall höjas, varpå alla partier svarade att de faktiskt inte vet i kronor och ören eftersom deras vårbudgetmotion ännu inte är lagd, men att det är de rika som kommer att få höjd skatt och inte de fattiga. Vänsterpartiet sade för övrigt att hälften av Sveriges befolkning skulle få mer i plånboken med Vänsterns skattesystem enligt Riksdagens utredningsinstitut. Dessutom tillade Sahlin att vi skall sänka skatten för pensionärer. Då svarar programledarna att de vill ha höjningarna i kronor och ören. Det var precis som om de slutade att lyssna på sammanhängande meningar vid ganska många tillfällen och endast var intresserade av siffror. 

För verkligheten är att men kan få ut ganska mycket information av dessa svar.  Vi vet att de som kommer att få höjda skatter är de rikaste i Sverige, alltså de som fått hälften av sittande regerings skattesänkningar. Vi vet att pensionärerna kommer att få sänkt skatt, eftersom att de arbetande har dragit ifrån ekonomiskt och att pension faktiskt är försenat arbete. Vi vet att skattesystemet är under utveckling av de rödgröna och de kommer lämna ett förslag i april. Vi vet också att om Vänstern får som de vill kommer den fattigaste hälften av svenskarna att tjäna på skattesystemet. Vi kan alltså förstå att progressiviteten i skattesystemet kommer att öka och att rättvisa och solidaritet ligger i fokus och kronorna och örena kommer i april. Vad är otydligt?

Jag vill gissa att man säger så då man inte förstått vad som sagts eller då man inte har något svar alls att komma med. Jag hoppas att vi väljare verkligen ser igenom denna pseudoretoriska rökridå för att se vad som finns på andra sidan: en önskan hos frågeställaren att vara hemma och kolla på TV istället för att vara på någon tråkig debatt. 

 Hah, jag lyssnar just nu på Plånboken i P1. Tydligen finns det något företag i London som har som idé att man kan betala andra personer för att de skall vara trogna sina partners, så att man själv kan vänsterprassla. Det här kallas för otrohetskompensation. Enligt dem är denna idé lika korkad som klimatkompensation, det vill säga att man planterar ett par träd när man skall flyga jorden runt. 

För verkligheten är att vi inte kommer att lösa någon klimatkris genom att du och jag skall handla mer ekologiskt/rättvist/andra coola märkningar, förrän de har blivit billigare än sina miljövidriga alternativ. 

Annars är det helt enkelt mellanskiktare och Blondinbellas kompisar som kan köpa sig sitt goda samvete. Vi utan ordentliga jobb/som pluggar har varken lust eller råd att betala flera tiotals procent mer för matkassen. 

Den enda kvarstående effekten av alla dessa märkningar är att det dåliga samvetet blir ojämnt fördelat mellan samhällsklasserna. Folk med mycket pengar kan köpa ekologiska grejer och vara nöjda med sig själva när de sitter på sitt Jumbojet till solen och värmen, medan de med lite pengar skall jävlar veta att klimatkrisen är deras fel när de inte köper ekologisk mjölk.

Och detta blir än mer vansinnigt då man inser att den internationella trenden är att ju mer pengar du har, desto mer skit släpper du ut. Du kör större bilar, värmer upp ett större hus, äter mer kött och flyger omkring mer. Ändå är det fattiga man beskyller. Om inte fattiga svenskar som inte kan köpa allt ekologiskt, så fattiga folk som kineser som vill äga en bil för en gångs skull.

Att världen snart kokar över är inte vårt fel.

En byråkrat, i ordets rätta bemärkelse, såsom Weber definierade den, är en opersonlig myndighetsutövare som likabehandlar alla människor. Det finns en massa regler och praxis för att säkerställa rättsäkerheten. Allt detta är ju bra och positivt. Vi vill inte ha ett samhälle där det offentliga behandlar människor olika.

Risken finns att medlet för att åstadkomma denna opersonliga likabehandling, alltså regler och praxis och lagstiftning, blir målet med arbetet. Med utgångspunkt i detta resonemang, hur i hela friden kan CSN motivera sitt studieförsäkransförfarande?

För alla er som inte pluggat nyligen, går det till på följande vis om du vill ha pengar för dina studier: Sök en kurs (detta görs flera månader innan du börjar). Vi säger att du skall börja på hösten. Då söker du alltså i mars. I juli får du besked om du kommit in eller ej. Har du kommit in, måste du tacka ja. Sedan måste du vända dig till CSN för att fylla i en blankett, där du skriver vad du skall läsa och i vilken hastighet.

För att du skall få dina pengar måste två saker ha hänt. Den första händelsen som måste ha inträffat är att du skall närvara på ett särskilt pass som finns på alla kurser; registreringen. Då står en lärare och ropar upp alla och skriver små saker på ett papper. Denna information skall sedan skickas in till någon del av staten för att institutionen skall få sina pengar och för att CSN skall se att du inte sugits in i ett svart hål utan fortfarande upprätthåller din existens.

Det andra som måste hända är något mer ologiskt. Du får hem ett brev i brevlådan från CSN, där det står att du lovar på heder och samvete att du verkligen studerar. På heder och samvete. Det brevet är det då meningen att du skall skriva under och skicka in. Vad händer med det brevet sedan?

