Små beståndsdelar kvarstår alltså av det som skall bliva Popterrors debutalbum. Jag följer utvecklingen på håll eftersom jag är klar med mitt. Det går rykten om att Paradisjens ska åka till Marmaris på feeling imorgon. Hoppas han skaffar såna där flätor som man brukar vilja göra när man hamnat utomlands.

Efter två dagar vid den skarpaste kurvan i Ratan känner man sig rätt mör. Vi hann göra sjukt mycket men ändå vill det inte vara färdigt. Plattjävel. Till veckan ska vi hitta på mer roliga saker. Mer tamburin, mer gitarr, exakt lika mycket feeling.

Effektiv studiotid denna helg: ~30h.

Det är tydlig Svartåsen-feeling på Ratan. Just nu lägger Robin orgel, Jocke förbereder sig för att sjunga och spela tramporgel, Jens tittar på tecknat, Nils pluggar och Emil, han har jag ingen koll på. Själv har jag ljudpaus i sovrummet. Nu börjar skivan mer och mer ta form framför öronen på en. Spänningen stiger.

Mest spännande är den nya balladen som Jocke ska spela in med tramporgeln. En låt som funnits och skavt i Popterrors kant i säg 18 månader, testats flera gånger men aldrig riktigt fått någon form. Nu tror jag dock vi har fått fatt på den jäveln. 

Vi kör lite feeling. Dagen har gått åt att ratta MS20 och placera mickar på rätt plats.

Det blir en lång natt.

Anlände på Umeå Airport igår efter en lång och omständig resa. Veckan gick fort och intrycken var många. Nu kommer vi inte blogga lika mycket, men vi ska försöka hålla er uppdaterade ändå.

Nästa helg ska vi fortsätta inspelningen i ett hus byggt år 1780. I augusti samma år ingår Sverige, Danmark och Ryssland ett neutralitetsförbund mot Storbritanniens kaperier på haven. Kanslipresident Ulrik Scheffer sköter förhandlingarna eftersom kungen Gustav III är i Belgien och dricker brunn.

Undrar om han blev av med sina skröpligheter och åkommor, Gugge.

Vi får se vad vi blir av med efter helgen.

 Jens Andersson, vår relativt nya och goa trummis har tre favoritord. Här kommer dom.

1. Geni

2. Rånmord/Rånmörda

3. Dynghög

Han är en ordinnovatör av rang.

Jens vann tävlingen. Hans pris blir en påse BBQ-chips.

Jag hoppas han klipper klart några fler filmer snart. 

Nu när studiosessionen i London är helt slut verkar fem sjättedelar av Popterror, och även Force man, vara inställda på att tryna bort hela dagen. Upplevelserna i London får alltså på denna lediga dag vänta på att tröttman ska bli vakma. Kan ta ett tag. Själv har jag varit vaken en par timmar och njutit av den stålgrå himlen, duggregnet och det eviga dunkandet av tåg alldeles intill husknuten. Sen kom jag på att jag skulle blogga, och det gör jag nu.

Kanske glider jag strax ned på Costcutters och köper något smarrigt att äta till frukost, allt för att tvätta bort besvikelsen att jag inte får se Tim Cahill boxa på hörnflaggorna på White Hart Lane. Vi får helt enkelt se. 

Vi hade ont om tid, men här kommer den!

Sista dagen bestod av gitarrtugg och en överraskning, den kan fan bli riktigt bra. Överraskningen alltså, men gitarrerna blev bra dom också.

Jag och Nisse tog en "tarre" hem. Resten av gänget fick feeling och valde äventyr. De kommer förmodligen bli rånmördade eller få överansträngda vader. Jag och Nils bedömmer risken som 40/60. 

Nu blir det öl. Bra så.

Har suttit några timmar i den nya studion nu. Nils och tekniker-Tristan skapar de grymmaste gitarrlicksen på denna sida Themsen. På övervåningen har resterande delar av Popterror kreativ verkstad, kan mynna ut i riktigt grymma stämmor på en av våra låtar. Den som spelar in får se.

Besvikelsen av den inställda fotbollsmatchen har börjat lägga sig. Vi ska istället roa oss med att vara turister imorgon. 

Nu ska vi försöka dra härifrån. Emil styr telefonskutan. Vi får se var vi landar. Dom verkar vara fruktansvärt dåliga på att veta vart vi vill åka. Vi är på väg till 21 London Lane. Det är som 10 Downing Street. Fast mer som en studio. Vi ses där!

