Lovskolan har just avslutats. I år hade vi rekordmånga elever som valde att använda en del av lovet till Skolarbete. Det är en glädje att se att så många tar skolan på största allvar, och ser värdet av en extra ansträngning. Det är något som våra ungdomar kommer att ha otrolig nytta av, vad de än kommer att ägna sin framtid åt.

Läxor är, liksom lovskola, en sak som kräver en extra ansträngning. Behöver skolan verkligen ge läxor?  Räcker inte skoltiden till? Ska man inte få vara ledig på sin fritid? Blir det inte orättvist om man inte har föräldrar som kan stötta?

Frågor som vi måste ställa oss, särskilt som hemläxor enligt forskningen inte har avgörande betydelse för elevernas resultat.

På Artediskolan svarar vi ja på frågan! Skolan kan och ska använda läxor för att ge alla elever möjligheter att nå så långt som möjligt. Läxor är helt enkelt bra. Men bara om de görs på rätt sätt.

Under hösten har vi processat fram det vi kallar för Läxpolicy – en överenskommelse om varför, vad och hur vi gör och ger dessa läxor.

Så, varsågoda, får jag presentera – Artediskolans Läxpolicy

Vår definition av läxa är…

• • En uppgift utanför ordinarie lektionstid som ger möjlighet till repetition, fördjupning och/eller förberedelse.

När vi ger läxor är det i syfte att…

• • Öka elevernas möjlighet att befästa kunskaper och förmågor genom framförallt repetition, träning och/eller förberedelse för kommande lektion.
  • Förbereda för framtida utbildning

Läxornas utformning…

• • Avgränsad, begriplig och med tydlig syfte
  • Självständigt genomförbar 
  • Tidsbegränsad 
  • Ha en tydlig koppling till lektionsinnehållet.
  • Följs upp kommande lektion

Information om läxor ges…

• • Med tydlighet om syfte samt instruktion för genomförande

  • Muntligt och skriftligt i Classroom som är kopplad till Google-kalender

  • Skrivs även in i veckobrevet

Lärarna samverkar för att eleverna ska ha en överblickbar arbetssituation genom…

• • Enskild läxa tar inte mer än ca 15 minuter om dagen
  • Eleverna ska ges möjlighet att ha koll på veckans läxor senast vid mentorstiden
  • Fasta läxor/läxdagar i vissa ämnen för at telever ska kunna ha överblick
  • Läxor mellan fredag-måndag ges endast om schemat inte möjliggör alternativ
  • Språklärare (engelska/moderna språk) samverkar kring läxdagar

Läxhjälp…

• • Sker på särskilt utsatt tid samt med möjligheter till digital uppkoppling

Så tänker vi idag. Vi tar elevernas utbildning på största allvar och tänker att barnen, genom sin utbildning, ska få chansen att utvecklas så långt det överhuvudtaget är möjligt och på så sätt öppna så många dörrar och möjligheter som möjligt. Läxor är på intet sätt avgörande i detta men skapar utan tvekan förbättrade förutsättningar.
Och jodå, vi erbjuder läxhjäp på skolan.

Sommarlovssolen lyser över oss alla och de flesta njuter av den i fulla drag. Min beundran är desto större över de 20-tal elever, lärare och assistenter som ännu ett par dagar kämpar vidare i vår sommarlovsskola. Jag har sagt det förut och säger det igen, kanhända är det viktigaste vi kan skicka med våra elever, drivet att kämpa litet till även när det tar emot.

För precis två veckor sedan var det skolavslutningsdag. Det blev en annorlunda, men en fin, skolavslutning. Våra nior går vidare till nya mål, och det har varit alldeles makalöst att få följa deras resa från barn till nästan vuxna. Kanske tänker jag så varje år, men det känns som att just denna årskurs lämnar särskilt stora och goda spår efter sig.

Mitt tal till dessa fina ungdomar:

Kära avgångselever 2020!

2020 blev inget vanligt år. Det blev ett väldigt ovanligt år. Ett år som kommer att skrivas in i historien som ett år att minnas. Det var det året ni lämnade grundskolan och tog ett av era viktigaste steg mot framtiden. 2020 blev också året då hela världen skakades av en pandemi. En pandemi som har vänt upp och ner på människors liv, på ekonomi, på arbetsmarknad, på sätt att tänka.

2004 var måhända ett mer vanligt år. Det året de flesta av er föddes och det året era föräldrar alltid kommer att minnas som året ni blev en del av deras liv. Samma år som Facebook föddes.  Det var också ett år som satte djupa avtryck genom den Tsunami som ändade 225 000 människors liv. 550 från Sverige.

2011 var kanske också ett mer vanligt år. Det var det året de flesta av er hade en glugg där framtändarna skulle vara, och det året de flesta gjorde sitt första år i grundskolan. Bensinen var ett par kronor dyrare än idag. 2011 var också året då en högerextremist kallblodigt mördade 77 ungdomar (nästan exakt lika många som ni, våra avgångslever, är) på ett läger på Utöya i Norge.

