rektortornberg

Tankar från en framtidsverkstad

Nytt år i framtidsverkstan

 

Trots mina 57 år har jag alltid samma fina känsla inför ett nytt år. Känslan att få lämna det som misslyckats bakom sig och ta med lärdomar och positiva erfarenheter in i det nya oskrivna året.  Att  uppdatera, omstarta och ta vara på nya möjligheter.

Att få göra det tillsammans med personal och elever på Artediskolan är en ren ynnest eftersom personalen alltid är på tå för att utveckla verksamheten och där vi tycker att den viktigaste utvecklingen är elevernas. Den utveckling som sker och syns dagligen och stundligen i klassrum och korridorer. Den utveckling som är själva drivkraften för oss som jobbar i skolan.

Sen har vi de där andra utvecklingsperspektiven. 2018 är t.ex. året då läroplanen har fått nya skrivningar kring digitalisering. Vi har fått ett tydligare uppdrag att undervisa utifrån vad det innebär att leva i ett digitaliserat samhälle, att förstå programmering, källkritik, säkerhet, och trygghet på nätet. Allt det som kallas digital kompetens. 2018 går vi också in i ett stort samarbete med Skolverket för att jobba med språkutvecklande arbetssätt, systematiskt kvalitetsarbete, normer & värden och andra spännande områden med inriktning på nyanlända och andra elevers lärande.

Som rektor har jag ett alldelens särskilt fint uppdrag att utveckla och skapa förutsättningar för lärarna och övrig personal att utbilda våra elever. Det betyder att jag måste hålla blicken fäst både nära och långt bort. Efter snart 15 år som rektor vet jag dock att nära-perspektivet tar nästan all plats. Att tillvaron  styrs av mer eller mindre akuta och oförutsedda händelser. Det är en konsekvens av att arbeta med människor och kan inte byggas bort hur mycket vi än försöker. Det gör att en lätt tappar fokus på det där långt-bort-perspektivet. Men min nyårsambition är att höja blicken så ofta som möjligt och hämta näring ur forskning, framgångskoncept, spaningar och kloka människors idéer och tankar.

Angela Duckworth är en sån klok människa. Angela är lärare och psykolog som forskar kring neourobiologi. Framförallt har hon fördjupat sig i begreppet GRIT. Hon menar att hur mycket GRIT en person har är mer avgörande än t.ex. IQ, talang eller sociala förutsättningar, och att GRIT dessutom kan utvecklas. Enklaste och kortaste sammanfattningen av GRIT är uthållighet, passion och syfte. Jag tänker att det är en viktig sak för både oss som jobbar i skolan, för eleverna och för föräldrarna att känna till. Vi behöver hjälpa våra ungdomar att träna sig i uthållighet, att hitta sin passion och att förstå sitt syfte. Kolla gärna in Growingminds film som ger ett litet smakprov. 

Just nu försöker jag fördjupa mig i en klassrumsstruktur vars syfte är att skapa fördjupat lärande genom att öka samarbete, elevaktivitet och motivation i klassrummet. Det jag läser bygger på forskning och hämtar sin grund hos tänkare som Lev Vygotskij. ”Metoden” kallas kort och gott Kooperativt lärande (KL). Delar av det praktiserar redan många lärare och jag tänker att det är en arbetssätt som inte bara ökar ämneslärandet utan också skapar ett gott klassrumsklimat och därmed trygghet.

Vi kommer att fortsätta använda våra väl beprövade arbets- och förhållningssätt som formativ bedömning,  feedback, digitala verktyg och  gemensam klassrumsstruktur, liksom dem vi tillförskansat oss på senare år som pulsträning, lågaffektivt bemötande, pedagoghunden och kamratstödjarna. Jag tänker att inte bara eleverna utan också vi vuxna har mycket kvar att lära oss. Kanske blir just GRIT och Kooperativt lärande nya viktiga verktyg i vår framtidsverktygslåda

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>