Jag pratade aldrig med ÖP. Däremot smög Robin iväg och ringde ett internationellt samtal häromdan. Se förvirringen här.

Nu har vi bara några timmar kvar i den här studion, och det känns direkt sorgligt. Många burkar Red Bull, mycket pingis (vann ett set mot Josef, åldern börjar ta ut sin rätt) och förstås en massa musik. I morgon förflyttar vi oss till en annan studio, men det är ju inte samma sak. Därför spelar vi in vår sorgligaste ballad nu.

 En vild och galen zigenare med eld i blicken och en ros mellan tänderna flyttade temporärt in i mina händer. Ni kommer få träffa honom på låten med titeln Dom släpper nog in dig. håll till godo.

 Igår fick vi besök av en fotograf i studion. Han hette Ben och tyckte att Jens såg väldigt genetisk ut, såpass genetisk att han vill fortsätta ta bilder på oss idag för sin "privata" samling. Vi får se var detta slutar.

Idag var en helt SJUK dag!

David "Forceman" Forsman sitter i skrivande stund och pumpar rundgångar på YouTube. Han spisade dessutom dödsmetall till frukost och har suttit i kontrollrummet hela dagen. Dessutom har han mer pepp än hela Popterorr tillsammans.

Måste sluta nu, David ska visa ett klipp på en kille som spelar distad fiol med hörselkåpor. 

Hade jag varit med i tävlingen hade jag plockat hem 10 poäng efter en suverän uppläxning av en nonchalant servitör. Dessvärre är jag utom tävlan. 

Vi kör en dubbel idag. Emil downstrokar sig svettig och sen har han och Jocke ett mysigt samtal.

Det är så mycket gitarr i Popterror. Akustisk gitarr, elgitarr, kompgitarr, sologitarr, strandgitarr osv. Ikväll kör vi på extra länge, med mer gitarr.

....Har Jocke läxat upp en arrogant kypare, vi har även stiftat bekantskap med en fotograf som heter Ben, fantastiskt trevlig. Mer video kommer senare idag. Idag ska vi jobba övertid i studion, sen ska vi dricka kaffekask. Nä, brittkaffet smakar skit. det blir således bara kask.

Cheers

En vanlig onsdag i London. Närå. Men en bra onsdag kommer det att bli!

Allt i London är ju inte upplopp och musik. Lunch kan man intaga i parken här bredvid. Popterror och de posha britter som jobbar på City Hall eller i affärsdistriktet runt omkring äter mackor, wraps och annan bensinstationsmat i fancyschmancyförpackningar.

Popterror är inte ens det enda svenska i London. Camilla Läckberg och vi fightas om att vara den bästa svenska exporten. 

Morgonpeppen i lag Popterror är hög. Robin drog en klassisk engelsk frukost med högt kolesterolvärde, tänk bacon, vita bönor och dubbelt stekt ägg med ost i mitten. London är lugnt nu, 16 000 poliser gör susen, och förhoppningsvis kan vi ut och göra stan ikväll. Först ska vi dock lägga gitarrer i elva timmar. Elektrisk, akustisk, sex strängar, tolv strängar, det kommer bli lite alltihopa. Förmodligen ska Jockey som Brendon kallar honom sjunga lite vackert också. Han lade lite slasksång på skivans ballad igår som nästan fick oss att gråta. Själv ska jag träna in en bra backhandretur. 

 Jag och Jens turas om att skeda, samma sak med Emil och Jocke, samma sak med David och simon. I natt är det alltså spoonterror, skedterror och mysterror. Nisse kör digitalterror, nog sagt. God natt.

Co-producerad av Trams & Spexgeneral Ejnebrand

Robin lämnade sin egna gitarr hemma och fick istället lunsa iväg och låna två svinfina akustiska gitarrer hos Gibson. Han tog även sitt ansvar som trivsel- och aktivitetsansvarig i Popterro när han plockade fram ett pingisbord. 2 poäng till honom alltså.

Emil får 1 poäng för dagens bästa "skägg".

De övriga hade fullt sjå med att antingen surfa med iPhone eller lägga trummor och bas. 

Jens jobbar så snabbt han kan, men jag kan i skrivande stund i ge något klart svar på när hans nästa mästerverk finns tillgänligt för allmänheten.