Kära avgångselev 2020

År ser olika ut och du har många år framför dig. En del av dem kommer du att kalla vanliga och andra ovanliga. En del bra och en del dåliga. Vet att du på många sätt kan påverka vad som händer de där åren. Vet att det kommer tillfällen och händelser som du inte kan råda över, men som du kan bestämma hur du agerar på. Vilka känslor och handlingar det leder till. Vet också att du kan vara den som gör att andras år blir bra år. Genom att använda de superkrafter just du har. Genom att vara den bästa versionen av dig själv.

Kära avgångselever 2020

Nu är ni här. Året är 2020. Ni har tagit er hit på olika vägar. För en del av er har åren och vägen varit lätt, för andra har åren och vägen varit full av svårigheter. Just nu står ni i samma vägskäl, och just nu har ni en möjlighet att själva bestämma vilken väg ni ska slå in på. Välj med eftertanke. Vilken väg ni än väljer så kommer ni behöva göra ansträngningar och ni kommer att misslyckas emellanåt. Det är enda sättet att komma framåt. Välj en väg som ni tycker om. Välj en väg där ni kan göra gott för andra. Välj en väg som kan ge er en bra framtid.

Vilken väg ni än väljer och hur era år framöver än kommer att se ut, så kom ihåg att vägen hem alltid finns kvar. Artediskolan och Nordmaling kommer alltid att vara en del av det som har format er.

Vi kommer alltid att vara en del av er och ni kommer alltid att vara en del av oss.

Ni gör oss galet stolta – fortsätt med det

Hur ser en fungerande arbetsgrupp ut? Ett ämne som det går att hitta spaltmeter av forskning, böcker och artiklar om.

Idag vill jag dela med mej av hur en fungerande arbetsgrupp, i verkligheten, kan se ut. Jag skriver det som en beskrivning, och därmed även en hyllning, till några av offentlig sektors vardagshjältar. Personalen på Artediskolan! 

Alla jobb har sina utmaningar. Med kravet att ge ungdomar deras bästa framtid, samtidigt som dessa ungdomar är mitt i sitt livs jobbigaste period, då man varken känner igen sin kropp eller sina känslor och samtidigt kämpar för ta reda på vem man är och ändå vill passa in i flocken, är fantastiskt på många sätt, men också ständigt utmanande. Och svårt.

Såklart finns i ett sånt jobb stunder av frustration. Men just bland Artedis personal är den sällan långvarig. Bortsett från all den energi som ungdomarna själva ger, så ser jag exakt varje dag hur kollegor stöttar varandra i det svåra. Några av de kommentarer som dagligen fälls i personalrum, arbetsrum och korridorer mellan personalen:  “Hur kan jag hjälpa till?” Kan jag stötta dej på något sätt” “Kan du tänka så här” “Du, hur kan vi tänka istället” “Jag har haft samma fundering och löste det så här”…

Förståelsen för att vi är olika, med olika behov skapar förståelse också för sina egna behov. Som när någon säger “Tryggt att veta att det finns plats även för en sån som mej”  

Det är OK att göra fel, att misslyckas men också att lyckas. Även när jag som chef gör mina (rätt flitigt förekommande) misstag kan jag få höra kommentarer som att “det är bra för då är det tillåtet även för personalen att göra misstag och misslyckas”

Generositeten med att dela med sej av tankar, känslor, undervisningsupplägg, egna läranden, lyckanden och misslyckanden, smarta tips, upptäckten av nya verktyg… Delande som sker dagligen i stort och smått. När tid upplåts i formella sammanhang fylls den till bredden med delande utan att någon behöver tillfrågas.

Kunskapen och kompetensen är stor (tillsammans ca 800 års yrkeserfarenhet och massor av utbildning), och väldigt litet prestige kring hur saker ska ske. Huvudsaken är att de sker och leder till utveckling. Eleverna i ständigt och gemensamt fokus.

Det finns perioder när denna personalgrupp är nästintill dränerad på energi – rimligtvis kommer det ut litet mer frustration, helt naturligt, men framförallt fortsätter de lyfta både eleverna och varandra, och för att skapa mer energi ställer till med personalfester som skulle få etablerade festfixare att vilja anställa dem. 

Jag vet att personalen på Artediskolan (som jag har äran att få kalla min) känner igen sig. Jag vet också att de kan fylla på med fler fina exempel från skolvardagen. 

Visst finns det utvecklingsområden (eller ska jag skriva utvecklingspotential) även för denna arbetsgrupp. Och  just viljan och förmågan att utvecklas är en del av deras styrka. Eller som vi alltid avslutar vår kvalitetsrapport “The road to success i always under construction” 

Jag tänker att jag har en enorm tur som får kalla mej rektor för Artediskolan och chef för dessa fantastiska människor. Så, ursäkta alla andra chefer, jag måste faktiskt meddela att jag har de bästa medarbetarna. Ever.

