Nu när studiosessionen i London är helt slut verkar fem sjättedelar av Popterror, och även Force man, vara inställda på att tryna bort hela dagen. Upplevelserna i London får alltså på denna lediga dag vänta på att tröttman ska bli vakma. Kan ta ett tag. Själv har jag varit vaken en par timmar och njutit av den stålgrå himlen, duggregnet och det eviga dunkandet av tåg alldeles intill husknuten. Sen kom jag på att jag skulle blogga, och det gör jag nu.

Kanske glider jag strax ned på Costcutters och köper något smarrigt att äta till frukost, allt för att tvätta bort besvikelsen att jag inte får se Tim Cahill boxa på hörnflaggorna på White Hart Lane. Vi får helt enkelt se. 

Vi hade ont om tid, men här kommer den!

Nu ska vi försöka dra härifrån. Emil styr telefonskutan. Vi får se var vi landar. Dom verkar vara fruktansvärt dåliga på att veta vart vi vill åka. Vi är på väg till 21 London Lane. Det är som 10 Downing Street. Fast mer som en studio. Vi ses där!

Nu har vi bara några timmar kvar i den här studion, och det känns direkt sorgligt. Många burkar Red Bull, mycket pingis (vann ett set mot Josef, åldern börjar ta ut sin rätt) och förstås en massa musik. I morgon förflyttar vi oss till en annan studio, men det är ju inte samma sak. Därför spelar vi in vår sorgligaste ballad nu.

Idag var en helt SJUK dag!

Vi kör en dubbel idag. Emil downstrokar sig svettig och sen har han och Jocke ett mysigt samtal.

En vanlig onsdag i London. Närå. Men en bra onsdag kommer det att bli!

Allt i London är ju inte upplopp och musik. Lunch kan man intaga i parken här bredvid. Popterror och de posha britter som jobbar på City Hall eller i affärsdistriktet runt omkring äter mackor, wraps och annan bensinstationsmat i fancyschmancyförpackningar.

Popterror är inte ens det enda svenska i London. Camilla Läckberg och vi fightas om att vara den bästa svenska exporten. 

Morgonpeppen i lag Popterror är hög. Robin drog en klassisk engelsk frukost med högt kolesterolvärde, tänk bacon, vita bönor och dubbelt stekt ägg med ost i mitten. London är lugnt nu, 16 000 poliser gör susen, och förhoppningsvis kan vi ut och göra stan ikväll. Först ska vi dock lägga gitarrer i elva timmar. Elektrisk, akustisk, sex strängar, tolv strängar, det kommer bli lite alltihopa. Förmodligen ska Jockey som Brendon kallar honom sjunga lite vackert också. Han lade lite slasksång på skivans ballad igår som nästan fick oss att gråta. Själv ska jag träna in en bra backhandretur. 

Co-producerad av Trams & Spexgeneral Ejnebrand

Nu är jag helt klar med mina baslägg på skivan. Det känns märkligt, man har tänkt och funderat och överanalyserat det här i månader, kanske år, och så på två dagar så är man helt plötsligt klar. Kanske hör man nästan färdiga låtar om en par veckor. Oerhört märkligt. Jag är helt säker på att det kommer bli en fantastisk skiva.

Dessutom har Brendon provat sin allra första snus, film på det kommer ikväll, och Red Bull-Josef har fullständigt demolerat mig i pingis (11-2, 11-2). Ikväll ska jag och fira att vi är klara, fest på Tanner Street. Inga upplopp tack.

Den som väntar på nåt gott får vänta sjukt länge på grund av Londons dåliga uppkoppling. Men här kommer en EPISK 5-minutersvideoblogg!

Måndag 8/8 

Vi har följt kravallerna med en lätt känsla av oro i kroppen. Fram till igår kväll kändes allt rätt så lugnt, men nu har det spritt sig över hela staden och andra städer. Det eldas kors och tvärs. Och det enda dom verkar vara ute efter är TV-apparater och mobiltelefoner. Idioter. Permanent idiotlista på rötan.