I övrigt har det gått bra idag. Alla fick feeling och ljud-Brendon lärde sig några nya ord på svenska, däribland "Satan i helvetet", "Hejpåre Simon" och "Jättebra, Simon".

 Rykten i Popterrorlyan på Tanner street säger att Jens Geniet Moodyson skapar filmhistoria. Det lät som att han hade feeling när jag frågade vad han hade för idé.

Bas trummor alltså klart, återstår alltså bara gitarrer och hat. Om jag hade bestämde veckans kille så har Jens och Simon ett till poäng, Nils har nog också ett för hans rafflande gitarrsolo han hann slänga in, innan handduken var tvyngen att slängas in.

Mer film ikväll alltså. Stay tuned.

Nu är jag helt klar med mina baslägg på skivan. Det känns märkligt, man har tänkt och funderat och överanalyserat det här i månader, kanske år, och så på två dagar så är man helt plötsligt klar. Kanske hör man nästan färdiga låtar om en par veckor. Oerhört märkligt. Jag är helt säker på att det kommer bli en fantastisk skiva.

Dessutom har Brendon provat sin allra första snus, film på det kommer ikväll, och Red Bull-Josef har fullständigt demolerat mig i pingis (11-2, 11-2). Ikväll ska jag och fira att vi är klara, fest på Tanner Street. Inga upplopp tack.

 Vi öser i studion! Det går bra. Två låtar kvar att sätta bas och trummor på nu.

Det bästa idag var dock när jag och Forceman fick fara till Gibsonkontoret och låna två gitarrer som vi ska ha i veckan. Vi kom in dit, snubben som jobbade svepte med handen framför ett rum propfullt med dyra och svinbra gitarrer och sa "Try them out and see what you guys like!" Som ett barn i en godisäffar, typ. Vi alltså.

Cheers

Trots bilbränder och arga mobber så stretar Popterror vidare med det som ska bli vårat debutalbum. Just nu lägger Nisse, Simon och Jens grunder. 

Robin spelar a-moll.

Jens spelar trumma.

Förhoppningsvis blir videoblogginlägget släppt tidigare idag. Vi får se om internetgudarna är med oss.

Den som väntar på nåt gott får vänta sjukt länge på grund av Londons dåliga uppkoppling. Men här kommer en EPISK 5-minutersvideoblogg!

Måndag 8/8 

Läs det intervjun.

Vi har följt kravallerna med en lätt känsla av oro i kroppen. Fram till igår kväll kändes allt rätt så lugnt, men nu har det spritt sig över hela staden och andra städer. Det eldas kors och tvärs. Och det enda dom verkar vara ute efter är TV-apparater och mobiltelefoner. Idioter. Permanent idiotlista på rötan.

Popterror manar till lugn.

Förmodligen är vi överdrivet uppihejsan men det börjar allt kännas lite oroligt i London. Vi följer det hela på TV, internet och genom att prata högt med varandra. Eftersom vi är oroligt lagda kan det bli en lång natt. 

Jag har bloggat dåligt, jag skyller på märklig mobiltelefon och basspelande. I morgon blir jag dock klar med alla mina basgångar och då ska jag störa de andra och blogga jämt. Så ni vet. Ska bli intressant att se om vissa speedade Popterrormedlemmar kan sova i natt trots grannar och upplopp. Själv väntar jag bara på nästa videoblogg för att se vad som egentligen hände idag. Själva basspelandet gick bra, jag tror att jag och Jens satte några klockrena grunder. Mer spännande än alla upplopp.

Den ende som plockar poäng idag är Nils, som spelat gitarr hela dagen utan att det egentligen inte är mycket som går att använda i slutmixen. 1 poäng till Nils alltså.

Det är lite blandat i team Popterror ikväll. Studiosessionen gick rätt bra, mycket feeling. Nu brinner det runt om i stan och polissirenerna kommer allt närmre. Det ska erkännas att det känns lite småläskigt. 

 Alltså inte komplex som i att skämmas för något. Hela denna byggnad är väldigt, väldigt surrealistisk.

Vi är nu på plats i studion. Teknikern Brandon är svintrevlig, Forsman har intoneringsförmågor utöver det vanliga och det finns en fullproppad bar ute i entrén. Det här kan bli bra grejer. 

 -Det här är det senaste budet, att vi kör så, säger Jens.