Höstterminen 2019 är avslutad och både personal och elever får välbehövlig vila. En skoltermin är alltid fylld av utmaningar och trevligheter men framförallt av utveckling. Ett härligt exempel på det senare är resultatet av den förändring av matteundervisningen vi gjorde i höstas med fler grupper och mer tid. Något som tillsammans med elevernas och personalens ansträngningar lett till en rejäl resultathöjning!

För oss som jobbar i skolan innebär varje dag ett lärande men vi har också ett stort gemensamt utvecklingsområde som  heter Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Genom en språkinriktad undervisning tänker vi att vi ska stötta eleverna ännu bättre, eftersom språket är grunden till både individens utveckling och möjligheterna att lyckas i alla skolämnen.

Språk kan uttryckas i olika former, och när det gäller det talade språket lär det finnas  ca 7000 olika runt om  i världen. Om vi därtill lägger dialekter växer antalet ytterligare. I vår fina kommun har vi Nordmalingsbondskan att ståta med.

På avslutningsdagen sjöng vi i personalen en liten hyllningssång/julhälsningssång till våra fantastiska elever på bondska. Eftersom det visade sig att inte alla förstod vad vi sjöng använder jag mig av litet språkutvecklande arbetssätt och ger en liten förklaring  (melodin till texten är Tänd ett ljus, om någon vill prova sig på att sjunga den):

Nu jere gjort, termin ä över

Nu är det gjort, terminen är över

He ha gått fort, en ny legg framöver, he ha vöre barnan iblann,

Det har gått fort och en ny ligger framför oss. Det har varit tufft ibland,

men je klara ne minsann

men ni har klarat av den bra

Je ha arbete bra å redit

Ni har arbetat väldigt bra

Å nu få je ta nalta ledigt

och nu får ni ta litet ledigt

Å söva ut, varnen da

och sova ut varje dag

He ha vöre nalta sjåit

Det har varit ganska arbetsamt

Mysche prov å mysche jobb

Ni har haft mycket prov och mycket arbete

Men je ha gjort he bra

Men ni har gjort det bra

Å lärt je mytsche

och ni har lärt er mycket

Men energin från na anne än drecka bort je skaff je, näste år

Men vi vill att ni ser till att få energi från något annat (läs mat, sömn, fysisk aktivitet) än energidricka nästa år

Å snön he tyck ve bort stann därute

och det är kul att ni leker med snö men självklart görs det utomhus

Se val he bätter så här mot slute

så blir det bättre för alla

Nu jere gjort, termin ä över

He ha gått fort, en ny legg framöver he ha vöre barnan iblann,

men je klara ne minsann

Je ha jobba bra å redigt

Å nu få je ta nalta ledigt

Å söva ut, varnen da

Ja je ha lärt je mytche

Ja, ni har verkligen lärt er mycket

Å je ha divle ve varann

och ni har umgåtts och diskuterat med varann

Ååå ve ha vöre vrang

Ibland har vi blivit arga

När je inte ha gjort som ve sagt

när ordningsreglerna inte har följts

Men vi ä mest fejjen å få va te skola å arbet lave je

men vi är fantastiskt glada över att få jobba tillsammans med er

Je söm skö skapa fred på jola

för det är ni som kommer att skapa framtiden och en bättre värld

Å ve ä här för å ge je orda

och vi har äran att få hjälpa er på vägen

Nu jere gjort, termin ä över

He ha gått fort, en ny legg framöver he ha vöre barnan iblann,

men je klara ne minsann

Je ha jobba bra å redigt

Å nu få je ta nalta ledigt

Å söva ut, varnen da

Go jul å gott nytt år

God juil och gott nytt år

Löva å va rädd om je sjölven

lova vara rädda om er

En hälsning du få

En hälsning du får

…

What a wonderful world! Så mycket möjligheter! Så mycket kunskap!  (Det sägs att mänsklighetens samlade kunskap fördubblas vart femte år). Och så många åsikter!

Jag utesluter inte att min känsla inför det sistnämnda har att göra med att jag har hunnit bli närmare 60 år och har samlat på mej rätt mycket erfarenhet, men polarisering och svart-vita åsikter om än det ena, än det andra får mej mest att sucka och börja tänka på pensionen. Vore det inte för att det känns litet löjeväckande med alla dessa åsiktsmaskiner skulle jag skapa en egen åsiktsnisch och kalla den sunt-förnuft-nischen.

Låt mej ta några aktuella exempel från skolan. (Även om dieter, politik eller livsstil skulle kunna varit lika aktuella) Att just skolan ofta hamnar i fokus i debatten är naturligt eftersom  den är en av våra absolut viktigaste samhällsfunktioner. Många tycks känna sig kallade att hitta sin nisch kring just skolan.