Popterror manar till lugn.

Förmodligen är vi överdrivet uppihejsan men det börjar allt kännas lite oroligt i London. Vi följer det hela på TV, internet och genom att prata högt med varandra. Eftersom vi är oroligt lagda kan det bli en lång natt. 

Jag har bloggat dåligt, jag skyller på märklig mobiltelefon och basspelande. I morgon blir jag dock klar med alla mina basgångar och då ska jag störa de andra och blogga jämt. Så ni vet. Ska bli intressant att se om vissa speedade Popterrormedlemmar kan sova i natt trots grannar och upplopp. Själv väntar jag bara på nästa videoblogg för att se vad som egentligen hände idag. Själva basspelandet gick bra, jag tror att jag och Jens satte några klockrena grunder. Mer spännande än alla upplopp.

Nyss ringde klockan. 03:55. Skulle väl inte säga att jag sovit maniskt bra. Min kropp tycks tycka att det hela är ett skoj skämt och spelar med. Nu ska jag avsluta min knäckemacka och sedan lägga all uppmärksamhet på att försöka komma på om jag glömt något viktigt. Nästa gång jag bloggar är det från ett annat land, som jag aldrig varit i förut. Det blir antingen:

1. Finland.

X. Lettland.

2. England.

Ingen vet!

Jag brukar alltid glömma något om jag packar i tid och därför vänta till i sista sekunden. Nu har jag dock inte riktigt kylan för det utan tänker sätta igång. Jag brukar packa för mycket, och det tänker jag göra nu också. Kommer som vanligt åka iväg med tre böcker och komma hem utan att ha läst en enda, men förmodligen köpt åtminstone fem tidningar av bara farten, och läst varenda bokstav. Därför tänkte jag lista de bästa tidningarna på resande fot:

1. Den där pressbyrångratistidningen som jag bara sett ett exemplar av och inte minns vad den heter, som bara behandlade andra tidningar. Sjukt bra.

2. Filter. Inte en jättekul åsikt, men jag är inte en jättekul kille heller.

3. Offside. Att läsa vansinnigt ingående reportage om ointressanta fotbollsdetaljer kan vara löjligt intressant.

4. Edge. Kan få tv-spel att kännas som finkultur för en stund.

5. Vagabond. För då kan man låtsas att det inte är 63an mellan Umeå och Östersund, med stopp i Åsele, Dorotea och Hoting, man sitter på.

Mindre än 24 timmar kvar, nu har jag fått lite resfeber också. Ska gå och köpa mig en reseadapter för fortsatt bloggande där borta, plektrum så det räcker även om man är så slarvig och glömsk som jag kan vara, och efter det mest sitta och vara nervös över att jag ska försova mig i morgon. Dessutom fylla mp3spelaren med bra åka-till-England-musik. Tänker mig Elbows Lippy Kids 100 gånger.

P4-intervjun här på morgonkvisten var över innan jag riktigt hann förstå att den hade börjat, men jag hoppas att vi skötte oss någorlunda. Dagens skräll för mig måste vara att jag inte slängde mig i säng igen när jag kom hem utan kokade en rejäl kanna kaffe och började planera lite packning. Vad är ett bra lång- till kortbyxeratio i London i augusti? Kommer jag behöva jacka? Kanske viktigast av allt: kom ihåg att se till att det inte står Popterror någonstans på väskorna. Det uppskattas nog inte av brittisk säkerhetskontroll.

Min medietorsdag fortsätter med vad dom kallar en "telefonare" med Länstidningen i Östersund om en par timmar. Jag hoppas att få svara på följande frågor:

Vad menade Jocke egentligen med sina kommentarer i P4 Jämtland i fredagsmorse?
Hur många pedaler ska man egentligen ha?
Är inte gitarrer bara ett sorgligt substitut för bas?
Är Popterror nervösa för E-ämnen i brittiskt fikabröd?
Vad är egentligen idiotlistan?