Jag undrar…….

Vars är vi på väg här i Sverige. Media blåser upp och skrämmer så gott de kan, gängskjutningarna skördar nya offer. Fast arbetslivet tar många fler människoliv. Kriminellas uppgörelser med sprängmedel och skjutningar är hemskt. Men detta begås i en liten krets, interna uppgörelser dom emellan. Dödsolyckor på arbetsplatser kan drabba vem som helst, var som helst, när som helst och utan förvarning. Jag tycker då det är mer skrämmande att så många människor mår så dåligt att man flyr verkligheten med narkotika, ett helvete som tar fler människoliv än vad skjutningarna gör och det sker här, mitt ibland oss. Unga människor. Narkotikan sägs ” flöda in”. Lättillgänglig via post, internetbeställningar och når både barn och vuxna. Integriteten för oss får inte vara ett hinder när det gäller att stoppa olagligheter. Det borde vara allas skyldighet att säga till, säga ifrån och tala om när man upptäcker eller misstänker grov brottslighet. Att inneha och att sälja narkotika är det.

Har varit på semester med Lotta. Vi har gjort någöra veckor nere i Asien.

Där har vi hittat en oas, vår pärla är Bang-Niang i södra Thailand. Lång flygning till Phuket, taxi till Khao Lak och sen leta sej fram till en bungalow på soi4.

Långa härliga dagar i värme och sol, ja såhär tidigt på vintern håller sej regnperioden delvis kvar. Kan vara nån störtskur om dagen i 27 graders värme så de går an. Håller koll hemma i Lomsjö med hjälp av mina stora barn, kameror som man styr via telefon och väderleksrapporter och nyhetsrapporteringen. Sen har nog grannarna ett vakande öga för varandra. När man ser att det är 20 grader varmt inne, 20 grader kallt ute då njuter man extra i 30 graders värme. Bada, läsa, höra på nån podd åsså äta såklart. Då rullar dagarna på, träffar en del gamla bekanta, blir en del nya bekanta. Och vet ni vad man träffar alltid några från hemtrakterna även om det är på andra sidan jorden.

Dom bygger nya vägar, nya hus, affärsverksamheterna utvecklas – det finns en framtidstro. Det är roligt att se och höra deras planer för framtiden. Hemma på byn har vi fått ” nya grannar”

Det är jätteroligt att se ( på internet medans man är bort) vilken energi och framtidstro dom har. Det injekterar naturligtvis oss som bor runt om när människor skapar framtid, gör fint, bygger och fixar. De är jätteroligt. Jag tycker att November är en lång, trist, svart månad. Nu har vi njutit sol å bad så då blir november plötslig kort ( och lite stressigt att hinna med allt).

December så både lugnar vi ner och vissa gasar på inför jul och ledighet. Själv längtar jag efter lediga dar, umgänge med släkt och vänner och god mat, inte alls olikt en semester i Thailand.

” varje dag är en del av din framtid”

Veckan rivstartar, åker vid fyra för tidigt flyg t Stockholm. Intensiva och lååånga dagar. Middag medkollegor och därefter många och långa diskussioner.

Givande men krävande dagar. Mycket ska hinnas med, planeras och struktureras. Sammanfattning på onsdagseftermiddag. Massor av arbetsuppgifter med hem. Flyger t Umeå, bil t Lomsjö, hemma före midnatt. Vänder bilen norrut på torsdagsmorgon för två dagar i Norrbotten. Den sköna fredagsfeelingen när man ser huset därhemma och får trycka fast handbromsen och ”landa” hemma. Krama om Lotta och barnen som kommit med skolbussen, ta sej an matlagningen tillsammans. Sitta ner och äta i lugn och ro och alla får summera veckan och prata en stund. Sen få 5 minuter på rygg – de är livet de, skööönt.

Lotta och jag äter gärna vegetariskt, gör man en långpanna ugnsrostade grönsaker så ser barnen vad det är och kan välja sina favoriter. Cornfilee’r med en rejäl sås till om man inte vill ta kyckling istället. De är såsen som gör maten. Creme fraiche, oatley, chirancha, sweet chili, soya, buljong, ketchup de är bara att prova sig fram och kryddor i massor efter smak. Chili är nog obligatorisk för oss.

