Visst, de är ofrånkomliga. Det handlar om ärlighet gentemot väljarna. De skall få innehållsförteckningen på politiken innan de konsumerar den genom att gå och rösta. De måste veta på kronan hur mycket pengar de vinner respektive förlorar om det ena eller det andra blocket vinner eller förlorar.
Fast måste det vara så?
Alla vi som är politiskt aktiva har, på kongresser, landsmöten och andra stora samlingar, försökt reda ut vår egen politik. Vad innebär demokratisk socialism/socialkonservatism/liberalism eller någon annan ideologi idag, för våra medlemmar och för Sverige som land? Vad gör vi, egentligen? Vilket samhälle vill vi ha? Vilka beslut skall fattas var?Hur vill vi att ekonomin är organiserad? Alla dessa frågor tar ofta flera dagar under dessa stormöten att diskutera fram. Dessutom hålls det studiecirklar med medlemmar, som funderar, resonerar, hittar argument, leker med tankar, kastar bollar i luften, blir förbannade på varandra, kommer överens, tolkar, misstolkar, feltolkar, dunkar sina huvuden i betongväggar, grämer sig, är skadeglada, blir lyckliga, fikar, umgås, pratar, funderar och slutligen hittar ett konsensus om vad just de tycker, just nu. En ideologi är någonting mycket mer än en magkänsla. Det är ett sätt att betrakta världen på, en syn på historien, en syn på framtiden, och ett sätt att leva.
Alla dessa hundratals, kanske tusentals, timmar som gått åt för att precisera sin ideologi och få ner den i dokument som är läsliga för omvärlden, reduceras i ett val till några få utspel.
Ett politiskt utspel i ett val är i bästa fall toppen på det isberg som är ens egen ideologi. Ett utspel där varenda ord är noggrannt utvalt och ordentligt förankrat hos sina medlemmar. Att vi socialdemokrater lovar att återställa A-kassan till 80% samt att kraftigt reducera avgifterna till den är ett sådant utspel, eller ett vallöfte if you will. Den socialdemokratiska ideologin syns rakt igenom det. Vi tycker inte om att folk måste gå från hus och hem för att de blivit arbetslösa. Dels är det viktigt av humanitära skäl, något som knappast måste förklaras. Dels är det viktigt av fackliga skäl; det är inte så lyckat om kapitalisterna kan använda arbetslösa som en slägga för att dunka ned lönerna för de som jobbar. Dessutom är det bra av samhällsekonomiska skäl; är man utbildad lärare exempelvis, är det bättre att man kan vänta in ett ledigt lärarjobb än att man skall ta ett okvalificerat yrke. Det är inte samhällsekonomiskt försvarbart att ha utbildade lärare som arbetar där inte deras kompetens, som ju samhället kostat på dem, spelar någon roll, om de missar chansen att ta ett lärarjobb när det dyker upp. Dessutom minskar vi utslagningen och fattigdomen som annars följer på arbetslöshet, vilka i sin tur annars skulle leda till stort lidande och stora merkostnader för samhället på sikt.
Däremot kan ett politiskt utspel vara helt och hållet fristående från ideologin. Mekanismen som då äger rum är en helt annan. Då skickar någon ut en vallöftesballong som det senare är de som är aktiva i valrörelsen att desperat försöka fånga in och knyta till det isberg av ideologi som man representerar. Jag misstänker att skälet till att man gör det gränsar till kommersialism; man vill köpa in röster från olika grupper av människor och locka dem till sitt parti. Här tänker jag specifikt på Kristdemokraternas förslag om sänkt moms på dansbandsbiljetter. Visst kan det ligga någonting i det, men vad har det med socialkonservatism att göra? För det otränade ögat ser det nästan ut som att man driver med kristdemokratiska väljare. För någon som varit socialkonservativ hela sitt liv, och har funderat och grunnat på vad det innebär, kan det inte vara kul att det parti som har som uppgift att representera ens åsikter fiskar på det här sättet. Det är inte som om det saknas större problem att grabba tag i, inte ens för en socialkonservativ person. Folkpartiet har gjort sig berömda med denna typ av utspel. Är det inte burquaförbud i skolor (seriously, har du någon gång sett en människa IRL med burqua?) så är det mobilförbud och det ena med det fjärde. Tänk att en sann liberal skall, i en valstuga, behöva förklara dessa uppenbart antiliberala förslag, utifrån liberalismen. Det kan inte vara roligt.
Problemet är att denna typ av förslag sätter sig som berget i en valrörelse. Medielogiken är ju att uppmärksamma alla perifera tendenser i diskurserna och strunta i de stora skiljelinjerna. Vi har ju för guds skull helt olika världsbilder och utopier, men det anses vara "common sense" och därför inte intressant. Dessutom, om ett parti kastar ur sig något tramsigt, måste andra partier svara. Sedan är debatten igång, en oviktig debatt som rör mycket få människor, i ett samhälle med massarbetslöshet och utslagning, som desperat skulle behöva en ordentlig ideologisk debatt.
I dagens politiska landskap tycks det som om att det egentligen bara skulle räcka att driva helt sinnessjuka förslag med en någorlunda budget för att få nog med plats i medierna och därigenom troligen komma in i riksdagen. Ett parti som staplar backar, tjoar och tjimmar, svamlar om lejon på savanner och drag under galoscherna. Det kanske skulle kunna styras av typ en skivkrängande skarabo och en intolerant och arrogant greve. Skulle sälja som smör i solsken.
Kan inte nästa valrörelse handla om ideologi istället?
Senaste kommentarerna