Sällskap i sängen

Igår natt hade jag sällskap i sängen. Inte av mannen i huset dock, han jobbade.

Jag fick krypa ner bredvid en annan varm kropp, alldeles sjöblöt i svett. K sov med mig inatt, lillgubben. Han sover med mig inatt också när pappan jobbar, supermysigt. Men A är tätt i näsan inatt, sitter här i soffan bredvid mig nu och ser lite film, halvslumrar omvartannat. Stackarn. Men han har varit pigg idag och har då peppar peppar ingen feber. Han som fyller hela två år på söndag. Min bebis håller på att vara stor nu.

Ibland kan jag känna att det skulle vara mysigt med en till liten, men sedan går det typ fem minuter och jag tänker att nej, jag har redan tre och det räcker. Dom ryker ihop, blir vänner. Ja, på något sätt så funkar det ju. Jag skulle ljuga om jag påstod att det inte är skönt när dom blir mer och mer självständiga. Att kunna klä sig själv, slippa blöjbyten, slippa alla dessa vaknätter, amning var och varannan timme dygnet runt… nej, det är ingenting som jag längtar efter. Jag längtar efter en middag bara jag och mannen och sedan en bio, helt barnfria. Eller bara sova ut tillsammans en morgon. Det är ju värsta lyxet.

Min giraff som jag håller på att virka, som skulle bli klar till jul men sedan ändrade jag mig och tänkte att A skulle få den i tvåårspresent, den blir inte klar. Möjligtvis till jul men absolut inte före söndag. Har tappat gnistan totalt för den. Och så behöver jag mera garn. Håller på att sticka en restgarnströja i stället till E. Hade mycket rosa/lila/aprikos i restgarnslådan så det blir nog bra. Hoppas bara den blir nog stor. Är klar med framstycket, bara bakstycket och armarna kvar nu då. Hoppas bara restgarnerna räcker, hade inte tänkt köpa mer garn för en restgarnströja liksom.

Nej, nu ska jag fortsätta slötitta på Bamse och hoppas att lille A somnar och att jag får lägga ner honom i hans säng så att mamman också får någon timmes sömn.