Förra veckan avslutade vi skolåret. Bakom oss ligger 178 viktiga dagar av lärande och utveckling. Dagar av kärlek, glädje, men också emellanåt av konflikter och sorg. Dagar av liv. Som livet ser ut. Både i skolan och utanför.

Som rektor har jag privilegiet att varje skolavslutningshögtid hålla ett (kort!) tal till våra elever. Man hinner säga rätt mycket på 2 minuter och till de yngre eleverna pratade jag bl.a. om hur mycket som händer inuti och utanpå under ett skolår. Till våra avgångselever skickade jag, tillsammans med personalen, våra önskningar för dem genom att sjunga Forverer young till dem. ”May you always do for others and let others do for you”

Resultatet av de 178 dagarna har hursomhelst varit smått fantastiskt. Artediskolans nior har det högsta meritvärdet någon avgångsklass någonsin haft och personalen fick häromdagen ta emot ett fint pris från kommunfullmäktige för utmärkelsen ”årets arbetsgrupp”. På skolavslutningsdagen fick vi också veta att vi fått 155 000:- för att utveckla undervisningen utifrån entreprenörskap och ämnesövergripande arbete. Vi har förbättrat studieron, vi har utvecklat elevhälsoarbetet och hittat nya former för att förbättra både elevernas och personalens arbetsmiljö…

Som jag skrev är skolan som livet själv – både glädje och sorg. En sorg har varit att se några av våra elever hotas av utvisning. Mitt i detta sorgliga har det varit fint att se hur personal och omgivande samhälle ställt upp för att, trots allt, möjliggöra en skolgång. Några av dessa elever har efter endast några få år i vårt skolsystem uppnått mycket fina betyg. Förrförra helgen deltog många ur personalen vid en manifestation där en av våra lärare – Paola  – höll ett fint tal som du kan läsa här.

För en tid sen  förvånade jag mig själv (och kanske många andra) med att besluta mej för att byta skola och jobba med de yngre eleverna. Rekryteringen startar snart och jag räknar med att jobba fram till jullovet. Då har jag jobbat som rektor på Artediskolan i 4 år. Fyra fantastiskt roliga, utmanande och utvecklande år. Jag har fått arbeta med underbar personal, elever och föräldrar och tillsammans har vi nått de goda resultat som jag beskrev ovan. Man ska sluta när det är som roligast sägs det, och jag har svårt att tro att det kan bli roligare än så här, och just därför kommer att det att kännas väldigt sorgligt när dagen för stolsbyte verkligen är här. Varför slutar jag då om det nu är så roligt? Min tanke, efter att ha arbetat 4 år på högstadiet, 11 år på låg- och mellanstadiet, 7 år Åk F-3 och dessförinnan 7 år i förskola och 7 år inom folkbildning har jag en tydlig bild att, om man brinner för att ge barn och unga de bästa förutsättningar inför framtiden, är det lättare att göra skillnad när de är små än när de är stora. Jag hoppas och tror att jag varit delaktig i att göra skillnad på högstadiet, men jag tror att jag kan göra större skillnad på låg- och mellanstadiet. Jag vet att Levar- Lögdeå- och Gräsmyrskolan också har kanonduktig personal (och föräldrar som vill samarbeta  med oss för elevernas bästa), så jag räknar med att även det ska blir minst lika roligt, utvecklande och utmanande som jobbet på Artedi

Ett stort tack till alla som har gjort detta läsår gott och framgångsrikt