Jag kan för mitt liv inte begripa varför jag skall skicka in min studieförsäkran. Om man har ljugit i sin ansökan kan man väl ljuga i sin studieförsäkran, eller? Och är det vanligt att folk dyker upp på registreringen, som har tackat ja till kursen,  som inte har tänkt att läsa den? Och stoppar man denna person genom att säga att "Meen! Du har ju lovat!". Vilket problem är det som man försöker förhindra?

Dessutom, om det visar sig att du snuvat CSN på pengar, är det ju en smal sak att faktiskt kräva tillbaka dem. Om du inte har någon närvaro och om du inte har några resultat att visa upp är det väl rimligt att anta att du inte läst kursen, och då skall du heller inte ha studiebidrag eller dito lån. 

Säg att vi har en kvarts miljon studenter i Sverige just nu. Fram till för ett par år sedan kunde man inte lösa detta via internet. Bara den korrespondensen måste ju kosta 7-10 kr två vägar, per person, vilket då innebär 2-2,5 miljoner kronor! Finns det ingenting roligare vi kan göra för de pengarna? Vi kan köpa 5 miljoner Bugg istället för att skicka brev kors och tvärs helt i onödan.

Här har verkligen medel blivit mål. Varför är det så här?

/rant over

 Hallå, 

I onsdags körde jag, mor och far hem en bil som min bror i Piteå lånat. Det är en ganska lång resa, och jag och far delade en bil. Både jag och han lyssnar mycket på P1, och vi hade hoppats på ett uppfriskade Ring P1. Tyvärr var det istållet en av de tråkigaste produktioner som svensk Public Service någonsin sänt; partiledardebatten. 

Tre timmar siffermanglande. Sahlin pratar siffror och Reinfeldt svarar i siffror. En sak är säker; jag är inte avundsjuk på de stackarna som sitter i riksdagen. Tänk att behöva lyssna på sådana sömnpiller dagarna i ända. Ingenting nytt sägs (ja, nu är visserligen moderaterna för könskvotering i bolagsstyrelser, men det var de inte under debatten, så det blir ett annat inlägg).

Färgen i dessa debatter kommer inte från statsministerkandidaterna. Jag antar att det finns politiska skäl till att det blir så, de måste hålla ihop sina regeringsalternativ och inte glida så långt utanför ramen. 

Därför är det de små partiernas företrädare, som ligger lite på gränsen, som kan (och måste) ta ut svängarna mera, helt enkelt för att hålla sig kvar. Denna tendens har vi sett i KD under en lång tid, som numera gör vad som helst för röster, exempelvis i somras när Hägglund begav sig in och började prata kultur, någonting han bevisligen inte har en aning om. Men underhållande är det!

Jag vet inte hur borgare tänker. De kanske ser hans parti som en tillgång, vad vet jag. Men en sak som är säker, det är att vi inte ger cred nog till vårt eget småparti, vänstern och Lars Ohly. Han är den enda från oss som är kapabel att prata värderingar. Han ställer raka frågor och svarar rakt.

Jag rekommenderar också att ni lyssnar på debatten framöver och räknar hur många frågor han ställer som får ett vettigt svar. Han får endast höra, i första debatten mest från KD och C, att han har en vidrig demokratisyn och därför implicit är diskvalificerad från debatten.

Jag begriper att Sahlin inte har svängrummet att jobba på det viset. Men vi som sossar måste ta till vara vänsterns möjligheter att vara ideologiska, och stå upp för dem när de blir angripna av osakliga skäl. 

Historien i korta drag, som jag förstått den: Kommunens IT-avdelning upptäckte att en stor del av trafiken i Umeås kommunala nätverk härstammade från Hamnmagasinet, närmare bestämt från hethanes lokaler. Hethane är bland annat ansvariga för utsändningen av Ume-TV, vår lokala TV-kanal. Polisen tillkallades och tog alla datorer i beslag. 

IT-avdelningen menade att Nordfelth, som var ansvarig för föreningen, inte hade tillåtelse att använda internet överhuvudtaget. Men om det står i projektbeskrivningen för Ume-TV att de skall sända TV över internet, får man väl anta att de behöver en internetanslutning! Men tydligen behöver man ett skrivet kontrakt, vilket inte hade erbjudits. 

Och nu sitter en med all sannolikhet oskyldig person som misstänkt för att ha gjort fel när han antog att internetanslutningen litegrann ingick i att sända TV över internet. Herregud. Är det på detta sätt vi planerar att ta till vara kreativa människors skapandelust?

Och med en stor del menas i detta fall 50-100 KB/s. Problemet var att datorerna stod på under natten vilket ger ett mycket stort utslag om man bara stirrar sig blind på procentsatser. Vad har en kommun vars kontorsburkar står i viloläge för belastning på nätverket under nätterna egentligen? Ingen. Då är 50 KB/s "en stor del". 

Jag hoppas bara innerligt att detta löses fort som tusan. Han, precis som vi andra ungdomspolitiker, har en valrörelse framför sig, och det är jobbigt nog utan att man skall behöva bli intagen till förhör.

För mer info, kolla hans blogg.