I politik betyder kontakter och nätverk mer än i övriga livet.
Att bygga dessa nätverk tar tid, man måste också ”förtjäna” de kontakter som har större värde. För att bibehålla och utveckla kontaktnäten måste man bjuda till, och ge något som andra ser som värdefullt.
Jag har under flera decennier byggt kontaktnät. Mina byggstenar har varit att bidra med mina kunskaper, erfarenheter och framförallt min nyfikenhet-vilja att lära och förstå andra. Ju mer jag hör, lär och förstår, desto starkare blir min övertygelse att alla människor har samma värde. Men vi har olika kunskaper och erfarenheter. Vi kan välja hur vi vill använda dessa. För egen vinning, eller för ett starkare, tryggare och bättre samhälle – för alla.
Alla vill ha trygghet, många även ett jämlikt och ärligt samhälle.
Men några jobbar i eget intresse, att med otrygghet göra andra beroende av deras makt. Kapitalet och arbetarna står alltid på olika sidor, har olika agendor, vill nå olika resultat. Mammons makt är stor. Att lura arbetare , med falska löften om ett individuellt bättre samhälle. Det går om kapitalet lånar ut pengar, låter arbetare ” köpa sig lycka” . När vi luras att tro att prylar, fina bilar, stora hus är vår trygghet. Då fastnar vi i klorna på kapitalet.
Vi behöver grundläggande trygghet, mat, boende och kläder……. kan vi sedan hjälpas åt med den gemensamma tryggheten, ordningen och utbildningen då vore det enkelt. Men Vi vill ha lite guldkant, känna oss behövda och uppskattade. Det är här vi luras in i kapitalismens lycksökande.
Hur ska vi på ett rättvist sätt ge det gemensamma i samhället resurser.
Hur ska vi rättvist fördela dessa resurser?
Jag ser det som självklart att den som har stora resurser kan bidra stort.
Den som har stora behov ska få mer hjälp och trygghet av det gemensamma.
För att detta samhälle ska fungera så måste vi beskatta de tillgångar som genereras och finns i samhället. Stora tillgångar, stor beskattning.
Sen måste behoven styra. Stora behov, stor fördelning.
För att detta ska fungera så måste vi ha kontaktnät där dom som råder över beskattning, och även fördelning får veta hur samhället ser ut. Att vi från små, små glesbygdskommuner kan prata med våra styrande politiker på regionsnivå, riksnivå för att ge aktuella och verkliga bilder av hur vardagen ser ut. Hur förändringar både kan ödelägga och förgylla tryggheten för oss i vår lilla kommun. Jag tycker synd om de lokala politiker som inte har dessa kontaktnät. Som inte har organisationer på regions eller riksplanet där man kan komma till tals och föra fram sina synpunkter.
Lokalpartier kan vara duktiga på att höra på befolkningen och skapa små lokala förändringar. Men de kan aldrig påverka på annat än lokal nivå. De får jobba med de förutsättningar som andra ger dem – utan möjlighet att påverka dessa.
Därför ska jag efter denna veckas regionala kontakter/påverkan lägga nästa vecka på att i möte med ministrar, statsråd, riksdagspolitiker och även statsministern påverka förutsättningarna för oss i Åsele, Västerbotten och hela vårt land. Trygghet skapas från rötterna och syns i blomningen.