Ja nu har jag beskrivit mitt och vårt första år i Lomsjö. Vecka för vecka ur dagboken. Och nu har det gått ett år till, två år som Lomsjöbor. Pojkarna som finns här varannan vecka trivs bra. Vi har fixat fikaloft i garaget så både små och stora grabbar hänger där rätt mycket. Lotta är inne på växthus nr 2, ett ryskt tunnelhus för stormen tog det första. Jag har äntligen fått en kamin inmurad och godkänd så nu kan ja välja om jag vill sitta inne eller ute och elda, de blev ett vindskydd m eldstad bak i skogen.

” vad du själv gör, blir till din verklighet”

Nu blir de allt tydligare, de som bestämmer har redan gjort upp. Varför det ska samarbetas, för att få igenom sina egna tankar om hur det ska vara. Hur man själv ska få mest ut av framtiden. Inga tankar på medborgarna som röstat, bara egensinnig vinning och då måste man se till att omge sig med de som inte säger ifrån. Då kan man styra från kulisserna.

När någon blir för obekväm finns inget utrymme för den. Då tar man till vad som helst för att bereda sin väg. Bara man får ” sin plats” så kan man gå över lik för den. Om jag vetat hur mycket fulspel det fanns i politiken då skulle jag nog aldrig ställt upp som förtroendevald från början.

För att göra gott så måste man må gott. Vad är väl bättre än en god sallad efter en dags förvärv. Med en tekopp och gott sällskap så man får varva ner. Crispsallad, tomater, kokta ägg, rödlök, tonfisk och majonnäs  räcker gott. Vid helg kan man byta ut te mot en ljus lageröl istället.

”Om saker går fel, gå inte med dom”

I en kommun där ” befolkningspyramiden”, ja så bör den vara, När den ser ut som en Palm då är det illa. Där måste vi som finns i förvärvsålder ”försörja” unga och gamla. Det gör vi via skatt på förvärvsarbete. För att det ska fungera i områden med gles befolkning så finns ett skatteutjämningssystem i Sverige, rika delar kompenserar delar som inte har så mycket skattekraft. Allt detta bygger på formen av en pyramid. Med formen av en Palm räcker det ändå inte till. Höjer man kommunalskatten så påverkar det utjämningssystemet, det blir en väldigt dålig effekt. Glesbygden har en mycket svag ekonomi.

Åsele har ju en besvärlig demografi, alldeles för lite människor i arbetsför ålder. Och ändå värre är det med alldeles för få kvinnor i fertil ålder. För lite barn, problem att bedriva barnomsorg och skola kostnadseffektivt. Lika stor ”kommunkostym” som när det fanns dubbelt så många åselebor. Då blir det dubbelt så dyrt, per invånare att drifta badhus, kommunkontor, snöröjning och allt annat som vi har i kommunal försorg.

Jag trivs i Åsele, ja bor ju i Lomsjö men det är ju en del av Åsele. Jag ser hur många kommuner i glesbygden minskar, förtvinar och töms på människor. I Norrbotten, där jag jobbar en del har jag sett byar släckas ner. Där det förra vintern lyste i nån gård, plogades snö är det idag svart och igenbommat. Där är  ytorna större, kommunerna glesare. De blir allt svårare att klara av att fixa kommunal service. Men det finns orter som blomstrar, det byggs bostäder, bryts malm, lyser och är full fart. Så ser vårt industrisamhälle ut, allt kortare livscykler, bara högre tempo. Där det finns jobb och försörjning, där bor människor. Ibland bara en kort tid. Det finns det jag behöver i Åsele, eller Dorotea, eller Vilhelmina. Ibland får vi väl åka till nån annan plats för hitta det som lockar. Men jag vill som alltid snabbt tillbaka till lugnet, friheten och den trygga omgivningen i Lomsjö. Där har vi hittat vår pärla.

”Man måste aldrig göra som andra säger, man ska göra det som man själv kan stå för”