Under senaste tiden har särskilt tre ämnen tagit mycket plats i alla möjliga media.

Skolans digitalisering. Ehhh… om vi kan enas om att vi lever mitt i en förändringstid där digitaliseringen går fantastiskt fort. Ja, då kan vi ha åsikter om det (precis som att det fanns stark opinion mot tåg, serietidningar eller att barn skulle gå i skolan) men det förändrar inte faktumet att digitaliseringen fortsätter. Sunt förnuft säger att barn och unga som växer upp behöver få med sig rätt kunskaper, förmågor och verktyg idag och in i framtiden. Om det är enormt sannolikt att mer och mer text kommer att finns i digital form och det är svårare att läsa på en skärm än i en bok. Ja, då ska de såklart träna på det. Om det finns “skit” på internet behöver de redskap att värdera vad som är skit, och hur de ska hantera det. Sunt förnuft säger också att vi ska använda digitala verktyg när de förbättrar förutsättningarna för (rätt) lärande – dvs inte till allt. Och vet ni vad – de som leder eleverna i detta lärande är jätteduktiga på att avgöra detta, om de får förutsättningar för det.

Lågaffektivt bemötande har varit ett annat favoritämne. Jag tar mig för pannan! Vem tror på fullt allvar att det ger bättre resultat att bemöta en affektkänslig person med skrik och handgriplighet än med låg affekt? Sunt förnuft säger att lågaffektivt bemötande är grunden i allt gott ledarskap, och det är också civilkurage och tydlighet. Och vet ni vad – de som leder eleverna varje dag i skolan är jätteduktiga på att avgöra hur de ska bemöta eleverna i olika situationer, om de får förutsättningar för det.

Pulsträning och fysisk aktivitet kom otippat upp som ett tredje hatobjekt. Och nej, såklart kan fysisk aktivitet inte ersätta annan undervisning, Men både forskning och sunt förnuft säger att rörelse pumpar runt blod i hjärnan och ger fokus och energi som gör att lärandet går lättare. Och vet ni vad – det blir pinsamt om vi inte vågar tro på att de som har 5 års utbildning, engagemang, intresse och ofta många års erfarenhet av att leda eleverna i deras lärande skulle förstå att lärande är komplext och att man måste utgår från både styrdokument, forskning, beprövad erfarenhet, vilka elever man har framför sig och vilka förutsättningar man i övrigt har för att skapa ett gott lärande.

Sunt förnuft säger att ett samhälle som vill ge sina barn och unga en strålande framtid ska ge stöttning, på så många sätt som möjligt, till de som dagligen arbetar med att ge dessa barn och unga kunskaper, förmågor och verktyg. Ja, ni fattar – till lärarna. För trots utbildning, engagemang, intresse och erfarenhet är det inget lätt jobb. Faktiskt väldigt utmanande och ibland skitsvårt.

Till sist – sunt förnuft är nog bra, men jag tror jag struntar i att skapa en nisch av den för den finns ju redan. Tack och lov!

Sista dagen före jullovet  och hösten 2018 har sammanfattats i elevernas terminsbetyg. Betyget är en viktig signal till både elever och skola hur vi, från varsitt håll, ligger till. Var vi lyckats bra och vad som eventuellt behöver skärpas upp. Oerhört viktigt att komma ihåg är dock att betyget inte säger något om ungdomarnas värde! De är älskade oavsett hur betygen ser ut.

Det har som vanligt varit en intensiv, inspirerande och på många sätt händelserik termin.

Vi har haft en skolinspektion helt utan anmärkningar för Artediskolan! Stort!

Resultatet för vårens nior var “all-time-high” och när SKL gjorde sin sammanställning visade det sig att vi dessutom låg högt över förväntat värde utifrån den sk socio-ekonomiska beräkning de gjort. (Där resultatet vägs mot föräldrars utbildningsbakgrund, behov av försörjningsstöd, nyinvandrade elever samt elever med okänd bakgrund). Glad och stolt över det arbetet som görs!

Som alltid i en verksamhet med 300 tonåringar har det varit “ups and downs”. Vi genomförde vårt mest välbesökta skolråd någonsin efter att ha flaggat för en ökad oro och stök – både i korridorer och på fritiden. Mötet hade rubriken “It takes a village to rise a child” och aldrig är det så positivt att bo i en liten kommun som när något behöver uträttas. Utöver föräldrar fanns socialtjänst, polis, UG, föreningsliv och politiker på plats. Vi hoppas och tror att en nystart av “Föräldrar på byn” ska bli av utifrån de samtal som fördes på mötet. Under våren kommer vi att genomföra vårt årliga arrangemang “Peppkväll för föräldrar” och vi välkomnar också alla föräldrar att anmäla sig till de föräldrautbildningar Nordmalings kommun erbjuder. Det är tufft att vara tonårsförälder, och därför ovärderligt att samverka både med andra föräldrar och skolan.

