www.vk.se/864313/far-bara-ga-ut-en-gang-i-veckan

Tyvärr så är det ju så att när man blir gammal i sverige och inte längre kan ta sig från punkt A till punkt B för egen maskin så är det absolut ingen garanti att du får hjälp med det för att du vill eller när du vill. 

Det här med att gå ut, det tar tid. Tid är pengar. Pengar ska sparas. Så enkelt är det, det bottnar liksom det mesta i ekonomin. Och visst, det är viktigt att hålla koll på pengarna, absolut. Men, vissa saker ÄR viktigare än andra. Vården och skolan/barnomsorgen ska inte skäras ner. 

Vad exakt ska skäras ner på? Inom omsorgen ska personalen täcka upp och jobba järnet för att inte behöva ta in vikarier. Det heter att spara pengar. Men vem får betala för det? Jo; vårdtagarna. Och personalen. Det går inte att spara pengar genom att öka på en redan ansträngd arbetsbelastning. Det går inte heller förvänta sig en säker och god omsorg om personalen börjar gå på knäna. Så, kära folkvalda politiker, tänk efter nu. Vad exakt ska personalen dra in på, alltså vilka arbetsuppgifter ska hoppas över när personalen går kort?

Kanske ska gamle mannen på 21:an få ligga kvar i sängen varannan dag och få äta där, för det krävs oftast dubbelbemanning där inne. Eller ska vi kanske hoppa över nån dusch då och då, eller kanske skippa städet som görs var 3:e vecka? Eller varför inte låta vårdtagarna gå runt i pyjamas fram emot lunch för att sedan klä om för natten redan direkt efter middagen, eller hoppa över träffar med anhöriga för att planera vilka mål vi vill uppnå med vården? Kanske du har något bättre förslag?

Tänk dig nu in i att det är din mamma som bor på ett äldreboende. Vad exakt ska personalen skära ner på hos henne? Hur vill du att hon ska ha det, eller ännu hellre; tänk på hur du vill ha det när du blir gammal.

Jag förstår mycket väl att Lycksele kommun behöver spara pengar, jag är inte dum. Men tydligen så är det rätt så inkompetenta människor som har lyckats bli folkvalda denna gång. I ett eget företag så bör man ha noggrann koll på ekonomin för att se att det går ihop, helst ska det gå plus. Går det minus månad efter månad så måste man göra något åt det, dra i bromsen ganska hårt och tänka efter vad som har gått fel.

En kommun som Lycksele, som har gått så fruktansvärt mycket back under så lång tid… jag frågar mig, vad har gått fel, och varför i hela friden har det inte kommit någon reaktion förrän nu? Varför har alla dessa pengar fått rinna iväg, och vars har dom hamnat?

Familjehemsplacerade barn, har jag fått höra, att det är där den största kostnaden ligger. Ja, kanske är det så. Kanske är det också så att vissa projekt har kostat dyrt, att vissa löner är alldeles för höga jämfört med jobbet som faktiskt uträttas och att man helt enkelt har blundat för att många bäckar små blir en fruktansvärt stor sjö.

Familjehemsplaceringarna går ju inte att göra så mycket åt. Däremot det andra, det går att skära ner där. Skola och omsorgen, visst, vissa besparingar måste nog göras men tänk framåt! Tänk på vilka sjukskrivningar det kommer att leda till, arbetsskador hos personal och skador på vårdtagarna. Det kommer, vänta bara. 

Jag ser ingen glädje i att bli gammal, instängd på en plats jag inte känner till med personal som inte har tid med mig. 

 Jajjamen, ingen har väl missat att Lycksele kommun ska spara pengar?

Ett sätt att göra det är ju att försöka få arbetarna att jobba gratis, jobba igen tid som man har varit sjuk eller hemma för vård av barn. För så går det till. Jobbar du 8 timmar en dag men blir sjuk så hamnar du 3 timmar minus på årsarbetstiden. Dom timmarna ska du alltså jobba igen sedan. Vård av barn samma sak. Hur fan kan man hamna minus på att vabba eller vara sjuk skulle jag vilja veta? 

Snacka om sjukt. Och att det inte har varit mer rabalder om det här, det förstår jag inte. Fast det är klart, inom kvinnodominerade yrken så är det mycket snack bakom ryggen men ingen vågar agera. 

Sedan att det har tagit sådan fruktasvärd tid för facket att agera tycker jag är fruktasvärt, men det är en helt annan historia.

 Praktik idag.Ungarna skulle lämnas halv sju men vi blev försenade. Nåja, lämnade av Benny på hans jobb i tid och andades ut för jag var helt övertygad om att jag skulle börja halv åtta. Icke det. Sju skulle jag ha vart där, men var i alla fall där halv åtta. Hur som helst, halvtidsbedömning av praktiken idag. Gick helt okej.

Sen skulle jag gå på lunch, då ringer telefonen. A krasslig och trött, grinig. Hör honom i bakgrunden, han grinar efter mamma. Mammahjärtat får ju panik, över att inte vara där. Det dåliga samvetet kommer smygande, han var ju lite klängig igår. Borde jag ha kunnat förutse det? Nej, såklart inte. Trodde att han bara var allmänt trött igår. Sådär som man ju kan vara ibland. 

Jaja, det var bara att åka och hämta honom. Väl på skolgården så ser jag E, i fullt grin. Stackarn hade krockat med en kompis och slagit huvudet. Så hon hängde med hem hon med. Men mellersta är kvar och får så vara hela dagen, jag har fullt med uppgifter att sätta ner på pränt… tur i oturen då att A sover nu..