6-års trots

 Jajjemen, det är konstaterat, Min största är en riktig duracell! Fy för den lede vilka utbrott hon kan få alltså, jag blir så less.

Och jo, man FÅR faktiskt bli less på sina barn. Varför? Jo, det går över lika snabbt som det kommer över en. Vi var bortbjudna på middag idag, riktigt gott! Tacos och sedan glass till efterrätt, ungarna lekte på bra tycker jag. Ända tills just före vi skulle fara hem… hemska tanke bara, vilket utbrott E fick. Inga ytterkläder skulle hon ha (försökte förhala) så det slutade med att hon fick åka bil hem utan jacka, skor eller mössa Lever gör hon ju ändå och förhoppningsvis så har hon väl fått känna att det nog är varmare och skönare med ytterkläderna PÅ när man åker iväg. Nu var det ju inte så suerkallt ute, hade det vart typ -15 hade jag tvingat på henne kläderna men nu var det ju överkomligt.

Hur som helst, så ligger dom nu i sina sängar (dom två stora, lille A leker än..) och efter utbrott nr 2 hoppas jag att E äntligen får sova gott. Det är inte lätt att bli stor, men vem trodde väl det?

Nu är det inte många dagar kvar till marknaden, i morgon blir det kola och knäck kok typ hela dagen. Egentligen skulle jag ha ägnat denna dag till att sy men det blev inte så. Kände mig otroligt omotiverad idag, en sån där riktig skitdag på syfronten skulle man kunna säga.

Nej, nu ska jag sätta mig i soffan och fösöka virka med min halvtrasiga virknål som hunden har tuggat på. Fattar inte riktigt hur virknålen kan vara så god men skitsamma, den får hänga med en stund till tycker jag.