Från skolans sida har vi, för att komma tillrätta med korridorsstök, t.ex. inrättat en ny åtgärdstrappa, som bl.a. innebär att vi kommer att sätta in åtgärder snabbare och tydligare än förut,  och det betyder också att föräldrar får mer samtal hem och även kommer att få önskemål om att komma till skolan när vi ser behov av det. Energidryck, som bevisligen är hälsovådligt och dessutom får till följd att eleverna försämrar koncentrationen har vi infört förbud för. Våra ordningsregler finns för att öka trygghet och studiero, och vi förväntar oss att alla elever följer dem.

Skolan har många funktioner – som grund för värdeskapande, som social arena och mycket annat, men vårt huvudfokus är och ska vara undervisning. Vi har höga förväntningar på våra elever och vi har också byggt upp ett elevhälsoarbete, där vi under hösten har fått positiv feedback både från mottagande gymnasieskolor och från BUP. Roligt!

Ett av många goda exempel från höstens undervisning är det Skapande skola-projekt vi har genomfört tillsammans med KF Klöse-huset.I tider där det ibland verkar omöjligt att se skillnad på Fake-news och sanning har både personal och elever fått jobba kreativt med att genomskåda och skapa egna Fake-news. Förmågor som hör ihop med en alltmer digitaliserad värld blir allt viktigare. Säkerhet på nätet, källkritik och programmering är inslag som fått ta större plats i vår undervisning.

Till sist vill jag förtydliga, att den rektorsrekrytering som gjorts till slutade med att nyrektyrerad rektor kommer att jobba med de yngre åldrarna och jag själv blir kvar på Artedi. Det känns, för min del, mycket bra, och jag tackar för den positiva feedback jag fått på det.

Med ett stort och varmt tack till lärare, elever och alla andra som finns för våra elever och en önskan om fortsatt gott samarbete, en underbar jul och ett lyckosamt & gott nytt år!

/Rektor Birgitta

Föräldrar, eller som det blir med en enkel felstavning – förädlar(e), är de allra viktigaste personerna i ett barns liv. Tveklöst. Men vi i skolan är ändå stolta över vår hedrande andraplats.

En lyckad skolgång är på många sätt en förutsättning för framtida god hälsa, sociala relationer, arbete och ekonomi.

Så här inpå första tiondelden av läsåret kan det vara klokt att vi påminner oss om den här laguppställningen och fundera över våra roller.

Det börjar finnas gott om forskning om hur vi i skolan ska jobba för att få till den där lyckade skolgången och när vi har planerat för just detta läsår har vi tänkt så här:

1. Att vi ska ha fokus på undervisning och att vi verkligen undervisar på ett sånt sätt att våra ungdomar får med sig de viktiga framtidskompetenserna/nyckelkompetenserna:

. ..som kommunikation på modersmålet och andra språk (just nu utbildar vi handledare i språkutvecklande arbetssätt. Moderna språk är från i år obligatoriskt), matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens (Inför läsåret har vi tagit fram en matteplan för att identifiera behov och ge rätt stöd. När det gäller NO-ämnena är det de ämnen vi har ökat måluppfyllelsen mest), digital kompetens (ett område där vi ligger i tydlig framkant och fortsätter satsa. Bl.a. genom att jobba kreativt med kritiskt användande av nätet tillsammans med KF-huset i Klöse. Att lära sig lära (där strategier och studieteknik har tagit en större och mer självklar del av undervisningen).. Social och medborgerlig kompetens (I ett stort samarbete med Skolverket kör vi under året en fortbildning tillsammans med Samtalsaktivisterna) Initiativförmåga och företagaranda (I ytterligare ett samarbete med skolverket utvecklar vi det entreprenöriella lärandet genom bl.a. ämnesövergripande arbeten) Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer (Bl.a. jobbar vi med Skapande skola. De kulturella uttrycksformerna får stort utrymme inte minst  i våra ämnesövergripande arbeten)

2. Att det krävs en trygg skola där goda relationer byggs. Det här, mer än många andra områden, är verkligen ALLAS ansvar. Varje personal i skolan, varje elev och också varje vårdnadshavares ansvar. På skolan jobbar vi utifrån vår plan mot diskriminering och kränkande behandling, vi har ett trygghetsteam som träffas varje vecka för att gå igenom aktuella incidentrapporter och andra problem som inrapporterats, planera åtgärder och även planera och organisera för främjande och förebyggande åtgärder. Varje klass har två kamratstödjare som samarbetar med trygghetsteamet. Vi har rastvakter, personal som äter i skolrestaurangen och många andra åtgärder för att skapa denna trygga skola. Tyvärr betyder det inte att vi är en skola utan kränkningar, mobbning och diskriminering. En högstadieskola med ca 300 ungdomar med olika behov, massor av hormoner i kroppen, några ungdomar som  inte skulle vilja vara där, är i sig inte en idealisk miljö är det gäller trygghet. Och just därför är detta arbete så högt prioriterat.