Vi har ca en timme kvar till vi ska gå in i studion, vi planerar hur vi ska lägga upp dagen rent inspelningsmässigt. Det är inget som är särskilt intressant för någon annan än oss. Men det här blir ju kul det.

Två timmar kvar tills vi får komma in i studion. Forceman har redan jackan på och väntar tålmodigt på oss andra.

Imorgon går vi in i studion. Idag gjorde vi detta.

Jens rycker efter ledningen med  2 poäng. 1 för sina utmärkta ledaregenskaper på väg till marknaden och 1 för att han ordnat en pall kaffe åt orkestern.

Robin gjorde en utmärkt sköldpaddsimitation med en tom pappkartong kring två igår natt och löste även matsituationen idag med hjälp av utsökt punkgryta och tortillas. 2 poäng totalt alltså.

Nils, eller Gubben Sömnapné som han numera kallas, offrade sin trygga sängplats på loftet och slaggade i vardagsrummet bredvid järnvägsrälsen. Simon och David fick därför en god natts sömn. 1 poäng.

Emil och Simon har legat lågt idag.

Glömde nästan bort att jag gick in en fräsch outletbutik. Därinne var det en salig blandning av märken. Om ni inte ser det märkvärdiga, titta vad som gömmer sig i skohyllan. 

Popterror har besökte inte mindre än tre marknader idag. Vi började förstås med den sämsta och brände hela reskassan på skräp. De övriga två hade svinmycket designade grejer för billiga pengar, men några såna hade vi inte kvar.

Robin hittade vintagekläder till kilopris, sägs det. Vi får se hur många kilon det blev när han behagar komma hem.

Förutom det verkar det råda brist på duschcreme i London. Vi tvättar oss därför med diskmedel och antiseptisk kräm.

Har fortlöpt lugnt och stillsamt. Tro inte allt som skrivs i media.

Men han kan inga hits, nu på slutet tog det sig med Broder Daniel och lite obligatorisk Håkan-skrål.

Jens bjuder på Lettisk nationaldryck (Balsam), Jocke har tagit två. Kan bli en bra kväll om vi bara hittar någon pratvänlig bartender.

Jens styrde upp Yatzy. 1 poäng extra. 

 På grund av att det inte blev några poäng utdelade idag delar jag nu ut två dagars poäng samtidigt.

Nis får 1 poäng för att han klockan 02:00 inatt förstörde sitt dyra importerade gitarrstall och lagade detsamma. Detta innebar även att hans nyutförda intonering för drygt 600 kr var åt helvete. Respekt.

Jens har klippt en rolig poäng, vilket ger 1 poäng. Han guidade oss dessutom på feeling till en intressant middag. 2 poäng totalt alltså.

Simons lokalsinne hjälpte oss från en smärre katastrof i Storbritannien. 1 poäng.

Emil gjorde ett intressant försök med en ordvits igår, det är värt 1 snällpoäng.

Robin har inte förtjänat några poäng, enligt egen utsago. Jag vill dock ge honom 1 poäng för att han lyckades ta sig igenom säkerhetskontrollerna på Arlanda och Riga med rakblad och alldeles för mycket vätskor i handbagaget.

Efter att ha klämt tre tidszoner och cirkulerat över Sverige halva dagen har vi nu käkat på ett turisthak där kyparen skojade om fish and chips. Skojade även om Diet Coke. När jag föreslog att han skulle splitta upp matnotan blev han emelletid sur och sa något i stil med "We don't do that here, mate". Jag dricksade snålt med flit. 

 Två intressanta saker om Riga. Flygbolaget heter Air Baltic och personalen rökte INTE i cockpit på vägen hit. I Lettland handlar man med Level.

Jag höll på att fastna i passkontrollen här. Den hårdbarkade tjänstemannen ville först inte godta min snedutskrivna biljett från Umeå flygplats. Tack vare min ärliga uppsyn och trevliga sätt klarade jag ändå biffen. 

Nyss ringde klockan. 03:55. Skulle väl inte säga att jag sovit maniskt bra. Min kropp tycks tycka att det hela är ett skoj skämt och spelar med. Nu ska jag avsluta min knäckemacka och sedan lägga all uppmärksamhet på att försöka komma på om jag glömt något viktigt. Nästa gång jag bloggar är det från ett annat land, som jag aldrig varit i förut. Det blir antingen:

1. Finland.

X. Lettland.

2. England.

Ingen vet!

