Kärringen på Konsum

Igår var vi på Konsum för en gångs skull (annars är det mest Ica som gäller här), och lilleman fick åka barnvagn, storasyster fick styra en liten vagn.

Vi skulle plocka godis, mannen hjälpte storasyster och jag plockade till lilleman. Nu är han ju bara snart två år, men nog vet han vad godis är! Han börjar skruva sig och gnälla, jag säger åt honom att sitta stilla. Han ställer sig i vagnen och jag sätter ner honom igen och säger att han ska sitta där.

Då är det en dam som jag är lite lätt bekant med (eller, nja.. men jag vet vem hon är), som också plockar godis. Hon tittar surt på mig och säger "stackars barn!" högt, surt och snörper på munnen.

Jag tror först att hon skojar. Sådär som vissa kan göra, att man ser på varandra i samförstånd och småler. Så som andra som har eller har haft småbarn kan göra. Men icke, hon är skitsur. Jag blir lika sur först. Sedan ledsen. Vem är hon som dömer mig? Varför gör hon det? Antagligen är det även dom berömda gravidhormonerna som slår in för jag känner bara att jag skiter i det här, jag vill bara bort. Så jag tar helt enkelt min son och går ner till bilen. Han fick inget godis från Konsum.

Vilken jävla kärring. Det är nästan så jag hoppas att hon läser det här.

Tänk vad snabba somliga är på att döma folk!