 Just nu ser vi en attityd från många ungdomar som är hårdare än vi önskar, med starka inslag av rasism och även sexism. Det är naturligtvis absurt att någon ska bli kallad hora eller blatte på sin skola – en helt oacceptabel arbetsmiljö. Även om vi upplever att det är relativt begränsat bland vissa grupper, så vet vi att om vi inte stävjar detta så sprider det sig. Därför vädjar jag till er vårdnadshavare att samtala med era ungdomar om att ni inte vill att de ska delta i detta, och hjälpa dem med strategier att stå utanför.

3. Att vi har en stark elevhälsa med ett inkluderande perspektiv i vårt dagliga arbete är en annan grund i arbetet. Elevhälsoarbetet börjar alltid i klassrummet, där varje lärare ser sina elever och deras behov och anpassar undervisningen så långt det är möjligt. Det är inte alltid lätt, men jag är så oerhört stolt över att ha så många lärare som gör detta med stor professionalism. Vi har ett elevhälsoteam på skolan som består av speciallärare/pedagoger, kurator, skolsköterska, Studie- och yrkesvägledare och rektor. Vår uppgift är att arbeta förebyggande och främjande och stötta upp det som sker i klassrummet. Vi träffas en gång/veckan och pratar om allt detta och även om behov där de vanliga anpassningarna inte riktigt räcker till och fördelar då ansvar och arbetsuppgifter mellan oss. På skolan har vi läxhjälp, lovskolor och studieverkstad. Resurser som nyttjas av många av våra kloka elever.

Vad säger då forskningen att vårdnadshavare ska tänka på för att stötta sina ungdomar till en lyckad skolgång och en god framtid?

1. Det allra enklaste svaret är helt enkelt – Visa intresse. En av de största undersökningar kring hur en god framtid byggs, påbörjades redan på 50-talen med fortsättning och uppföljning i nutid. Ca 70 000 barn i 5 generationer har följts, med frågeställningen “hur kan föräldrar hjälpa sina barn att lyckas”. När det gäller ungdomar så är det skarpaste budskapet att bry sig, att visa att du är intresserad av ditt barns skolgång. Fråga hur det går i skolan, vad de lärt sig, relatera det till din egen vardag,  hjälp till att organisera läxläsning, ta inte ledigt i onödan. Det kanske viktigaste du kan göra med din tonåring är middagssamtalet. Samtalet som enligt en känd kriminolog är den bästa försäkringen för att förhindra framtida kriminalitet. En annan person uttryckte det så här “Det enda du behöver lära ditt barn är gott bordsskick”. Det var då inte själva bordsskicket som var poängen, utan det samtalet som hörde till måltiden.

Använd ett av dessa viktiga middagssamtal till det jag skrev här ovanför. Om den attityd vi just nu ser från många ungdomar, som är hårdare än vi önskar och med starka inslag av rasism och även sexism. Det är naturligtvis absurt att någon ska behöva bli kallad hora eller blatte på sin skola – en helt oacceptabel arbetsmiljö. Även om vi upplever att det är relativt begränsat bland vissa grupper, så vet vi att om vi inte stävjar detta så sprider det sig. Därför vädjar jag till er vårdnadshavare att samtala med era ungdomar om att ni inte vill att de ska delta i detta.

2. Den andra delen som du som vårdnadshavare har så enorm påverkan på är din ungdoms livsstil:  Sömn fysisk aktivitet, och kost. Tips från coachen är när det gäller sömn – 8-10 timmars sömn och regelbundna sömnvanor är A och O. Inget är så kopplat till prestation som just sömn och det finns en tydlig koppling mellan beteende och regelbundna sömnvanor.

Hjälp ditt barn att komma ihåg gympakläderna och prata med dem om vikten av att duscha efter idrotten. Utan dusch vågar de inte satsa fullt ut och idrottslektionen blir inte den viktiga fysiska aktivitet de behöver.

När det gäller kost finns det också mycket att säga. Bra att veta är att vi verkligen inte vill se några energidrycker på skolan. Kika gärna på denna bild av vad dryckerna innehåller och litet om de negativa följderna är av bruket.

Till syvende och sist handlar det ändå om vad man själv gör och vad man själv vill. Vi kan finnas där men det är ett val som måste göras och ett ansvar varje ungdom själv måste ta.

1. All forskning visar samma sak – ansträning slår talang, hjärnan är plastisk – intelligens är inte statisk. Det lönar sig att anstränga sig och intelligensen utvecklas när man lär sig nya saker. Det är en enkel ekvation.

2. Att vara motiverad, intresserad, ja helst passionerad är också en viktig hjälp när man vill lyckas.

Källor:

Life project – metaforskning – Helen Pearson

Visible learning, metaforskning – John Hattie

Grit – Angela Duckworth

Growing mindset – Carol Dweck

Förra veckan avslutade vi skolåret. Bakom oss ligger 178 viktiga dagar av lärande och utveckling. Dagar av kärlek, glädje, men också emellanåt av konflikter och sorg. Dagar av liv. Som livet ser ut. Både i skolan och utanför.