"Tommy Lee Jones spelar maniskt bra" skrev Washington Post.

Undrar vad dom kommer att skriva om oss? Snart går taxin.

Jag brukar alltid glömma något om jag packar i tid och därför vänta till i sista sekunden. Nu har jag dock inte riktigt kylan för det utan tänker sätta igång. Jag brukar packa för mycket, och det tänker jag göra nu också. Kommer som vanligt åka iväg med tre böcker och komma hem utan att ha läst en enda, men förmodligen köpt åtminstone fem tidningar av bara farten, och läst varenda bokstav. Därför tänkte jag lista de bästa tidningarna på resande fot:

1. Den där pressbyrångratistidningen som jag bara sett ett exemplar av och inte minns vad den heter, som bara behandlade andra tidningar. Sjukt bra.

2. Filter. Inte en jättekul åsikt, men jag är inte en jättekul kille heller.

3. Offside. Att läsa vansinnigt ingående reportage om ointressanta fotbollsdetaljer kan vara löjligt intressant.

4. Edge. Kan få tv-spel att kännas som finkultur för en stund.

5. Vagabond. För då kan man låtsas att det inte är 63an mellan Umeå och Östersund, med stopp i Åsele, Dorotea och Hoting, man sitter på.

 Världens trevligaste Nils (hamnar på delad första plats med vår egen) kom förbi repan en dag och filmade oss när vi tog en fika.

Något som ofta dyker upp när Popterror träffas och gör saker är lusten att dra ordvitsar i tid och otid. Detta fenomen brukar eskalera ju längre vi umgås tätt inpå varandra, som t ex i våras när vi var på en kortare turné under några dagar, då nådde ordvitseriet löjliga propotioner innan vi på söndagen styrde hyrbussen hemåt till trygga Umeå.

Detta föder ju naturligtvis frågan vad en relativt lång vistelse i den torra humorns epicentrum ska rendera i? Kommer Nils käke att låsa sig i jakten på den perfekta varianten av "It's not the fart that kills, it's the smell."? Hur kommer Simon reagera när han inte klarar av att leverera under ett såkallat "flow"? Och framförallt vem levererar veckans roligaste ordvits?

Mina två personliga favoriter hitills under min tid med Popterror:

1.
En göteborgare går in i en porrbutik och frågar:

- Har ni sparris? 

- Nej. Svarar kassabiträdet. -Detta är en porrbutik.

- Dill då?

2.
Detta är egentligen ingen ordvits utan mer en lustig incident men den kvalar ändå in.

Vår gamla trummis Patrik står och blickar ut över Majorna i från ett hotellrumsfönster i Göteborg och utbrister efter ett tag på bred göteborgska "Grrröna Luuund!!"!!

Återstår att se om Englandsvistelsen kommer att peta ner någon av de ovanstående från topplistan.

 Framtills för några minuter sedan när jag tittade på bokningen för resan så trodde jag att mitt flyg från Arlanda gick 9.35, tur att jag inte gick runt i godan ro och trodde det för 9.35 är tiden jag kommer fram till Riga och möter upp dom andra. Hade kunnat bli väldigt, väldigt problematiskt.

Mindre än 24 timmar kvar, nu har jag fått lite resfeber också. Ska gå och köpa mig en reseadapter för fortsatt bloggande där borta, plektrum så det räcker även om man är så slarvig och glömsk som jag kan vara, och efter det mest sitta och vara nervös över att jag ska försova mig i morgon. Dessutom fylla mp3spelaren med bra åka-till-England-musik. Tänker mig Elbows Lippy Kids 100 gånger.

Sista dagen på feriearbetet. Taskigt väder, frusen av trötthet och sju stadiga kilometer att avverka på cykel. I morgon går flyget. Satan så fint!

 Det är inget fel hur jag skriver. Stavar alltid rätt. Jocke har härmed tagit första poängen platsen på idiotlistan sen bloggen startades. Gnälla på sånt trams. IDIOT.

Ojojoj! Idag har Simon kammat hem ytterligare två poäng genom att först kliva upp i ottan och surra i P4 Västerbotten och därefter fiskat hemligheter via mejl. Emil var också tapper i morse och förtjänar självklart också ett poäng. De övriga i gänget verkar sikta på att rycka mot slutet.

