Mor

Den 21 februari 2008 Skrev jag ett brev till min mor som  jag delar med er  det innehållet :

Mor

Du har burit mig nio månader du har vårdat mig med ditt hjärta , du har sett mig växa upp och du kunde se att jag inte var som andra barn … Jag säger inte att du inte älskade mig eftersom mamma själv nu vet jag att det är omöjligt för en förälder att hata sina barn …
Åh mamma, om du visste det onda som du gjorde mig, om du visste att när du kastade åt mig ” Om jag visste det  hade jag vridit på dit huvud vid födseln”. Minns du den första gången när du förvånade mig till din frisör? Jag kan inte ens säga hur var din reaktion .
Minns du när jag var 16 år och anförtrodde dig min hemlighet och att du hade lovat mig stöd och förståelse och nästa dag  rusade du med pappa åt  mig behandlade mig med alla namn ?

Minns du när jag var i gymnasiet och hade jag dig varje utgång genom en rigorös kontroll för att kontrollera innehav , läppar , ögonlock , vinklar … även mina färgpennor hade du konfiskerat.
Minns du förolämpningarna,  föraktets ögon , förnedringarna framför mina systrar … Minns du allt?
Varför sådär hat mamma ? Är den rädslan för det okänt? Är den avsmaken för ett annorlunda barn?
Jag förstår inte mamma . Men jag älskade dig , jag älskar dig och jag kommer förmodligen att alltid älska dig …

Slutet av citaten.

Det har gått nästan sex år sedan jag inte har längre fått kontakt med mor . Hon vill inte höra av mig , hon förbjuder hela familjen att uttala mitt namn . Hon säger att jag dog. Men jag saknar henne … Det finns inte en dag som går utan att jag tänker på henne …