Som rektor har jag privilegiet att varje skolavslutningshögtid hålla ett (kort!) tal till våra elever. Man hinner säga rätt mycket på 2 minuter och till de yngre eleverna pratade jag bl.a. om hur mycket som händer inuti och utanpå under ett skolår. Till våra avgångselever skickade jag, tillsammans med personalen, våra önskningar för dem genom att sjunga Forverer young till dem. ”May you always do for others and let others do for you”

Resultatet av de 178 dagarna har hursomhelst varit smått fantastiskt. Artediskolans nior har det högsta meritvärdet någon avgångsklass någonsin haft och personalen fick häromdagen ta emot ett fint pris från kommunfullmäktige för utmärkelsen ”årets arbetsgrupp”. På skolavslutningsdagen fick vi också veta att vi fått 155 000:- för att utveckla undervisningen utifrån entreprenörskap och ämnesövergripande arbete. Vi har förbättrat studieron, vi har utvecklat elevhälsoarbetet och hittat nya former för att förbättra både elevernas och personalens arbetsmiljö…

Som jag skrev är skolan som livet själv – både glädje och sorg. En sorg har varit att se några av våra elever hotas av utvisning. Mitt i detta sorgliga har det varit fint att se hur personal och omgivande samhälle ställt upp för att, trots allt, möjliggöra en skolgång. Några av dessa elever har efter endast några få år i vårt skolsystem uppnått mycket fina betyg. Förrförra helgen deltog många ur personalen vid en manifestation där en av våra lärare – Paola  – höll ett fint tal som du kan läsa här.

För en tid sen  förvånade jag mig själv (och kanske många andra) med att besluta mej för att byta skola och jobba med de yngre eleverna. Rekryteringen startar snart och jag räknar med att jobba fram till jullovet. Då har jag jobbat som rektor på Artediskolan i 4 år. Fyra fantastiskt roliga, utmanande och utvecklande år. Jag har fått arbeta med underbar personal, elever och föräldrar och tillsammans har vi nått de goda resultat som jag beskrev ovan. Man ska sluta när det är som roligast sägs det, och jag har svårt att tro att det kan bli roligare än så här, och just därför kommer att det att kännas väldigt sorgligt när dagen för stolsbyte verkligen är här. Varför slutar jag då om det nu är så roligt? Min tanke, efter att ha arbetat 4 år på högstadiet, 11 år på låg- och mellanstadiet, 7 år Åk F-3 och dessförinnan 7 år i förskola och 7 år inom folkbildning har jag en tydlig bild att, om man brinner för att ge barn och unga de bästa förutsättningar inför framtiden, är det lättare att göra skillnad när de är små än när de är stora. Jag hoppas och tror att jag varit delaktig i att göra skillnad på högstadiet, men jag tror att jag kan göra större skillnad på låg- och mellanstadiet. Jag vet att Levar- Lögdeå- och Gräsmyrskolan också har kanonduktig personal (och föräldrar som vill samarbeta  med oss för elevernas bästa), så jag räknar med att även det ska blir minst lika roligt, utvecklande och utmanande som jobbet på Artedi

Ett stort tack till alla som har gjort detta läsår gott och framgångsrikt

I veckan har ca 50 skolpersonal i Nordmaling skrivit under ett öppet brev till våra Västerbottniska riksdagsledamöter om en del av vår vardag och våra tankar kring det. Här får du också chansen att ta del av det:

Öppet brev från personal vid skolor i Nordmaling

De flesta av oss har jobbat många år i skolan. Ett fantastiskt arbete där vi får vara med och lägga grunden för barns och ungdomars framtid. Det är inte alltid det “går på räls”. Det är konflikter som ska hanteras och redas ut, lärmiljöer och lärsituationer som ska tillrättaläggas, ungdomar som behöver stöd pga sitt mående, föräldrar som är oroliga, pengar som ska sparas… Det är saker som tillhör jobbvardagen. Vi är vana att vi har ett regelsystem och ett omgivande samhälle att samarbeta med och som gör det möjligt att lyckas ge våra barn och ungdomar den chans de har rätt till.

Sedan ett drygt år har vi dessvärre fått uppleva att dessa spelregler förändrats. Plötsligt har vi ett samhälle som motarbetar oss i vårt arbete.