5. Nils (0p)  

Jag skulle vilja ta ett snack med Robins svensklärare. Hör av dig till info@popterror.se.

mina två enda intressen är att vika stora mängder jeans och sortera dom fint och att spela musik.Vad man kan finna lite bisarrt är att det första är en säkrare inkomst än att underhålla folk big time.Det är en sjuk värld.

En sak som är rätt trevligt är ju musikvideor. Vi i Popterror har gett oss på några försök förut men det har varit hellre än bra och knappt ens hellre. Så sitter man där ute med världens musikvideofeeling så tycker vi gott man kan slänga iväg ett mail till info@popterror.se så hittar vi på något ilag. Det vore väl något?

 Jag kan likt Jens inte heller stoltsera med någon resfeber. Jag kan dock tänka mig att Jocke har resfeber för två eller kanske till och med tre personer. Då är naturens balans återställd.

Booglar (bildgoogla, kom ihåg vart du läste det först) man på London så får man uteslutande upp bilder på London bridge, Eye of the tiger, och Ben hur. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Något mer. Sist jag var i London såg jag inte mycket. Jag hann dock dra ett skoj om Oliver Twist på väg från en av flygplatserna till hotellet.

Jag har ingen resfeber än. Ni frågar er då självklart: hur kan han veta det? Klockan är snart lunch, jag ligger i soffan i min morgonrock och lyssnar på London Calling. Nej det gör jag inte, men jag skulle kunna om jag hade den. Det hade passat bättre. Strummer har nog inte internet där han är, men OM, hade han läst det här och tyckt synd om mig och skickat ett ex.

Jag har alltså inte resfeber. Men det är ju två dagar kvar. Allt kan hända.

Vad vet man om Londonbor och Engelsmän, egentligen? Jag börjar med en liten lista som övriga bandmedlemmar kan fylla på. Kvalificerade gissningar om hur saker ter sig är också godkända.

1. Alla är rödlätta och lite gråa i huden.

2. Dom gillar fotboll.

3. Dom dricker te och äter fisk och strips inslaget i tidningspapper.

4. Dom gillar slott och kungar.

5. Dom jagar räv, men mest i smyg som jag förstått det.

6. Dom producerar flest dokumentärer om fetma och avvikande fysiska tillstånd.

P4-intervjun här på morgonkvisten var över innan jag riktigt hann förstå att den hade börjat, men jag hoppas att vi skötte oss någorlunda. Dagens skräll för mig måste vara att jag inte slängde mig i säng igen när jag kom hem utan kokade en rejäl kanna kaffe och började planera lite packning. Vad är ett bra lång- till kortbyxeratio i London i augusti? Kommer jag behöva jacka? Kanske viktigast av allt: kom ihåg att se till att det inte står Popterror någonstans på väskorna. Det uppskattas nog inte av brittisk säkerhetskontroll.

Min medietorsdag fortsätter med vad dom kallar en "telefonare" med Länstidningen i Östersund om en par timmar. Jag hoppas att få svara på följande frågor:

Vad menade Jocke egentligen med sina kommentarer i P4 Jämtland i fredagsmorse?
Hur många pedaler ska man egentligen ha?
Är inte gitarrer bara ett sorgligt substitut för bas?
Är Popterror nervösa för E-ämnen i brittiskt fikabröd?
Vad är egentligen idiotlistan?

 Jag bestämde mig för att vakna lite innan sju idag för att höra Emil och Simon i radion. Man kan ju lyssna i efterhand på inslaget, men jag tycker att morgonradio/tv ska upplevas just på morgonen, det är ju något speciellt med hur kropp och själ fungerar då.

Vaknar med märklig värk i vänster axel. Måste införa stretchingrutin snart, för det här håller inte.

Morgonlåt:

Godmorgon Columbus

I morgonbitti klockan sju ska jag och Emil alltså befinna oss på P4 Västerbotten och prata lite om vår Londontripp. Jag skulle påstå att jag är rätt morgonpigg, även om jag inte alls är särskilt förtjust i att kliva upp på morgonen. Då är ändå Espresso rena sovmorgonen jämfört med att boarda planet klockan sex på morgonen på lördag. Jag tänker hantera det hela genom att lyssna på Bright Eyes-skivan I'm Wide Awake, It's Morning, koka mig lite morgonkaffe och tänka på de Popterrormedlemmar som kommer vara betydligt tjurigare än jag på lördagmorgon. Då blir jag glad igen.

Tävlingen är i full gång och jag tänkte därmed dela ut poäng. Nils var hygglo och hämtade ett gäng plantor på en handelsträdgård. Emil lät trevlig på rösten i telefon och Jens ville men orkade inte styra upp ett DNS-blaha. Dessvärre kunde ingen av dessa bravader knäcka Simons insats igår. Han får därför ett poäng retroaktivt och leder därmed tävlingen.

STÄLLNING

5. Robin: 0 

Eftersom vi inte riktigt vet vad som väntar oss i London så har studions egna hemsida varit väldigt stor hjälp att stilla det mesta av nyfikenheten. Ett väldigt uppskattat inslag är alla de filmklipp som finns att tillgå från artister och producenter som spelat in där tidigare. Ett favoritklipp är samarbetet mellan Diplo (Robyn, Snoop Dogg, M.I.A.) och reaggeveteranen Lee Scratch Perry. Inte för att jag är världens största fan av dub och dancehall utan mer för att det är två lite halvgalna gubbar som träffas och gör lite vad fan de vill. Höjdpunkten är intervjun med 75-årige Lee som under den slår ett slag på trummorna och utbrister "music!!". Hela härligheten finns att beskåda nedan:

Om popterror var en maträtt så tror jag det skulle vara korv.Farlig korv.

Det här med veckans kille är inte så enkelt som det låter. Igår tog jag med mig mandelkubb till replokalen och blev ändå inte veckans kille. Man kunde ge upp för mindre. Tävlingskommitén för priset är lynnig, oberäknelig och att vara i händerna på den är en inte alla gånger lätt tillvaro.

Idag har jag tänkt:

1. Ångestleta mitt pass.
2. Ångestse vidare på sista säsongen av Friday Night Lights.
3. Fnissa åt Bridesmaids på biografen.

Simon
 

 På allmän begäran från mina kamrater kommer jag under kommande vecka att kritiskt betrakta allas insatser för att under fredagen kora vinnaren av den ärofyllda titeln "Veckans kille". Spelreglerna är enkla: Den som tar flest kulor för laget vinner.

För att ni som läser detta ska kunna hänga med i svängarna kommer jag att hålla er uppdaterade kring mina vänners insatser och räkna poäng. 

STÄLLNING

Emil: 0

Jens: 0

Simon: 0

Nils: 0

Robin: 0

Morgonrutin 1A

1. Vakna i harmoni.
2. Äta en smörgås och dricka kaffe.
3. Göra morgontoalett deluxe.
4. Smyga iväg till universitetet.

Tillfällig morgonrutin sommaren 2011

1. Vakna i harmoni.
2. Göra lilla morgontoaletten.
3. Äta smörgås och dricka vatten.
4. Panikcykla genom stan med stressgråten i halsen.
5. Dricka något sämre kaffe ur mindre fräsch mugg.

Försökte SMS-blogga tidigare under repet, tyvärr är det här med MMS och iphone inte helt i takt än. Det blev istället att jag tipsade VK om att Forceman var med på repet och att Robin inte var det utan festade i huvudstaden i stället. Där fanns även en fundering kring hur han egentligen tänkt bli veckans kille. Jag har extremt höga förväntningar, kanske har han köpt en synth, det vore läckert.

Många av Popterrors toppdiskussioner sker i bilar. Som den här.

David "Force man" Forsman var med och repade idag. Han ska med till London och skruva på förstärkare samt sprida god stämning. Ikväll tyckte han att vi skulle ha mer fills. Vi hann lägga in mer fills på två låtar, sen tappade Jens sin feeling. Bra fills dock.

 Tänkte fira tisdagskvällen i storstan med en eller två öl med en av Popterrors bästa vänner, Jesper Pysen Sundqvist. Det är en go kille det.

 Något som håller hela orkestern uppe om natten är inte huruvida skivan kommer bli bra elelr dålig. Det är vår egna terminologi och vokabulär. Den kommer inte gå att kommunicera med studioteknikern om vi inte hittar på nåt knep. 

Jocke kommer säga exempelvis "Satan vilken feeling jag har nu, nu kör vi på" mer än en gång som på Engelska torde bli "Satan, what a feeling a got now, lets go on"

Jag undrar också lite över hur vår Skellefteson ska kunna utrbista "JAHA?!" med samma tryck som vanligt, motsvarande ord kräver två stavelser för att det ska bli rätt. Jag tror på en direktöversättning som du kan känna lite på Emil, den blir " YES HAVE?!?!"