Under många år har vi, liksom många andra skolor, med öppen famn tagit emot många ensamkommande barn och unga. Det har gått bra. Många av dem lyckas väl i skolan och i livet. 2014-15 tog vi emot extra många ensamkommande barn, de flesta från Afghanistan. På grund av den extremt långa handläggningstiden och en åldersbestämning där många, på starkt kritiserade grunder, skrivits upp i ålder, har majoriteten hunnit bli 18 år innan prövning skett. Som motvikt till den långa handläggningstiden har de sen blixtsnabbt fått utvisningsbesked till ett land som många av dem aldrig bott i, än mindre har kontaktnät i. Ett land med den ena blodiga attacken efter den andra och där striderna mellan Talibaner och säkerhetsstyrkor hela tiden trappas upp och där antalet civila offer är rekordmånga.

De här ungdomarna är våra elever. Ungdomar som vi sett växa, lära sig och utvecklas till goda samhällsmedborgare. Ungdomar som kommer att kunna bidra till ett gott och välmående Nordmaling, Västerbotten och Sverige. Enligt beräkningar ekonomiskt mindre kostsamt än elever som fötts i Sverige.  Ungdomar som kommer att behövas på arbetsmarknaden om några år. Ungdomar vars liv vi numera är en del av och vars kunskaper och värderingar vi enligt skollagen förmedlat till dem.

Istället för att känna framtidstro ser vi dem nu brutna och vilsna. På en helt annan nivå än den vardagsproblematik som hör till i skolan. De som redan nått den gräns då de inte får vistas i vårt land får börja planera för ett liv i skräck och förföljelse igen. För viljan att leva är ändå stor och för dem som sett botten på sin flykt till Sverige  vet att livet är värt att kämpa för.

När de flesta av våra elever går ut till ett sommarlov och en hoppingivande framtid går dessa elever ut med en ovisshet som är svår att sätta sig in i.

Den möjlighet till tillfälligt uppehållstillstånd riksdagen beslutat hjälper kanske några, men långt ifrån alla. Det är bra, men inte tillräckligt.

Vi i vår roll som lärare och annan skolpersonal kämpar varje dag tillsammans med att ge alla våra elever inklusive dessa ensamkommande barn (Ja, vi och de själva ser dem som barn, även om migrationsverket har sagt något annat) en god grund för en god framtid. Det är vårt jobb.

Vi tänker att ert jobb är att skapa förutsättningar för att vi ska kunna göra vårt jobb och vill därför uppmana er att arbeta för en mänsklig behandling av de barn som har kommit till Sverige som ensamkommande och för de barn som befinner sig på flykt i Europa och övriga världen. De blir fler, inte färre.

Med vänliga hälsningar

Skolpersonal i Nordmaling

Min morgonläsning av lördagens VK höll på att ta en ände med förskräckelse då Stefan Åbergs krönika fick mej att sätta kaffet i vrångstrupen.

Under rubriken ”SVT blundar för biologin” och med utgångspunkt i rapporter om den ojämlika svenska skolan hittar han fram till idén att SVT, av oklara skäl, skulle blunda för att det biologiska arvet är en viktig faktor för intelligens. Han filosoferar vidare att denna koppling mellan arv och intelligens skulle var den främsta faktorn för ojämlika skolresultat.

Eeeh… och..?

Jag ser ingen anledning att försvara eller förklara SVT:s påstådda agerande och möjliga agenda men jag har rätt god insikt i både svensk skola och forskning kring skolframgångar.

Självklart har föräldrars (och då främst mödrars) IQ betydelse för avkommans IQ. Närmare bestämt mellan 40-60%. Knappast någon skulle ifrågasätta detta. Jämför gärna med den genetiska betydelsen av längd som är ca 80% och BMI som är 60-70%.

Åberg påstår att vi pratar för litet om det biologiska arvet. Jag säger – varför skulle vi det? Vad skulle det förändra? Skulle det betyda att vi ska mäta föräldrars intelligens och sen anpassa undervisningen till deras barn med detta som utgångspunkt? Eller ska vi helt enkelt slå oss till ro och ursäkta uteblivna skolframgångar med det biologiska arvet?

Åberg känner säkert till det där med 40-60 procentens betydelse för individen. Han verkar tycka att det är väldigt stor betydelse. Det betyder ungefär fifty-fifty mellan arv och miljö. Om vi inte kan påverka arvet så kan vi påverka miljön desto mer. Låt oss därför ägna energin åt att påverka miljön.

Det Åberg däremot inte verkar känna till är att intelligensen visserligen har stor betydelse för skol- och andra framgångar, men att det inte är det mest avgörande. Faktorerna för framgång är många och ofta komplexa. Nyare forskning (Duckworth, Klingberg m.fl.) visar med önskvärd tydligthet att den allra största betydelsen för individen är en sammanlagd förmåga av uthållighet, passion och att skapa målsättningar. Även dessa förmågor grundar sig till viss del på biologiskt arv, men kan precis som intelligens utvecklas i ett samhälle och en skola där förväntningarna är höga (oavsett föräldrar), där det finns en omgivning som både stöttar och utmanar, där hem och skola tillsammans förmedlar att bildning är viktigt.

Jag blir ledsen av att läsa Stefan Åbergs krönika. Den luktar unket trettital