Som man kanske förstått av att läsa titeln på den här bloggen så är det tänkt att vår skiva ska heta Svartåsen. Förutom att det förmodligen finns ett helt gäng byar som heter så i Sverige så har Svartåsen alltid varit öknamnet på min och Jockes hemby i Jämtland. Jag tycker det är lite fint att det finns ett knippe byar som heter så, för självklart kommer skivan snudda vid byaliv i allmänhet och inte bara i vårt eget Svartåsen.

Då och då har vi nåtts av funderingar om hur länge man kan sjunga om landsbygden på det här viset. Bra nog länge, skulle jag tro. Bra precis lika länge som man kan sjunga om sin Stockholmsförort, sitt Göteborg, sitt New York eller vilken annan plats som helst. Inte fan finns det mindre att sjunga om i Svartåsen än någon annanstans.

Simon

PS. Jag har redan långt gångna planer på hur jag ska bli veckans kille hela nästa vecka DS.

 Tacos till lunch. Det kommer vi nog inte få i London. Jag har hört att dom bara äter grå mat i England.

Popterror har lite interna utmärkelser som brukar rulla runt bland medlemmarna i bandet så inför nästa vecka finns två frågor:

Vem hamnar först på idiotlistan?

Vem erövrar titeln "veckans kille" i London?

Ställföreträdande domare i tävlingskommitén: Jocke Lindquist

Nu ska jag som innehavare av näst-sämst pigmentprocent i bandet åka till Bettnesand för att grunda inför Englandsvädret. 

En annan låt som kommer ingå på albumet spelade vi för fantastiska initiativet Hammock Sessions i november i fjol. Dessutom är det min mammas favoritlåt i Popterrorkatalogen. Såhär lät Försommaren '98 i beachvolleyhallen på IKSU.

Hammock Sessions - Popterror @ IKSU, Umeå, 2010-11-17 from Hammock Sessions on Vimeo.

Eftersom vi alla vet att den här bloggen är en icke uttalad tävling i roligast youtubeklipp tänkte jag avsluta den tävlingen på en gång så att jag kan fokusera helt på dagens aktiviteter - bl.a. dragspelsträning och fika - och inte oroa mig över vad de andra herrarna ska gräva fram ur youtubes djupaste raviner. Oh the hu-manatee!

Såhär några dagar innan avfärd gäller det att finslipa alla detaljer så att formen är på topp under själva inspelningen. Till hjälp har jag valt det finaste svensk musik kan erbjuda både i form av melodikänsla och pedagogiskt lynne. Den gamla devisen ju snabbare man spelar desto bättre blir låten har aldrig varit mer korrekt:

Saker man kan göra på natten:

1. Sova
2. Vara vaken

Jag väljer alternativ nummer två. Imorgon gör vi vårat sista rep inför Londonresan. Kanske spelar en låt akustiskt för TV4 också. Och dricker en kopp kaffe. Vi borde ju egentligen få kaffespons så mycket som det dricks. Helst Arvid Nordquist. Om du läser detta Arvid så är Classic Mellan min favorit.

Jens och Emil är naturals framför kameran. Jag ger vårt första vlogginvlägg en tvåa av fem.

Simon

Oavsett om jag ska till Aten eller till Luleå drabbas jag av resfeber. Skillnaden sitter i antalet mil jag ska resa. Förra årets tripp till Grekland gav mig sömnlösa nätter i över en månad före. London-febern satte igång idag.

Eftersom jag aldrig varit i London så måste jag ta min kunskap om staden och engelsk kultur från amerikansk television. Alltså tror jag att vistelsen kommer vara något i den här stilen:

Simon

Såhär såg det ut när vi spelade en av bitarna från albumet på Storsjöyran i torsdags. Melodin i fråga heter Du i din sommarjacka och går ungefär såhär.

Simon

Det här det sjukt ceremoniella förstainlägget i Popterrors albuminspelningsblogg. Långt ord. Tanken är i alla fall att man här ska kunna följa oss när vi åker till London för att spela in vårt debutalbum som går under arbetstiteln Svartåsen. Idag är det måndag den första, himla symboliskt, och åker gör vi på lördag den sjätte, och sen hem igen söndag den fjortonde. Fullt upp alltså.

Simon